Hip revisions with impacted morselized allograft bone and cement. Patient outcome, prosthetic fixation and risks.

Abstract

144 consecutive hip revisions performed with morselized allograft bone and cement were followed up to 5 years after surgery. In 49 hips patient outcome was evaluated with the Nottingham Health Profile (NHP) questionnaire and Charnley hip scores in 47 hips prosthetic fixation was evaluated with radiostereometry (RSA)and in all 144 hips risks and complications were recorded using a prspective protocol. Patient outcome regarding pain, physical mobility and sleep at 4 years after revision was comparable to that of primary hip replacements. The correlations between NHP and Charnley pain and physical mobility scores were weak to moderate. RSA index examination should be done as early as possible after surgery. The Exeter stem subsides within the cement mantle and in revisions additional subsidence of the stem-cementbeam occurs relative to the femur. All stems and most sockets migrated, mostly early after revision, without correlation to the grade of bone stock deficiency; one third of the prosthetic components still migrated between 1.5 and 2 years postoperatively. 1 of 15 stems had aseptic loosening according to RSA while the other had migrated only marginally between the 2-year and 5-year follow-up examinations. 5 of 17 sockets had signs of radiographic loosening (radiolucent line >2mm; these sockets were also among those showing the most pronounced migration and rotation at the 5-year follow-up. Neither for the stems nor for the sockets did early migration pattern predict future prosthetic movements. In a pilot study free weight bearing was practised and the migration of the stem and socket was similar to that shown among patients who practised restricted weight bearing for 3 months after revision. Concomitant disease, large bone stock deficiency, intraoperative femoral cortical window or perforation increased the risk for femoral fracture but all 9 hips but could be managed without lasting morbidity.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

I över 40 år har det varit möjligt att operera förslitning (artros) av höftleden med en konstgjord led. De allra flesta av de cirka 12 000 patienter, som opereras i Sverige varje år med så kallad höftplastik, får en ny höftkula av metall och en ny ledpanna av plast. De nya leddelarna förankras oftast i lårbenet (kulan) respektive bäckenbenet (pannan) med bencement, ett material av samma karaktär som plastikpadding. Idag är höftplastik en av de åtgärder i sjukvården som ger störst hälsovinst både vad det gäller minskad smärta och mest livskvalitet i form av återställd och bevarad funktion för den enskilde individen. Mer än 95 % av dem som opereras kan räkna med att de har en välfungerande höftled i över 10 år och för de allra flesta håller den livet ut. Idag används höftplastik förutom vid förslitning allt mer även vid brott på lårbenshalsen. Det stora bekymret under –60 och –70 talen med infektion i benet runt den konstgjorda leden har lösts med antibiotika, ultraren luft i operationssalar och bättre operationsteknik. Det idag dominerande skälet till att en höftplastik inte håller är att den lossnar och på nytt behöver bytas ut. Denna lossning är av mekanisk karaktär och skall inte förväxlas med den lilla förskjutning som sker av de allra flesta inopererade leddelar under de första månaderna efter operationen. Den senare anser de flesta forskare som naturlig innan leddelarna förankrats varaktigt i benet. Den så kallade mekaniska lossningen är vanligen en kombination av att leddelarna lossnat från cementen, och att delar av cementen lossnat från sin infästning i benet. Lösa leddelar leder ofta till att benet i både lår respektive bäcken skadas. Denna skada är en nedbrytningsprocess, som successivt minskar hållfastheten i benet, och som slutligen kan leda till att benet helt enkelt går av, bryts. Forskningen visar att det framför allt är reaktioner på avskavd plast från ledpannan, avskavd metall från ledkulan, nedbrytningsprodukter från bencementen eller mikrorörelser av leddelarna som förorsakar skadan i form av nedbrytning av benet runt de konstgjorda leddelarna. Intensiv belastning av höften kan påskynda utvecklingen av nedbrytningsprocessen, som vanligtvis tar många år för att bli allvarlig och sannolikt beror på flera olika negativt samverkande faktorer. Lossningen är oftast kombinerad med smärta och gångsvårigheter. Omoperation på konventionellt sätt med enbart bencement gör inte att benet återuppbyggs och återvinner sin hållfasthet. Metoden har förespråkats framförallt för äldre patienter med relativt begränsade rörelsemöjligheter. Stora förhoppningar har tidvis ställts till olika metoder med mekanisk förankring av leddelarna utan att bencement används. I en del situationer har detta fungerat väl, i andra mindre väl. Ingen av metoderna har ansetts vara tillräckligt bra för att bli allmänt accepterad. Under 80-talet utvecklade två forskargrupper, en i Nijmegen i Holland och en i Exeter i England, metoder som innebär att bendefekterna och området närmast benet fylls och packas med malt transplanterat ben. Efter denna packning förankras nya leddelar på nytt med bencement (X-change metoden). Det ben som transplanteras är vanligtvis sådant som blivit över vid operationer när patienter fått sin första nya höftled. Rapporterna från Holland och England var utomordentligt positiva med snabb återuppbyggnad av benet i kombination med befrielse från smärtorna och återvunnen gångförmåga. Metoden fick en snabb och bred spridning över världen. Vi bedömde metoden som så lovande att våra patienter skulle få del av den även om resultaten fick betraktas som preliminära med tanke på den relativt korta tid den använts. Vi har därför använt metoden med den så kallade Exeterprotesen systematiskt under åren 1994--99 på samma sätt som innovatörerna i Holland och England. Innan vi startade studien bestämde vi att alla lämpade patienter skulle erbjudas operation med metoden och tillfrågas om de kunde ställa upp på en mer detaljerad uppföljning/utvärdering. Vi ställde oss också ett antal frågor som vi ville försöka få svar på: · Hur upplever patienterna resultatet av operationen? · Innebär metoden några fördelar jämfört med andra metoder för omoperation av höftplastik? · Innebär metoden några nackdelar jämfört med andra metoder för omoperation av höftplastik? · Är vissa patienter särskilt lämpade för metoden och är andra mindre lämpade? · Påverkas resultaten av om patienterna får gå fritt direkt efter operationen? · Kan man avgöra hur omfattande, var och när i höften de mer eller mindre naturliga förskjutningarna av leddelarna sker? Studierna som utgör denna avhandling har visat att metoden med malt och packat bentransplantat ger minst lika bra kliniska resultat som andra metoder. Metoden har kunnat användas till nästan alla patienter med behov av omoperation av sin höftplastik, även till patienter som förutom lossning har drabbats av fraktur eller infektion runt protesen. Själva operationen är visserligen komplicerad att genomföra, men när man lärt sig den ger den inte fler komplikationer än andra kända operationsmetoder. Lårbensfraktur efter operationen utgör den allvarligaste komplikationen och förekom i 10 av de 144 opererade höftlederna. I samtliga fall kunde dessa behandlas utan att det kliniska resultatet påverkades. Vi har också visat att den lilla förskjutningen av leddelarna som ofta noteras efter operationen sker tidigt (första veckorna) efter ingreppet, och att denna förskjutning sker såväl mellan leddel och cement som mellan cement och ben. Om denna förskjutning är begränsad och avtar under de första månaderna innebär den inte risk för nedbrytning av skelettet och ny omoperation på 5 års sikt. Förskjutningen är inte mer omfattande än för andra metoder och ökar inte av att patienterna får gå på benet direkt efter operationen. Metoden med malt och packat bentransplanterat och cementerad Exeterprotes utförd med X-change revision instruments system bedöms efter 5 års användande så bra att vi fortsätter att använda den som rutinmetod vid behov av omoperation av lossnad höftplastik. Det krävs dock fortsatt uppföljning för att kunna bedöma metodens riktigt långsiktiga (>10 år) förutsättningar.

• author: Ornstein, Ewald
• supervisor: [unknown] [unknown]
• opponent: Professor Andersson, Gunnar BJ
• organization: Orthopaedics (Lund)
• alternative title: Omoperation av höftleder med malt och packat bentransplantat och cementerad Exeterprotes med X-change revision instruments system
• publishing date: 2002
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Orthopedics
• keywords: radiostereometry, NHP, patient outcome, cement, allograft, morselized, impacted, bone transplantation, hip, Arthroplasty, revision, complications, Surgery, orthopaedics, traumatology, Kirurgi, ortopedi, traumatologi
• pages: 162 pages
• defense location: Röda salongen, Kulturhuset i Hässleholm
• defense date: 2002-10-04 13:30:00
• external identifiers: scopus:0036915172
• ISBN: 91-628-5325-2
• language: English
• LU publication?: yes
• additional info: Article: I. Quality-of-life outcomes in hip revision arthroplasty with impacted morselized alograft bone and cement: comparison with primary arthroplasty. Atroshi I, Ornstein E, Franzén H, Johnson R, Stefánsdóttir A, Sundberg M. Submitted Article: II. Radiostereometric analysis in hip revision surgery - optimal time for index examination. Ornstein E, Franzén H, Johnsson R, Sundberg M. Acta Orthop Scand 2000; 71(4):360-364. Article: III. Early subsidence of the Exeter femoral stem within the cement mantle in primary arthroplasties and in revisions using impacted allografts and cement: a roentgen stereophotogrammetric analysis. Ornstein E, Franzén H, Johnsson R, Löfqvist T, Stefánsdóttir A, Sundberg M. Hip International 1999;9(3):139-143. Article: IV. Results of hip revision using the Exeter stem, impacted allograft bone and cement (2-year follow-up). Ornstein E, Atroshi I, Franzén H, Johnsson R, Sandquist P, Sundberg M. Clin Orthop 2001; 389:126-133. Article: V. Hip revision arthroplasty using Exeter stem, impacted morselized allograft bone and cement. A prospective and consecutive five-year radiostereometric and radiographic study in 15 patients. Ornstein E, Franzén H, Johnsson R, Karlsson M, Linder L, Sundberg M. Conditionaly accepted for publication in Acta Orthopaedica Scandinavica. Article: VI. Migration of the acetabular component after revision with impacted morselized allografts. A radiostereometric 2-year follow-up analysis of 21 cases. Ornstein E, Franzén H, Johnsson R, Sandquist P, Stefánsdóttir A, Sundberg M. Acta Orthop Scand 1999; 70 (4):338-342. Article: VII. Five-year follow-up of socket movements and loosening after revision with impacted morselized allograft bone and cement. A radiostereometric and radiographic analysis. Ornstein E, Franzén H, Johnsson R, Stefánsdottir A, Sundberg M, Tägil M. Conditionally accepted for publication in the Journal of Arthroplasty. Article: VIII. Hip revisions with impacted morselized allografts: unrestricted weight bearing and restricted weight bearing has similar effect on migration. A radiostereometry analysis. Ornstein E, Franzén H, Johnsson R, Stefánsdóttir A, Sundberg M, Tägil M. Submitted. Article: IX. Early complications after one hundred and forty-four consecutive hip revisions with impacted morselized allograft bone and cement. Ornstein E, Atroshi I, Franzén H, Johnsson R, Sandquist P, Sundberg M. J Bone Joint Surg Am 2002;84(8):1323-1328.
• id: ba155cc3-e7eb-4138-a054-2f2f76e7eb8b (old id 464888)
• date added to LUP: 2016-04-04 12:00:21
• date last changed: 2022-01-29 22:47:11