ÓDŠrfšr Šr det fšr mig vŠldigt viktigt att sakligt understryka nŒgra sakerÓ

En kritisk diskursanalys av Barbro Holmbergs riksdagsanfšrande om apatiska flyktingbarn.

Anna Gustafsson

 

Inledning

FrŒgan om amnesti fšr apatiska barn har de senaste mŒnaderna debatterats livligt i medierna. Man har gjort granskande reportage i TV, det har skrivits debattinlŠgg i tidningar, regeringen har uppvaktats frŒn olika humanitŠra organisationer och experter, kyrkan har uttalat sig, kungen har yttrat sig. Det handlar om huruvida de asylsškande barn som drabbats av apati eller uppgivenhetssyndrom ska fŒ amnesti och beviljas uppehŒllstillstŒnd i Sverige. Efter flera larmrapporter om dessa barn under Œr 2004 har frŒgan tagits upp till behandling vid olika tillfŠllen och utredningar tillsatts fšr att fŒ svar pŒ vad det handlar om och vilken omfattning problemet har. Den 6/4 2005 beslšt riksdagen (socialdemokrater och moderater) att inte bevilja barnen amnesti. Beslutet mštte starka reaktioner, liksom migrationsminister Barbro Holmbergs framtrŠdanden i media och i den debatt som fšregick beslutet. FšremŒlet fšr denna analys Šr migrationsminister Barbro Holmbergs anfšrande i nŠmnda debatt.

     Barbro Holmberg Šr sedan 2003 migrationsminister i Sverige. Hon Šr utbildad socionom och har en bakgrund som redaktšr fšr branschtidningar, sekreterare och projektledare inom olika utredningar i offentlig och politisk verksamhet och nu senast fšr en kort tid generaldirektšr fšr Migrationsverket. Den debatt som fšrts Šr intressant fšr att hŠr finns mŒnga aktšrer och intressegrupper: media, kyrkan, humanitŠra organisationer, politiska partier, lŠkare, psykologer, flyktingorganisationer och gemene man. Det Šr ocksŒ en debatt dŠr sunt fšrnuft, etik, politisk pragmatism, politisk korrekthet och kontroversiellare vŠrderingar och vetenskap mšts och bryts.

     Metoden jag anvŠnder Šr den som formuleras av Fairclough i hans Discourse and Social Change (1992). Det Šr en kritisk diskursanalys som ser diskurs, sprŒkanvŠndning i tal och skrift, som en social praktik och som ser sig sjŠlv som Óengaged and committedÓ Ð analysen tar gŠrna ett underifrŒnperspektiv fšr att frilŠgga maktstrukturer i sprŒkanvŠndningen. (Fairclough & Wodak 1997, s.258).

     I analysen kommer jag fšrst att placera texten i sitt diskursiva sammanhang. DŠrefter analyserar jag textens innehŒll och diskuterar dess representation av vŠrlden. De starka reaktioner Barbro Holmbergs anfšrande har vŠckt handlar delvis om det som Šr outsagt i texten, och dŠrfšr bli nŠsta viktiga analys den av det underfšrstŒdda och osagda. Slutligen, eftersom mitt perspektiv handlar om att frilŠgga maktstrukturer vill jag ocksŒ se hur Barbro Holmberg bygger upp och markerar sin auktoritet och diskutera vad det Šr som gšr att hon inte lyckas med det, Œtminstone inte i alla lŠger. I en avslutande diskussion sammanfattar jag det jag kommit fram till och diskuterar implikationerna av min analys i ett vidare perspektiv.

 

Ett politiskt anfšrande och dess diskurspraktik

 

Barbro Holmbergs anfšrande tillhšr genren riksdagsanfšrande eller riksdagstal. Talet kan vara skrivet av en talskrivare med eller utan hjŠlp av Barbro Holmberg sjŠlv. Men det Šr hon som bŠr ansvaret fšr innehŒllet. €ven om det Šr ett muntligt framfšrande Šr fšrlagan skriftlig och texten finns att lŠsa pŒ Riksdagens hemsida. Genren riksdagstal har en lŒng tradition med specifika drag. Barbro Holmberg vŠnder sig i sitt tal till hela riksdagen men ocksŒ till media, allmŠnhet och andra intresserade eller beršrda. Syftet med debatter i kammaren Šr Óatt ge offentlighet och bidra till fortsatt diskussion, inte minst via massmediernas rapportering (www.riksdagen.se/rdinfo/faq.asp#nr8). Oftast Šr det fŒ nŠrvarande ledamšter i kammaren, besluten Šr i princip redan tagna och debatten har ingen viktig inverkan pŒ dessa. DŠremot sŠnds debatten i webb-TV, och ocksŒ ofta direkt i SVT.

     Den relation som finns mellan deltagarna i denna kommunikativa hŠndelse Šr formell. Barbro Holmberg talar i egenskap av migrationsminister och i ett offentligt sammanhang. Dock finns hŠr personliga drag (jagformen Šr t.ex. mycket vanlig, se nedan). Anfšrandet Šr ett debatterande inlŠgg som fšrklarar och fšrsvarar regeringens hŒllning, bemšter motargument, tar ut positionerna och uttrycker stark auktoritet. FramstŠllningssŠttet Ð det Fairclough kallar rhetorical mode Ð Šr argumenterande Ð men har starka inslag av deskriptiv framstŠllning.

     Viktigt fšr min analys blir begreppet diskurs. Jag utgŒr ifrŒn synen pŒ diskurs som Óa particular way of constructing a subject-matterÓ (Fairclough 1992 s.128). Det handlar alltsŒ om sŠttet att uttrycka ett innehŒll, kring olika ŠmnesomrŒden utvecklas en viss diskurs med ett visst sprŒkbruk och ett visst sŠtt att representera verkligheten: Ócontents or subject-matters Ð areas of knowledge Ð only enter texts in the mediated form of particular constructions of themÓ.  (Fairclouch 1992 s. 128) Barbro Holmbergs anfšrande skulle med en enkel beskrivning kunna sŠgas tillhšra en asylpolitisk diskurs. Men det intressanta Šr att de kraftiga reaktionerna frŒn olika aktšrer i bakgrunden ocksŒ kan ses som en kamp om var problematiken med apatiska barn egentligen hšr hemma, och sŒlunda ocksŒ med vilken diskurs man ska beskriva den. LŠkare menar att problematiken hšr hemma i en vetenskaplig eller barnmedicinsk diskurs, psykologer anvŠnder sig av en barnpsykologisk diskurs osv. Det handlar inte bara om olika perspektiv pŒ en viss frŒga, utan om olika sŠtt att beskriva verkligheten, olika sŠtt att strukturera framfšranden och fšra argumentationer. Detta kommer jag att Œterkomma till i den avslutande diskussionen.

 

Text och innehŒllsrepresentation

Jag kommer nedan att gŒ igenom texten stycke fšr stycke fšr att ge en bild av textens tematiska struktur. I min genomgŒng av textens presuppositioner senare i analysen kommer jag att citera viktiga delar av texten, och den numrering jag ger vissa stycken hŠr kommer att Œterkomma i citaten, sŒ att man kan placera dem i texten.

 

-        betŠnkandet i fokus

-        apatiska barn och diskussionen kring dessa

-        oro och risker fšr svart-vit-mŒlning (exempel 1)

-        barnen och besluten (exempel 2)

-        barns rŠtt till vŒrd (exempel 3)

-        barn med livshotande sjukdomar och deras rŠtt att stanna (exempel 4)

-        regeringens och riksdagens ansvar fšr helheten

-        fšrebyggande metoder

-        debatten, kollektiva beslut vs. individuell pršvning (exempel 5)

-        akutspŒr i asylprocessen

-        risker med kollektiva beslut (exempel 6)

-        bedšmningen att detta bara finns i Sverige, forskningsinsatser (exempel 7)

-        asylprocessen (exempel 8)

-        ŒtgŠrder fšr att fšrbŠttra asylprocessen

-        handlŠggningstider

-        krav pŒ asylsškande

-        šppenhet, muntlighet och infšrande av domstolsfšrfarande

-        utvidgade skyddsgrunder

-        nya grunder fšr uppehŒllstillstŒnd

-        stŠrkt skydd fšr barnen (exempel 9)

-        fšrslag om tydligare ansvarsfšrdelning nŠr ensamma barn omhŠndertas

-        human flyktingpolitik

-        allmŠn amnesti vs. rŠttssŠker asylprocess

-        Sveriges insatser fšr flyktingar i flyktinglŠger

-        Sveriges arbete med flyktingkvoten i EU

 

Man kan hŠr tydligt se hur anfšrandet ršr sig frŒn de asylsškande och apatiska barnen och deras rŠttigheter till asylprocessen i stort och regeringens ŒtgŠrder fšr att fšrbŠttra den. DŠrefter behandlas rŠttssŠkerhet och human flyktingpolitik i relation till debatten om de apatiska barnen och slutligen Ð ett gammalt bepršvat grepp Ð lyfter Barbro Holmberg blicken och tittar pŒ arbetet internationellt. Det sista, kan man anta, kan vara ett sŠtt fšr migrationsministern att visa att den debatterade sakfrŒgan fŒtt alltfšr stora dimensioner. Med sin avslutning vill hon ocksŒ framstŒ som en ansvarstagande och klarsynt person som ser till helheten (och faktum Šr att bŒde ansvar och helheten Šr ord som Œterkommer i hennes tal).

     Barbro Holmberg argumenterar emot ett beslut om allmŠn amnesti fšr de apatiska flyktingbarnen. Hon fšrordar istŠllet individuell pršvning. Mer om sjŠlva argumentationen kommer i nŠsta analysdel.

     En intressant analysmetod fšr att titta pŒ hur innehŒllet representeras Šr att analysera transitivitet (Halliday 1985 efter Fairclough 1992 s.178f). Det handlar om vilka typer av processer (t.ex. handlingar eller tillstŒnd) som kodas i satserna och vilka deltagarna i dessa Šr. Om processer passiveras kan aktšren dšljas eller underfšrstŒs. En verklig process kan ges sprŒkligt uttryck pŒ mŒnga sŠtt, och det Šr valet av perspektiv som kan sŠga oss nŒgot: ÓA social motivation for analysing transivitity is to try to way to work out what social, cultural, ideological, political or theoretical factors determine how a process is signified in a particular type of discourse (and in different discourses), or in a particular textÓ. (Fairclough 1992 s. 180).

     En analys av de finita verben i texten visar att sŒ mycket som mer Šn hŠlften av textens verbala processer Šr av typen tillstŒnd (relational processes), ex: ÓNŠr man Šr orolig Šr det vŠldigt lŠtt att ta tillÓ, Óbarn som Šr sjuka ska ha den vŒrd de behšverÓ, ÓIdag Šr det inte riktigt sŒÓ. Detta beror pŒ att Barbro Holmbergs anfšrande till stora delar bestŒr av beskrivningar av hur verkligheten ser ut. Det gšr texten ganska statisk, och Šr ocksŒ ett sŠtt att befŠsta positioner. Hon ger sin version av hur lŠget ser ut och slŒr fast fakta pŒ ett stundtals auktoritŠrt sŠtt (se nedan).

     Den nŠst stšrsta kategorin verbala processer Šr handlingar. HŠr har de allra flesta handlingar en aktiv agent, och det Šr nŠstan alltid vi eller jag som handlar. Det Šr naturligtvis inte konstigt, utan beror pŒ att anfšrandet handlar om regeringens och riksdagens politik och ŒtgŠrder: Óvi hŒller pŒ att genomfšraÓ, Óvi ska fatta beslutÓ. Det finns ocksŒ ett antal handlingar som Šr uttryckta passivt med utesluten agent, som i Óom de behšver vŒrdas hemmaÓ, men dessa fšrekomster kan nog oftare fšrklaras som sprŒkekonomiska val Šn som manipulativa fšrsšk att dšlja agenten.

     Det som Šr intressant Šr dock att fundera šver var barnen kommer in. Barnen Šr ju tema fšr hela debatten och utsatta fšr samhŠllets ŒtgŠrder pŒ olika sŠtt, men faktum Šr att de nŠstan aldrig fšrekommer som objekt i textens handlingsprocesser (endast 2 gŒnger av 69 handlingsprocesser med utsatt aktiv agent). Men var finns de dŒ? Jo, texten har ett tjugotal processer av typen hŠndelser, och dŠr finns barnen. De hamnar i situationer dŒ det hŠnder saker med dem: ÓMŒnga av de sjuka barnen har fŒtt stannaÓ, ÓEn del har fŒtt avslagÓ, Óbarn hamnar i sŒ hŠr vŠldigt svŒra situationerÓ, Óde hŠr barnen fŒr sitt beskedÓ. HŠr ligger ofta en handling i botten, men genom att framstŠlla handlingen som en hŠndelse kan agenten Ð liksom ansvaret och kausaliteten Ð undertryckas. Det kan naturligtvis ocksŒ bero pŒ att agenten, ansvaret och kausaliteten Šr givna faktorer som inte behšver uttryckas. (se Šven Fairclough 1992 s. 182). Men i det hŠr fallet Ð dŠr ett kŠnsligt Šmne som vŠcker starka kŠnslor behandlas Ð ligger det nŠra till hands att tŠnka sig att det faktiskt handlar om att inte sŠga fšr mycket. Migrationsministern har ett intresse av att visa att myndigheterna hjŠlper barnen, inte att de ger barnen svŒra besked och avslag, eller fšrsŠtter dem i svŒra situationer. Det Šr ett ganska typiskt exempel pŒ myndighetsdiskurs, dŠr just agenter och kausalitet ofta undertrycks.

     Fšr att fortsŠtta analysen av var barnen finns: ocksŒ bland de processer som betecknar tillstŒnd (vilket hŠr inbegriper Šven ršrelsen mellan tillstŒnd, verbet ÓbliÓ, t.ex.) hittar vi barnen. Detta Šr inte heller konstigt, kŠrnfrŒgan handlar ju om barn som befinner sig i ett apatiskt tillstŒnd: Óatt barnen blir friskaÓ, Óbarn som Šr sjukaÓ osv. En sista viktig kategori fšr analysen Šr mentala processer. Det finns knappt trettio sŒdana exempel i texten, och de flesta handlar textens jag eller vi: Ójag har inte hšrtÓ, Óvi vet inte om det Šr sŒÓ, Ójag tror attÓ. Barnen fšrekommer hŠr bara en enda gŒng som kŠnnande subjekt: ÓDe viktigaste insatserna fšr att asylsškande barn ska mŒ bŠttreÓ. Det Šr ocksŒ ett drag som Šr typiskt myndighetsdiskurs, mŠnniskorna det handlar om framstŠlls som en kollektiv grupp, det Šr svŒrare att diskutera och ta beslut om de blir tŠnkande och kŠnnande subjekt eftersom det ocksŒ vŠcker starkare kŠnslor. I det hŠr fallet Šr Šmnet dock redan sŒ kŠnsloladdat att det inte gŒr att undvika.

    

UnderfšrstŒddheter och oklarheter

Jag har redan kommenterat att texten vŠcker starka kŠnslor ocksŒ fšr att den underfšrstŒr mŒnga led i argumentationen och lŠmnar fŠltet fritt fšr olika tolkningar. En sŒdan text bjuder lŠtt in till lŠsningar mot texten, snarare Šn med. Jag ska nu fšrsška visa vad det Šr i texten som Œstadkommer detta drag. Och jag bšrjar med nŒgot sŒ grundlŠggande som textens ÓkohesionÓ.

     En texts logiska struktur kan vara mer eller mindre explicit markerad. I Barbro Holmbergs anfšrande Šr de kausala sambanden ofta underfšrstŒdda, som i exempel 6:

Kollektiva beslut Šr inte, menar jag, rŠtt vŠg att gŒ. De riskerar att slŒ undan benen fšr det fšrebyggande arbetet. De riskerar till och med att fšrvŠrra en situation som redan nu Šr vŠldigt allvarlig. Denna risk finns. LŠkare, psykologer och andra som arbetar med asylsškande sŠger till mig att med en amnesti finns det en uppenbar risk att man fšrvŠrrar de hŠr symtomen. Vi vet inte om det Šr sŒ. Men risken finns, och den risken Šr jag inte beredd att ta.

 

Vi fŒr ingen fšrklaring pŒ varfšr de kollektiva besluten ger dessa risker, utan hŠr mŒste Œhšraren eller lŠsaren fylla i luckorna sjŠlv. Det Šr frestande att tolka det som media har gjort, som ett sŠtt att sŠga att en amnesti skulle leda till att fler barn ÓlŠgger sigÓ  och blir apatiska, eftersom mšjligheten dŒ finns att fŒ uppehŒllstillstŒnd. Jag Œterkommer till detta nedan.

     Om man sŒ tittar pŒ de logiska samband som faktiskt Šr explicit markerade med konnektivmarkšrer, sŒ ser man att de additiva markšrerna (t.ex. och, eller) dominerar och Šr lika mŒnga som de andra tillsammans. Detta Šr en effekt av textens delvis deskriptiva karaktŠr, dŠr situationen beskrivs, men ocksŒ en effekt av att texten i partier blir en katalog šver ŒtgŠrder som ska vidtas. De andra typerna av konnektivmarkšrer, kausala, temporala och adversativa, Šr lika mŒnga tillsammans som de additiva. Detta trots att texten Šr argumenterande och trots att det Šr mŒnga logiska samband, orsaker, fšljder och effekter som diskuteras. Men dessa kausala samband Šr alltsŒ ofta underfšrstŒdda, vilket leder till att texten fŒr en ganska oklar och underfšrstŒdd karaktŠr.

     €ndŒ finns en tydlig textbindning i texten, texten fŒr sin kohesion dels av de additiva utsatta markšrerna, men ocksŒ av de vanligt fšrkommande retoriska bindningarna. Dessa gšr ocksŒ anfšrandet slagkraftigt och hamrar in viktiga budskap, det Šr ett klassiskt grepp i politiska tal. SŒ finns hŠr gott om upprepningar av olika slag, framfšr allt i form av anaforer (se anvŠndningen av orden De riskerar i exempel 6 ovan). HŠr finns ocksŒ en del hopningar, som i exempel 4:

 

Fšr det andra Šr det viktigt att sŠga att barn som har livshotande sjukdomar som de inte kan fŒ vŒrd fšr hemma ska fŒ stanna i  Sverige. SŒ ser vŒr lagstiftning ut. Det gŠller oavsett om det Šr barn med uppgivenhetssyndrom, barn som har aids, barn som har tumšrsjukdomar, barn som har leukemi eller barn som har posttraumatiskt stressyndrom som tar sig andra uttryck. Vi har ungefŠr 10 000 barn i asylprocessen i dag, och det finns barn med alla de sjukdomar jag just nŠmnde.

 

HŠr anvŠnds hopningen ocksŒ som ett slagkraftigt argument mot fokuseringen pŒ endast ett sjukdomstillstŒnd av flera.

     Textbindningen Šr grunden fšr att vi ska kunna uppleva en text som sammanhŠngande. Om texten Šr sammanhŠngande sŒ att dess delar blir meningsfullt relaterade till varandra och hela texten fŒr mening blir den koherent, Šven om det inte finns sŒ mŒnga utsatta markšrer fšr de logiska sambanden: ÓThe point is, however, that a text only makes sense to someone who makes sense of it, someone who is able to infer those meaningful relations in the absence of explicit markersÓ (Fairclough 1992 s. 84). Fairclough diskuterar detta och menar att sŠrskilda tolkningsprinciper associeras med sŠrskilda diskurstyper. Tolkningen av en text kommer att vila pŒ antaganden av ideologisk natur vilka krŠvs fšr att lŠsningen ska bli koherent. En text av det slag som analyseras hŠr, som bŒde Šr politisk och har mŒnga underfšrstŒdda led, blir ett bra exempel pŒ den kamp mellan olika lŠsningar som kan uppstŒ: ÓThere is, however, the possibility not only of struggle over different readings of texts, but also of resistance to the positions set up in textsÓ (Fairclough 1992 s. 84).

      LŒt oss nu titta nŠrmare pŒ de underfšrstŒdda leden i argumentationen. Fairclough talar om presuppositioner, underfšrstŒdda pŒstŒenden som inkorporerar andras texter (inte nšdvŠndigtvis specificerade eller identifierbara, oftast snarare korresponderande med en generell Œsikt) (Fairclough 1992 s.120f.). Jag kommer att gŒ igenom ett antal stycken fšr att visa hur argumentationen kring frŒgan om de apatiska barnen fšrs och vilka underfšrstŒdda led och presuppositioner som finns. Jag kommer ocksŒ att kommentera nŒgot om vad som nŠmns och vad som fšrtigs i argumentationen:

 

(exempel 1) NŠr man Šr orolig Šr det vŠldigt lŠtt att ta till en lšsning som kanske fšrefaller ligga allra nŠrmast men som kanske inte Šr den bŠsta lšsningen. NŠr man Šr orolig Šr det ocksŒ vŠldigt lŠtt att mŒla allting i svart eller vitt. Den som har lyssnat pŒ den hŠr debatten kan kanske fšrledas att tro att det faktiskt handlar om att vi ska fatta beslut om att antingen alla eller ingen ska stanna. Jag tror att alla som finns i den hŠr kammaren i dag vet att sŒ inte Šr fallet.

 

HŠr underfšrstŒs framfšr allt mellan 3:e och 4:e meningen att de debatterande inte har hŒllit sig till saken utan šverdrivit effekten av det beslut som ska tas. Men att sŠga det rakt ut skulle upplevas som en alltfšr negativ sprŒklig handling och dŠrfšr gšra att Barbro Holmberg sjŠlv tappar i fšrtroende.

 

(exempel 2) MŒnga av de sjuka barnen har fŒtt stanna. En del har fŒtt avslag, och dŒ har det till exempel handlat om att fšrŠldrarna inte medverkar till att barnen blir friska. En del vŠntar ocksŒ pŒ beslut i Migrationsverket och UtlŠnningsnŠmnden. DŠrfšr Šr det fšr mig vŠldigt viktigt att sakligt understryka nŒgra saker.

 

I 2:a meningen underfšrstŒs att fšrŠldrarnas medverkan till att barnen ska bli friska Šr ett krav fšr att fŒ stanna. Detta Šr i sig anmŠrkningsvŠrt, eftersom det Šr ett pŒstŒende som torde strida mot Barnkonventionen. Eftersom det bara underfšrstŒs fŒr lŠsaren hŠr inte heller nŒgon fšrklaring till resonemanget. HŠr lŠmnas mycket šver till mottagarens tolkning, och hur man tolkar beror till stor del pŒ ideologisk bakgrund, fšrkunskaper och attityd. Man kan ocksŒ notera att det vaga uttrycket mŒnga i fšrsta meningen, och det likaledes vaga uttrycket en del i nŠsta, dšljer det faktum att fšrhŒllandet Šr det motsatta (en del har fŒtt stanna, mŒnga har blivit avvisade). NŒgra exakta siffror redovisas inte, vilket Šr ett sŠtt att undandra sig ansvaret.

 

(exempel 3) Fšr det fšrsta Šr det sŒ att barn som Šr sjuka ska ha den vŒrd de behšver. Asylsškande barn har precis samma rŠtt till hŠlso- och sjukvŒrd som andra barn i Sverige. Vilken vŒrd de behšver och vilken vŒrd de ska ha Šr nŒgonting som ska avgšras av behandlande lŠkare. Om de behšver sjukhusvŒrd, om de behšver vŒrdas hemma, om de behšver mediciner eller om de behšver psykoterapi Šr inte frŒgor som ska avgšras av en politiker. De mŒste avgšras av en lŠkare.

 

Det som underfšrstŒs hŠr Šr egentligen att det inte Šr vŒrdbehovet som debatteras hŠr och inte heller frŒgan om vilka barn som Šr apatiska. Men det Šr intressant att lyfta upp exemplet ŠndŒ, eftersom det har en viss betydelse fšr resten av resonemanget. NŠr man lŠgger samman de tidigare citaten med exempel 4 (se ovan) blir resonemanget nŒgot oklart. I exempel 4 slŒr Barbro Holmberg fast att barn med livshotande sjukdomar som inte kan fŒ vŒrd hemma ska fŒ stanna i Sverige (man kan anta att hon menar i hemlandet). Tidigare har hon sagt att barn i apatiskt tillstŒnd kan avvisas om fšrŠldrarna inte medverkar till att barnen blir friska, och i exempel 3 ovan sŠger hon att det Šr lŠkarna som avgšr vŒrdbehovet. Mot bakgrund av att man vet att mŒnga av barnen fŒtt vŒrdas i hemmet kan man lŠtt gšra den tolkningen hŠr att de apatiska barnen inte betraktas som sjuka i egentlig mening, och om man kan hŠvda att barnen inte Šr livshotande sjuka blir det heller inte nŒgot brott mot lagen att avvisa dem. Men vi ska se hur resonemanget fortsŠtter:

 

(exempel 5) Den debatt vi har i dag gŠller alltsŒ inte om barn med livshotande sjukdomar ska fŒ uppehŒllstillstŒnd i Sverige. De allvarligast sjuka barnen ska fŒ stanna i Sverige oavsett sjukdom. Debatten gŠller om vi ska lyfta fram ett speciellt sjukdomstillstŒnd och fatta kollektiva beslut eller om dessa barn ocksŒ ska ha rŠtt till en individuell bedšmning. Jag menar att vi mŒste vŠrna alla barn som finns i asylprocessen och se till att alla barn fŒr en individuell pršvning. HŠr Šr det naturligtvis viktigt att jurister som avgšr om ett barn ska fŒ uppehŒllstillstŒnd eller inte pŒ grund av sin sjukdom ocksŒ har ett samarbete med professionen, det vill sŠga lŠkare och psykologer. Jag har sŠrskilt fšrsŠkrat mig om att UtlŠnningsnŠmnden och Migrationsverket har ett sŒdant samarbete med professionen.

 

Det mest išgonenfallande i det hŠr stycket Šr att kontrasten mellan kollektiva beslut, som hŠr anvŠnds negativt och rŠtten till en individuell bedšmning. HŠr underfšrstŒs att den individuella bedšmningen Šr en positiv rŠttighet som man beršvar barnen om man tar ett kollektivt beslut. Samtidigt undertrycks det faktum att det kollektiva beslutet fšr barnen torde vara det snabbaste sŠttet att fŒ det positiva besked de hoppas pŒ och sŒledes borde upplevas mer positivt Šn att granskas av lŠkare och psykologer och vŠnta pŒ besked.

     I exempel 6 (se ovan) presupponeras i fšrsta meningen tydligt att det finns en vŠg som Šr den rŠtta. Jag har redan beršrt de underfšrstŒdda och oklara logiska sambanden hŠr. Det preciseras inte pŒ vilket sŠtt det kollektiva beslutet skulle kunna leda till dessa negativa effekter. Det Šr framfšr allt detta resonemang som lett till uppršrda protester. Tolkningen av det underfšrstŒdda leden som ligger nŠrmast till hands Šr att antalet apatiska barn skulle ška dramatiskt vid en amnesti, och detta kan bara ske om det finns ett sjŠlvfšrvŒllat drag i det, om barnen fšrsatt sig sjŠlva i apati och/eller fšrŠldrarna utnyttjar situationen. Samtidigt som dessa mycket kontroversiella pŒstŒenden dšljs i oklara och otydliga resonemang sŒ fšrsšker Barbro Holmberg mildra det sagda: Vi vet inte om det Šr sŒ. Det pekar pŒ att hon ŠndŒ inser sjŠlv att tolkningarna kan leda Œt det hŒllet.

 

(exempel 7) NŠr larmrapporterna om de apatiska barnen kom fšrra sommaren var bedšmningen att detta bara fanns i Sverige. Sedan dess har vi satt i gŒng en forskning fšr att ta reda pŒ det. €n i dag finns det inga rapporter frŒn nŒgot land som visar att man har en liknande situation. Detta Šr dock vŠldigt viktigt att ta reda pŒ. Inom nŒgra veckor kommer den hŠr forskningsrapporten att presenteras, och dŒ vet vi lite mer. DŒ vet vi om det finns erfarenheter frŒn nŒgon annanstans som vi kan anvŠnda fšr den hŠr situationen med de kanske 150 barn som vi har i Sverige.

 

Styckets fjŠrde mening presupponerar en invŠndning. Med det lilla ordet dock signaleras att det finns invŠndningar mot detta, kanske mot att det ens skulle behšvas jŠmfšrelser med andra lŠnders situation. Kritiken har inriktat sig pŒ att detta tas upp, och om man gšr en lŠsning Ómot textenÓ kan man se detta resonemang som ytterligare ett sŠtt att underfšrstŒ att det ršr sig om en epidemi, en smitta, ett rykte som sprids mellan familjerna i just Sverige om att det lšnar sig att simulera apati. Men det Šr inte nŒgot som gŒr att belŠgga i denna textanalys.

    

(exempel 8) MŒnga har nŠmnt att mŠnniskor mŒr dŒligt i asylprocessen. Det Šr helt riktigt, och det Šr nŒgonting vi mŒste komma till rŠtta med. Det mŒste vi gšra genom att fortsŠtta pŒ den vŠg vi har slagit in pŒ, nŠmligen att stŠrka asylrŠtten och att stŠrka den individuella pršvningen i asylansškningarna.

 

HŠr presupponeras att mŠnniskor mŒr dŒligt i asylprocessen fšr att asylrŠtten Šr fšr svag och fšr att den individuella pršvningen otillrŠcklig. Detta Šr knappast nŒgot kontroversiellt uttalande, om man inte ska driva tolkningen vŠl lŒngt. Men det visar att Óindividuell pršvningÓ Šr ett viktigt honnšrsord i migrationspolitiken. Vad det egentligen innebŠr Šr inte tydligt fšr allmŠnhet och media.

 

(exempel 9)Vi stŠrker ocksŒ skyddet fšr barnen. I fšrslaget till den nya utlŠnningslagen som kommer att lŠggas fram betonas att barns egna asylskŠl ska utredas och bedšmas. De barn som kommer ensamma till Sverige fŒr ocksŒ ett škat skydd genom att vi ska utse en god man som kan fšretrŠda barnen och som kan trŠda in i fšrŠldrarnas stŠlle.

 

Det viktiga med det hŠr exemplet Šr inte underfšrstŒddheter. IstŠllet vill jag peka pŒ kontrasten mellan detta uttalande och det som fanns tidigare, i exempel 2, dŠr fšrŠldrarnas medverkan definierades som nŒgot av hšgsta vikt. Om barns egna asylskŠl ska utredas och bedšmas kan knappast fšrŠldrarnas medverkan eller inte vara av betydelse.

     Man skulle naturligtvis kunna sŠga mycket mer och gŒ igenom fler bitar av texten, men jag tror att jag hŠr lyckats visa att det resonemang Barbro Holmberg fšr bygger pŒ mŒnga underfšrstŒdda led vilket gšr fŠltet fritt fšr olika slags tolkningar. Fšr att texten ska bli koherent, fŒ en sammanhŠngande mening, sŒ behšver man anta vissa pŒstŒenden som Šr kontroversiella. Framfšr allt gŠller det pŒstŒendet att apatin, uppgivenhetsyndromet, Šr nŒgot som barnen kan fšrsŠtta sig i sjŠlva, eller som de blir tvingade till att fšrsŠtta sig i av sina fšrŠldrar. Om man inte antar det blir resonemanget inte koherent. Det finns andra motsŠttningar i texten, som frŒgan om fšrŠldrarnas plikt att medverka vs. barnens egna asylskŠl, som inte gŒr att hitta en koherent lŠsning till. Men poŠngen Šr att man vid lŠsningen fšrsšker hitta sŒdana tolkningar som ger hela texten mening, och det hŠr ligger nŠra till hands att gšra inferenser som fšr mŒnga kŠnns stštande.

 

Auktoritet och etos

Jag har tidigare pŒstŒtt att Barbro Holmbergs anfšrande utstrŒlar auktoritet. Jag kommer hŠr inte att nŠrmare diskutera begreppet ÓauktoritetÓ utan nšjer mig med att konstatera att Ótextens auktoritet Šr beroende av faktorer som ligger utanfšr texten, samtidigt som den externa auktoriteten tar gestalt i textenÓ (Englund, HulthŽn, MŒrdsjš Blume & Selander 2003 s. 164).[1]

     Ett sŠtt att titta pŒ hur sociala relationer etableras i texter Šr att analysera textens modalitet. HŠr kan man se hur talaren eller skribenten kontrollerar representationen av verkligheten. Man skiljer mellan ÓfaktiskÓ och Óicke-faktiskÓ modalitet, och i texten dominerar den faktiska. Barbro Holmberg ger sin version av hur verkligheten Šr beskaffad, och slŒr fast fakta utan alltfšr mŒnga garderingar eller modifieringar. Men det finns ocksŒ en hel del exempel pŒ icke-faktisk modalitet, i synnerhet uttryck fšr behšvlighet. Perspektivet Šr ofta subjektivt: vi mŒste fšrebygga, vi mŒste vŠrna, vi mŒste komma till rŠtta med, vi mŒste dock ocksŒ kunna stŠlla krav. HŠr anvŠnds alltsŒ vi-formen. Jag-formen fšrekommer i andra uttryck fšr icke-faktisk modalitet, nŠmligen sŒdana som markerar sannolikhet (och som samtidigt Šr uttryck fšr mentala processer, se ovan): jag tror, jag menar. SŒ formas bilden av en politiker som stiger fram som en individ och som vet vad som bšr gšras. HŠr finns ocksŒ mŒnga understrykningar som gšr texten Šn mer auktoritŠr: naturligtvis, vŠldigt, helt riktigt, uppenbar. De ger uttryck fšr sŠkerhet.

     De modifierande uttrycken fšr sannolikhet fšrmildrar den starka auktoriteten i texten. Det gšr ocksŒ anvŠndningen av pronomen. Texten prŠglas pŒ mŒnga sŠtt av en personlig stil. Barbro Holmberg sjŠlv Šr i hšg grad nŠrvarande, bŒde som person och som representant fšr regeringen. Uttrycken fšr 1:a person Šr inte mindre Šn 67 st., varav 22 st. jag och 45 st. vi.

Med vi-formen lierar sig Barbro Holmberg med Œhšrarna och Šven med motstŒndarna fšr att bygga upp ett etos som Šr lite mindre prŠglat av makt och auktoritet: Vi Šr alla vŠldigt oroliga (É) En viss fšrsiktighet markeras ocksŒ i uttrycket Vi vet inte om det Šr sŒ i exempel 6, men redan i nŠsta mening fastslŒr Barbro Holmberg att risken finns, och den risken Šr jag inte beredd att ta. Trots fšrsiktigheten Šr perspektivet alltsŒ klart, det Šr hon som avgšr riskerna och tar besluten.

     En aspekt av hur en talare/skribent fšrsšker fŒ kontroll šver en diskussion Šr i vilken utstrŠckning han eller hon Šgnar sig Œt att beskriva, karaktŠrisera eller summera vad som tidigare sagts eller vad det handlar om. Detta kallar Fairclough ÓformulationÓ och han menar att det har Óa major interactional control function, in attempts by some participants to win acceptance from others for their versions of what has been said, or what has transpired in an interaction, which may then restrict the latterÕs options in ways which are advantegous to the formerÓ (Fairclough 1992 s 158). Analysbegreppet anvŠnds framfšr allt i ÓConversational AnalysisÓ, analyser av samtal, men kan nog Šven med fšrdel anvŠndas hŠr: Barbro Holmberg lyfter vid ett flertal tillfŠllen fokus till sjŠlva debatten. Hon analyserar vad diskussionen handlat om, hon kommenterar hur debatten mŒste framstŒ fšr en Œhšrare (exempel 1), hon fastslŒr vad debatten egentligen gŠller (se ex. 5) och hon gšr fšrsšk till summering av vad andra sagt: Det hŠr kommer Ð jag tror att det var Kalle Larsson som sade det Ð ocksŒ att fŒ bieffekter sŒtillvida att vi kommer att fŒ en kvalitetshšjning (É). Detta kan ses som ett fšrsšk att kontrollera diskussionen och som ett sŠtt att bygga upp auktoriteten ytterligare.

     Men jag har ocksŒ utlovat att jag ska diskutera varfšr Barbro Holmberg misslyckas med att bygga upp sitt etos pŒ ett trovŠrdigt sŠtt. Fšr de starka reaktionerna pŒ inlŠgget handlar inte bara om att hon underfšrstŒr mycket eller pŒ att resonemanget Šr oklart. Det handlar ocksŒ om att hon samtidigt framstŒr som alltfšr auktoritŠr och fšr lite trovŠrdig. terigen vill jag sŠtta fokus pŒ nŒgot som Barbro Holmberg inte gšr men som hon kunde ha gjort. I vetenskaplig diskurs Šr kraven pŒ kŠllhŠnvisningar hŒrda. Detta Šr dock ingen vetenskaplig diskurs. HŠr finns, fšrutom hŠnvisningen till Kalle Larsson i citatet ovan, ingen namngiven kŠlla till de fakta om apatiska barn som ges: LŠkare, psykologer och andra som arbetar med asylsškande sŠger till mig (É) Fakta om de apatiska barnen ges ingen precision i siffror: MŒnga av de sjuka barnen har fŒtt stanna. En del har fŒtt avslag. Detta svepande sŠtt att formulera sig Šr ett sŠtt att undvika ansvar fšr de fakta som resonemanget stšder sig pŒ. Men samtidigt Šr det nŒgot som gšr Barbro Holmberg nŒgot mindre trovŠrdig och ger utrymme fšr kritik och ifrŒgasŠttanden. Det Šr nŒgot som gšr att hon riskerar att fšrlora i trovŠrdighet. Och det mŠrks inte minst pŒ den kritik hon fŒtt ifrŒn experterna, vilka kommer ifrŒn en vetenskaplig tradition och har helt andra krav pŒ kŠllhŠnvisningar, t.ex.

 

Avslutande diskussion

Barbro Holmbergs anfšrande i debatten om de apatiska barnen Šr formulerat pŒ ett politikersprŒk som fšrmodligen inte vŠcker uppseende pŒ samma sŠtt bland politiker och myndighetsanstŠllda som bland andra Œhšrare. Anfšrandet Šr ett argumenterande och beskrivande inlŠgg som befŠster positioner och fšrsšker fšrsvara regeringens hŒllning. Min analys har visat att texten pŒ ett stundtals auktoritŠrt sŠtt slŒr fast hur lŠget ser ut och hur det bšr se ut. Modaliteten uttrycker behšvlighet och auktoriteten Šr stark. Barbro Holmberg vill framstŒ som ansvarstagande och klarsynt. Perspektivet som kommer till uttryck Šr ett myndighetsperspektiv dŠr barnen Šr del av hŠndelser och befinner sig i olika tillstŒnd snarare Šn subjekt eller objekt i processer som uttrycker handlingar. Fokus Šr istŠllet pŒ de handlingar regeringen utfšr fšr att komma tillrŠtta med en svŒr situation. Orsakskedjor och bevekelsegrunder kan pŒ detta sŠtt undertryckas.

     Barbro Holmbergs tal Šr slagkraftigt och retoriskt. Men argumentationen som fšrs prŠglas av oklarheter och underfšrstŒddheter. HŠr finns inga tydliga kŠllhŠnvisningar och det saknas exakta siffror. I min analys av dessa har jag visat hur lŠsningen av texten krŠver att uttolkaren gšr vissa antaganden fšr att fŒ texten koherent. Tolkningsutrymmet Šr sŒ stort att kontroversiella antaganden lŠtt kan gšras. Detta har lett till starka reaktioner och protester frŒn mŒnga olika grupper. OcksŒ Barbro Holmbergs person har ifrŒgasatts, vilket kan ses som en effekt av det samtidigt personliga och auktoritŠra intryck hon gšr i kombination med avsaknaden av tillrŠckliga trovŠrdighetsskapande drag i texten. Modaliteten Šr faktisk Ð Barbro Holmberg slŒr fast hur verkligheten ser ut med stor sŠkerhet. Men hŠr finns ocksŒ ett starkt inslag av icke-faktisk modalitet, uttrycken fšr behšvlighet Šr mŒnga och auktoriteten blir stark.

     Men Barbro Holmberg lyckades ju fŒ med sig en majoritet i riksdagen och kan dŠrfšr inte ha uppršrt politiker och riksdagsmŠn i samma utstrŠckning. En tŠnkbar fšrklaring till detta handlar om diskurskrockar, vilket jag strax Œterkommer till, men ocksŒ om de yttre fšrutsŠttningarna: ett politiskt inlŠgg Šr ideologiskt laddat och den lŠsning eller tolkning som Šger rum sker antingen med det sagda Ð eller mot. Det finns redan i kontexten, debatterna blir ofta strider inte bara om sakfrŒgor utan ocksŒ om ord och verklighetsbeskrivningar.

     Fairclough laborerar med begreppet ÓinterdiskursivitetÓ (Fairclough 1992 s.124f). Detta handlar om intertextuell pŒverkan pŒ en mer abstrakt kommunikatonsnivŒ och kan pŒ svenska kallas ÓnormsamspelÓ: ÓNormsamspel ršr de konventioner och normer som aktualiseras i produktionen och konsumtionen av texter. Tanken Šr att en text uppvisar spŒr av olika textnormer, att de innehŒller ekon av andra koder, fragment av sociala sprŒk, omedvetna och indirekta citat etc.Ó (Ajag‡n-Lester, Ledi & Rahm 2003 s. 226). Normsamspel kan urskiljas pŒ olika nivŒer i texten. HŠr kan man konstatera att texten bŠr spŒr av sŒvŠl myndighetsdiskurs (t.ex. sŠttet att tala om aktšrerna, se analysen av transitivitet ovan), maktsprŒk (t.ex. den starka auktoriteten), och debattsprŒk (de retoriska dragen, de underfšrstŒdda inslagen i argumentationen med avsikt att švertyga). HŠr finns ekon av migrationsverkets rapporter, av psykologers och lŠkares utlŒtanden, av asylpolitiska utredningar och av socialdemokratiska programfšrklaringar (t.ex. den beskrivning av det internationella arbetet som kommer pŒ slutet).

     Den hŠftiga debatt som utbrutit i frŒgan om apatiska barn handlar till stor del ocksŒ just om diskurser, den handlar som tidigare sagts inte bara om sakfrŒgan utan Šven om med vilken diskurs man bšr beskriva detta problem. Aktšrer med vetenskaplig bakgrund krŠver en mer transparent argumentation och tydliga kŠllhŠnvisningar, andra aktšrer med mer humanistisk bakgrund vŠnder sig mot det avindividualiserade sŠttet att beskriva barnen. Det uppstŒr en diskurskrock.

     Att en text i sig innehŒller spŒr av olika diskurser Šr inget konstigt. Men med denna analys har jag velat visa ocksŒ hur texten bygger upp Ð och bevarar Ð identiteter och maktrelationer. Jag har ocksŒ velat visa hur det komplicerade samspelet av diskurser och deras olika krav pŒ hur innehŒllet fšrmedlas kan krocka och bryta samman, sŒ att tolkningsutrymmet blir stšrre Šn avsett och trovŠrdigheten brister. En kamp mellan olika lŠsningar av texten uppstŒr, som till syvende och sist kan ses som en kamp om diskurser, en kamp om rŠtten till en viss diskurs och om vilken verklighetsbeskrivning som Šr den riktiga.

 


Litteratur

 

Ajag‡n-Lester, Luis, Ledin, Per & Rahm, Henrik (2003) Intertextualiteter. I: (red) Josephson, Olle & Melander, Bjšrn Teoretiska perspektiv pŒ sakprosa. Lund

Englund, Boel, HulthŽn, Britt, MŒrdsjš Blume, Karin & Selander, Staffan (2003) Texters auktoritet. I: (red) Josephson, Olle & Melander, Bjšrn Teoretiska perspektiv pŒ sakprosa. Lund

Fairclough, Norman (1992) Discourse and Social Change. Cambridge & Oxford

Fairclough, Norman & Wodak, Ruth (1997) Critical Discourse Analysis I: (red) Teun A. van Dijk Disocurse as Social Interaction. Discourse Studies: A Multidisciplinary Introduction 2. London, Thousand Oaks & New Delhi

 

 

InternetkŠllor

http://www.riksdagen.se/rdinfo/faq.asp#nr8 Vanliga frŒgor

http://www.regeringen.se/sb/d/5005/a/42294 Tal. Riksdagen 6 april 2005



[1] Fšr en utfšrligare genomgŒng av begreppets anvŠndning och innebšrd, se Englund, HulthŽn, MŒrdsjš Blume & Selander 2003).