Artbrottskonstruktionen - Utveckling, teori och kritik
(2009)Department of Law
- Abstract
- Begreppet ''brottslighetens art'' infördes i svensk lagstiftning i samband med påföljdsbestämningsreformen år 1989. Den dåvarande bestämmelsen i brottsbalkens 1 kap. 7 § ersattes med 30 kap 4 § som stadgade att det förelåg en presumtion mot att fängelse skulle dömas ut. Presumtionen kan dock brytas om brottets straffvärde är högre än ett år, vid återfall i brott eller med hänsyn till brottets art. Före reformen hänvisade domstolarna inte sällan till den ''allmänna laglydnaden'' när de utdömde korta fängelsestraff för brott av allmänpreventiva skäl. Det gjordes trots att straffvärdet inte var så högt att det var nödvändigt med ett fängelsestraff. Artbrottskonstruktionen som utgjorde en kodifiering av tidigare praxis ansågs nödvändigt... (More)
- Begreppet ''brottslighetens art'' infördes i svensk lagstiftning i samband med påföljdsbestämningsreformen år 1989. Den dåvarande bestämmelsen i brottsbalkens 1 kap. 7 § ersattes med 30 kap 4 § som stadgade att det förelåg en presumtion mot att fängelse skulle dömas ut. Presumtionen kan dock brytas om brottets straffvärde är högre än ett år, vid återfall i brott eller med hänsyn till brottets art. Före reformen hänvisade domstolarna inte sällan till den ''allmänna laglydnaden'' när de utdömde korta fängelsestraff för brott av allmänpreventiva skäl. Det gjordes trots att straffvärdet inte var så högt att det var nödvändigt med ett fängelsestraff. Artbrottskonstruktionen som utgjorde en kodifiering av tidigare praxis ansågs nödvändigt utifrån allmänpreventiva skäl och därför skulle fängelse utdömas för vissa typer av brott&semic artbrotten. Det speciella med artbrotten är således att de särbehandlas i påföljdsbestämningen och kan medföra ett fängelsestraff även om straffvärdet och återfallsfrekvensen inte motiverar detta. Brott som mened, grovt rattfylleri, vapenbrott, jaktbrott, narkotikabrott, bokföringsbrott och övergrepp i rättssak är exempel på brott som har nämnts som artbrott i förarbetena. Även vissa former av en brottstyp, som oprovocerad misshandel och vissa typer av skattebrott har förklarats som artbrott. Domstolarna har emellertid haft möjligheten att utvidga artbrottsinstitutet till att omfatta allt fler brott. Därför har fler och fler brott i rättspraxis utpekats till artbrottskategorin. Det problematiska med artbrottskonstruktionen är dess avsaknad av en teoretisk grund, vilket har medfört att domstolarna har fått tillämpa begreppet intuitivt. Enligt praxis och förarbeten så finns det dock vissa omständigheter som domstolarna skall och normalt tar hänsyn till när de hänför ett brott till artbrottskategorin. Det kan vara att brottsligheten har fått ökad utbredning eller antagit mer elakartade former, brottslighet som är svår att förebygga eller upptäcka, brott som innebär angrepp på den personliga integriteten eller brott som innebär ett åsidosättande av respekten för rättsväsendet och dess funktionärer. Enligt litteraturen så kan även viss vägledning hämtas av bestämmelsen i 29 kap. 2 § BrB om försvårande omständigheter. Artbrottskonstruktionens huvudsakliga betydelse för påföljdsbestämningen är således att presumtionen mot fängelse omkullkastas. Istället inträder en presumtion för fängelse. Presumtionens styrka varierar dock från brott till brott då de har olika ''artvärde''. Domstolen skall också ta hänsyn till brottets straffvärde och återfallsfrekvens. Artbrottskonstruktionen verkar dock inte i samma utsträckning vid påföljdsvalet för brott begångna av unga lagöverträdare. Konstruktionen inverkar också på valet av andra alternativa påföljder som bl.a. antalet dagsböter, skyddstillsyn och samhällstjänst. Artbrottskonstruktionen har emellertid blivit kritiserad för att den inte stämmer överens med påföljdssystemets grundläggande principer som likabehandling, legalitet och förutsebarhet. Kritiken grundar sig bl.a. på att konstruktionen är odefinierad, saknar uttalade bedömningskriterier och att de allmänpreventiva skälen bakom konstruktionen inte har den effekt som lagstiftaren hade tänkt sig. Samtidigt så finns det fog att ifrågasätta de uttalade artomständigheterna av förarbeten och praxis. De nackdelar som är förenade med konstruktionen har skapat en opinion för begreppets avskaffande. Då detta verkar föga realistiskt har det i rättslitteraturen presenterats diverse alternativa modeller som skulle begränsa artbrottskonstruktionens skadliga verkan. Dessa utgörs bl.a. av ett mera kasuistiskt påföljdssystem där lagstiftaren skräddarsyr påföljder eller påföljdskombinationer för de vanligaste brottstyperna. Andra förslag är ''trestegsmodellen'' som skulle innebära att konstruktionen används mycket restriktivt samt ''privilegieringsmodellen''. Det sistnämnda förslaget innebär att grunderna för privilegiering i påföljdsbestämningen kommer att förändras. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556063
- author
- Benelbaz, Michel
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1556063
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:19
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:19
@misc{1556063,
abstract = {{Begreppet ''brottslighetens art'' infördes i svensk lagstiftning i samband med påföljdsbestämningsreformen år 1989. Den dåvarande bestämmelsen i brottsbalkens 1 kap. 7 § ersattes med 30 kap 4 § som stadgade att det förelåg en presumtion mot att fängelse skulle dömas ut. Presumtionen kan dock brytas om brottets straffvärde är högre än ett år, vid återfall i brott eller med hänsyn till brottets art. Före reformen hänvisade domstolarna inte sällan till den ''allmänna laglydnaden'' när de utdömde korta fängelsestraff för brott av allmänpreventiva skäl. Det gjordes trots att straffvärdet inte var så högt att det var nödvändigt med ett fängelsestraff. Artbrottskonstruktionen som utgjorde en kodifiering av tidigare praxis ansågs nödvändigt utifrån allmänpreventiva skäl och därför skulle fängelse utdömas för vissa typer av brott&semic artbrotten. Det speciella med artbrotten är således att de särbehandlas i påföljdsbestämningen och kan medföra ett fängelsestraff även om straffvärdet och återfallsfrekvensen inte motiverar detta. Brott som mened, grovt rattfylleri, vapenbrott, jaktbrott, narkotikabrott, bokföringsbrott och övergrepp i rättssak är exempel på brott som har nämnts som artbrott i förarbetena. Även vissa former av en brottstyp, som oprovocerad misshandel och vissa typer av skattebrott har förklarats som artbrott. Domstolarna har emellertid haft möjligheten att utvidga artbrottsinstitutet till att omfatta allt fler brott. Därför har fler och fler brott i rättspraxis utpekats till artbrottskategorin. Det problematiska med artbrottskonstruktionen är dess avsaknad av en teoretisk grund, vilket har medfört att domstolarna har fått tillämpa begreppet intuitivt. Enligt praxis och förarbeten så finns det dock vissa omständigheter som domstolarna skall och normalt tar hänsyn till när de hänför ett brott till artbrottskategorin. Det kan vara att brottsligheten har fått ökad utbredning eller antagit mer elakartade former, brottslighet som är svår att förebygga eller upptäcka, brott som innebär angrepp på den personliga integriteten eller brott som innebär ett åsidosättande av respekten för rättsväsendet och dess funktionärer. Enligt litteraturen så kan även viss vägledning hämtas av bestämmelsen i 29 kap. 2 § BrB om försvårande omständigheter. Artbrottskonstruktionens huvudsakliga betydelse för påföljdsbestämningen är således att presumtionen mot fängelse omkullkastas. Istället inträder en presumtion för fängelse. Presumtionens styrka varierar dock från brott till brott då de har olika ''artvärde''. Domstolen skall också ta hänsyn till brottets straffvärde och återfallsfrekvens. Artbrottskonstruktionen verkar dock inte i samma utsträckning vid påföljdsvalet för brott begångna av unga lagöverträdare. Konstruktionen inverkar också på valet av andra alternativa påföljder som bl.a. antalet dagsböter, skyddstillsyn och samhällstjänst. Artbrottskonstruktionen har emellertid blivit kritiserad för att den inte stämmer överens med påföljdssystemets grundläggande principer som likabehandling, legalitet och förutsebarhet. Kritiken grundar sig bl.a. på att konstruktionen är odefinierad, saknar uttalade bedömningskriterier och att de allmänpreventiva skälen bakom konstruktionen inte har den effekt som lagstiftaren hade tänkt sig. Samtidigt så finns det fog att ifrågasätta de uttalade artomständigheterna av förarbeten och praxis. De nackdelar som är förenade med konstruktionen har skapat en opinion för begreppets avskaffande. Då detta verkar föga realistiskt har det i rättslitteraturen presenterats diverse alternativa modeller som skulle begränsa artbrottskonstruktionens skadliga verkan. Dessa utgörs bl.a. av ett mera kasuistiskt påföljdssystem där lagstiftaren skräddarsyr påföljder eller påföljdskombinationer för de vanligaste brottstyperna. Andra förslag är ''trestegsmodellen'' som skulle innebära att konstruktionen används mycket restriktivt samt ''privilegieringsmodellen''. Det sistnämnda förslaget innebär att grunderna för privilegiering i påföljdsbestämningen kommer att förändras.}},
author = {{Benelbaz, Michel}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Artbrottskonstruktionen - Utveckling, teori och kritik}},
year = {{2009}},
}