Advanced

En analys av informationsföreläggandet ur ett varumärkesrättsligt perspektiv

Beecken, Linnéa (2009)
Department of Law
Abstract
En stor del av världsekonomin går ut på att handla med produkter, vilka ofta är skyddade som ensamrätter i form av exempelvis varumärken. Counterfeiting innebär att någon olovligen och uppsåtligen direkt kopierar det som skyddas av någon annans immateriella ensamrätt och därefter saluför kopian som en äkta vara, istället för den förfalskning som det faktiskt rör sig om. Denna företeelse är ett utbrett problem inte endast för den som innehar varumärkesrättigheter utan även för vårt samhälle. Det finns många anledningar till varför rättighetshavaren bör agera snabbt och vidta åtgärder när det uppdagas att ett intrång har begåtts mot dennes varumärke. För detta talar både rättsliga och kommersiella orsaker samt även säkerhetsskäl, då de... (More)
En stor del av världsekonomin går ut på att handla med produkter, vilka ofta är skyddade som ensamrätter i form av exempelvis varumärken. Counterfeiting innebär att någon olovligen och uppsåtligen direkt kopierar det som skyddas av någon annans immateriella ensamrätt och därefter saluför kopian som en äkta vara, istället för den förfalskning som det faktiskt rör sig om. Denna företeelse är ett utbrett problem inte endast för den som innehar varumärkesrättigheter utan även för vårt samhälle. Det finns många anledningar till varför rättighetshavaren bör agera snabbt och vidta åtgärder när det uppdagas att ett intrång har begåtts mot dennes varumärke. För detta talar både rättsliga och kommersiella orsaker samt även säkerhetsskäl, då de piratkopierade varorna i allmänhet inte genomgår samma kvalitets- och säkerhetskontroller som originalvarorna, innan de släpps ut på marknaden till konsumenterna. Syftet med uppsatsen är att analysera informationsföreläggandet ur ett varumärkesrättsligt perspektiv, då bestämmelsen är en nyhet för svensk rätt. Rätten till information härstammar från artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Innan lagändringen trädde ikraft den 1 april 2009 var det endast möjligt att ingripa mot personer som de facto begått ett varumärkesrättsligt intrång och det fanns bara mycket begränsad möjlighet för rättighetshavaren att förhöra den som utfört intrånget och andra personer om intrångsprodukternas distributionskanaler och priser. Den möjligheten har numera utökats betydligt. I svensk rätt har både rättighetshavaren och licenstagaren möjlighet att ansöka om rätt till information enligt 37 § c VML. Den information som kan erhållas rör varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät. Även uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts samt vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna går att få ut via informationsföreläggandet. Rätten till information är vidare oberoende av om det pågår en rättegång om immaterialrättsintrång. Skyldighet att lämna information uppstår dock först efter att en domstol har bifallit ansökan om informationsföreläggande. För bifall till ansökan krävs att sökanden visar sannolika skäl för att intrång har begåtts, att verksamheten har bedrivits i kommersiell skala samt att motparten tillhör den krets av personer som kan åläggas att lämna information. Vidare får informationsföreläggande endast meddelas om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse. Bestämmelsen innebär också att man inte längre behöver vänta tills intrånget har påbörjats innan man som rättighetshavare kan börja agera. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Beecken, Linnéa
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Immaterialrätt
language
Swedish
id
1556045
date added to LUP
2010-03-08 15:55:19
date last changed
2010-03-08 15:55:19
@misc{1556045,
  abstract     = {En stor del av världsekonomin går ut på att handla med produkter, vilka ofta är skyddade som ensamrätter i form av exempelvis varumärken. Counterfeiting innebär att någon olovligen och uppsåtligen direkt kopierar det som skyddas av någon annans immateriella ensamrätt och därefter saluför kopian som en äkta vara, istället för den förfalskning som det faktiskt rör sig om. Denna företeelse är ett utbrett problem inte endast för den som innehar varumärkesrättigheter utan även för vårt samhälle. Det finns många anledningar till varför rättighetshavaren bör agera snabbt och vidta åtgärder när det uppdagas att ett intrång har begåtts mot dennes varumärke. För detta talar både rättsliga och kommersiella orsaker samt även säkerhetsskäl, då de piratkopierade varorna i allmänhet inte genomgår samma kvalitets- och säkerhetskontroller som originalvarorna, innan de släpps ut på marknaden till konsumenterna. Syftet med uppsatsen är att analysera informationsföreläggandet ur ett varumärkesrättsligt perspektiv, då bestämmelsen är en nyhet för svensk rätt. Rätten till information härstammar från artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Innan lagändringen trädde ikraft den 1 april 2009 var det endast möjligt att ingripa mot personer som de facto begått ett varumärkesrättsligt intrång och det fanns bara mycket begränsad möjlighet för rättighetshavaren att förhöra den som utfört intrånget och andra personer om intrångsprodukternas distributionskanaler och priser. Den möjligheten har numera utökats betydligt. I svensk rätt har både rättighetshavaren och licenstagaren möjlighet att ansöka om rätt till information enligt 37 § c VML. Den information som kan erhållas rör varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät. Även uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts samt vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna går att få ut via informationsföreläggandet. Rätten till information är vidare oberoende av om det pågår en rättegång om immaterialrättsintrång. Skyldighet att lämna information uppstår dock först efter att en domstol har bifallit ansökan om informationsföreläggande. För bifall till ansökan krävs att sökanden visar sannolika skäl för att intrång har begåtts, att verksamheten har bedrivits i kommersiell skala samt att motparten tillhör den krets av personer som kan åläggas att lämna information. Vidare får informationsföreläggande endast meddelas om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse. Bestämmelsen innebär också att man inte längre behöver vänta tills intrånget har påbörjats innan man som rättighetshavare kan börja agera.},
  author       = {Beecken, Linnéa},
  keyword      = {Immaterialrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {En analys av informationsföreläggandet ur ett varumärkesrättsligt perspektiv},
  year         = {2009},
}