Advanced

Prekontraktuellt skadeståndsansvar - en komparativ studie mellan svensk och engelsk rätt

Albinsson, Sven (2008)
Department of Law
Abstract
Uppsatsens övergripande syfte är att jämföra och analysera hur prekontraktuellt skadeståndsansvar regleras inom svensk och engelsk rätt. Studien lägger tyngdpunkten vid svensk rätt, varför denna beskrivs något mer ingående än den engelska. Den metodologiska ansatsen är såväl rättsdogmatisk som komparativ. Beträffande den komparativa delen jämförs ett juridiskt problem som är identiskt i de båda rättsordningarna, ett så kallat tertium comparationis. Då det föreligger fundamentala skillnader mellan de båda rättsystemens struktur görs en översiktlig beskrivning av det engelska common law-systemet. Detta rättssystem grundar sig på såväl ''law'' som ''equity'' och har därför ett annorlunda sätt att förhålla sig till rättskällor än det svenska... (More)
Uppsatsens övergripande syfte är att jämföra och analysera hur prekontraktuellt skadeståndsansvar regleras inom svensk och engelsk rätt. Studien lägger tyngdpunkten vid svensk rätt, varför denna beskrivs något mer ingående än den engelska. Den metodologiska ansatsen är såväl rättsdogmatisk som komparativ. Beträffande den komparativa delen jämförs ett juridiskt problem som är identiskt i de båda rättsordningarna, ett så kallat tertium comparationis. Då det föreligger fundamentala skillnader mellan de båda rättsystemens struktur görs en översiktlig beskrivning av det engelska common law-systemet. Detta rättssystem grundar sig på såväl ''law'' som ''equity'' och har därför ett annorlunda sätt att förhålla sig till rättskällor än det svenska rättssystemet. I uppsatsens inledande kapitel redogörs för hur de båda rättssystemen ser på avtalsslutande. Den mest markanta skillnaden är att svensk rätt grundar sig på löftesprincipen och på så sätt binder anbudsgivaren vid sitt anbud medan engelsk rätt vilar på kontraktsprincipen, vilket innebär att anbud inte är bindande. Vidare beskrivs inledningsvis i uppsatsen rena förmögenhetsskador, ett begrepp som trots ordagrann översättning mellan engelska och svenska inte har samma juridiska innebörd i de båda rättsordningarna. Den mest påtagliga skillnaden torde vara att också tredjemansskador ingår i engelskans ''pure economic loss''. Beträffande det prekontraktuella skadeståndsansvaret regleras detta i svensk rätt enligt modellen culpa in contrahendo. Under en avtalsförhandling uppstår en lojalitetsplikt mellan parterna. När denna blir tillräckligt stark, och någon av parterna bryter mot lojalitetsplikten föreligger culpa in contrahendo och skadeståndsersättning för det negativa kontraktsintresset utgår. För skadestånd krävs dels culpöst beteende, dels ett orsakssamband mellan culpöst beteende och skada. Inom engelsk rätt är rättstillämpningen beträffande prekontraktuellt skadeståndsansvar mer fragmenterad. Vanligast är att prekontraktuella skador ersätts enligt avtalsrätt, trots att inget egentligt kontrakt föreligger, men det är också möjligt att angripa problemet med ''unjust enrichment'' och i vissa specifika fall med ''tort law''. Engelska domstolar har valt olika tillvägagångssätt beroende på omständigheterna i det individuella fallet, varför rättstillämpningen är svår att överblicka. I uppsatsens analysdel fokuseras på såväl engelsk som svensk rättstillämpning. En intressant slutsats är att de båda rättssystemen vilar på samma huvudregel, det vill säga att varje part bär sitt eget ansvar för havererade avtalsförhandlingar, samt att båda ländernas domstolar i stor utsträckning håller sig till denna huvudregel. Att i vissa situationer frångå huvudregeln innebär ett incitament till avtalsförhandlande parter att vara mer försiktiga då de kan bli ansvariga för kostnader som uppkommer hos motparten. Att däremot aldrig utdöma skadestånd för prekontraktuella skador skapar misstro för rättsväsendet då det i princip uppmanar till bedrägligt beteende. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Albinsson, Sven
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förmögenhetsrätt, Komparativ rätt, Skadeståndsrätt
language
Swedish
id
1555554
date added to LUP
2010-03-08 15:55:17
date last changed
2010-03-08 15:55:17
@misc{1555554,
  abstract     = {Uppsatsens övergripande syfte är att jämföra och analysera hur prekontraktuellt skadeståndsansvar regleras inom svensk och engelsk rätt. Studien lägger tyngdpunkten vid svensk rätt, varför denna beskrivs något mer ingående än den engelska. Den metodologiska ansatsen är såväl rättsdogmatisk som komparativ. Beträffande den komparativa delen jämförs ett juridiskt problem som är identiskt i de båda rättsordningarna, ett så kallat tertium comparationis. Då det föreligger fundamentala skillnader mellan de båda rättsystemens struktur görs en översiktlig beskrivning av det engelska common law-systemet. Detta rättssystem grundar sig på såväl ''law'' som ''equity'' och har därför ett annorlunda sätt att förhålla sig till rättskällor än det svenska rättssystemet. I uppsatsens inledande kapitel redogörs för hur de båda rättssystemen ser på avtalsslutande. Den mest markanta skillnaden är att svensk rätt grundar sig på löftesprincipen och på så sätt binder anbudsgivaren vid sitt anbud medan engelsk rätt vilar på kontraktsprincipen, vilket innebär att anbud inte är bindande. Vidare beskrivs inledningsvis i uppsatsen rena förmögenhetsskador, ett begrepp som trots ordagrann översättning mellan engelska och svenska inte har samma juridiska innebörd i de båda rättsordningarna. Den mest påtagliga skillnaden torde vara att också tredjemansskador ingår i engelskans ''pure economic loss''. Beträffande det prekontraktuella skadeståndsansvaret regleras detta i svensk rätt enligt modellen culpa in contrahendo. Under en avtalsförhandling uppstår en lojalitetsplikt mellan parterna. När denna blir tillräckligt stark, och någon av parterna bryter mot lojalitetsplikten föreligger culpa in contrahendo och skadeståndsersättning för det negativa kontraktsintresset utgår. För skadestånd krävs dels culpöst beteende, dels ett orsakssamband mellan culpöst beteende och skada. Inom engelsk rätt är rättstillämpningen beträffande prekontraktuellt skadeståndsansvar mer fragmenterad. Vanligast är att prekontraktuella skador ersätts enligt avtalsrätt, trots att inget egentligt kontrakt föreligger, men det är också möjligt att angripa problemet med ''unjust enrichment'' och i vissa specifika fall med ''tort law''. Engelska domstolar har valt olika tillvägagångssätt beroende på omständigheterna i det individuella fallet, varför rättstillämpningen är svår att överblicka. I uppsatsens analysdel fokuseras på såväl engelsk som svensk rättstillämpning. En intressant slutsats är att de båda rättssystemen vilar på samma huvudregel, det vill säga att varje part bär sitt eget ansvar för havererade avtalsförhandlingar, samt att båda ländernas domstolar i stor utsträckning håller sig till denna huvudregel. Att i vissa situationer frångå huvudregeln innebär ett incitament till avtalsförhandlande parter att vara mer försiktiga då de kan bli ansvariga för kostnader som uppkommer hos motparten. Att däremot aldrig utdöma skadestånd för prekontraktuella skador skapar misstro för rättsväsendet då det i princip uppmanar till bedrägligt beteende.},
  author       = {Albinsson, Sven},
  keyword      = {Förmögenhetsrätt,Komparativ rätt,Skadeståndsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Prekontraktuellt skadeståndsansvar - en komparativ studie mellan svensk och engelsk rätt},
  year         = {2008},
}