Skip to main content

Lund University Publications

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

A ten-year development of accessibility in the outdoor environment : Municipal challenges and older people’s perception

Hallgrimsdottir, Berglind LU (2016)
Abstract
In an inaccessible outdoor environment, older people and people with disabilities can experience environmental barriers. The environmental barriers can restrict them and their abilities to walk. Environmental barriers can be avoided by designing the outdoor environment to meet the needs of older people and people with disabilities. This thesis focuses on accessibility in Sweden from two perspectives; societal challenges and user perception. It explores how the societal challenge of removing environmental barriers has been met and how removing environmental barriers can affect user perception of
the outdoor environment. In Sweden, accessibility has been subjected to laws and regulations since the late fifties. In 1999 accessibility... (More)
In an inaccessible outdoor environment, older people and people with disabilities can experience environmental barriers. The environmental barriers can restrict them and their abilities to walk. Environmental barriers can be avoided by designing the outdoor environment to meet the needs of older people and people with disabilities. This thesis focuses on accessibility in Sweden from two perspectives; societal challenges and user perception. It explores how the societal challenge of removing environmental barriers has been met and how removing environmental barriers can affect user perception of
the outdoor environment. In Sweden, accessibility has been subjected to laws and regulations since the late fifties. In 1999 accessibility issues received increased attention through an action plan for disability policy. The implementation process has been somewhat monitored, showing that there are considerable differences in level of implemented accessibility policy in the municipalities. Studies exploring the impact of intervention in the outdoor environment are scarce. Such studies have, in most cases, focused on older people and the impact of interventions on their perception of the outdoor environment and frequency of walking. However, it is difficult to establish causal links in intervention studies with older people. During the implementation phase and until the after-study, older people age and ageing can have considerable impact on their perception of the environment. It is difficult to know whether changes in perception can be attributed to ageing or changes in the outdoor environment. Therefore, we need of studies that explore intervention studies over a long period. In this thesis, the societal challenge of removing environmental barriers (the Municipality Study), explores implementation of accessibility policy in municipal transport planning. The implementation process is explored through the eyes of municipal transport planners, with a mixed-method approach. The Municipality Study is based on a previously executed study. Therefore, the process of implementation of accessibility policy was explored in a longitudinal perspective. The level of implemented accessibility policy was quantified with indices. Then, municipalities were split into two groups, those that have increased their level of implemented accessibility policy ("ITOT”) and those that have increased their level of implemented accessibility policy (“D-TOT”). The user perception of the outdoor environment (the User Study), was explored through the eyes of older people, using a questionnaire. The User Study is based on a previously executed study, where an intervention was carried out in one neighbourhood (Study Area (SA)) in a middle-sized town in Sweden. The User Study explores the impact of an intervention by comparing perception of the outdoor environment with another area, reference area (RA) where no accessibility measures had been introduced. Furthermore, the User Study explores the impact of an intervention on older people’s perceptions of the outdoor environment in a longitudinal perspective. That is, while controlling for ageing. Results from the Municipality Study showed that there are considerable differences between municipalities regarding the implementation process of accessibility policy. “D-TOT” started early on implementing accessibility policy, only to reduce the efforts. “I-TOT” municipalities seem to have had later implementation starts. More municipalities have established accessibility plans and more have hired accessibility advisors. On the other hand, fewer municipalities cooperate with interest organisations, have a program for handicap polices and have implemented measures. The interviews indicated that reduced budget and staff time were among the factors restricting implementation of accessibility policy. On the other hand, employee enthusiasm for and interest in accessibility issues are among the main reasons that some municipalities progress and others regress in the implementation process. Interviews indicate that representatives from interest organisations are too focused on their own restrictions and do not represent the whole group’s perspective. This may be a reason why some municipalities have reduced cooperation with interest organisations. The interviews also indicated that some municipalities do not “suit actions to words”. That is, they establish accessibility plans and hire accessibility advisors, but do not utilise them. Some accessibility advisors are placed in the building department and do not have any influence in the transport department. Results from the User Study showed that interventions in the outdoor environment could have positive effects on older people’s perception. Respondents living in SA were more active in terms of frequency of participating in activities outside the home and frequency of walking. Furthermore, compared to respondents in RA, respondents in SA with poor perception of health were more likely to participate in activities than did their counterparts in RA. Respondents in SA and RA evaluated their outdoor environments in a similar manner. Still, the results also showed that respondents in SA reported more environmental barriers than did respondents in RA. Controlling for ageing, the results showed that intervention in the outdoor environment does not increase frequency of walking. However, intervention in the outdoor environment seems to have positive effects on older people’s perceptions of the outdoor environment. The respondents reported fewer environmental barriers in the outdoor environment nine years after an intervention in the outdoor environment than they did before the intervention. Furthermore, older people using mobility devices were more likely to be frequent walkers after the intervention. A more systematic approach is needed to fully implement accessibility in transport planning. Accessibility should not have to depend on the single employee who is enthusiastic and interested in accessibility. Accessibility should not be sensitive to employee turnover. Furthermore, results from the User Study showed that user perception of the outdoor environment could improve when barriers are removed. Therefore, municipalities should be implementing measures to improve accessibility. However, such measures should not be implemented simply to fulfil requirements of accessibility policy. Implementing measures in the outdoor environment should focus on the users and their needs. Municipalities should be cooperating with interest organisations. Meanwhile, representatives from the interest organisations should become more professional and represent the needs of all people with disabilities and not just their own needs. On the societal level, the results from this thesis give an indication that accessibility measures benefit people who are in need of further support from the environment. An environment designed to facilitate walking for people who are fragile is an environment that is accessible to all. A person carrying luggage, a person with a pram, a person who is temporarily experiencing disability, but more importantly people who are experiencing long-term disability and limitations, all benefit from an accessible outdoor environment. Even though accessibility issues are increasingly acknowledged in transport planning, there is still a need to raise awareness among transport planners and all actors involved in the accessibility work. It is important that all actors are aware of why accessibility measures are executed and how they should be executed, to ensure that the finalised measure gives the best result. (Less)
Abstract (Swedish)
Denna avhandling undersöker utvecklingen av en tio års engagemang av tillgänglighet i utemiljön. Denna undersöks från två perspektiv; samhällets utmaning och användarens uppfattning. Äldre personer och personer med funktionshinder ska ha lika möjligheter att använda transportsystemet som andra människor. Deras tillgång till transportsystemet är dock ofta begränsad på grund av fysiska hinder i utemiljön. Hindarna begränsar personer med funktionshinder möjligheter att vistas ute och att gå. Detta kan påverka deras möjligheter att använda transportmedel som kollektivtrafik och att gå. Äldre personer är en grupp som går ganska mycket. Det gör de för att uppehålla en
aktiv livsstil och därmed minska möjligheterna av att utveckla... (More)
Denna avhandling undersöker utvecklingen av en tio års engagemang av tillgänglighet i utemiljön. Denna undersöks från två perspektiv; samhällets utmaning och användarens uppfattning. Äldre personer och personer med funktionshinder ska ha lika möjligheter att använda transportsystemet som andra människor. Deras tillgång till transportsystemet är dock ofta begränsad på grund av fysiska hinder i utemiljön. Hindarna begränsar personer med funktionshinder möjligheter att vistas ute och att gå. Detta kan påverka deras möjligheter att använda transportmedel som kollektivtrafik och att gå. Äldre personer är en grupp som går ganska mycket. Det gör de för att uppehålla en
aktiv livsstil och därmed minska möjligheterna av att utveckla funktionella och
kognitiva begränsningar. Funktionella och kognitiva begränsningar är något som alla kommer att känna av när de åldras. De medför att personer har svårare med att utföra vissa aktiviteter som andra tar för givet; som att ta på sig kläder, gå i trappor och gå till fots längre sträckor. Människor kan födas med begränsningar och andra kan uppleva tillfälliga begränsningar (såsom brutet ben). I viss mån kan de känna att det inte påverkar deras möjligheter att vistas ute och gå, men för vissa kan en komplex miljö kännas oöverstiglig. När en person med begränsningar känner att utformningen av deras miljö gör det svårt för dem att utföra aktiviteter (som att gå) då börjar man diskutera disabilitet. Däremot kan disabilitet undvikas genom att utforma miljön på ett sätt som stödjer alla, oavsett deras funktionella kapacitet. Människor med disabilitet och äldre människor ofta upplever svårigheter med att köra bil och har därför inte lika stor möjligheten att ta sig med bil till fysiska och sociala aktiviteter, affären, arbetet eller söka vård. Därför är vissa äldre och andra funktionshindrade ganska beroende av att gå för att kunna delta i samhället och fortsätta vara självständiga. Därmed är det viktigt att utemiljön är utformad så att den tar hänsyn till deras behov och deras möjligheter till ett självständigt och aktivt liv vidhålls.
År 1999 förklarade Svenska regeringen med sin proposition 1999/2000:79 ”Från
patient till medborgare” att all hinder för funktionshindrade rätt till att delta i samhället skulle undanröjas. Detta ansvar skulle ligga hos kommunerna i Sverige. I samband med det publicerade Boverket föreskrifter om hur alla enkelt avhjälpta hinder i utemiljön skulle undanröjas i befintlig allmän utemiljö och avhjälpas vid nybyggnad av allmän utemiljö. I Sverige har ansvaret för att röja undan alla hinder i utemiljön legat hos kommunerna. Kommunerna har gjort vissa framsteg, men på senare tid finns det lite kunskap om utvecklingen av implementering av tillgänglighetspolicy bland kommunerna. En kunskap av den sorten skulle ge kommunerna en inblick i vilka faktorer har bidragit till framgångsrik implementering och var det saknas stöd. Första steget i implementering av en tillgänglighets policy borde vara att samla ihop information om brukarna (i detta fall människor med funktionella begränsningar) och vilka hinder de upplever i utemiljön. Kunskap av den sorten skulle användas för att utveckla direktiv om vilka hinder i utemiljön skall undanröjas. Direktiven borde introduceras för planerare som sedan skulle använda dem för att röja undan hindren. En utvärdering av åtgärderna skulle sedan ge kunskap om hur det gynnar brukarna som i sin tur skulle användas för att uppdatera direktiven. Därför är det viktigt att utvärdera hur undanröjandet av hinder i utemiljön påverkar och hjälper brukarna. Kunskap av den sorten är dock liten.
Denna avhandling bygger på två studier; Kommun Studien och Brukar Studien.
Studierna undersöker hur progressen varit kring implementering av tillgänglighetspolicy och om undanröjandet av enkelt avhjälpta hinder kan hjälpa äldre människor att vistas i utemiljön som fotgängare. Kommun studien undersökte hur implementeringen av tillgänglighets policy har utvecklats inom Sveriges kommuner. Studien bygger på en enkät undersökning som gjordes år 2004 och undersökte implementering av tillgänglighetspolicy. År 2014 skickades samma enkät till alla 290 kommuner i Sverige där man tillfrågades bland annat om vilka strategiska bestämmelser gjorts i kommunen för att implementera tillgänglighetspolicy. Av de 290 kommuner som fick enkäten var det 118 som svarade både år 2004 (T1) och 2014 (T2). Utifrån vissa frågor i enkäten, bildades indikatorer för att kunna ge implementeringen av tillgänglighetspolicy ett värde. Kommunerna dividerades i två grupper; de som hade ökat respektive minskat sitt tillgänglighetsvärde från T1 till T2. För att förstå de resultat som studien visade gjordes intervjuer i 7 kommuner, där fyra hade minskat sin tillgänglighets värde och tre som hade ökat sitt värde. Totalt intervjuades 10 personer. Brukar studien undersökte hur äldre människor upplever sin utemiljö och hur/om deras aktivitetsgrad som fotgängare ändras när man gör tillgänglighets inventeringar i utemiljön. Studien började år 2002 när alla människor 65 år och äldre i ett område i Kristianstad i Sverige fick en enkät där man bland annat frågade hur ofta man går ute och vilka hinder de upplever i utemiljön när de går. Utifrån resultaten och genom hjälp av äldre bosatta i området bestämde kommunen vilka hinder som skulle röjas undan. Över en fyra års period sänkte man kantstenar, satte in bänkar, separerade fotgängare och cyklister, fixade till ojämna trottoarer, gjorde vissa gator till enkelriktade och drog hastigheten ner till 30km/h i vissa gator. Efter att implementeringen var genomförd (år 2006) skickades samma enkät ut till alla 65 år och äldre i området igen. Enkäten inkluderade även några frågor som rörde själva implementeringen och hur nöjda invånarna var. År 2011 skickades samma enkät som 2002 och 2006 till alla invånare 65 år och äldre till samma område (Studie Området (SO)) men även till ett annat område Referens Område (RO). RO valdes utifrån de kriterier att det var ganska nära SO, hade liknande proportion av äldre invånare och där hade inga/små ändringar gjorts i utemiljön. Två delstudier genomfördes; tvärsnittsstudie och longitudinell studie. I tvärsnittsstudien jämfördes upplevelse och aktivitetsgrad (som fotgängare men även i aktiviteter utanför hemmet) mellan invånarna i SO och RO. I longitudinella studien ingick alla äldre invånare i SO som svarade studien år 2002, 2006 och 2011; 113 individer. I studien kontrollerades hur äldre upplever sin utemiljö över tio års perspektiv och om ändringar i utemiljön kan ha positiva effekter på deras upplevelse och aktivitetsgrad när de går från att vara relativt friska människor till att vara mer skörda. Resultat från kommunstudien visade att det fanns en ganska stor skillnad mellan kommunerna i hur långt de har kommit med implementering av tillgänglighets policy. Den visade även att en stor del av de kommuner som hade börjat ganska kraftigt redan år 2004 med implementering av tillgänglighets policy hade minskat sina insatser. Däremot, kommuner som inte hade börjat med att implementera tillgänglighetspolicy år 2004 hade ökat sin insats till stor del år 2014. Intervjuerna gav intrycket att i vissa kommuner tror man att utemiljön är tillgänglig, så fort alla krav som ställs på kommunerna är uppfyllda. Intervjuerna också visade att även om tillgänglighet har blivit mer accepterad som trafik fråga bland transportplanerare som arbetar i kommuner, verkar det som att tillgänglighet är beroende av att det finns eldsjälar som arbetar i kommunerna och som ser till att tillgänglighet inte glöms bort. Resultat från brukar studien visade att när tillgänglighet inte glöms bort, kan det till en viss del ha positiv påverkan på äldres uppfattning av utemiljön. Jämförelsen mellan SO och RO visade att äldre invånarna i SO, där tillgänglighets inventering gjorts, gick mer och deltog i fler aktiviteter. Det var även så att äldre invånare i SO som upplevde sin hälsa som dålig deltog oftare i aktiviteter än invånare i RO som även upplevde sin hälsa som dålig. Däremot upplevde invånarna i SO fler hinder än invånarna i RO. Resultat från longitudinella studien visade dock att äldre invånare som varit bosatta i SO sedan 2002 upplevde färre hinder i sin utemiljö efter interventionen (år 2006). Några år senare, år 2011, upplevde de fler hinder än vad de gjorde år 2006, dock färre än vad de hade upplevt år 2002. Resultaten tyder på att interventionen inte haft tillräckligt bra underhåll sedan den blev implementerad. Åldrandet har också haft en viss inverkan på dem, eftersom de går och deltar i aktiviteter mer sällan år 2011 än vad de gjorde år 2006 och 2002. Resultaten pekar på att kommuner arbetar till viss del med att göra utemiljön tillgänglig men att de verkar göra det för att uppfylla de krav som ställs på dem, och inte med brukarna i åtanke. Syftet med tillgänglighetspolicy är att inkludera alla människor i samhället och därför bör det inte behandlas som ett tekniskt problem som måste lösas. Tillgänglighetsåtgärder bör inriktas på användarnas behov, såsom där de har tillgång till hälso- och sjukvård, livsmedel och aktiviteter. Tillgänglighets åtgärder bör vidtas med hänsyn till geografisk tillgänglighet också, eftersom om avståndet till de livsmedel eller aktiviteter är för lång, kommer äldre och personer med funktionshinder inte kunna gå till sin destination. Äldre vill gå och de kan gå om deras område är utformad så att det tar hänsyn till deras behov. Ännu viktigare, är att inse att de som inte har tillgång till en bil, eller socialt kontaktnätverk som hjälper dem att hålla sig oberoende, kan ställas inför minskad delaktighet i samhället och aktiviteter. Därför måste kommunerna inse att deras utmaning handlar om att implementera
tillgänglighetsåtgärder inte bara om att uppfylla krav på tillgänglighet politik, utan för att öka människors chanser på ett självständigt liv och öka deras livskvalitet. Resultaten antyder att för att se till att tillgänglighet inte glöms bort i kommunal planering så måste det ställas krav på att det behandlas mer systematiskt så att det inte glöms bort. Ett mer systematiskt sätt att hantera tillgänglighet skulle se till att tillgänglighetsåtgärder skulle underhållas och utvärderas regelbundet, och att tillgängligheten blir mer integrerat i det dagliga transportarbetet. Samhällen måste vara utrustade för att kunna hantera den växande äldre befolkning som måste förlita sig på att gå för att kunna delta i aktiviteter och ha tillgång till nödvändiga tjänster. Resultaten i denna avhandling visar att, i ett längre perspektiv, ökade interventionen inte gång frekvensen hos äldre invånarna. Men deras uppfattning av utemiljön var mer positiv efter interventionen. Det är dock möjligt att frekvensen av promenader skulle ha minskat ännu mer om ingen intervention skulle ha genomförts. Därför är det svårt att säga att insatsen inte påverkade gångfrekvensen, även om interventionen inte öka den. När det gäller tillgänglighet har det skett en positiv
förändring i person miljö relation; de svarande rapporterade färre miljöhinder vid andra uppföljningen än vid baslinjen. Men på grund av andra faktorer, dålig hälsa, ökad funktionella begränsningar etc. har äldre minskat sin gång frekvens. Således bör interventioner i utemiljön inte genomföras med det enda syftet att öka äldres gångfrekvens. Det är inte den faktiska gångfrekvensen som räknas. Det viktiga är att äldre vet att de har möjlighet att gå ut på en promenad vara självständiga och socialt aktiva. En miljö som underlättar för dem som är mest sårbara, är en miljö som är tillgänglig för alla. En person som bagage, en person med en barnvagn, en person som tillfälligt upplever funktionshinder, men ännu viktigare människor som upplever långsiktiga funktionshinder och begränsningar, alla dra nytta av en tillgänglig utemiljö. Men även om tillgänglighetsfrågorna har blivit mer erkänd, finns det fortfarande ett behov av att höja medvetenheten bland transportplanerare och bland alla aktörer som är involverade i tillgänglighetsarbetet. Det är viktigt att alla aktörer är medvetna om
varför tillgänglighetsåtgärder genomförs och hur de ska utföras, för att säkerställa att den slutgiltiga åtgärden ger bästa resultatet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
supervisor
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
Accessibility, intervention, Environmental Barriers, implementation, Ageing, Planners view
edition
Media-Tryck
pages
163 pages
ISBN
978-91-7623-808-0
978-917623-809-7
language
English
LU publication?
yes
additional info
2016-06-03 10.15 MA:5, Matteannexet, Sölvegatan 20A-D, Lund University Faculty of Engineering, LTH. Opponent: MariAnne Karlsson, Chalmers tekniska högskola, Göteborg
id
d11400ef-cb98-4082-8217-20f2f2db139e
date added to LUP
2016-05-09 12:10:50
date last changed
2023-07-28 14:20:28
@phdthesis{d11400ef-cb98-4082-8217-20f2f2db139e,
  abstract     = {{In an inaccessible outdoor environment, older people and people with disabilities can experience environmental barriers. The environmental barriers can restrict them and their abilities to walk. Environmental barriers can be avoided by designing the outdoor environment to meet the needs of older people and people with disabilities. This thesis focuses on accessibility in Sweden from two perspectives; societal challenges and user perception. It explores how the societal challenge of removing environmental barriers has been met and how removing environmental barriers can affect user perception of<br/>the outdoor environment. In Sweden, accessibility has been subjected to laws and regulations since the late fifties. In 1999 accessibility issues received increased attention through an action plan for disability policy. The implementation process has been somewhat monitored, showing that there are considerable differences in level of implemented accessibility policy in the municipalities. Studies exploring the impact of intervention in the outdoor environment are scarce. Such studies have, in most cases, focused on older people and the impact of interventions on their perception of the outdoor environment and frequency of walking. However, it is difficult to establish causal links in intervention studies with older people. During the implementation phase and until the after-study, older people age and ageing can have considerable impact on their perception of the environment. It is difficult to know whether changes in perception can be attributed to ageing or changes in the outdoor environment. Therefore, we need of studies that explore intervention studies over a long period. In this thesis, the societal challenge of removing environmental barriers (the Municipality Study), explores implementation of accessibility policy in municipal transport planning. The implementation process is explored through the eyes of municipal transport planners, with a mixed-method approach. The Municipality Study is based on a previously executed study. Therefore, the process of implementation of accessibility policy was explored in a longitudinal perspective. The level of implemented accessibility policy was quantified with indices. Then, municipalities were split into two groups, those that have increased their level of implemented accessibility policy ("ITOT”) and those that have increased their level of implemented accessibility policy (“D-TOT”). The user perception of the outdoor environment (the User Study), was explored through the eyes of older people, using a questionnaire. The User Study is based on a previously executed study, where an intervention was carried out in one neighbourhood (Study Area (SA)) in a middle-sized town in Sweden. The User Study explores the impact of an intervention by comparing perception of the outdoor environment with another area, reference area (RA) where no accessibility measures had been introduced. Furthermore, the User Study explores the impact of an intervention on older people’s perceptions of the outdoor environment in a longitudinal perspective. That is, while controlling for ageing. Results from the Municipality Study showed that there are considerable differences between municipalities regarding the implementation process of accessibility policy. “D-TOT” started early on implementing accessibility policy, only to reduce the efforts. “I-TOT” municipalities seem to have had later implementation starts. More municipalities have established accessibility plans and more have hired accessibility advisors. On the other hand, fewer municipalities cooperate with interest organisations, have a program for handicap polices and have implemented measures. The interviews indicated that reduced budget and staff time were among the factors restricting implementation of accessibility policy. On the other hand, employee enthusiasm for and interest in accessibility issues are among the main reasons that some municipalities progress and others regress in the implementation process. Interviews indicate that representatives from interest organisations are too focused on their own restrictions and do not represent the whole group’s perspective. This may be a reason why some municipalities have reduced cooperation with interest organisations. The interviews also indicated that some municipalities do not “suit actions to words”. That is, they establish accessibility plans and hire accessibility advisors, but do not utilise them. Some accessibility advisors are placed in the building department and do not have any influence in the transport department. Results from the User Study showed that interventions in the outdoor environment could have positive effects on older people’s perception. Respondents living in SA were more active in terms of frequency of participating in activities outside the home and frequency of walking. Furthermore, compared to respondents in RA, respondents in SA with poor perception of health were more likely to participate in activities than did their counterparts in RA. Respondents in SA and RA evaluated their outdoor environments in a similar manner. Still, the results also showed that respondents in SA reported more environmental barriers than did respondents in RA. Controlling for ageing, the results showed that intervention in the outdoor environment does not increase frequency of walking. However, intervention in the outdoor environment seems to have positive effects on older people’s perceptions of the outdoor environment. The respondents reported fewer environmental barriers in the outdoor environment nine years after an intervention in the outdoor environment than they did before the intervention. Furthermore, older people using mobility devices were more likely to be frequent walkers after the intervention. A more systematic approach is needed to fully implement accessibility in transport planning. Accessibility should not have to depend on the single employee who is enthusiastic and interested in accessibility. Accessibility should not be sensitive to employee turnover. Furthermore, results from the User Study showed that user perception of the outdoor environment could improve when barriers are removed. Therefore, municipalities should be implementing measures to improve accessibility. However, such measures should not be implemented simply to fulfil requirements of accessibility policy. Implementing measures in the outdoor environment should focus on the users and their needs. Municipalities should be cooperating with interest organisations. Meanwhile, representatives from the interest organisations should become more professional and represent the needs of all people with disabilities and not just their own needs. On the societal level, the results from this thesis give an indication that accessibility measures benefit people who are in need of further support from the environment. An environment designed to facilitate walking for people who are fragile is an environment that is accessible to all. A person carrying luggage, a person with a pram, a person who is temporarily experiencing disability, but more importantly people who are experiencing long-term disability and limitations, all benefit from an accessible outdoor environment. Even though accessibility issues are increasingly acknowledged in transport planning, there is still a need to raise awareness among transport planners and all actors involved in the accessibility work. It is important that all actors are aware of why accessibility measures are executed and how they should be executed, to ensure that the finalised measure gives the best result.}},
  author       = {{Hallgrimsdottir, Berglind}},
  isbn         = {{978-91-7623-808-0}},
  keywords     = {{Accessibility; intervention; Environmental Barriers; implementation; Ageing; Planners view}},
  language     = {{eng}},
  month        = {{05}},
  school       = {{Lund University}},
  title        = {{A ten-year development of accessibility in the outdoor environment : Municipal challenges and older people’s perception}},
  url          = {{https://lup.lub.lu.se/search/files/7622284/Berglind_Kappa_final_Webb_final.pdf}},
  year         = {{2016}},
}