Riksbanken, betalningsbalansen, BNP, Riksrevisionen – det är ord som politikerna använder när de vill berätta hur ett lands ekonomi kan bli mer effektiv. Men ekonomi är mer än diskonto och betalningsbalans.
Vi köper begagnad elektronik av en arbetskompis. Vi betalar för städhjälp hemma och lånar pengar av en vän. Vi ber svärmor passa barnen medan vi hjälper en granne i trädgården eller försöker sälja gamla lampor på loppis.
Dessa vardagliga transaktioner är ekonomiska, men i statistiken syns de inte. De ingår i det som kallas den informella eller skuggekonomin och i den deltar vi alla på olika vis.
Oftast kommer den informella ekonomin på tal i samband med svartjobb och skattefusk. Flera miljoner svenskar har jobbat svart eller känner någon som gjort det. Frågar man, svarar de flesta att svartjobb inte är OK. Men när möjligheten yppar sig är det inte alltid lika lätt att ta avstånd.
Trots otaliga kampanjer och trots rut- och rotavdrag utförs mängder av svartjobb i bilverkstäder, tvättfirmor, pizzerior och restauranger, på byggarbetsplatser och hos torgförsäljare. Varor köps och säljs svart på nätet och loppmarknader, för att inte tala om sprit och cigarretter som smugglats in i landet.
Några som tjänar pengar i den informella ekonomin är papperslösa, asylsökande och arbetslösa. Andra, som hantverkare, har bra jobb och lön men gör svartjobb vid sidan om. En tredje grupp är bidragsmottagare som samtidigt arbetar svart.
Högst upp i den informella ekonomin finns de som inte köper eller säljer något, bara byter kunskaper med varandra. Advokaten hjälper revisorn som ger universitetslektorn goda råd. Han skaffar teaterbiljetter till domaren som kan ordna sommarjobb åt revisorns barn.
Lektorn vet en barnflicka från Filippinerna som är precis vad domaren söker, och advokatens svåger skaffar en matsalsmöbel och får den hemkörd till honom för bara ett par hundralappar. Allt detta brukar kallas nätverkande, men det är ekonomi utan kontanter.
Den som skärskådar samhällssystemen, inte bara i Västafrika eller i Sydasien utan också i Norden, finner att alla ingår i den informella ekonomin inte bara genom nätverkstjänster, barnpassning och reparationshjälp, men också genom svarthandel, smuggelaffärer och bytestjänster. Som överallt annars i världen levs livet i Sverige informellt i en utsträckning som det inte går att sätta exakta siffror på.
Betyder det att människor saknar moral? Nej. De flesta varor och tjänster förser vi varandra med på grund av familje- och vänskapsband, eftersom släkt, vänner och grannar betyder mycket för trivseln.
Staten och Skatteverket bemödar sig om att kartlägga informella tjänster, värdera dem och sätta ett beskattningsbart pris på dem, och har utvecklat ett slags expertis när det gäller vad som är granntjänster och vad som är handel, vad som är mutor och vad som är gåvor.
I Danmark där jag bor har skattemyndigheten formulerat följande vägledning för den som funderar på att ge sin granne ett handtag:
”Du får hjälpa till att handla, laga mat, stryka, tvätta, diska, städa och putsa fönster. Du får också hämta barn vid skolan, passa husdjur och tömma brevlådan när grannen är bortrest. Vanligt trädgårdsarbete, snöskottning, underhåll och småreparationer i bostaden är inte heller skattepliktigt. Detsamma gäller om du hjälper grannen att ta ner ett träd på tomten eller en god vän att bygga en carport. Hjälp med enklare hantverksjobb hos släkt och vänner är normalt också skattefritt ...”
Men se upp om du blir bjuden på middag!
”Om en vän eller släkting bjuder dig på middag och frågar om du har lust att laga maten de handlat (till exempel för att du är bra på det) så är måltiden skattefri. Men att laga mat till andra för att själv få ett gratis mål mat i utbyte är skattepliktigt.”
Föräldrar ger skattemyndigheten följande lugnande besked:
Fickpengar till dina hemmaboende ska inte beskattas.
I alla slags samhällen ingår utbyte av varor och tjänster i relationerna med vänner och familj. Vi uppfostras med att när vi är små tar våra föräldrar hand om oss, när de blir gamla tar vi hand om dem. Vi ger, vi tar emot, vi ger tillbaka. Ibland är just detta en anledning till stridigheter i familjen eller vänkretsen. Den informella ekonomin är inte alltid en dans på rosor.
Statens roll är att dra en skiljelinje mellan personliga och yrkesmässiga relationer. Den danska skattemyndigheten varnar:
Om du exempelvis städar hos din granne en gång i veckan mot att grannen ger dig gratis matvaror från sin butik, då är det fråga om organiserad och systematisk byteshandel som därmed är skattepliktig.
Alla experter vet att i kristider växer den informella ekonomin. När livet är osäkert finner folk lösningar utanför marknadssystemet eller kommunen. Några av dem är solklart kriminella, andra befinner sig i släktens, vänskapens och de sociala nätverkens gråzoner.
Problemet uppstår när de egna lösningarna blir samma sak som att lura samhället. För vilka är samhället? Det är ju vi.
I Danmark går myndigheterna långt för att kolla våra relationers art. De har bland annat granskat en ensamstående mammas Facebookprofil och funnit att hon har en pojkvän och därmed inte längre är berättigad till ett extra bidrag.
Skattemyndigheten dyker upp på loppmarknader för att se vem som säljer vad. Den gör tillslag mot närbutiker och pizzerior i jakt på svartjobbare och den öppnar telefonslussar för dem som anonymt vill rapportera misstankar om andras skattefusk eller svartarbete.
Danska myndigheter kan också utan tillstånd klafsa in på din tomt och fråga var du har fått tag på dina hantverkare.
Vad har hänt när det är staten som informerar oss om vad som är äkta vänskap, om våra barns fickpengar, om vad som är handel? Den informella ekonomin är inte invändningsfri, men låt oss slippa att skattemyndigheten bestämmer vem vi äter middag med.
Översättning: Karen Söderberg
Vad tycker du? Bestämmer Skattemyndigheten för mycket? Kommentera nedan.