Advanced

Underlying psychological mechanisms of helping effects: Examining the when × why of charitable giving

Erlandsson, Arvid LU (2015)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Denna avhandling handlar om hjälpande och framförallt om givande till välgörenhet. De två centrala frågorna som ställs handlar om när vi hjälper (i vilka situationer hjälper vi mer eller mindre?) och om varför vi hjälper i dessa situationer (vilka sorters känslor och tankar gör oss mer motiverade att hjälpa?)



Hjälpeffekter: När hjälper vi?

Frågan om när vi hjälper handlar om när objektiva skillnader i hjälpsituationer eller skillnader i presentationen av hjälpsituationer ökar eller minskar hjälpande. I denna avhandling används begreppet hjälpeffekter för att beskriva dessa skillnader. Fokus är på tre hjälpeffekter som undersökts i flera tidigare studier.

... (More)
Popular Abstract in Swedish

Denna avhandling handlar om hjälpande och framförallt om givande till välgörenhet. De två centrala frågorna som ställs handlar om när vi hjälper (i vilka situationer hjälper vi mer eller mindre?) och om varför vi hjälper i dessa situationer (vilka sorters känslor och tankar gör oss mer motiverade att hjälpa?)



Hjälpeffekter: När hjälper vi?

Frågan om när vi hjälper handlar om när objektiva skillnader i hjälpsituationer eller skillnader i presentationen av hjälpsituationer ökar eller minskar hjälpande. I denna avhandling används begreppet hjälpeffekter för att beskriva dessa skillnader. Fokus är på tre hjälpeffekter som undersökts i flera tidigare studier.



Identifierbarhetseffekten

Ett offer som är identifierat (t.ex. med namn och bild) får mer hjälp än offer som är statistiska.



Proportionsdominanseffekten

Offer som presenteras som en del av en liten grupp (t.ex. det är möjligt att rädda 94 av de 100 offer som lider) får mer hjälp än offer som presenteras som en del av en stor grupp (t.ex. det är möjligt att rädda 94 av de 8000 offer som lider).



Ingruppseffekten

Offer som kommer från vår ingrupp (t.ex. andra svenskar) får mer hjälp än offer som kommer från vår utgrupp.



Psykologiska mekanismer: Varför hjälper vi?

Frågan om varför vi hjälper handlar om vilka känslor och tankar inom oss som ökar eller minskar vår hjälpmotivation. I denna avhandling används begreppet psykologiska mekanismer för att illustrera dessa mentala processer. Fokus är på tre typer av psykologiska mekanismer.



Hjälpa med hjärtat – emotionella reaktioner

När känslomässiga reaktioner som orsakats av hjälpsituationen gör att vi hjälper mer. Denna avhandling fokuserar på två typer av emotionella reaktioner som tidigare visat sig göra oss mer hjälpbenägna; (1) personligt obehag (jag mår dåligt av att se lidande, så jag hjälper för att slippa må dåligt) och (2) sympati (jag känner medkänsla med de som lider så jag hjälper för att de inte ska må dåligt).



Hjälpa med hjärnan – förväntad nytta

När en tro på att ens uppoffring verkligen kommer att leda till goda konsekvenser gör att man hjälper mer. Den förväntade nyttan innehåller en kalkylerande komponent och definieras här som de upplevda positiva konsekvenserna av att hjälpa (t.ex. offren mår bättre) minus de förväntade negativa konsekvenserna av att hjälpa (t.ex. det kostar pengar för hjälparen).



Hjälpa med boken – upplevt ansvar

När en tro på att man har ett personligt ansvar att hjälpa eller en uppfattning om att man har en särskild skyldighet att hjälpa gör att man hjälper mer. Denna psykologiska mekanism bör förstås som att den potentielle hjälparen motiveras av moraliska principer och regler.



Drivs olika hjälpeffekter av olika psykologiska mekanismer?

Huvudfrågan i denna avhandling var att undersöka om olika hjälpeffekter beror på olika psykologiska mekanismer. De tre empiriska studierna i avhandlingen undersökte denna frågeställning från olika perspektiv och med olika metoder.



De empiriska artiklarna



Artikel 1

Artikel 1 fokuserade endast på proportionsdominanseffekten. I den första delstudien fick deltagarna läsa olika hypotetiska hjälpscenarior och efter varje scenario så skattade de sina emotionella reaktioner, den upplevda nyttan med att hjälpa, offrens rättighet att få hjälp, samt sin motivation att hjälpa. Antalet offer man kunde hjälpa hölls konstant i varje hjälpscenario, men för varje hjälpscenario fick hälften av deltagarna läsa att de offer man kunde hjälpa var del av en liten grupp (t.ex. 56 av 60), medan den andra hälften fick läsa att de var del av en stor grupp (t.ex. 56 av 560). I den andra delstudien så fick deltagarna läsa fyra versioner av en och samma situation, och det enda som ändrades var storleken på den totala offergruppen. Deltagare skattade sitt upplevda obehag, sin sympati för offren, den upplevda nyttan med att hjälpa och det upplevda ansvaret att hjälpa. I slutet av formuläret mättes även motivation att hjälpa för alla versionerna.

I båda delstudierna visade resultaten att motivation att hjälpa och upplevd nytta, men inte emotionella reaktioner eller upplevda rättigheter, var högre när man kunde hjälpa en stor proportion av offren än när man kunde hjälpa en liten proportion av offren, och att endast den upplevda nyttan förklarade (medierade) proportionsdominanseffekten.



Artikel 2

Artikel 2 testade de psykologiska mekanismerna på alla tre hjälpeffekter (identifierbarhetseffekten, proportionsdominanseffekten och ingruppseffekten). I de första tre delstudierna undersöktes alla hjälpeffekter separat. Deltagare läste en och samma hjälpsituation i fyra versioner och i varje version så ändrades endast en aspekt (graden av identifierbarhet hos offret i delstudie 1, storleken på offergruppen i delstudie 2 och graden av ingrupp i delstudie 3). Efter varje version skattades obehag, sympati för offren, upplevd nytta av att hjälpa och upplevt ansvar att hjälpa. I slutet av formuläret mättes även motivation att hjälpa för alla versionerna.

I delstudie 4 så testades samma sak fast med en annan typ av design (varje deltagare läste endast en version av varje hjälpsituation, t.ex. antingen versionen med ett identifierat offer eller versionen med statistiska offer). Dessutom testades hjälpande inte bara med självskattad hjälpmotivation utan även med hypotetiska donationsbelopp (hur mycket skulle du donera till detta projekt) och med faktiska pengafördelningar (deltagare fördelade pengar mellan olika projekt).

De sammantagna resultaten visade: (1) Att ökad identifierbarhet hos offret ökade obehag och sympati mer än vad det ökade upplevd nytta och upplevt ansvar, och dessutom att sympati bäst förklarade (medierade) identifierbarhetseffekten. (2) Att en mindre offergrupp (alltså större räddningsproportion) ökade upplevd nytta mer än det ökade obehag, sympati eller upplevt ansvar, och dessutom att upplevd nytta bäst förklarade (medierade) proportionsdominanseffekten. (3) Att en högre upplevelse av att offren tillhörde ens egen ingrupp ökade upplevt ansvar mer än det ökade obehag, sympati eller upplevd nytta, och att upplevt ansvar bäst förklarade (medierade) ingruppseffekten.



Artikel 3

Artikel 3 var skriven mer ifrån ett marknadsföringsperspektiv och undersökte dels hur människor väljer att fördela sina pengar när kan jämföra två hjälpprojekt mot varandra, och dels vilka skäl de använder för att förklara sitt val. Deltagarna fick läsa tre hjälpdilemman som illustrerade de tre hjälpeffekterna (identifierbarhetseffekten, proportionsdominanseffekten och ingruppseffekten). Varje dilemma innehöll beskrivningar av två hjälpprojekt och för varje dilemma så var deltagarens uppgift att fördela 5 kronor (riktiga pengar) mellan de två hjälpprojekten. Pengarna kunde inte delas lika vilket tvingade deltagarna att föredra (ge mer pengar till) ett projekt framför det andra. Efter fördelningen så fick deltagarna motivera sitt val genom att rangordna den relativa viktighetsgraden av olika skäl. Skälen var uppdelade i känsloskäl, effektivitetsskäl, ansvarsskäl och utfyllnadsskäl.

Resultaten visade: (1) Att projektet som innehöll ett identifierat offer överlag inte föredrogs framför projektet som endast innehöll statistisk information men att de som föredrog projektet med identifierade offer i högre grad motiverade detta med emotionsskäl än de som föredrog projektet med statistiska offer. (2) Att projektet som kunde rädda en stor proportion av offren (liten offergrupp) föredrogs framför projektet som kunde rädda en liten proportion av offren (stor offergrupp), och att de som föredrog projektet med en hög räddningsprocent i högre grad motiverade detta med effektivitetsskäl än de som valde projektet med låg räddningsprocent. (3) Att projektet som kunde rädda ingruppsoffer föredrogs framför projektet som kunde rädda utgruppsoffer, och att de som föredrog projektet med ingruppsoffer i högre grad motiverade detta med ansvarsskäl än de som föredrog projektet med utgruppsoffer.



Sammanfattning av resultaten

Denna avhandling bidrog till fältet genom att tydligt separera olika hjälpeffekter, genom att föreslå flera olika psykologiska mekanismer som kan påverka graden av hjälpande och framförallt genom att testa flera olika psykologiska mekanismer som den primära orsaken till olika hjälpeffekter.

Identifierbarhetseffekten kunde bäst förklaras med starkare emotionella reaktioner. Detta innebär att den primära orsaken till att vi hjälper identifierade offer mer än statistiska tycks vara att vi upplever starkare sympati när vi läser om identifierade offer än när vi läser om statistiska offer.

Proportionsdominanseffekten kunde bäst förklaras av en större upplevd nytta. Detta innebär att den primära orsaken till att vi hjälper 94 individer när de är del av en liten grupp (94 av 100) än när de är del av en stor grupp (94 av 8000) tycks vara att vi upplever att vi gör mer nytta när vi kan hjälpa en hög proportion av de drabbade.

Ingruppseffekten kunde bäst förklaras av ett större upplevt ansvar. Detta innebär att den primära orsaken till att vi hjälper mer när vi hör om ingruppsoffer än när vi hör om utgruppsoffer tycks vara att vi upplever ett större ansvar att hjälpa ingruppsoffer än att hjälpa utgruppsoffer. (Less)
Abstract
The overarching purpose of this thesis was to investigate if different helping effects can be specifically linked to different psychological mechanisms.



Helping effects (i.e. the when of helping) refer to situational differences that can increase or decrease the probability of helping. The three helping effects in focus in this thesis, were (1) the identifiable victim effect (the tendency to be more likely to help when learning about a single identified victim than when learning about statistical victims); (2) the proportion dominance effect (the tendency to be more likely to help when hearing e.g. about a project that can save 94 of 100 victims than when hearing about a project that can save 94 of 8000 victims); (3)... (More)
The overarching purpose of this thesis was to investigate if different helping effects can be specifically linked to different psychological mechanisms.



Helping effects (i.e. the when of helping) refer to situational differences that can increase or decrease the probability of helping. The three helping effects in focus in this thesis, were (1) the identifiable victim effect (the tendency to be more likely to help when learning about a single identified victim than when learning about statistical victims); (2) the proportion dominance effect (the tendency to be more likely to help when hearing e.g. about a project that can save 94 of 100 victims than when hearing about a project that can save 94 of 8000 victims); (3) the in-group effect (the tendency to be more motivated to help victims that are from the helper’s in-group than victims that are from the out-group).



Psychological mechanisms (i.e. the why of helping) refer to the emotions, thoughts and beliefs of a potential helper that can increase helping motivation. This thesis included three distinguishable psychological mechanisms that each was assumed to be able to increase motivation to help independently of the others: (1) emotional reactions (feeling more personal distress and sympathy toward the victims can increase helping); (2) perceived utility (believing that one can make a great deal of good for a relatively small personal cost can increase helping); (3) perceived responsibility (believing that one has a moral obligation, duty or personal responsibility can increase helping).



The three articles included in the thesis investigated the interaction between helping effects and psychological mechanisms in different ways. Article 1 focused exclusively on the proportion dominance effect and in two studies it was shown that perceived utility (but not sympathy, distress, perceived rights of the victims or perceived personal responsibilities) mediated the effect. Article 2 tested all three psychological mechanisms as possible mediators on all three helping effects. Both when using a within-subject design with joint evaluation and when using a between-groups design it was found that emotional reactions primarily mediated the identifiable victim effect; that perceived utility primarily mediated the proportion dominance effect; and that perceived responsibility was the comparably stronger mediator of the in-group effect. Article 3 tested the relation between helping effects and psychological mechanisms in a different way. Participants read about two help projects and had to allocate their money unevenly between the projects. They were then asked to justify why they allocated as they did. Participants who gave more money to a project with an identified victim than to a project with only statistical information justified their choice more with emotional reasons than those giving more to the statistical project. Participants who gave more money to a high rescue proportion project than to a low rescue proportion project justified their choice more with efficacy reasons (i.e. perceived utility) than those giving more to the low rescue proportion project. Participants who gave more money to a project focusing on in-group victims than to a project focusing on out-group victims justified their choice more with responsibility reasons than those giving more to the project with out-group victims.



Taken together, these findings suggest that emotional reactions primarily underlies the identifiable victim effect; that perceived utility primarily underlies the proportion dominance effect and that perceived responsibility primarily underlies the in-group effect. This illustrates the meaning of separating helping effects, the merit of distinguishing psychological mechanisms from each other, and that it is worthwhile to systematically test if different helping effects are driven by different psychological mechanisms. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
supervisor
opponent
  • Professor Västfjäll, Daniel, Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
charitable giving, helping, prosocial behavior, helping effects, identified victim effect, proportion dominance effect, in-group effect, emotions, sympathy, perceived utility, perceived responsibility, decision modes, mediation, moral decision making, dual-process theories.
pages
207 pages
publisher
Department of Psychology, Lund University
defense location
Palestras nedre hörsal, Paradisgatan 4, Lund
defense date
2015-01-16 13:00
ISBN
978-91-7623-175-3 (print)
978-91-7623-176-0 (electronic)
language
English
LU publication?
yes
id
9c0f6a24-1bac-4513-8758-a42bb2d50d03 (old id 4861638)
date added to LUP
2014-12-15 09:02:59
date last changed
2016-09-19 08:45:11
@misc{9c0f6a24-1bac-4513-8758-a42bb2d50d03,
  abstract     = {The overarching purpose of this thesis was to investigate if different helping effects can be specifically linked to different psychological mechanisms. <br/><br>
<br/><br>
Helping effects (i.e. the when of helping) refer to situational differences that can increase or decrease the probability of helping. The three helping effects in focus in this thesis, were (1) the identifiable victim effect (the tendency to be more likely to help when learning about a single identified victim than when learning about statistical victims); (2) the proportion dominance effect (the tendency to be more likely to help when hearing e.g. about a project that can save 94 of 100 victims than when hearing about a project that can save 94 of 8000 victims); (3) the in-group effect (the tendency to be more motivated to help victims that are from the helper’s in-group than victims that are from the out-group). <br/><br>
<br/><br>
Psychological mechanisms (i.e. the why of helping) refer to the emotions, thoughts and beliefs of a potential helper that can increase helping motivation. This thesis included three distinguishable psychological mechanisms that each was assumed to be able to increase motivation to help independently of the others: (1) emotional reactions (feeling more personal distress and sympathy toward the victims can increase helping); (2) perceived utility (believing that one can make a great deal of good for a relatively small personal cost can increase helping); (3) perceived responsibility (believing that one has a moral obligation, duty or personal responsibility can increase helping). <br/><br>
<br/><br>
The three articles included in the thesis investigated the interaction between helping effects and psychological mechanisms in different ways. Article 1 focused exclusively on the proportion dominance effect and in two studies it was shown that perceived utility (but not sympathy, distress, perceived rights of the victims or perceived personal responsibilities) mediated the effect. Article 2 tested all three psychological mechanisms as possible mediators on all three helping effects. Both when using a within-subject design with joint evaluation and when using a between-groups design it was found that emotional reactions primarily mediated the identifiable victim effect; that perceived utility primarily mediated the proportion dominance effect; and that perceived responsibility was the comparably stronger mediator of the in-group effect. Article 3 tested the relation between helping effects and psychological mechanisms in a different way. Participants read about two help projects and had to allocate their money unevenly between the projects. They were then asked to justify why they allocated as they did. Participants who gave more money to a project with an identified victim than to a project with only statistical information justified their choice more with emotional reasons than those giving more to the statistical project. Participants who gave more money to a high rescue proportion project than to a low rescue proportion project justified their choice more with efficacy reasons (i.e. perceived utility) than those giving more to the low rescue proportion project. Participants who gave more money to a project focusing on in-group victims than to a project focusing on out-group victims justified their choice more with responsibility reasons than those giving more to the project with out-group victims. <br/><br>
<br/><br>
Taken together, these findings suggest that emotional reactions primarily underlies the identifiable victim effect; that perceived utility primarily underlies the proportion dominance effect and that perceived responsibility primarily underlies the in-group effect. This illustrates the meaning of separating helping effects, the merit of distinguishing psychological mechanisms from each other, and that it is worthwhile to systematically test if different helping effects are driven by different psychological mechanisms.},
  author       = {Erlandsson, Arvid},
  isbn         = {978-91-7623-175-3 (print)},
  keyword      = {charitable giving,helping,prosocial behavior,helping effects,identified victim effect,proportion dominance effect,in-group effect,emotions,sympathy,perceived utility,perceived responsibility,decision modes,mediation,moral decision making,dual-process theories.},
  language     = {eng},
  pages        = {207},
  publisher    = {ARRAY(0x8ac0000)},
  title        = {Underlying psychological mechanisms of helping effects: Examining the when × why of charitable giving},
  year         = {2015},
}