Industrisamhället flyttar ut
I dag inleder Lars-Eric Jönsson en artikelserie som belyser omdaningen av Helsingborg och Höganäs. Gemensamt för dessa förändringar är att de successivt lämnar industristaden bakom sig till förmån för något annat. Men vad? Första avsnittet handlar om Södra hamnen – en gigantisk utmaning.
Bildmaterial
Helsingborgs stads skiss på hur området kring Södra hamnen, Bredgatan och Gåsebäck skulle kunna se ut.
Finns det något i hamnens modulbyggda estetik som skulle kunna föras vidare till den nya arkitekturen? Foto: Lars-Eric Jönsson
Ännu pågår en tynande verksamhet på kajerna till Södra hamnen.
Foto: Lars-Eric Jönsson
Hur många av dessa hamnens element kommer att överleva omdaningen av hamnom-rådet?
Foto: Lars-Eric Jönsson
KULTUR. Radikalt bostadspolitiskt experiment eller ännu ett snyggt stadsbyggnadsprojekt för de väl bemedlade? Eller kanske både och?
Södra hamnen, området kring Bredgatan och Gåsebäck väntar på förnyelse. Här kommer under loppet av 25 år cirka 8‑000 nya bostäder byggas. Här ska också finnas detaljhandel, kontor och hotell. Det är Helsingborgs största och intressantaste stadsbyggnadsprojekt genom tiderna.
Större delen av fartygstrafiken är sedan flera år frånvarande i hamnbassängerna. Bredgatan kantas fortfarande av industribyggnader men innehållet i dem tillhör en annan, nyare tid. I Tretorns fabriker pågår utbildning och forskning inom ramen för Lunds universitet. I gamla sockerfabriken har Ikea flyttat in sitt huvudkontor. Denna fabriksbebyggelse kommer i framtiden att omgärdas av ny bebyggelse som omfattar Södra hamnen, Oceanhamnen och Gåsebäck.
För att kunna knyta samman Söder med det nya hamnområdet ska järnvägen söder om Knutpunkten grävas ned ett par kilometer. Nuvarande Malmöleden blir en gata för lokaltrafik. Att stadens tyngdpunkt förskjuts en aning söderut understryks också av att Knutpunkten byggs om med en ny station och entré mot de nya stadsdelarna.
Den här sortens handfasta åtgärder är en sak. Men projektet handlar inte bara om att byta funktion. Det finns ambitioner att bygga ihop staden, att riva de sociala gränserna mellan norr och söder.
I utställningslokalen Ship i gamla Tretornfabriken talar man om att minska segregationen och hålla samman stadskärnan. Söders ”charm ska bevaras, befintliga kvaliteter och verksamheter ska lyftas fram och utvecklas för att ge området karaktär”. De nya stadsdelarna skulle alltså kunna profitera på det som uppfattas som bra med Söder.
Risken är förstås att området kring Södra hamnen befolkas av resursstark medelklass till skillnad från gamla Söder som förblir som det är, ”charmigt” men med en stor uppsättning sociala problem kvar att lösa. Ett lika dåligt alternativ är att Söder gentrifieras, det vill säga blir attraktivare för människor med bättre ekonomi som ersätter de nuvarande med vekare ekonomiska muskler.
Klasskillnader byggs inte bort men kan förflyttas i rummet. Uppdelningen i ett svagt söder och starkt norr hotar ersättas av ett motsvarande öst-västligt förhållande. För hur skapar man nya bostäder i attraktivt läge för resurssvaga människor? Det är den stora utmaningen med Södra hamnen.
Att skapa en god arkitektonisk miljö är enklare. I utställningen talas om att ”bygga vidare på den traditionella kvartersstaden”. Förhoppningsvis har staden lärt sig något av de misstag som gjordes i Norra hamnen och låter mer av den befintliga bebyggelsen ta plats bland det nya.
Det är lätt att bli triggad av de stadsbyggnadsmässiga möjligheterna i Södra hamnen. Men det är som bostadspolitiskt projekt som dess stora betydelse ligger. Om Helsingborgs stad skulle lyckas producera ett jämställt och rättvist boende här, som befordrar social mångfald skulle det vara ett bostadspolitiskt initiativ som långt mer än tilltalande arkitektur skulle väcka uppmärksamhet.
Industristaden Helsingborg var och är en hårt segregerad stad. Kan framtidens stad bli något annat? Att flytta fram bostadsbebyggelsen till vattenlinjen har i jämförbara projekt – till exempel Norra Älvstranden i Göteborg, Hammarby sjöstad i Stockholm eller den omdanade vattennära industristadens urmoder Docklands i London – knappast varit några bostadssociala projekt. Skulle Helsingborg kunna göra något annat eller är de uttalade ambitionerna läpparnas bekännelser?
Det är inte helt lätt att skapa sig en bild av hur Södra hamnen kan komma att te sig. Jag går på kajerna en morgon i juli. En truck flyttar på en container. Hamnmagasinen är stängda. Där borta löper en danmarksfärja ur från hamnen. För övrigt är kajen tämligen öde. Den väntar.
Industristaden är inte död men den flyttar, makar på sig för ett annat slags stad som söker närheten till vattnet. Det är inte svårt att smittas av entusiasmen inför detta projekt som kommer att föra in vattnet i stadslandskapet även söder om Trädgårdsgatan. Som upplevelse kommer staden att bli en attraktion rikare. Men också en fattigare.
För denna innerstad töms nu i allt högre grad på den produktion som i väsentliga delar är dess förutsättning. De urbana sammanhangen blir otydligare, liksom de historiska villkoren. Vi bor nu där vi tidigare också arbetade. Om staden kan ses som en uppsättning tecken att läsa för att förstå sammanhangen, då har berättelsen förändrats radikalt.
I Södra hamnen är det fortfarande vidöppet vem som ska få bosätta sig där, vilka berättelser om staden som ska vara möjliga att höras och på vilket sätt det förflutna ska ta gestalt.
Kommentarer