Advanced

EG:s miljökvalitetsdirektiv i svenska domstolar - den enskildes rätt till domstolsprövning av sin miljökvalitet i svensk rätt

Asplund, Jerker (2001)
Department of Law
Abstract
Denna uppsats behandlar huruvida de begränsade möjligheterna i svensk rätt för enskilda att erhålla domstolsprövning av sin miljökvalitet strider mot EG-rätten. Min tes är att så är fallet. EG:s miljökvalitetsnormdirektiv är likartat uppbyggda&semic de stadgar att medlemsstaterna skall tillse att luft och vatten inte innehåller högre halter av miljöfarliga ämnen än vad som fastslås i direktiven. För att miljökvalitetsnormdirektiv med direkt effekt skall anses vara korrekt implementerade krävs att medlemsstaternas implementeringsföreskrifter skall vara bindande såväl för medlemsstatens myndigheter som mellan enskilda. Dessutom krävs att den enskilde skall kunna åberopa sina rättigheter i nationell domstol. Sveriges implementering av... (More)
Denna uppsats behandlar huruvida de begränsade möjligheterna i svensk rätt för enskilda att erhålla domstolsprövning av sin miljökvalitet strider mot EG-rätten. Min tes är att så är fallet. EG:s miljökvalitetsnormdirektiv är likartat uppbyggda&semic de stadgar att medlemsstaterna skall tillse att luft och vatten inte innehåller högre halter av miljöfarliga ämnen än vad som fastslås i direktiven. För att miljökvalitetsnormdirektiv med direkt effekt skall anses vara korrekt implementerade krävs att medlemsstaternas implementeringsföreskrifter skall vara bindande såväl för medlemsstatens myndigheter som mellan enskilda. Dessutom krävs att den enskilde skall kunna åberopa sina rättigheter i nationell domstol. Sveriges implementering av miljökvalitets-normdirektiven är otillräcklig. Detta då de svenska implementerings-föreskrifterna i stort saknar rättsverkan, såväl för myndigheter som för enskilda. Då exempelvis EG:s miljökvalitetsnorm gällande kvävedioxid varit nära att överskridas i bland annat Helsingborg de senaste åren är inte detta faktum enbart av teoretisk betydelse. Enligt EG-domstolens praxis krävs att ett direktiv skall vara ovillkorligt och precist för att det skall ha direkt effekt. Dessutom krävs att det skapar rättigheter för enskilda. Det anses samstämmigt i doktrinen att endast de av EG:s miljökvalitetsnormdirektiv som syftar till att skydda människors hälsa har direkt effekt. Enligt svensk rätt kan den enskilde erhålla prövning av sin miljökvalitet i två fall. Dels i samband med att denne överklagar ett beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt MB 16:12 st. 1 p. 1 på grundval att en miljökvalitetsnorm riskerar att överskridas om tillstånd beviljas. Detta förutsätter att den enskilde bedöms vara sakägare, det vill säga att beslutet påverkar klagandens rättsställning, eller berör ett av rättsordningen erkänt intresse. Enligt rättspraxis har ganska hårda krav ställts för sakägarstatus. Även vid en så kallad förbudstalan mot miljöfarlig verksamhet kan enskild få rätt till domstolsprövning. Förbudstalan är dock omöjligt vad gäller verksamhet som bedrivs med giltigt tillstånd. I svensk rätt saknas däremot helt en möjlighet att domstolsvägen tvinga de myndigheter som har ansvar för att en viss miljökvalitet upprätthålls att vidta åtgärder. EG-domstolen har i sin praxis ställt två huvudkrav på nationell processrätt. Den får inte göra det svårare att föra talan med krav grundade på EG-rätt än vad det är att föra talan med krav grundade på nationell rätt. Detta är den så kallade likabehandlingsprincipen. Den får inte heller göra det praktiskt omöjligt eller överdrivet svårt att genomdriva rättigheter enligt EG-rätten&semic den så kallade omöjlighetsprincipen. Frånsett ett par rättsfall, där EG-domstolen något avvek från dessa två grundprinciper, har EG-domstolen följt och utvecklat dem. En princip som utvecklats ur omöjlighetsprincipen är rättskontrollprincipen. Den innebär att om en individ har rättigheter enligt EG-rätten, så har denne alltid rätt att få dessa prövade i nationell domstol. Detta har i EG-domstolens praxis inneburit exempelvis att en nationell domstol ålagts att överpröva ett myndighetsbeslut, trots att någon möjlighet till detta inte existerat i den nationella processlagstiftningen. EG-domstolen har i ett antal fall fastslagit att vissa miljökvalitetsnormdirektiv skapar rättigheter för enskilda att inte bli skadade av att en miljökvalitetsnorm överskridits. Det råder delade meningar i doktrinen gällande vilka som är berättigade till en viss miljökvalitet, och därför har rätt till domstols-prövning av denna. Enligt mig bör denna personkrets vara vid, och inte endast omfatta personer som stadigvarande bor i ett område där normerna överskrids. Saknas möjlighet i nationell rätt att genomdriva en rättighet till en viss miljökvalitet i domstol, menar jag att den enskilde är berättigad till domstolsprövning enligt den av EG-domstolen fastlagda rättskontroll-principen. Sakägarbegreppet kan behöva utvidgas på grund av miljökvalitetsnorm-direktiven. Detta är dock beroende av vilka EG-domstolen anser skall vara berättigade till en viss miljökvalitet. Även miljödomstolens materiella prövning av förbudsmål kan behöva ändras på grund av EG-rätten. Avsaknaden i svensk rätt till fullgörelsetalan gällande enskilds rätt till en viss miljökvalitet strider mot EG-rättens krav. Detsamma gäller det faktum att förbudstalan mot redan tillståndsgiven verksamhet inte kan föras enligt svensk rätt. I båda dessa fall menar jag att EG-domstolen kan komma att tvinga Sverige att införa två nya processinstitut&semic fullgörelsetalan mot tillsynsmyndighet samt förbudstalan mot verksamhet som bedrivs med tillstånd. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Asplund, Jerker
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Miljörätt
language
Swedish
id
1555937
date added to LUP
2010-03-08 15:55:18
date last changed
2011-12-19 14:29:30
@misc{1555937,
  abstract     = {Denna uppsats behandlar huruvida de begränsade möjligheterna i svensk rätt för enskilda att erhålla domstolsprövning av sin miljökvalitet strider mot EG-rätten. Min tes är att så är fallet. EG:s miljökvalitetsnormdirektiv är likartat uppbyggda&semic de stadgar att medlemsstaterna skall tillse att luft och vatten inte innehåller högre halter av miljöfarliga ämnen än vad som fastslås i direktiven. För att miljökvalitetsnormdirektiv med direkt effekt skall anses vara korrekt implementerade krävs att medlemsstaternas implementeringsföreskrifter skall vara bindande såväl för medlemsstatens myndigheter som mellan enskilda. Dessutom krävs att den enskilde skall kunna åberopa sina rättigheter i nationell domstol. Sveriges implementering av miljökvalitets-normdirektiven är otillräcklig. Detta då de svenska implementerings-föreskrifterna i stort saknar rättsverkan, såväl för myndigheter som för enskilda. Då exempelvis EG:s miljökvalitetsnorm gällande kvävedioxid varit nära att överskridas i bland annat Helsingborg de senaste åren är inte detta faktum enbart av teoretisk betydelse. Enligt EG-domstolens praxis krävs att ett direktiv skall vara ovillkorligt och precist för att det skall ha direkt effekt. Dessutom krävs att det skapar rättigheter för enskilda. Det anses samstämmigt i doktrinen att endast de av EG:s miljökvalitetsnormdirektiv som syftar till att skydda människors hälsa har direkt effekt. Enligt svensk rätt kan den enskilde erhålla prövning av sin miljökvalitet i två fall. Dels i samband med att denne överklagar ett beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt MB 16:12 st. 1 p. 1 på grundval att en miljökvalitetsnorm riskerar att överskridas om tillstånd beviljas. Detta förutsätter att den enskilde bedöms vara sakägare, det vill säga att beslutet påverkar klagandens rättsställning, eller berör ett av rättsordningen erkänt intresse. Enligt rättspraxis har ganska hårda krav ställts för sakägarstatus. Även vid en så kallad förbudstalan mot miljöfarlig verksamhet kan enskild få rätt till domstolsprövning. Förbudstalan är dock omöjligt vad gäller verksamhet som bedrivs med giltigt tillstånd. I svensk rätt saknas däremot helt en möjlighet att domstolsvägen tvinga de myndigheter som har ansvar för att en viss miljökvalitet upprätthålls att vidta åtgärder. EG-domstolen har i sin praxis ställt två huvudkrav på nationell processrätt. Den får inte göra det svårare att föra talan med krav grundade på EG-rätt än vad det är att föra talan med krav grundade på nationell rätt. Detta är den så kallade likabehandlingsprincipen. Den får inte heller göra det praktiskt omöjligt eller överdrivet svårt att genomdriva rättigheter enligt EG-rätten&semic den så kallade omöjlighetsprincipen. Frånsett ett par rättsfall, där EG-domstolen något avvek från dessa två grundprinciper, har EG-domstolen följt och utvecklat dem. En princip som utvecklats ur omöjlighetsprincipen är rättskontrollprincipen. Den innebär att om en individ har rättigheter enligt EG-rätten, så har denne alltid rätt att få dessa prövade i nationell domstol. Detta har i EG-domstolens praxis inneburit exempelvis att en nationell domstol ålagts att överpröva ett myndighetsbeslut, trots att någon möjlighet till detta inte existerat i den nationella processlagstiftningen. EG-domstolen har i ett antal fall fastslagit att vissa miljökvalitetsnormdirektiv skapar rättigheter för enskilda att inte bli skadade av att en miljökvalitetsnorm överskridits. Det råder delade meningar i doktrinen gällande vilka som är berättigade till en viss miljökvalitet, och därför har rätt till domstols-prövning av denna. Enligt mig bör denna personkrets vara vid, och inte endast omfatta personer som stadigvarande bor i ett område där normerna överskrids. Saknas möjlighet i nationell rätt att genomdriva en rättighet till en viss miljökvalitet i domstol, menar jag att den enskilde är berättigad till domstolsprövning enligt den av EG-domstolen fastlagda rättskontroll-principen. Sakägarbegreppet kan behöva utvidgas på grund av miljökvalitetsnorm-direktiven. Detta är dock beroende av vilka EG-domstolen anser skall vara berättigade till en viss miljökvalitet. Även miljödomstolens materiella prövning av förbudsmål kan behöva ändras på grund av EG-rätten. Avsaknaden i svensk rätt till fullgörelsetalan gällande enskilds rätt till en viss miljökvalitet strider mot EG-rättens krav. Detsamma gäller det faktum att förbudstalan mot redan tillståndsgiven verksamhet inte kan föras enligt svensk rätt. I båda dessa fall menar jag att EG-domstolen kan komma att tvinga Sverige att införa två nya processinstitut&semic fullgörelsetalan mot tillsynsmyndighet samt förbudstalan mot verksamhet som bedrivs med tillstånd.},
  author       = {Asplund, Jerker},
  keyword      = {Miljörätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {EG:s miljökvalitetsdirektiv i svenska domstolar - den enskildes rätt till domstolsprövning av sin miljökvalitet i svensk rätt},
  year         = {2001},
}