|
|
|
TEXT
"Nicander och Ranstorp okunniga om sociologisk metod"
Först publicerad: 12 februari 2009 01:00
Senast uppdaterad: 12 februari 2009 01:00
Lars Nicander har fel då han hävdar att forskarna bakom den kritiserade
Rosengårdsrapporten använder sig av sociologisk metod. Eftersom den
vetenskapliga metoden i rapporten är bristfällig blir trovärdigheten
begränsad. Rapporten bidrar inte till ökad kunskap om det viktiga ämne som
den behandlar. Det skriver fyra forskare vid Sociologiska institutionen på
Lunds universitet.
Länkar
Lars Nicander, utredningschef vid Centrum för assymetriska hot- och
terrorismstudier, Cats, hävdar att forskarna bakom rapporten Hot mot
demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö
arbetat med metodregelverk som används inom sociologin. Vi finner det
tillfredsställande att Nicander argumenterar för vetenskaplighet med
hänvisning till sociologisk metod, däremot ställer vi oss frågande till om
Nicander och rapportförfattarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos
verkligen har förstått vad sociologisk metod innebär i praktiken.
Inom sociologin existerar olika teoritraditioner och olika metodologiska
skolor. Sådan mångfald är emellertid inte detsamma som att anarki och
godtycklighet råder. Inom sociologin, men även samhällsvetenskapen i stort,
finns vissa grundläggande normer som vi måste följa i vår verksamhet och i
vår forskning. Dessa normer är viktiga för att kritiskt kunna granska
forskningen och att säkerställa vetenskaplig kvalitet.
Då rapporten om Rosengården är beställd av integrations- och
jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, i syfte att ligga till grund för
politiska ställningstaganden och beslut, är det av särskild vikt att kunna
granska rapportens vetenskaplighet och om slutsatserna verkligen följer av
de undersökningar som gjorts. Den blir på så sätt inte bara en del av det
vetenskapliga samfundet utan även en del av den demokratiska processen.
Vilka är då de grundläggande normer vi har att förhålla oss till inom
sociologin. Låt oss nämna några av de viktigare:
Validitet. En viktig fråga för ett sociologiskt forskningsarbete är att
man använder sig av rätt typ av data för att undersöka det ämne man avser
att undersöka. Man skulle kunna säga att frågeställningen bestämmer både den
metod som är lämplig att använda och det material som är lämpligt att samla
in.
I rapporten används ett material som svarar på hur en speciell grupp
”experter” - skola, socialtjänst och polis - ser på utvecklingen av
radikalisering i Rosengård. När resultaten analyseras görs emellertid
uttalanden om hur barn och ungdomar upplever sin situation. Det framgår
visserligen att man pratat med ungdomar men det redovisas aldrig hur
ungdomarna svarat i förhållande till ”experterna”.
Vad är det man undersöker? Är det hur människor i Rosengård upplever sin
situation eller hur olika intressenter i denna vardag upplever att Rosengård
förändrats?
Intersubjektivitet. Det är viktigt att sociologisk forskning hela tiden
är öppen för både kritik och självkritik och att forskaren ständigt värderar
och omvärderar sina egna föreställningar om ”sanningen” i förhållande till
andras och alternativa föreställningar. Här är det viktigt att forskaren är
självkritisk och själreflekterande och att utgångspunkterna för forskningen
redovisas öppet.
I frågan om den aktuella rapporten är det relevant för forskaren att ställa
sig frågande till hur de intervjuade kommit fram till den bild de har av
problemet. Vad finns i denna grupp som kan påverka deras bild? Kan det
förväntas av dessa grupper att de ska säga det de säger? En sådan kritisk
granskning kan ge forskaren alternativa sätt att förklara.
Ett gott exempel på ett alternativt sätt att närma sig den problematik som
behandlas i Rosengårdsrapporten finner vi i Aje Carlboms artikel Kritiken
av Ranstorps rapport är motiverad – tyvärr (Newsmill
3/2).
Strävan efter objektivitet inom sociologin är teoretiskt,
metodologiskt och kontextuellt förankrad. Som sociolog kan man inte bara
fokusera på de resultat man nått utan man måste också explicit ange
undersökningens teoretiska perspektiv, metodologiskt tillvägagångssätt och
kontextuella förutsättningar. Härutöver bör man som forskare också ange de
värderingar som legat till grund för valet av problemställning. Först då kan
vi kritiskt granska den vetenskapliga förankringen av de uppnådda
resultaten.
Teoretiskt perspektiv och problemställning saknas i rapporten. Det finns
däremot angivet syfte på ett antal ställen i rapportens inledande del.
Syftet varierar dock från plats till annan. Det anges vara ”en lägestudie
över situationen”, ”skapa en lägesbild över problematiken i Malmö avseende
utvecklingen av antidemokratiska krafter i samhället och tendenser som kan
leda till våldsbejakande radikalisering”, ”skapa en lägesbild av
bakomliggande faktorer och förhållanden som kan fungera som drivkrafter för
radikalisering i Malmö”.
De slutsatser man kan dra från detta är att en grundläggande värdering är att
radikaliseringen finns. Utifrån denna grundläggande värdering vill man
kartlägga hur radikaliseringen ser ut och ta reda på vilka de bakomliggande
faktorerna är.
Även i intervjufrågorna bekräftas denna grundläggande värdering. I
intervjufrågorna är existensen av en radikalisering en förutsättning
bortsett från den inledande frågan där respondenten har möjligheten att
svara att den inte existerar. Härutöver är många av frågorna direkt ledande
vilket kraftigt bör påverka respondenternas möjlighet att ta avstånd från
den implicita grundläggande värderingen och därmed styra respondenten mot de
önskvärda svaren.
Vilka är då de kontextuella förutsättningarna som författarna av rapporten bör
förhålla sig till. För det första är det en beställd rapport där beställaren
uppenbarligen delar den grundläggande värderingen om att radikaliseringen
finns och att de vetenskapliga kraven inte får överskugga resultaten (SDS
30/1). För det andra bör frågan lyftas till en högre nivå. Hur ser
radikaliseringen inom olika grupper ut i samhället i stort? När vi tittat på
Rosengård specifikt är det då en spegelbild av det som pågår i samhället i
stort eller är det specifikt för Rosengård
Kan man då dra de slutsatser som rapportförfattarna gör utifrån de
utgångspunkter, metod och det urval författarna gjort. Grundläggande är att
vi inte kan uttala oss om en företeelse vi inte undersökt. I detta fall kan
man bara uttala sig om vad de undersökta grupperna har för uppfattning om
radikalisering. Dessa uppfattningar är inlemmade i den kontext dessa
yrkesgrupper verkar och kan påverkas av ett otal olika faktorer. Allt från
kulturen inom den egna yrkesgruppen, de värderingar som där är förhärskande,
personliga uppfattningar och värderingar till reflektioner över deras
arbetssituation och hur de bemöts i sin dagliga verksamhet.
Utifrån dessa uppfattningar har sedan en konsensusbild utmejslats, en
konsensusbild av deras uppfattningar om radikalisering. Det hjälper inte
heller att 29 av 30 anser att radikaliseringstendenserna har ökat de senaste
åren. Detta är vad vi inom sociologin brukar kalla ett tidsfelslut, dvs. vi
kan inte uttala oss om utveckling över tid på basis av data från bara en
tidpunkt.
I rapporten finns en hypotes om ökad radikalisering i Rosengård som på något
sätt behöver verifieras eller falsifieras. Vi tycker att detta är ett mycket
viktigt forskningsområde. Det behöver undersökas och vi välkomnar
forskningsprojekt som belyser samhällsutvecklingen i våra expansiva
regioner. Vi behöver veta mer om vad som händer i vårt samhälle men detta
måste ske med bättre vetenskapliga verktyg. Används inte dessa finns det
goda grunder att anse att trovärdigheten är begränsad. Hypotesen kvarstår
och vi vet egentligen inte något mer om fenomenet.
GUNNAR ANDERSSON
BRITT-MARIE JOHANSSON
MAGNUS KARLSSON
ANDERS PERSSON
12 februari 2009
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Webbkameror
Framkalla dina bilder på papper eller prylar. Kul att ha, roligt att ge bort!
• Till Fotolabbet
HJÄLPEN ÄR NÄRA
Hitta närmsta städerska, hundvakt, clown till barnkalaset...
• Grannar
|
|
|
Förstasidan
Storlek
