Riksbanken gör det man förväntas göra (SvD Brännpunkt 14/8). Tyvärr är det ett dyrt sätt att arbeta i det här läget. Höjda räntor i ett läge där konjunkturen redan håller på att mattas av kommer att leda till en onödig påfrestning på all företagsamhet.
Riksbanken är orolig för att utebliven reaktion på ökande KPI – även om det handlar om relativprisförändringar – kommer att uppfattas som att den har blivit mindre angelägen att hålla inflationsmålet. Därför höjer Riksbanken räntan i tron att det är enda sättet att signalera att inflationsmålet står fast.
Varför inte satsa på en utbildningsinsats istället, och försöka förklara skillnaden mellan inflation och relativprisförändringar? Istället för vaga hänvisningar till ”våra inflationsbedömningar under våren har visat...”, skulle Riksbanken kunna tala klarspråk.
Tänk om Riksbanken hade sagt ungefär så här:
”Världsmarknadspriserna på energi och livsmedel har stigit kraftigt. Detta medför att priserna för dessa även kommer att stiga i Sverige och därmed leda till en direkt ökning av den svenska prisnivån.
Över en tid kommer det också leda till en ytterligare, indirekt ökning av den svenska prisnivån, då till exempel ökade energikostnader fortplantar sig till andra sektorer som transportsektorn och vidare. Dock är både de direkta och indirekta effekterna av engångskaraktär. När väl den nya jämvikten mellan relativpriserna är uppnådd återgår den allmänna prisökningstakten till underliggande inflationstakt på ca 2 procent.
Det är därför Riksbankens uppfattning att inga penningpolitiska åtgärder behöver vidtas – i nuläget. Riksbanken kommer dock noga följa både varu- och faktormarknader för att tidigt kunna agera om den tillfälligt högre prisökningstakten hotar spilla över i höjda inflationsförväntningar.”
Både Riksbanken – och de i SvD tillfrågade chefsekonomerna – tycks vara överens med mig om att relativprisförändringar inte är inflation. Inte heller de indirekta spridningseffekterna – som höjda transportpriser på grund av av ökade bränslekostnader – är inflation utan av engångskaraktär.
Inflation skapas av inflationsförväntningar. Om vi förstår det, varför skulle inte övriga aktörer också kunna förstå det?
INGEMAR BENGTSSON, fil dr i nationalekonomi
