Smärtans ansikte : för en ikonisk passionsfenomenologi
Svenungsson, Jayne LU
(2009)
5.
p.243-268
- Abstract (Swedish)
- Hur ser smärtan ut? Smärtan känns. Det vet varje människa. Men hur förhåller det sig med dess synlighet? Går smärtan att avbilda? ”I wanted to paint the scream more than the horror”, förklarade Francis Bacon, smärtans och fasans okrönte mästare som på duk efter duk avbildade skrikande, ångestridna och vanställda kroppar. Och är det inte precis så det förhåller sig med våra försök att avbilda smärtan? Vi kan fånga dess synliga uttryck – det förvridna ansiktet, det uppfläkta såret, blod som strömmar. Men vi kommer svårligen åt själva smärtan, den smärtsamma och fasansfulla erfarenheten. Bacon sätter ord på det dilemma som uppstår i det ögonblick då vi vill förmedla ett slags sinnesintryck genom ett annat, i det här fallet kännandet genom... (More)
- Hur ser smärtan ut? Smärtan känns. Det vet varje människa. Men hur förhåller det sig med dess synlighet? Går smärtan att avbilda? ”I wanted to paint the scream more than the horror”, förklarade Francis Bacon, smärtans och fasans okrönte mästare som på duk efter duk avbildade skrikande, ångestridna och vanställda kroppar. Och är det inte precis så det förhåller sig med våra försök att avbilda smärtan? Vi kan fånga dess synliga uttryck – det förvridna ansiktet, det uppfläkta såret, blod som strömmar. Men vi kommer svårligen åt själva smärtan, den smärtsamma och fasansfulla erfarenheten. Bacon sätter ord på det dilemma som uppstår i det ögonblick då vi vill förmedla ett slags sinnesintryck genom ett annat, i det här fallet kännandet genom seendet, smärtans känsla genom bildens statiska visuella komposition. Och man kommer knappast längre genom att vända sig till filmens audiovisuella medium. Likväl är det här jag vill ta min utgångspunkt i ett försök att initialt teckna två olika slags förmedlanden av smärta i det visuella (eller audiovisuella, även om det är den senare aspekten jag ska uppehålla mig vid), vilka ska vägleda min fortsatta diskussion. Jag ska, för det första, rikta blicken mot Quentin Tarantinos storslagna hämndepos Kill Bill I–II från 2003 respektive 2004; för det andra mot David Lynchs verklighetsbaserade och lika enastående drama The Elephant Man från 1980. Avsikten är inte att ge någon uttömmande eller ens summarisk filmanalys. Det som intresserar mig är vad filmerna i fenomenologisk mening väcker hos åskådaren, hur de förmedlar smärta, samt vilken roll synlighet och osynlighet spelar i detta förmedlande. Utifrån de två slag av fenomenalitet man kan urskilja i dessa filmer vill jag, i ett andra led, närma mig representationen av Kristi passion. Betraktar man passionshistorien som den gestaltats och upplevts genom historien kan man konstatera att den förmått frambringa båda formerna av fenomenalitet (en dubbelhet som senast 2004 kom till uttryck i de blandade reaktionerna på Mel Gibsons filmatisering av passionen): Å ena sidan en ”idolatrisk” fenomenalitet, vilket resulterat i en lång tradition av förhärligande av smärta och lidande med stundom förödande konsekvenser. Å andra sidan en ”ikonisk” fenomenalitet, vilken snarare genererat fram en andlig tradition som strävar efter att uppväcka medkännande för den andres smärta. För kultivera denna senare tradition, vilket jag i artikelns avslutande del vill argumentera för att vi bör, krävs dock att vi gör upp med de vålds- och vedergällningshyllande drag som finns inbyggda i kristna teologin. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/8777586
- author
- Svenungsson, Jayne
LU
- publishing date
- 2009
- type
- Chapter in Book/Report/Conference proceeding
- publication status
- published
- subject
- keywords
- smärta, fenomenologi, Kristi passion, ikon, idol, Girard, Levinas
- host publication
- Att tänka smärtan
- editor
- Sá Cavalcante Schuback, Marcia
- volume
- 5
- pages
- 243 - 268
- publisher
- Södertörn Philosophical Studies
- ISSN
- 1651-6834
- 1650-433X
- ISBN
- 9789186069063
- language
- Swedish
- LU publication?
- no
- id
- 36059ae3-6614-4504-82a2-bcc237ea665c (old id 8777586)
- alternative location
- http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:274034/FULLTEXT01.pdf
- date added to LUP
- 2016-04-01 12:01:17
- date last changed
- 2024-02-04 02:47:02
@inbook{36059ae3-6614-4504-82a2-bcc237ea665c,
abstract = {{Hur ser smärtan ut? Smärtan känns. Det vet varje människa. Men hur förhåller det sig med dess synlighet? Går smärtan att avbilda? ”I wanted to paint the scream more than the horror”, förklarade Francis Bacon, smärtans och fasans okrönte mästare som på duk efter duk avbildade skrikande, ångestridna och vanställda kroppar. Och är det inte precis så det förhåller sig med våra försök att avbilda smärtan? Vi kan fånga dess synliga uttryck – det förvridna ansiktet, det uppfläkta såret, blod som strömmar. Men vi kommer svårligen åt själva smärtan, den smärtsamma och fasansfulla erfarenheten. Bacon sätter ord på det dilemma som uppstår i det ögonblick då vi vill förmedla ett slags sinnesintryck genom ett annat, i det här fallet kännandet genom seendet, smärtans känsla genom bildens statiska visuella komposition. Och man kommer knappast längre genom att vända sig till filmens audiovisuella medium. Likväl är det här jag vill ta min utgångspunkt i ett försök att initialt teckna två olika slags förmedlanden av smärta i det visuella (eller audiovisuella, även om det är den senare aspekten jag ska uppehålla mig vid), vilka ska vägleda min fortsatta diskussion. Jag ska, för det första, rikta blicken mot Quentin Tarantinos storslagna hämndepos Kill Bill I–II från 2003 respektive 2004; för det andra mot David Lynchs verklighetsbaserade och lika enastående drama The Elephant Man från 1980. Avsikten är inte att ge någon uttömmande eller ens summarisk filmanalys. Det som intresserar mig är vad filmerna i fenomenologisk mening väcker hos åskådaren, hur de förmedlar smärta, samt vilken roll synlighet och osynlighet spelar i detta förmedlande. Utifrån de två slag av fenomenalitet man kan urskilja i dessa filmer vill jag, i ett andra led, närma mig representationen av Kristi passion. Betraktar man passionshistorien som den gestaltats och upplevts genom historien kan man konstatera att den förmått frambringa båda formerna av fenomenalitet (en dubbelhet som senast 2004 kom till uttryck i de blandade reaktionerna på Mel Gibsons filmatisering av passionen): Å ena sidan en ”idolatrisk” fenomenalitet, vilket resulterat i en lång tradition av förhärligande av smärta och lidande med stundom förödande konsekvenser. Å andra sidan en ”ikonisk” fenomenalitet, vilken snarare genererat fram en andlig tradition som strävar efter att uppväcka medkännande för den andres smärta. För kultivera denna senare tradition, vilket jag i artikelns avslutande del vill argumentera för att vi bör, krävs dock att vi gör upp med de vålds- och vedergällningshyllande drag som finns inbyggda i kristna teologin.}},
author = {{Svenungsson, Jayne}},
booktitle = {{Att tänka smärtan}},
editor = {{Sá Cavalcante Schuback, Marcia}},
isbn = {{9789186069063}},
issn = {{1651-6834}},
keywords = {{smärta; fenomenologi; Kristi passion; ikon; idol; Girard; Levinas}},
language = {{swe}},
pages = {{243--268}},
publisher = {{Södertörn Philosophical Studies}},
title = {{Smärtans ansikte : för en ikonisk passionsfenomenologi}},
url = {{http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:274034/FULLTEXT01.pdf}},
volume = {{5}},
year = {{2009}},
}