Tidiga skolmorgnar en fara för hälsan

BRÄNNPUNKT | TONÅRINGAR

Vilken tonårsförälder har aldrig ­behövt tjata för att få sitt barn att gå upp i tid till skolan? Vilken lärare för elever i de övre tonåren har aldrig mötts av tomma blickar och gäspningar på morgonen? Och vem har aldrig hört förklaringen att det skulle bero på dåliga kvälls­vanor och att de behöver lära sig att ”gå och lägga sig i tid”?

Det finns i vår kultur en djupt rotad föreställning om att det danar karaktären och är bra för disciplinen att gå upp tidigt på morgonen. I industri­samhället, där äldre barn och ungdomar var en ­vital del av arbetskraften, var tidiga morgnar ofta en nödvändighet för att dagsljuset skulle kunna användas maximalt även den mörka tiden på året. Detta förhållningssätt till klocktiden har levt kvar ända in i våra dagar och visar sig inte minst i skolornas scheman som i allmänhet börjar runt klockan 8.

Skälen till detta är praktiska. De flesta föräldrar börjar sitt arbete vid denna tid och det har ansetts rimligt, eller självklart, att skolan ska vara synkroniserad med övriga samhället. Vad få verkar känna till är att tidiga skolmorgnar inte bara försämrar studiekapaciteten hos en stor andel elever i de övre tonåren, utan också utgör ett direkt och allvarligt hot mot deras hälsa, genom att bryta mot deras biologiska förutsättningar.

I mitten av hjärnan har vi något som ibland ­kallas för ”dygnsrytmcentrum”. Detta fungerar som en biologisk klocka och reglerar vilka tider på dygnet som det är naturligt att vara vaken respektive sova. Denna biologiska klocka styrs av dagsljuset (och även andra ljuskällor) via receptorer i ögat, vilket gör att vi somnar lättare i ett mörkt rum. Men tiden då vi lägger oss måste också stämma överens med hur den biologiska klockan är förinställd; i ­annat fall kan det bli mycket svårt att somna även om förutsättningarna i övrigt är bra.

När det gäller den biologiska klockans förinställningar är åldern en tungt vägande faktor. Exempelvis för tioåringar är det inte särskilt svårt att gå upp vid 6.30 eller 7. Men i och med puberteten ökar sömnbehovet till nio timmar per natt, samtidigt som den biologiska insomningstiden förskjuts två till tre timmar, så att det blir nästan omöjligt att lägga sig så tidigt som skolans starttider kräver. Detta gör att många elever drabbas av kronisk sömnbrist. Särskilt gäller detta elever i de övre tonåren, som i allmänhet är kvällsmänniskor och behö­ver sova till nio på morgonen för att fungera optimalt. Att tvinga en 18-åring att gå upp klockan 6.30 eller 7 är jämförbart med att tvinga en 50-årig lärare att gå upp klockan 4.30. Konsekvent genomfört skulle detta betraktas närmast som tortyr.

En lång rad undersökningar ger vid handen att en senareläggning av skolans starttider har en gynnsam effekt på elevers hälsa, välbefinnande och skolprestationer. Som exempel kan nämnas ett treårigt projekt som redovisades förra året vid University of Minnesota, där 9 000 gymnasieelever deltog. Detta visade att när man flyttade fram en gymnasieskolas starttid från 7.50 till 8.40 så ökade elevernas närvaro, de fick högre poäng på standardiserade test och deras betyg förbättrades. Sam­tidigt minskade deras trötthet, depressionssymtom och konsumtion av koffeindrycker. Ett stort antal skolor i USA har därefter, i enlighet med detta, flyttat fram sina starttider.

Även i England har man vidtagit progressiva åtgär­der. I ett stort projekt ska man, de kommande åren, utvärdera effekterna av att mer än hundra högstadieskolor flyttar fram sina starttider till 10 på morgonen. I Sverige har frågan om elevernas dygnsrytm knappt märkts av alls i skoldebatten; än ­mindre har vi tagit några initiativ i linje med USA och England.

Ingen av skolans pedagogiska eller organisatoriska utmaningar kommer att kunna hanteras om inte eleverna bereds grundläggande förutsätt­ningar att tillgodogöra sig undervisningen. Att ele­verna är vakna, och inte halvsover eller somnar ­under lektionerna, framstår som en självklar förutsättning.

Vi vill särskilt framhålla att till skillnad från många idéer i skoldebatten är en omläggning av skol­tiderna inte en ideologisk fråga, utan en veten­skaplig. I Sverige slår skollagen sedan 2010 fast att skolan ska vila på vetenskaplig grund. Därför är det viktigt att frågan också prövas och utvärderas veten­skapligt. Historiska konventioner och moraliseringar stämmer helt enkelt dåligt med modern forskning. Med den kunskap vi har i dag om hur hjärnan och undervisning fungerar är det både möjligt och angeläget att tänka nytt och göra annorlunda. Att börja skoldagen senare vore ett enkelt första steg.

HANS TEKE

doktorand i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet

BJÖRN SJÖDÉN

doktorand i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet

ANDERS PERSSON

professor i sociologi respektive utbildningsvetenskap

vid Lunds universitet

CHRISTIAN BALKENIUS

professor i kognitionsforskning vid Lunds universitet

PAUL KELLEY

clinical research associate in sleep & circadian neuroscience

at University of Oxford

Fotnot: Undersökningen från University of Minnesota redovisas här. Paul Kelleys senaste artikel finns här (inloggning krävs).