Objektivt ansvar och Europakonventionen -särskilt avseende oskyldighetspresumtionen och dubbelbestraffningsförbudet
(2004)Department of Law
- Abstract
- Sverige inkorporerade Europakonventionen den 1 januari 1994. Därmed kom den att gälla som svensk lag. En viktig artikel i konventionen är artikel 6 som bland annat innefattar rätten till en rättvis rättegång och rätten för den som är misstänkt för ett brott att presumeras vara oskyldig till dess hans skuld lagligen har fastställts. Oskyldighetspresumtionen innebär att åklagaren har bevisbördan vid bevisningen i skuldfrågan och den tilltalade skall ha rätt att anföra den motbevisning som han/hon tycker är lämplig. All tveksamhet i bevisningen skall bedömas till den tilltalades förmån. En fråga som uppkommer med anledning av oskyldighetspresumtionen är om den är förenlig med det objektiva ansvar som används vid tillämpningen av vissa regler.... (More)
- Sverige inkorporerade Europakonventionen den 1 januari 1994. Därmed kom den att gälla som svensk lag. En viktig artikel i konventionen är artikel 6 som bland annat innefattar rätten till en rättvis rättegång och rätten för den som är misstänkt för ett brott att presumeras vara oskyldig till dess hans skuld lagligen har fastställts. Oskyldighetspresumtionen innebär att åklagaren har bevisbördan vid bevisningen i skuldfrågan och den tilltalade skall ha rätt att anföra den motbevisning som han/hon tycker är lämplig. All tveksamhet i bevisningen skall bedömas till den tilltalades förmån. En fråga som uppkommer med anledning av oskyldighetspresumtionen är om den är förenlig med det objektiva ansvar som används vid tillämpningen av vissa regler. För Sveriges del så är det framför allt skattetilläggen som har varit föremål för debatt. Den första frågan att ta ställning till är om skattetilläggen omfattas av artikel 6 och därmed oskyldighetspresumtionen. Tveksamheten beror på att skattetilläggen är utformade som administrativa avgifter som enligt svensk rätt hamnar utanför det straffrättsliga förfarandet. Europadomstolen har emellertid konstaterat att skattetilläggen omfattas av artikel 6. Vid påförande av skattetillägg tillämpas objektivt ansvar. Vid ett objektivt ansvar krävs varken uppsåt eller oaktsamhet. Åklagaren blir alltså befriad från en viss del av bevisbördan. Den tilltalade presumeras inte vara oskyldig utan blir tvungen att bevisa sin oskuld. Bevisbördan blir följaktligen omvänd. Europadomstolen har behandlat frågan om den omvända bevisbördan i Salabiaku-fallet och Pham Hoang-fallet. Domstolen godkände rättsliga presumtioner som kastade om bevisbördan under förutsättning att de hålls inom rimliga gränser och att det finns möjlighet för den tilltalade att exculpera sig. Domstolens slutsatser i de fallen har haft verkningar för Sveriges del. Europadomstolen har prövat två fall mot Sverige angående skattetillägg där de tilltalade hävdade att Sverige brutit mot oskyldighetspresumtionen. Domstolen kritiserade Sverige men fällde inte för brott mot oskyldighetspresumtionen då den ansåg att Sverige uppfyllde kraven. En annan fråga som har uppmärksammats angående skattetilläggen är huruvida Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning hindrar att en skattskyldig döms till ansvar för skattebrott sedan skattetillägg påförts. Konventionens förbud mot dubbelbestraffning regleras i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet. Europadomstolen har uttalat att ett och samma handlande, eller en och samma gärning kan innefatta flera brott. Artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet avser endast den situation att någon lagförs två gånger för samma brott men innebär inte ett förbud mot att någon vid olika tillfällen ställs inför rätta inför skilda domstolar med anledning av en gärning som innefattar två olika brott. Den konstaterade även att för att dömas för skattebrott krävs uppsåt medan det inte krävs för att ta ut skattetillägg. Därmed utgör de inte samma brott. I Sverige har Högsta domstolen och Regeringsrätten mot bakgrund av Europadomstolens uttalande ansett att det är förenligt med Europakonventionen att döma till påföljd för skattebrott efter att skattetillägg påförts då skattebrott kräver uppsåt medan det inte krävs för påförande av skattetillägg. Justitierådet Johan Munck, ordförande i 1999 års skattetilläggskommitté, har uttalat sig i frågan. Hans åsikt är att det troligtvis inte skulle strida mot konventionens dubbelbestraffningsförbud om någon efter att i administrativ ordning ha ålagts skattetillägg döms till straffansvar för samma oriktiga uppgift som den som har legat till grund för skattetillägget. Däremot flaggar han för försiktighet angående att ålägga skattetillägg efter det att frågan om straffansvar har prövats i allmän domstol. Enligt Munck talar mycket för att detta skulle strida mot Europakonventionen. Ett annat område där administrativa avgifter förekommer är inom miljörätten, då i form av miljösanktionsavgifter. Även vid uttag av miljösanktionsavgifter handlar det om ett objektivt ansvar. Uppsåt eller oaktsamhet behöver inte bevisas. Även miljösanktionsavgifterna kan anses omfattas av artikel 6 i Europakonventionen. Därmed skall oskyldighetspresumtionen tillämpas. Miljösanktionsavgifterna har inte debatterats i samma utsträckning som skattetilläggen. Eftersom konstruktionen av avgifterna påminner om varandra drogs det emellertid vissa paralleller till skattetilläggen och dess förenlighet med Europakonventionen vid införandet av miljösanktionsavgifter. De svenska skattetilläggen har varit föremål för granskning och kritik i Europadomstolen, dock utan att fällas för brott mot oskyldighetspresumtionen. Europadomstolen gör in casu-bedömningar. Därför är det inte omöjligt att Sverige vid en ny process skulle kunna fällas för brott mot Europakonventionen. För att undvika detta så finns det anledning att se över konstruktionen och tillämpningen av skattetilläggen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556093
- author
- Bengtsson, Louise
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1556093
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:19
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:19
@misc{1556093,
abstract = {{Sverige inkorporerade Europakonventionen den 1 januari 1994. Därmed kom den att gälla som svensk lag. En viktig artikel i konventionen är artikel 6 som bland annat innefattar rätten till en rättvis rättegång och rätten för den som är misstänkt för ett brott att presumeras vara oskyldig till dess hans skuld lagligen har fastställts. Oskyldighetspresumtionen innebär att åklagaren har bevisbördan vid bevisningen i skuldfrågan och den tilltalade skall ha rätt att anföra den motbevisning som han/hon tycker är lämplig. All tveksamhet i bevisningen skall bedömas till den tilltalades förmån. En fråga som uppkommer med anledning av oskyldighetspresumtionen är om den är förenlig med det objektiva ansvar som används vid tillämpningen av vissa regler. För Sveriges del så är det framför allt skattetilläggen som har varit föremål för debatt. Den första frågan att ta ställning till är om skattetilläggen omfattas av artikel 6 och därmed oskyldighetspresumtionen. Tveksamheten beror på att skattetilläggen är utformade som administrativa avgifter som enligt svensk rätt hamnar utanför det straffrättsliga förfarandet. Europadomstolen har emellertid konstaterat att skattetilläggen omfattas av artikel 6. Vid påförande av skattetillägg tillämpas objektivt ansvar. Vid ett objektivt ansvar krävs varken uppsåt eller oaktsamhet. Åklagaren blir alltså befriad från en viss del av bevisbördan. Den tilltalade presumeras inte vara oskyldig utan blir tvungen att bevisa sin oskuld. Bevisbördan blir följaktligen omvänd. Europadomstolen har behandlat frågan om den omvända bevisbördan i Salabiaku-fallet och Pham Hoang-fallet. Domstolen godkände rättsliga presumtioner som kastade om bevisbördan under förutsättning att de hålls inom rimliga gränser och att det finns möjlighet för den tilltalade att exculpera sig. Domstolens slutsatser i de fallen har haft verkningar för Sveriges del. Europadomstolen har prövat två fall mot Sverige angående skattetillägg där de tilltalade hävdade att Sverige brutit mot oskyldighetspresumtionen. Domstolen kritiserade Sverige men fällde inte för brott mot oskyldighetspresumtionen då den ansåg att Sverige uppfyllde kraven. En annan fråga som har uppmärksammats angående skattetilläggen är huruvida Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning hindrar att en skattskyldig döms till ansvar för skattebrott sedan skattetillägg påförts. Konventionens förbud mot dubbelbestraffning regleras i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet. Europadomstolen har uttalat att ett och samma handlande, eller en och samma gärning kan innefatta flera brott. Artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet avser endast den situation att någon lagförs två gånger för samma brott men innebär inte ett förbud mot att någon vid olika tillfällen ställs inför rätta inför skilda domstolar med anledning av en gärning som innefattar två olika brott. Den konstaterade även att för att dömas för skattebrott krävs uppsåt medan det inte krävs för att ta ut skattetillägg. Därmed utgör de inte samma brott. I Sverige har Högsta domstolen och Regeringsrätten mot bakgrund av Europadomstolens uttalande ansett att det är förenligt med Europakonventionen att döma till påföljd för skattebrott efter att skattetillägg påförts då skattebrott kräver uppsåt medan det inte krävs för påförande av skattetillägg. Justitierådet Johan Munck, ordförande i 1999 års skattetilläggskommitté, har uttalat sig i frågan. Hans åsikt är att det troligtvis inte skulle strida mot konventionens dubbelbestraffningsförbud om någon efter att i administrativ ordning ha ålagts skattetillägg döms till straffansvar för samma oriktiga uppgift som den som har legat till grund för skattetillägget. Däremot flaggar han för försiktighet angående att ålägga skattetillägg efter det att frågan om straffansvar har prövats i allmän domstol. Enligt Munck talar mycket för att detta skulle strida mot Europakonventionen. Ett annat område där administrativa avgifter förekommer är inom miljörätten, då i form av miljösanktionsavgifter. Även vid uttag av miljösanktionsavgifter handlar det om ett objektivt ansvar. Uppsåt eller oaktsamhet behöver inte bevisas. Även miljösanktionsavgifterna kan anses omfattas av artikel 6 i Europakonventionen. Därmed skall oskyldighetspresumtionen tillämpas. Miljösanktionsavgifterna har inte debatterats i samma utsträckning som skattetilläggen. Eftersom konstruktionen av avgifterna påminner om varandra drogs det emellertid vissa paralleller till skattetilläggen och dess förenlighet med Europakonventionen vid införandet av miljösanktionsavgifter. De svenska skattetilläggen har varit föremål för granskning och kritik i Europadomstolen, dock utan att fällas för brott mot oskyldighetspresumtionen. Europadomstolen gör in casu-bedömningar. Därför är det inte omöjligt att Sverige vid en ny process skulle kunna fällas för brott mot Europakonventionen. För att undvika detta så finns det anledning att se över konstruktionen och tillämpningen av skattetilläggen.}},
author = {{Bengtsson, Louise}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Objektivt ansvar och Europakonventionen -särskilt avseende oskyldighetspresumtionen och dubbelbestraffningsförbudet}},
year = {{2004}},
}