Bengts forskning  kretsade kring förhållandet mellan utbildning och yrke. I licentiatavhandlingen 1967 bearbetades data från en omfattande studentundersökning om universitetsutbildning och yrkesval. Detta var en central politisk fråga i det då starkt växande högre utbildningssystemet och Bengt kom sedermera att bli en av experterna i 1968 års utbildningsutredning (U68).

Utredningen kan sägas ha varit ett nav i den dåtida utbildningspolitiska diskussionen om den högre utbildningens mål och inriktning, i synnerhet spänningar och samspel mellan utbildningens snävare yrkesinriktning respektive bredare vetenskapliga skolning i kritiskt tänkande och därmed också mellan elit- och massutbildning.

Bengt Gesser kom att bearbeta dessa frågor såväl empiriskt som teoretiskt och i sitt huvudverk ”Utbildning, jämlikhet, arbetsdelning” (1985) undersökte han förhållandet mellan mentalt och manuellt arbete.

Boken är ett betydande bidrag till utbildningssociologin som inte endast undersöker närmandet av utbildningssystemet till arbetsmarknaden och arbetslivet, utan som dessutom ifrågasätter själva utgångspunkterna för detta närmande.

Bengt sa ibland att han träffade ett val mellan att själv skriva och att påverka andras skrivande genom handledning. I ett föredrag 1994 beskrev den finske sociologen Erik Allardt hans inverkan på lundasociologin: I Gessers anda har det i Lund kommit en hel ström av doktorsavhandlingar där intentionerna, avsikten och meningen med viktiga samhällsformer analyseras.

Bengt handledde doktorander från början av 1970-talet till slutet av 1990-talet. Till en början var hans doktorander delar av 70-talets radikalism och senare var de påverkade av en helt annan tidsanda.

Bengt Gesser erbjöd som handledare ett faktiskt handlingsutrymme för doktoranderna och hans fack- och skönlitterära beläsenhet vidgade mångas vyer och fördjupade förståelsen av sociologiska problem.

För Bengt var sökandet efter kunskap för kunskapens egen skull, den så kallade akademiska dogmen, ett viktigt villkor för den högre utbildningen som han själv också levde upp till.