@misc{9245681,
  abstract     = {{En stor del av dagens bostäder i Sverige byggs med trästomme, något som också blir alltmer relevant i takt med ökade krav på byggnaders klimatavtryck. Det är därför mer intressant än någonsin för branschen att utöka kunskapen om träbyggnation och hur den kan effektiviseras.

Byggnader behöver dimensioneras för horisontella laster. I låga bostadshus uppnås horisontalstabiliteten vanligen genom skivverkan i väggarna, vilket kan minska behovet av mer komplexa, kostsamma och mindre klimatvänliga stabiliseringslösningar. Idag byggs många träregelväggar med installationsskikt, där skivmaterialet monteras på installationsskiktets reglar istället för direkt mot huvudstommen. Hur detta påverkar väggarnas skivverkan är dock otillräckligt undersökt, vilket medför att kapacite-
ten normalt inte beaktas vid dimensionering. Examensarbetet undersöker därför hur träregelväggars horisontalstabiliserande förmåga genom skivverkan påverkas av olika utformningar av installationsskikt med plywood som skivmaterial.

Fem olika väggutföranden undersöks för att analysera hur regelorientering, regeldimension och infästningsförhållanden påverkar väggarnas skjuvstyvhet och skjuvkapacitet. Väggarna har dimensionerna 2,4 m × 2,4 m och skivmaterialet som används är plywood. Dessa monteras och belastas till brott i laboratoriemiljö enligt provningsstandarden SS-EN 594:2011 [1]. De experimentella resultaten jämförs därefter med teoretiska beräkningar för att ge en djupare förståelse för väggarnas funktion och lastöverföring.

Resultaten visar att installationsskiktets utformning har stor betydelse för väggarnas lastöverföring och stabiliserande förmåga. Väggar med vertikala installationsreglar uppvisade betydligt högre skjuvkapacitet och skjuvstyvhet än väggar med horisontella reglar, med relativa bärförmågor motsvarande 64 % respektive 32 % av referensväggens kapacitet, utformad utan installationsskikt. Resultaten tyder även på att väggarnas beteende i stor utsträckning påverkas av samverkan mellan skiva, installationsskikt och huvudstomme samt av antalet effektiva infästningspunkter. Däremot observerades
ingen tydlig påverkan av ökad regeldimension i installationsskiktet. De experimentella resultaten för väggar med horisontella installationsreglar visar relativt god överensstämmelse med den elastiska beräkningsmetoden enligt Carling [2], vilket indikerar att modellen kan vara tillämpbar för denna typ av väggutformning. För väggen med dubbla skivlager observerades att skivan direkt mot huvudstommen är primärt lastbärande, medan den yttre skivan bidrar genom partiell samverkan.

Trots den observerade reduktionen visar studien att skivmaterial monterat på installationsskikt fortfarande bidrar med en betydande stabiliserande effekt. Studien indikerar därmed att dagens dimensioneringspraxis, där skivmaterial monterat på installationsskikt ofta försummas helt vid dimensionering av horisontalstabilitet, i vissa fall kan vara onödigt konservativ. Resultaten kan därför utgöra underlag för vidare utveckling av dimensioneringsmodeller med mindre konservativa antaganden och därmed bidra till mer resurseffektiva stabiliseringslösningar i träbyggnader.}},
  author       = {{Andersson, Mathilda and Andersson, Olivia}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  series       = {{0349-4969}},
  title        = {{Utvärdering av skjuvkapacitet hos väggar med installationsskikt}},
  year         = {{2026}},
}