Skip to main content

Lund University Publications

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Type 2 Diabetes in a Defined Population The Skaraborg Hypertension and Diabetes Project

Östgren, Carl Johan LU (2002)
Abstract
To examine cardiovascular risk factors, glycaemic control and survival in patients with type 2 diabetes mellitus (T2DM) treated in primary care, patients with T2DM and a randomised age-stratified sample of men and women aged ≥40 years living in the same community were surveyed 1992-1994. ß–Cell function and insulin resistance were estimated using the Homeostasis Model Assessment (HOMA). Vital status was ascertained until year 2000. In men without hypertension and diabetes, cigarette-smoking was independently associated with impaired ß–cell function (p=0.003). Patients with both T2DM and hypertension (n=204, 51%) had higher BMI, higher serum triglycerides, higher LDL/HDL cholesterol ratio, higher fasting serum insulin, but better ß–cell... (More)
To examine cardiovascular risk factors, glycaemic control and survival in patients with type 2 diabetes mellitus (T2DM) treated in primary care, patients with T2DM and a randomised age-stratified sample of men and women aged ≥40 years living in the same community were surveyed 1992-1994. ß–Cell function and insulin resistance were estimated using the Homeostasis Model Assessment (HOMA). Vital status was ascertained until year 2000. In men without hypertension and diabetes, cigarette-smoking was independently associated with impaired ß–cell function (p=0.003). Patients with both T2DM and hypertension (n=204, 51%) had higher BMI, higher serum triglycerides, higher LDL/HDL cholesterol ratio, higher fasting serum insulin, but better ß–cell function (p<0.001) and lower HbA1c (6.4% vs 6.8%, p=0.009) than patients with T2DM alone. HbA1c ≥6.5% was associated with a longer diabetes duration and impaired ß–cell function (p<0.001). In both genders together, all-cause mortality was predicted by HbA1c, dyslipidaemia, prevalent hypertension (RR = 1.72; 95% CI 1.21 - 2.44), microalbuminuria (RR = 1.87; 95% CI 1.27 – 2.76) and previous cardiovascular disease. The common Pro12Ala polymorphism in Peroxisome Proliferator-Activated Receptor-g was associated with lower diastolic blood pressure (D = 4.4; 95% CI 1.3 - 7.4) in men with T2DM. Patients with both T2DM and hypertension are characterised by an atherogenic risk factor profile related to the insulin resistance syndrome while those without hypertension are distinguished by an impaired ß–cell function. Both life-style and genetic factors contribute to the outcome in patients with T2DM. (Less)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Typ 2 diabetes är en av världens vanligaste och snabbast ökande kroniska sjukdomar. Sjukdomen är smygande och ger ofta inledningsvis inte några särskilda symptom. Den kan därigenom förbli oupptäckt under många år. Typ 2 diabetes är dock en allvarlig sjukdom; överdödligheten i hjärt-kärlsjukdomar är fyra gånger högre hos patienter med typ 2 diabetes än hos dem som inte har sjukdomen. För att kroppen ska kunna ta hand om och omsätta socker (glukos) behövs insulin som produceras i bukspottkörtelns ß–celler. Typ 2 diabetes föregås ofta av att kroppens vävnader inte är optimalt mottagliga för insulinets egenskaper. Man brukar då tala om insulinresistens. Initialt, och kanske så länge som i flera... (More)
Popular Abstract in Swedish

Typ 2 diabetes är en av världens vanligaste och snabbast ökande kroniska sjukdomar. Sjukdomen är smygande och ger ofta inledningsvis inte några särskilda symptom. Den kan därigenom förbli oupptäckt under många år. Typ 2 diabetes är dock en allvarlig sjukdom; överdödligheten i hjärt-kärlsjukdomar är fyra gånger högre hos patienter med typ 2 diabetes än hos dem som inte har sjukdomen. För att kroppen ska kunna ta hand om och omsätta socker (glukos) behövs insulin som produceras i bukspottkörtelns ß–celler. Typ 2 diabetes föregås ofta av att kroppens vävnader inte är optimalt mottagliga för insulinets egenskaper. Man brukar då tala om insulinresistens. Initialt, och kanske så länge som i flera decennier, klarar ß–cellen att kompensera för den nedsatta känsligheten för insulin genom att öka insulinproduktionen. Så småningom förmår dock ß–cellerna inte producera så mycket insulin som behövs för att motverka insulinresistensen. Då stiger blodsockerhalten successivt och diabetessjukdomen blir manifest. Typ 2 diabetes uppträder ofta tillsammans med kroniskt förhöjt blodtryck (hypertoni) och även med förhöjda blodfetter, övervikt och äggvita i urinen (proteinuri). Dessa tillstånd utgör alla var för sig riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Om flera av tillstånden finns hos en och samma individ brukar detta benämnas det metabola syndromet. I detta projekt ingår 400 patienter med typ 2 diabetes och 874 friska kontroller från Skaraborg Hypertension and Diabetes Project. De undersöktes i Skara under 1992-1994. I delarbete I visas att över hälften av patienterna med typ 2 diabetes också har hypertoni. Patienterna som har typ 2 diabetes kombinerad med hypertoni uppvisar fler drag gemensamma med det metabola syndromet och insulinresistens än den grupp av typ 2 diabetiker som inte har en samtidigt förekommande hypertoni. I den sistnämnda gruppen verkar istället en primär insulinbrist orsakad av en sviktande ß–cellsfunktion vara den dominerande orsaken till diabetessjukdomen. Dessa resultat erbjuder en möjlig förklaring till skilda orsaksmekanismer bakom uppkomsten av typ 2 diabetes, och de tyder på att de båda patientgrupperna kan ha nytta av olika behandlingsstrategier beroende på om deras typ 2 diabetes är kombinerad med hypertoni eller ej. I delarbete II visas att i en befolkning utan typ 2 diabetes och hypertoni hade rökande män en sämre ß-cellsfunktion än män som aldrig rökt. Detta fynd var oberoende av skillnader i ålder, kroppsvikt, alkoholkonsumtion och motionsvanor. Fyndet erbjuder en möjlig förklaring till det sedan tidigare kända sambandet mellan rökning och en ökad risk för insjuknande i typ 2 diabetes. I delarbete III visas att patienter med typ 2 diabetes med åren får successivt stigande nivåer av blodglukos och att detta kan förklaras med sviktande ß-cellsfunktion. Däremot verkade delar av det metabola syndromet såsom övervikt och insulinresistens inte förklara de successivt stigande blodglukos nivåerna. I delarbete IV följdes 400 patienter med typ 2 diabetes t.o.m. utgången av 1999 med avseende på dödlighet via Socialstyrelsens dödsorsaksregister. Studien bekräftade fynd från tidigare observationsstudier där höga blodglukos- och blodfetthalter, proteinuri, samtidig förekomst av hypertoni och tidigare hjärt-kärlsjukdom var förenade med en förhöjd dödlighet i en befolkning med typ 2 diabetes. I delarbete V visades att manliga patienter med en variation i den genetiska koden för en viktig signalstruktur i cellkärnan (PPARg) som reglerar nedbrytning och lagring av fett har ett lägre diastoliskt blodtryck. Sammanfattningsvis är huvudfynden i denna avhandling att patienter med typ 2 diabetes kan uppdelas baserat på om diabetessjukdomen är kombinerad med hypertoni eller ej med skillnader i orsaksmekanismer, kliniska kännetecken och överlevnad. Vidare har både variationer i ärftlighet och livsstil viktig betydelse för sjukdomens utveckling och överlevnad hos patienter med typ 2 diabetes. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
supervisor
opponent
  • Professor Adamson, Ulf, Danderyd, Sweden
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
Endocrinology, HOMA, primary care, all-cause mortality, Pro12Ala, PPAR-gamma, survival, insulin resistance, beta-cell function, type 2 diabetes, hypertension, secreting systems, diabetology, Endokrinologi, sekretion, diabetologi
pages
105 pages
publisher
Department of Community Medicine, Malmö University Hospital
defense location
Jubileumsaulan, Malmö University Hospital, Sweden
defense date
2002-10-18 10:15:00
ISBN
91-628-5380-5
language
English
LU publication?
yes
additional info
Article: I. Östgren CJ, Lindblad U, Bøg-Hansen E, Ranstam J, Melander A, Råstam L. Differences in treatment and metabolic abnormalities between normo- and hypertensive patients with type 2 diabetes. Diabetes, Obesity and Metabolism 1999;1:105-112. Article: II. Östgren CJ, Lindblad U, Ranstam J, Melander A, Råstam L. Associations between smoking and ß–cell function in a non-hypertensive and non-diabetic population. Diabetic Medicine 2000;17:445-450. Article: III. Östgren CJ, Lindblad U, Ranstam J, Melander A, Råstam L. Glycemic control, disease duration and ß–cell function in patients with type 2 diabetes in a Swedish community. Diabetic Medicine 2002;19:125-129. Article: IV. Östgren CJ, Lindblad U, Melander A, Råstam L. Survival in patients with type 2 diabetes in a Swedish community. Diabetes Care 2002;25:1297-1302. Article: V. Östgren CJ, Lindblad U, Melander O, Melander A, Groop L, Råstam L. PPARg Pro12Ala polymorphism and the association with blood pressure in type 2 diabetes. (Submitted). The information about affiliations in this record was updated in December 2015. The record was previously connected to the following departments: Department of Health Sciences (013220000), Psychiatry/Primary Care/Public Health (013240500)
id
af0f672f-753c-4446-8e4e-60d5a39b4975 (old id 465020)
date added to LUP
2016-04-04 10:39:42
date last changed
2018-11-21 21:00:03
@phdthesis{af0f672f-753c-4446-8e4e-60d5a39b4975,
  abstract     = {{To examine cardiovascular risk factors, glycaemic control and survival in patients with type 2 diabetes mellitus (T2DM) treated in primary care, patients with T2DM and a randomised age-stratified sample of men and women aged ≥40 years living in the same community were surveyed 1992-1994. ß–Cell function and insulin resistance were estimated using the Homeostasis Model Assessment (HOMA). Vital status was ascertained until year 2000. In men without hypertension and diabetes, cigarette-smoking was independently associated with impaired ß–cell function (p=0.003). Patients with both T2DM and hypertension (n=204, 51%) had higher BMI, higher serum triglycerides, higher LDL/HDL cholesterol ratio, higher fasting serum insulin, but better ß–cell function (p&lt;0.001) and lower HbA1c (6.4% vs 6.8%, p=0.009) than patients with T2DM alone. HbA1c ≥6.5% was associated with a longer diabetes duration and impaired ß–cell function (p&lt;0.001). In both genders together, all-cause mortality was predicted by HbA1c, dyslipidaemia, prevalent hypertension (RR = 1.72; 95% CI 1.21 - 2.44), microalbuminuria (RR = 1.87; 95% CI 1.27 – 2.76) and previous cardiovascular disease. The common Pro12Ala polymorphism in Peroxisome Proliferator-Activated Receptor-g was associated with lower diastolic blood pressure (D = 4.4; 95% CI 1.3 - 7.4) in men with T2DM. Patients with both T2DM and hypertension are characterised by an atherogenic risk factor profile related to the insulin resistance syndrome while those without hypertension are distinguished by an impaired ß–cell function. Both life-style and genetic factors contribute to the outcome in patients with T2DM.}},
  author       = {{Östgren, Carl Johan}},
  isbn         = {{91-628-5380-5}},
  keywords     = {{Endocrinology; HOMA; primary care; all-cause mortality; Pro12Ala; PPAR-gamma; survival; insulin resistance; beta-cell function; type 2 diabetes; hypertension; secreting systems; diabetology; Endokrinologi; sekretion; diabetologi}},
  language     = {{eng}},
  publisher    = {{Department of Community Medicine, Malmö University Hospital}},
  school       = {{Lund University}},
  title        = {{Type 2 Diabetes in a Defined Population The Skaraborg Hypertension and Diabetes Project}},
  year         = {{2002}},
}