1 januari 2000 |
||||||
 |
||||||
| Sociologisk forskning | ||||||
| Den lokalpolitiska karriären | ||||||
| - En socialpsykologisk studie av tjugo kommunalråd | ||||||
| Det var debutanternas afton vid Växjö universitet den 7 februari 2001 när Thorbjörn Nilsson, fil. dr. för första gången, försvarade universitetets första egna avhandling - i vilken mig veterligen Fantomen för första gången görs till en akademisk källa - och som jag hade nöjet att debutera som opponent på. Avhandlingen Den lokalpolitiska karriären - en socialpsykologisk studie av tjugo kommunalråd (Växjö University Press 2001) är ett omfattande och tankeväckande arbete som ger sig i kast med den idag ganska svåra uppgiften att förstå det lokalpolitiska fältet och dess huvudaktör kommunalrådet. Avhandlingens formulerade syfte är att "…förklara sociala innebörder i karriärförloppet inom det lokalpolitiska fältet". Jag måste medge att jag haft litet svårt att omedelbart koppla detta syfte till avhandlingens innehåll, vilket kan ha att göra med att avhandlingen inte drivs framåt av några egentliga frågeställningar och problem som författaren ställer sig undrande inför. Däremot fungerar syftet väl som avgränsning: - författaren vill förklara, snarare än att förstå, belysa eller något annat; - förklaringen avser sociala innebörder, alltså hur människor i interaktion ger mening åt olika sociala fenomen och när det gäller kommunalråden framställs maktens sociala innebörd som särskilt viktig, eftersom den påverkar hur kommunalrådet agerar och hur andra interagerar med kommunalrådet; - när det gäller kommunalrådskarriären är det karriär i ett slags socialpsykologisk mening som står i centrum, vilket innebär att det är samspelet mellan karriärens objektiva förlopp och dess moraliska och identitetspåverkande drag som intresserar författaren. Sammanfattning av avhandlingen Inledningsvis behandlas kommunalrådets politiska omgivning, vilken delas upp i yttre (relation till medborgarna) och inre (relation till politiker och förvaltning), och dess påverkan av karriären. Författaren finner att kommunalråden lever i ett spänningsfält mellan demokrati och effektivitet som på en rad olika sätt påverkar både kommunalrådskarriären och den mening som kommunalråden själva och andra ger den. Detta är för övrigt ett genomgående tema i avhandlingen. Vidare konstateras att bilden av kommunalrådet är ganska diffus och att forskningen inte ger mycket hjälp för att förstå kommunalrådets paradoxala position och situation. Sättet som kommunalrådet hanterar positionen och situationen anser författaren vara en central aspekt av kommunalrådskarriären. Därefter tas kommunalrådskarriären upp med hjälp dels av teori om faser i karriärförlopp, dels av karriärens specifika sammanhang och dels genom att begreppet moralisk karriär presenteras. Mot denna bakgrund formuleras avhandlingens syfte. I kapitlet Lokalpolitikens socialpsykologi konstateras för det första att kommunalrådet som social aktör befinner sig i en komplex omgivning i förändring där media ständigt bevakar skeendet och där stundtals missnöjet är starkt. För det andra är kommunalrådet en central aktör vars relationer i hög grad har att göra med hur han/hon lyckas styra omgivningens intryck av sig själv. För det tredje påverkar kommunalrådets agerande den sociala ordningen och författaren skiljer här mellan den goda respektive den onda makten, den senare illustrerad av senare års lokalpolitiska skandaler. I avhandlingens metodkapitel presenterar författaren de material som sammanstrålar i avhandlingen. Det är intervjuer (som kallas levnadsberättelser) med 20 kommunalråd och teoretiskt material som används i analys av intervjuerna. 16 av de 20 kommunalråden är socialdemokrater och fyra är centerpartister och tillhörigheten till vad som kallas folkrörelsepartier har varit ett urvalskriterium. Andra urvalskriterier var kön, ålder, familjeförhållanden och tid som kommunalråd. Därutöver har tre kriterier som avser kommunen använts. Informationen om intervjuerna är knapphändig, vilket jag ska återkomma till. Presentationen av det empiriska materialet vävs samman med analysen och bildar fyra temata, vilka framställs i avhandlingens fyra följande kapitlen. I de två kapitel som beskriver vägen fram till och den första tiden på kommunalrådsposten, i mitt tycke avhandlingens bästa, presenteras brottstycken ur de 20 kommunalrådens karriärer. Författaren upptäcker att kommunalråden framställer sig själva enligt ett gemensamt mönster som innebär att de pendlar mellan att uppvärdera och nedvärdera det egna aktörskapet. Detta är också en av de dikotomier som ingår i den identitetsram som författaren konstruerar, vars ena ytterpunkt är den politiska broilern - för övrigt en kär gestalt i avhandlingen - och dess motsats: den ideala och eftersträvansvärda politikern. Den senare är i någon mening self-made samtidigt som det är andra som sett till att han/hon fått uppdrag. Vidare är han/hon bl.a. verklighetsförankrad, ansvarskännande, viljestark och engagerad. Författarens slutsats blir att den ideala politikerkarriären ligger nära det otänkbara. Kommunalrådet befinner sig således i ett ganska paradoxalt meningsuniversum, vilket understryks av att intervjuerna visar att det gäller att inte framstå som karriärist för att göra karriär. Detta kallar författaren presenterad ödmjukhet och framställs som den centrala förmågan hos dem som når fram till kommunalrådsposten. I kapitlet om den första tiden som kommunalråd framgår det att denna bl.a. är präglad av chock, osäkerhet och ensamhet. I just denna fas formas vardagliga relationer till förvaltningen och det blir tydligt att här kan det vara svårt för kommunalrådet att bibehålla självständighet i förhållande till tjänstemännen. Inte desto mindre förväntas det nya kommunalrådet dölja sin osäkerhet och i stället framställa en fasad av styrka och kontroll. Även förhållningssättet till makt i lokalpolitiken är motsägelsefullt: för kommunalrådet gäller det att på en och samma gång vara handlingskraftig och tona ned makten. I definitionen av handlingskraft ingår att vara herre över förvaltningen. I det avhandlingskapitel som behandlar makt berättas vidare sagan om makten: kampen mellan den goda och onda makten. En central aspekt av denna kamp handlar om den rena respektive orena makten: den rena makten är en maktutövning som kan skiljas från personliga intressen, medan den orena snarare sätter personliga intressen i centrum. I detta sammanhang tas politikerskandaler upp, vilka under senare år fått stor uppmärksamhet. Undersökningen av den lokalpolitiska makten drivs fram till slutsatsen att kommunalrådet måste hantera makt på ett speciellt sätt: han/hon måste vara handlingskraftig och undvika att bli förvaltningens fånge; och samtidigt undvika att missbruka makten i eget intresse. I kapitlet med titeln Lokalpolitik som kritisk miljö ges en inblick i hur kommunalråden upplever den ständiga exponeringen som positionen medför, att påtvingas ett liv som nästan helt och hållet finns i - för att uttrycka det med Goffman - den främre regionen eller on stage. Sättet att hantera detta är känslodisciplinering eller "den mentala rustningen", som författaren skriver. I avhandlingens avslutande kapitel lyfter författaren fram några teman, vilka blir till ett slags resultat av framställningen. Det handlar om att liv och karriär vävs samman, att kommunalrådet måste tillämpa vissa handlingsstrategier för att svara upp mot de förväntningar som riktas mot positionen, att dessa förväntningar är ganska motsägelsefulla, att känsla för spelet är en central förmåga för att hantera osäkerhet och några andra temata. Två trådar som löper genom hela framställningen är dels kommunalrådskarriärens på flera plan spänningsfyllda karaktär och dels att kommunalråden lär sig hantera denna genom att disciplinera sina känslor. Diskussion Eftersom avhandlingen är rik på idéer och resonemang stimulerar den till reflektion och diskussion, vilket är en av dess styrkor. Dessa förtas definitivt inte av att det finns en del övrigt att önska när det gäller avhandlingens metod. Informationen om intervjuerna är knapphändig. Man skulle gärna vilja veta mer åtminstone om intervjupersonerna och om när intervjuerna gjordes. Intervjuerna förefaller vara gjorda i en period av samtidig åtstramning och decentralisering och detta antyds endast i några intervjucitat. Jag inbillar mig att just den situationen har väldigt stor betydelse för det klimat som kommunalråden arbetar i och på just denna punkt hade jag önskat en diskussion där författaren värderar sina resultat i ljuset av den samhällssituation som existerade vid intervjuernas genomförande. En invändning i samma anda har att göra med de intervjuer som gjorts med kommunalråden. Dessa kallas levnadsberättelser och det är de i meningen att de fokuserar på kommunalrådens livs- och karriärförlopp. Jag undrar dock när en berättelse blir en levnadsberättelse? Vidare kan man fråga sig om levnadsberättelser är en adekvat metod för att uppnå avhandlingens syfte, nämligen att "…förklara sociala innebörder i karriärförloppet inom det lokalpolitiska fältet."? Jag skulle ha önskat en något fylligare metoddiskussion kring bl.a. ovanstående frågor. Kopplingen mellan empiri och viss teori är vidare ganska trevande. Det är som om två parallella spår löper genom avhandlingen: det ena är kommunalrådens ganska jordnära berättelser; det andra är en rad mer eller mindre allmänsociologiska utsagor. Jag tycker att avhandlingen förlorar i fokus genom detta. Som exempel kan nämnas avsnittet "Maktlöshet och kontroll" där mindre än en halv sida ägnas åt kommunalråden och resten utgörs av en mängd olika resonemang som följer på varandra: skötsamhet, disciplinering, handlingskraft och några till av dem som passerat revy på den sociologiska teoriscenen under senare decennier. Här har teori och empiri svårt att mötas samtidigt som det ibland framstår som om allmänsociologiska texter är texter om kommunalråd. På denna punkt hade avhandlingen mått bra av en diskussion om vilken betydelse empirin har haft för valet av teori. Slutligen hade jag önskat mer fördjupning och diskussion kring den teori som faktiskt har haft betydelse för avhandlingen. Författaren tillämpar t.ex. Goffmans undersökningar av intrycksstyrning på ett förtjänstfullt sätt och avhandlingen skulle säkert ha vunnit på en fördjupad framställning av Goffmans perspektiv. När det gäller förhållandet mellan teori och empiri ska ingen skugga falla på författaren för att han ibland gör det slags pliktgenomgångar av teori som kommit att bli ganska vanliga inom sociologin, det är trots allt ett slags kollektivt fenomen. I alla händelser finner jag det otillfredsställande att den som arbetar med kvantitativa material ofta inte gör annat än rudimentära teoretiska kopplingar, medan den som arbetar kvalitativt försöker göra sitt material mer generaliserbart genom ofta ganska hisnande teoretiska utfärder, vilka ibland inte blir annat än uppvisningar i att man behärskar samtida teoridebatt. Kanske borde vi som är handledare i vår handledning försöka leva efter regeln: Giddens har otvivelaktigt något att säga, men inte om allt. Makt är ett centralt begrepp i avhandlingen och det finns mycket att diskutera när det gäller författarens behandling av makt, såväl teoretiskt som empiriskt. Teoretiskt måste jag säga att jag saknade Foucault väldigt mycket och jag är övertygad om att avhandlingen skulle ha blivit bättre om maktutövning snarare än maktinnehav hade varit i fokus. Empiriskt ställer jag mig frågande till påståendet i avhandlingen att det inte är accepterat att tala om makt. Hela det resonemanget finner jag märkligt eftersom kommunalråden talar väldigt mycket om makt, även om de kanske ryggar för just det ordet. Är det inte snarare så att kommunalråden talar om det som författaren vill benämna "god makt"? Det stora förbjudna tycks ju vara maktutövning för personlig vinnings skull. Ett annat viktigt inslag som jag saknar i avhandlingen är en kritisk värdering av de intervjuade kommunalrådens självförståelse. Författarens analys av kommunalråden görs ofta i två dimensioner, å ena sidan handlingskraft/handlingsförlamning och å andra sidan kommunens bästa/kommunalrådets egna vinning, ungefär som i figuren nedan: (Plats för diagram: Fyrfältare som tar upp "kommunens bästa" vs "egen vinning" på horisontella axeln och "handlingskraft vs "handlingsförlamning" på den vertikala axeln) Detta är förvisso två centrala dimensioner i kommunalrådens självförståelse, det visar avhandlingen med eftertryck, problemet är bara att de flesta kommunalråden själva förmodligen skulle placera sig i fält 1. Därmed framstår den valda metoden som bristfällig eftersom den knappast lyckas generera information om de övriga positionerna längs dimensionerna. Samtidigt öppnar dessa dimensioner för vidare studier och analyser med utgångspunkt i frågor som t.ex. dessa: På vilka politikområden kan kommunalråd visa handlingskraft och på vilka är de handlingsförlamade? I förhållande till vilka aktörer är de handlingskraftiga respektive handlingsförlamade? Vilka är vinna-vinna-positionerna när det gäller kommunens bästa och egen vinning? Ökar handlingskraften i karriärförloppet? Hur inverkar kön på kommunalrådens placering av sig själva längs dessa dimensioner? Och så vidare. En spännande inblick Jag har gjort en del invändningar som främst har att göra med metod och med förhållandet empiri och teori. En något mer distanserad reflektion kring de egna metoderna och deras resultat samt ett något mer empiriskt förankrat teoriurval hade varit önskvärt. Detta förtar emellertid inte huvudintrycket att Thorbjörn Nilsson har skrivit en bra avhandling som ger en spännande inblick i hur kommunalråd agerar på och hanterar en spänningsfylld lokalpolitisk arena. Deras karriärförlopp, lär vi oss, genomkorsar ett paradoxalt meningsuniversum där "den presenterade ödmjukheten" är helt central och där fenomenet makt är problematiskt samtidigt som det gäller för dem att vara handlingskraftiga. |
||||||
| Anders Persson (Docent, Sociologiska institutionen, Lunds universitet) | ||||||
|
||||||
 |
||||||
Källa: Nilsson, Thorbjörn : Den lokalpolitiska karriären – En socialpsykologisk studie av tjugo kommunalråden socialpsykologisk studie av tjugo kommunalråd Info |
||||||