Advanced

Femoral neck fractures. Aspects on treatment and outcome.

Rogmark, Cecilia LU (2002)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Höftfraktur är en vanlig skada, som huvudsakligen drabbar äldre kvinnor, och oftast orsakas av ett ringa våld. Det är vanlig orsak till funktionsnedsättning, sjuklighet och dödlighet hos de äldre. Både incidensen (antal nya fall per antal innevånare och år) av höftfrakturer och det totala antalet har ökat de senaste årtiondena. Höftfrakturer medför stora kostnader för sjukvård och äldreomsorg. Höftfrakturer indelas i trochantära frakturer (brott strax nedom lårbenshalsen) och cervikala frakturer (brott genom själva lårbenshalsen). Frakturerna kan vara odislokerade (i gott anatomiskt läge)eller dislokerade (vridna ur läge). I avhandlingens första del beskrivs höftfrakturincidensen i Malmö under... (More)
Popular Abstract in Swedish

Höftfraktur är en vanlig skada, som huvudsakligen drabbar äldre kvinnor, och oftast orsakas av ett ringa våld. Det är vanlig orsak till funktionsnedsättning, sjuklighet och dödlighet hos de äldre. Både incidensen (antal nya fall per antal innevånare och år) av höftfrakturer och det totala antalet har ökat de senaste årtiondena. Höftfrakturer medför stora kostnader för sjukvård och äldreomsorg. Höftfrakturer indelas i trochantära frakturer (brott strax nedom lårbenshalsen) och cervikala frakturer (brott genom själva lårbenshalsen). Frakturerna kan vara odislokerade (i gott anatomiskt läge)eller dislokerade (vridna ur läge). I avhandlingens första del beskrivs höftfrakturincidensen i Malmö under 1992–1995. När man jämför dessa resultat med tidigare studier från Malmö finner man att incidensen inte längre ökar. En uppdatering av incidensen gällande 1999–2001, stödjer detta fynd. Vid behandling av dislokerade cervikala frakturer kan man välja mellan osteosyntes (brottet fogas samman med skruvar eller spikar) eller ledplastik (den avbrutna ledkulan avlägsnas och ersätts med en konstgjord led). Fördelarna med osteosyntes är en kortare operationstid, mindre blodförlust vid operationen och att den naturliga ledkulan bevaras om frakturen läker. Läkningsstörningar uppstår dock för upp till hälften av de äldre patienterna och leder ofta till omoperation. Fördelarna med ledplastik är ett bättre funktionellt resultat och få omoperationer, men viss risk för sena komplikationer föreligger. Det har rått oenighet inom ortopedin om vilken metod som ger bäst resultat, och lokala traditioner har ofta avgjort vilken behandling man valt. I Sverige har osteosyntes varit den förhärskande metoden. Ett av målen med denna avhandling är att jämföra resultaten efter osteosyntes respektive ledplastik i olika patientgrupper. I Studie II, en randomiserad studie där tolv sydsvenska sjukhus ingick, deltog 450 patienter över 70 år. De var mentalt välbevarade, rörliga och bodde självständigt. För att få en rättvisande jämförelse mellan metoderna fördelades patienterna slumpmässigt till osteosyntes eller ledplastik, antingen totalplastik (utbyte av hela höftleden) eller halvplastik (utbyte av ledkulan). Efter två år hade 43% av patienterna med osteosyntes utvecklat allvarliga höftrelaterade komplikationer, jämfört med 6% av dem som fått ledplastik. Skillnaden var statistiskt signifi kant. De som hade fått ledplastik hade uppnått klart bättre funktion. Efter fem år var andelen allvarliga höftrelaterade komplikationer 44% respektive 7%. Även då hade patienterna med ledplastik bättre gångförmåga. Det var ingen skillnad i dödlighet mellan grupperna. Tvåårskostnaden för att inom sjukvård och äldreomsorg behandla en patient med osteosyntes var i genomsnitt 210 000 kronor. Motsvarande kostnad för en patient med ledplastik var 150 000 kronor, vilket beskrivs i Studie III. Ledplastik framstår som en kostnadseffektiv behandling. I Studie IV deltog 103 patienter över 80 år med dislokerade cervikala höftfrakturer. De var dementa eller på annat sätt i behov av äldreomsorg, och behandlades med halvplastik. Efter ett år hade patienterna med halvplastik signifikant färre allvarliga höftrelaterade komplikationer (6%), jämfört med en kontrollgrupp behandlad med osteosyntes (26%). Halvplastik medförde goda funktionsresultat samt smärtfrihet hos en majoritet av patienterna. De samlade forskningsresultaten har lett till ett nytt vårdprogram för cervikala höftfrakturer på Ortopediska kliniken i Malmö. Alla odislokerade frakturer (oavsett patientens ålder) samt alla frakturer hos patienter under 70 år behandlas alltjämt med osteosyntes. Dislokerade frakturer hos aktiva, självständiga patienter mellan 70 och 80 år behandlas med totalplastik, medan övriga mellan 70 och 80 år samt alla över 80 år får halvplastik. Resultaten beskrivs i Studie V. Det nya programmet har reducerat andelen allvarliga höftrelaterade komplikationer hos patienter över 70 år till 5%, jämfört med tidigare 42% när alla frakturer behandlades med osteosyntes. Resultaten i denna avhandling understryker att vi snarast bör ändra behandlingen av dislokerade cervikala höftfrakturer i Sverige. Det fi nns en god vetenskaplig grund för att behandla en vital, självständig individ mellan 70 och 80 år med en totalplastik, medan den äldre, hjälpberoende patienten bäst behandlas med en halvplastik. Patienter med en biologisk ålder under 65–70 år bör även i fortsättningen behandlas med osteosyntes, eftersom de har kapacitet att klara en eventuell omoperation om läkningsstörningar skulle uppstå. Då de rimligen har längre återstående livslängd har de också ökad risk för sena komplikationer efter primär ledplastik. Det är möjligt att höftfrakturincidensen inte längre ökar, vilket skulle kunna leda till att den tidigare förutspådda flerfaldiga ökningen av antalet höftfrakturer inte inträffar i västvärlden. I vilket fall är det ändå många äldre som drabbas av denna svåra skada. Det är vår skyldighet att behandla dem på bästa tänkbara sätt, för att ge dem största möjlighet att bibehålla sin tidigare funktion och samtidigt minimera deras smärta och oro. (Less)
Abstract
Hip fractures are a common cause of morbidity and mortality in elderly patients, with a high risk of functional impairment and institutionalization. The incidence and number of hip fractures have increased during the recent decades and hip fractures consume considerable health-care resources. The incidence of hip fractures in Malmö, Sweden, 1992–95, is described in Paper I. The annual incidence per 10,000 inhabitants in women and men over 50 years were 85 and 36, respectively. For women and men over 80 years, the corresponding numbers were 297 and 170. When comparing it to earlier Malmö studies, we found that the incidence is no longer increasing. An update on the incidence, covering 1999–2001, support this finding. In Paper II, a... (More)
Hip fractures are a common cause of morbidity and mortality in elderly patients, with a high risk of functional impairment and institutionalization. The incidence and number of hip fractures have increased during the recent decades and hip fractures consume considerable health-care resources. The incidence of hip fractures in Malmö, Sweden, 1992–95, is described in Paper I. The annual incidence per 10,000 inhabitants in women and men over 50 years were 85 and 36, respectively. For women and men over 80 years, the corresponding numbers were 297 and 170. When comparing it to earlier Malmö studies, we found that the incidence is no longer increasing. An update on the incidence, covering 1999–2001, support this finding. In Paper II, a randomized, prospective, multicenter study, 450 patients with displaced femoral neck fractures were randomized to either internal fixation or primary arthroplasty. Criteria for inclusion were age over 70 years, living in own home, mentally unimpaired. Patients who had undergone arthroplasty had significantly better functional results, less pain and lower rates of failure and re-operation after two years. After five years the significant difference in failure rate remained. There were no difference in mortality between the groups. In Paper III the costs for each method were compared. The mean two-year cost for internal fixation was 210 000 SEK (21 000 USD) and for primary arthroplasty 150 000 SEK (15 000 USD), but the difference was not significant. In Paper IV, 103 demented and/or institutionalized patients, 80 years and older, with displaced femoral neck fractures, were treated with primary hemi-arthroplasty. They had a failure rate of 6% after one year, significantly lower than a control group treated with internal fixation, and good functional outcome. The results of a new treatment protocol are described in Paper V. When a majority of the displaced femoral neck fractures in patients over 70 years are treated with primary arthroplasty, the overall failure rate is reduced to 5% compared to earlier results of 42%, when all fractures were treated with internal fixation. The new protocol proved to be feasible in clinical use. The results of this thesis emphasize the need of a paradigm shift for the treatment of displaced femoral neck fractures in Sweden. There is an evidence-based rationale supporting both the use of total hip arthroplasty in vital patients, 70–80 years old, and the use of hemi-arthroplasty in the more frail, elderly patients. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Professor Svensson, Olle, Dept. of Orthopaedics, Norrlands University Hospital, Umeå, Sweden
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
orthopaedics, Surgery, outcome, treatment protocol, randomized controlled study, primary arthroplasty, internal fixation, femoral neck fractures, Hip fracture, incidence, traumatology, Kirurgi, ortopedi, traumatologi
pages
96 pages
publisher
Cecilia Rogmark, Dept. Of Orthopaedics, Malmö University Hospital, SE-205 02 MALMÖ, Sweden,
defense location
Entrance 35, Malmö University Hospital, Malmö
defense date
2003-01-17 10:15
ISBN
91-89625-16-1
language
English
LU publication?
yes
id
63968ba8-b5e6-42de-9b93-2d49fdab97dc (old id 465329)
date added to LUP
2007-10-08 10:26:33
date last changed
2016-09-19 08:45:10
@misc{63968ba8-b5e6-42de-9b93-2d49fdab97dc,
  abstract     = {Hip fractures are a common cause of morbidity and mortality in elderly patients, with a high risk of functional impairment and institutionalization. The incidence and number of hip fractures have increased during the recent decades and hip fractures consume considerable health-care resources. The incidence of hip fractures in Malmö, Sweden, 1992–95, is described in Paper I. The annual incidence per 10,000 inhabitants in women and men over 50 years were 85 and 36, respectively. For women and men over 80 years, the corresponding numbers were 297 and 170. When comparing it to earlier Malmö studies, we found that the incidence is no longer increasing. An update on the incidence, covering 1999–2001, support this finding. In Paper II, a randomized, prospective, multicenter study, 450 patients with displaced femoral neck fractures were randomized to either internal fixation or primary arthroplasty. Criteria for inclusion were age over 70 years, living in own home, mentally unimpaired. Patients who had undergone arthroplasty had significantly better functional results, less pain and lower rates of failure and re-operation after two years. After five years the significant difference in failure rate remained. There were no difference in mortality between the groups. In Paper III the costs for each method were compared. The mean two-year cost for internal fixation was 210 000 SEK (21 000 USD) and for primary arthroplasty 150 000 SEK (15 000 USD), but the difference was not significant. In Paper IV, 103 demented and/or institutionalized patients, 80 years and older, with displaced femoral neck fractures, were treated with primary hemi-arthroplasty. They had a failure rate of 6% after one year, significantly lower than a control group treated with internal fixation, and good functional outcome. The results of a new treatment protocol are described in Paper V. When a majority of the displaced femoral neck fractures in patients over 70 years are treated with primary arthroplasty, the overall failure rate is reduced to 5% compared to earlier results of 42%, when all fractures were treated with internal fixation. The new protocol proved to be feasible in clinical use. The results of this thesis emphasize the need of a paradigm shift for the treatment of displaced femoral neck fractures in Sweden. There is an evidence-based rationale supporting both the use of total hip arthroplasty in vital patients, 70–80 years old, and the use of hemi-arthroplasty in the more frail, elderly patients.},
  author       = {Rogmark, Cecilia},
  isbn         = {91-89625-16-1},
  keyword      = {orthopaedics,Surgery,outcome,treatment protocol,randomized controlled study,primary arthroplasty,internal fixation,femoral neck fractures,Hip fracture,incidence,traumatology,Kirurgi,ortopedi,traumatologi},
  language     = {eng},
  pages        = {96},
  publisher    = {ARRAY(0x8420040)},
  title        = {Femoral neck fractures. Aspects on treatment and outcome.},
  year         = {2002},
}