From Trade Preferences to Trade Facilitation

Abstract

The main theme of the thesis is how to increase trade between the European Union (EU) and developing countries. Two available policy options are assessed: trade preferences and trade facilitation. Chapter 1 offers a broad discussion of these policies, and concludes that while trade preferences, which once dominated North-South trade relations, are at a risk of becoming obsolete, trade facilitation has a strong potential for increasing trade in the years to come.



Chapter 2 constructs a detailed database over the complex set of trade preferences that the EU has offered developing countries since the 1960s. Using this database, a gravity model is estimated on a large sample of EU importers and developing country exporters over the period 1960-2002 to evaluate whether preferences have had an effect on developing countries’ exports. It is found that the most generous preference systems – particularly that for African, Caribbean and Pacific (ACP) countries – have had a positive effect on the recipient countries’ trade. Hence, even though these countries’ trade records have been very disappointing, the situation would have been even worse without preferences. However, other developing countries that have only been able to export under the much less generous Generalized System of Preferences have not experienced increased export flows as a result of this system of preferences.



Chapter 3 assesses the potential effects of trade facilitation in terms of increased trade flows both on average and specifically for the six regional groups of ACP countries negotiating Economic Partnership Agreements (EPAs) with the EU. Data on the time required to export or import are used as indicators of cross-border transaction costs, and a gravity model on two-way bilateral trade between 22 EU countries and 100 developing countries is estimated using a sample selection approach. The results suggest that time delays significantly decrease trade flows, but also that this effect is not constant, in the sense that the elasticity of trade with respect to border delays declines at higher levels of time requirements. On average, lowering border delays in the exporting country by one day would increase exports by about 1 percent, while the same reduction in the importing country would increase imports by about 0.5 percent.



Chapter 4 broadens the analysis of trade facilitation and explores the link between trade transaction costs and the extensive and intensive margins of trade. The main objective is to investigate whether the extensive margin of trade in homogeneous and differentiated goods is affected in the same way by cross-border trade transaction costs. The other objective is to compare the implications for the extensive and intensive margins to ascertain the margin at which these transaction costs matter the most. Very detailed mirror data on imports to EU countries from developing countries in 2005 is utilized to decompose these countries’ exports into extensive and intensive margins. Using the number of days needed to export a good as a proxy for trade transaction costs, there is econometric evidence that developing countries with high transaction costs will export significantly fewer differentiated goods. However, no such negative effect on the extensive margin is found for homogeneous goods. Comparing the effects on the two margins, it is found that, for differentiated goods, the extensive margin is more negatively affected by export transaction costs than the intensive margin.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Populärvetenskaplig sammanfattning:



Det genomgående temat i avhandlingen är hur handeln mellan den Europeiska Unionen (EU) och utvecklingsländer kan öka. Två olika policyalternativ utvärderas: så kallade handelspreferenser samt förenklingar av handelsprocedurer.



Handelspreferenser innebär i sin enklaste form att höginkomstländer kräver lägre tullar på importvaror som kommer från utvecklingsländer än på varor från industrialiserade länder. Med andra ord ges utvecklingsländer bättre förutsättningar att kunna exportera varor genom att de möter lägre handelshinder i form av tullar än vad andra länder gör. Tanken är att detta ska öka utvecklingsländernas export, och därmed förhoppningsvis leda till ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom.



Ett alternativt sätt att underlätta för export från utvecklingsländer är att förenkla de procedurer som måste följas varje gång en vara ska passera gränsen. Då en vara ska exporteras från ett utvecklingsland till EU är det en mängd dokument som ska fyllas i och lämnas in till myndigheterna, inspektioner av varorna som ska utföras osv. Genom att göra dessa tullprocedurer vid gränsen (både i det exporterande och det importerande landet) så enkla och smidiga som möjligt kan man minska den tid som krävs för att handla med varor över gränsen, och därmed minska kostnaderna för de inblandade parterna. Med lägre kostnader blir det sedan lättare att exportera från utvecklingsländer.



Avhandlingens första kapitel diskuterar dessa båda sätt att öka handeln, och konstaterar att medan handelspreferenser, som en gång dominerande de handelpolitiska relationerna mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer, nu riskerar att bli omoderna så finns det fortfarande en stark potential för att öka handeln genom förenklade handelprocedurer.



I kapitel två ges en överblick över de olika system för handelspreferenser som EU haft ända sedan unionens tillkomst. En detaljerad databas över EU:s handelspreferenser mellan 1960 och 2002 konstrueras, och en kvantitativ utvärdering av dessa handelspreferensers effekt på handeln görs med hjälp av en så kallad gravitationsmodell. Det konstateras att de länder som erbjudits de mest generösa handelspreferenserna vid export till EU – framförallt före detta kolonier i Afrika, Västindien och Stilla Havs-området, de så kallade AVS-länderna – haft störst nytta av sina preferenser, och att exporten utan dessa preferenser skulle varit runt 30 procent lägre än den faktiskt varit. Länder runt Medelhavet som mött några mindre generösa, men ända ganska goda tullvillkor har också kunnat öka sin export jämfört med vad som annars varit fallet, medan utvecklingsländer som bara haft den mest basala typen av handelspreferenser inom det så kallade allmänna preferenssystemet faktiskt inte uppnått ökad export på grund av sina preferenser.



Avhandlingen tredje kapitel tar som sin utgångspunkt de förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal som EU genomför med AVS-länder för att ersätta de gamla handelspreferenserna. Med hjälp av data över den tid det tar att exportera och importera varor utvärderas kvantitativt hur mycket handeln mellan EU och utvecklingsländer – och då särskilt de grupper av AVS-länder som förhandlar med EU – skulle kunna öka om man förenklade handelsprocedurer och därmed minskade tidsåtgången vid gränsen. Resultaten tyder på att handeln mellan EU och utvecklingsländer i genomsnitt skulle öka med 1 procent om tidsåtgången på grund av handelsprocedurer i det exporterande landet minskade med en dag, medan samma effektivisering i det importerande landet i genomsnitt skulle öka handeln med 0.5 procent.



Kapitel fyra fördjupar analysen av de effekter på handeln som förenklade handelsprocedurer skulle kunna ge genom att undersöka hur handeln skulle öka, samt vilken typ av varor som är mest känsliga för krångliga handelsprocedurer. I korthet kan minskade handelshinder – d.v.s. t.ex. mindre besvärliga handelsprocedurer – öka värdet av handeln på två olika sätt. För det första kan följden bli att större kvantiteter kan skickas av varor som redan tidigare handlades mellan länderna i fråga. För det andra kan det bli möjligt att handla med nya varor som tidigare på grund av de höga handelshindren helt enkelt inte kunde handlas internationellt. Kapitel fyra fokuserar framförallt på den senare av dessa två mekanismer, och konstaterar med hjälp av mycket detaljerade data över handeln mellan EU och utvecklingsländer att länder med tidskrävande exportprocedurer exporterar färre varor. Förenkling av handelsprocedurer skulle alltså medföra att länder kan exportera fler olika produkter, vilket innebär att deras handel blir mer diversifierad. Detta anses i sin tur allmänt förbättra möjligheterna att uppnå ekonomisk tillväxt. Effekten på antalet handlade varor är vidare särskilt stark för så kallade differentierade varor (exempelvis högteknologiska varor, modekläder etc.), medan resultaten inte tyder på någon effekt för så kallade homogena varor (exempelvis cement eller jordbruksprodukter). Kapitel fyra finner också att mekanismen där förenklade handelsprocedurer medför fler handlade produkter är betydligt viktigare för effekten på total handel än mekanismen som går genom större volymer av enskilda varor.

• author: Persson, Maria
• supervisor: Joakim Gullstrand; Yves Bourdet; Karin Olofsdotter
• opponent: Associate Professor Kneller, Richard, University of Nottingham
• organization: Department of Economics
• alternative title: Från handelspreferenser till förenklade handelsprocedurer
• publishing date: 2009
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Economics
• keywords: Developing countries, EU trade preferences, Trade Facilitation, Gravity model, ACP, EU, Economic Partnership Agreements, Sample Selection, Extensive and Intensive Margins of Trade, Export Diversification, North-South Trade, Homogeneous and Differentiated Goods
• in: Lund Economic Studies
• volume: 151
• pages: 133 pages
• defense location: Sal EC3:211, Holger Crafoords Ekonomicentrum, Lund
• defense date: 2009-03-27 10:15:00
• ISSN: 0460-0029
• language: English
• LU publication?: yes
• id: 467597f4-6a4b-4615-ae05-e2c8fc412aad (old id 1295844)
• date added to LUP: 2016-04-01 13:35:02
• date last changed: 2019-05-21 16:34:52