Advanced

Behandlingseffekter på självskadebeteende: Vad visar forskningen?

Lundh, Lars-Gunnar LU (2013)
Abstract (Swedish)
Syftet med denna forskningsöversikt var att göra en sammanställning av behandlingsstudier där effekter studerats på självskadebeteende, för att analysera vad forskningen visar om olika behandlingsmetoder effekter i detta avseende. En litteratursökning gjordes i syfte att hitta behandlingsstudier där en majoritet av patienterna uppvisade självskadebeteende innan behandlingen inleddes, och där effekterna studerades på deras självskadebeteende, antingen i form av specifika mått på icke-suicidalt självskadebeteende, eller mer övergripande mått på självskadebeteende (där det inte görs någon differentiering mellan icke-suicidala och suicidala självskadebeteenden). De flesta behandlingsstudierna handlar om patienter med... (More)
Syftet med denna forskningsöversikt var att göra en sammanställning av behandlingsstudier där effekter studerats på självskadebeteende, för att analysera vad forskningen visar om olika behandlingsmetoder effekter i detta avseende. En litteratursökning gjordes i syfte att hitta behandlingsstudier där en majoritet av patienterna uppvisade självskadebeteende innan behandlingen inleddes, och där effekterna studerades på deras självskadebeteende, antingen i form av specifika mått på icke-suicidalt självskadebeteende, eller mer övergripande mått på självskadebeteende (där det inte görs någon differentiering mellan icke-suicidala och suicidala självskadebeteenden). De flesta behandlingsstudierna handlar om patienter med borderline-personlighetsstörning, medan ett mindre antal studier handlar om ungdomar med självskadebeteende utan att begränsas av diagnos. Den behandlingsform som studerats mest är dialektisk beteendeterapi (DBT), men ett antal studier finns också av mentaliseringsbaserad terapi (MBT) och andra former av psykodynamisk terapi, olika varianter av kognitiv beteendeterapi, samt några olika varianter av gruppterapi. Vad gäller patienter med borderline-personlighetsstörning finns det evidens för att vissa typer av långtidsterapi (främst DBT och MBT) ger god effekt på självskadebeteende – däremot finns det ännu ingen evidens för att några specifika komponenter i dessa terapier svarar för dessa effekter. Vad gäller kortare typer av behandlingsinsatser är Gratz Emotion Regulation Group Therapy (ERGT) en lovande modell som är specifikt fokuserad på självskadebeteende och som inte begränsas enbart till patienter med borderline-diagnos. ERGT har visat god effekt som tilläggsbehandling för patienter som redan har någon form av individuell samtalskontakt. En jämförelse av de olika terapiformer som gett effekt visar att de skiljer sig mycket åt i teori och metod, men att de har vissa gemensamma drag. Till dessa gemensamma faktorer, som kan antas vara väsentliga vid behandling av patienter med självskadebeteende, hör: (1) En tydlig behandlingsstruktur som skapar förutsägbarhet och kontinuitet för patienten. (2) Ett empatiskt-validerande och lyssnande-undersökande förhållningssätt. (3) Ett metodmässigt fokus på ökad emotionell medvetenhet och förbättrad emotionsreglering. (4) Strategier för att motverka risken för iatrogena effekter inom vården, som bedöms vara betydande med denna patientgrupp. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
organization
publishing date
type
Book/Report
publication status
unpublished
subject
keywords
självskadebeteende, randomiserade kontrollerade studier, borderline-personlighetsstörning, dialektisk beteendeterapi, mentaliseringsbaserad terapi, Emotion Regulation Group Therapy, iatrogena effekter
pages
80 pages
publisher
[Publisher information missing]
language
Swedish
LU publication?
yes
id
b56156e4-34f9-4518-a119-262fd9f271b6 (old id 3172648)
alternative location
http://skane.se/sv/Webbplatser/Psykiatri-Skane/FoUU/Nationella-sjalvskadeprojektet/
date added to LUP
2012-11-27 13:28:18
date last changed
2016-04-16 11:38:21
@misc{b56156e4-34f9-4518-a119-262fd9f271b6,
  abstract     = {Syftet med denna forskningsöversikt var att göra en sammanställning av behandlingsstudier där effekter studerats på självskadebeteende, för att analysera vad forskningen visar om olika behandlingsmetoder effekter i detta avseende. En litteratursökning gjordes i syfte att hitta behandlingsstudier där en majoritet av patienterna uppvisade självskadebeteende innan behandlingen inleddes, och där effekterna studerades på deras självskadebeteende, antingen i form av specifika mått på icke-suicidalt självskadebeteende, eller mer övergripande mått på självskadebeteende (där det inte görs någon differentiering mellan icke-suicidala och suicidala självskadebeteenden). De flesta behandlingsstudierna handlar om patienter med borderline-personlighetsstörning, medan ett mindre antal studier handlar om ungdomar med självskadebeteende utan att begränsas av diagnos. Den behandlingsform som studerats mest är dialektisk beteendeterapi (DBT), men ett antal studier finns också av mentaliseringsbaserad terapi (MBT) och andra former av psykodynamisk terapi, olika varianter av kognitiv beteendeterapi, samt några olika varianter av gruppterapi. Vad gäller patienter med borderline-personlighetsstörning finns det evidens för att vissa typer av långtidsterapi (främst DBT och MBT) ger god effekt på självskadebeteende – däremot finns det ännu ingen evidens för att några specifika komponenter i dessa terapier svarar för dessa effekter. Vad gäller kortare typer av behandlingsinsatser är Gratz Emotion Regulation Group Therapy (ERGT) en lovande modell som är specifikt fokuserad på självskadebeteende och som inte begränsas enbart till patienter med borderline-diagnos. ERGT har visat god effekt som tilläggsbehandling för patienter som redan har någon form av individuell samtalskontakt. En jämförelse av de olika terapiformer som gett effekt visar att de skiljer sig mycket åt i teori och metod, men att de har vissa gemensamma drag. Till dessa gemensamma faktorer, som kan antas vara väsentliga vid behandling av patienter med självskadebeteende, hör: (1) En tydlig behandlingsstruktur som skapar förutsägbarhet och kontinuitet för patienten. (2) Ett empatiskt-validerande och lyssnande-undersökande förhållningssätt. (3) Ett metodmässigt fokus på ökad emotionell medvetenhet och förbättrad emotionsreglering. (4) Strategier för att motverka risken för iatrogena effekter inom vården, som bedöms vara betydande med denna patientgrupp.},
  author       = {Lundh, Lars-Gunnar},
  keyword      = {självskadebeteende,randomiserade kontrollerade studier,borderline-personlighetsstörning,dialektisk beteendeterapi,mentaliseringsbaserad terapi,Emotion Regulation Group Therapy,iatrogena effekter},
  language     = {swe},
  pages        = {80},
  publisher    = {ARRAY(0x8b57318)},
  title        = {Behandlingseffekter på självskadebeteende: Vad visar forskningen?},
  year         = {2013},
}