En studie om selektiv distribution av luxuösa produkter - tre marknadsrättsliga perspektiv
(2005)Department of Law
- Abstract
- Uppsatsen behandlar selektiv distribution av luxuösa produkter samt hur marknadsrättsliga regler påverkar möjligheten att upprätthålla sådana system. Lyxprodukter definieras i rättspraxis som högkvalitativa produkter med ett relativt högt pris som marknadsförs under prestigefyllda varumärken. Eftersom karaktären av lyx utgör den främsta konkurrensfördelen vid distribution av denna typ av produkter har rättighetshavaren ett stort intresse av att bevara den exklusiva bilden av produkterna. Detta kräver en god kontroll över distributionen och därför lämpar sig selektiv distribution särdeles väl för distribution av luxuösa produkter. Selektiva distributionssystem medför dock oundvikligen konkurrensbegränsningar eftersom handeln med produkterna... (More)
- Uppsatsen behandlar selektiv distribution av luxuösa produkter samt hur marknadsrättsliga regler påverkar möjligheten att upprätthålla sådana system. Lyxprodukter definieras i rättspraxis som högkvalitativa produkter med ett relativt högt pris som marknadsförs under prestigefyllda varumärken. Eftersom karaktären av lyx utgör den främsta konkurrensfördelen vid distribution av denna typ av produkter har rättighetshavaren ett stort intresse av att bevara den exklusiva bilden av produkterna. Detta kräver en god kontroll över distributionen och därför lämpar sig selektiv distribution särdeles väl för distribution av luxuösa produkter. Selektiva distributionssystem medför dock oundvikligen konkurrensbegränsningar eftersom handeln med produkterna begränsas likväl som antalet återförsäljare. Den selektiva distributionen strider således mot artikel 81.1 EG såvida inte specifika kriterier som uppställts i EG-domstolens praxis uppfylls. Ursprungligen användes selektiv distribution främst för tekniskt komplicerade produkter men i två mål från EG-domstolen fastslogs att även en immateriell egenskap som produkternas karaktär av lyx samt tillverkarens intresse av att bevara den prestigefyllda bilden av varumärket kan berättiga till selektiv distribution. Från år 2000 omfattas dock majoriteten av alla selektiva distributionsavtal av Gruppundantagsförordningen för vertikala avtal (2790/1999) vilket innebär att EG-domstolens tidigare praxis på området till viss del hamnar i skymundan. Gruppundantaget tillåter selektiv distribution i större utsträckning än domstolens tidigare praxis så länge leverantörens marknadsandel inte överstiger 30 %. Selektiv distribution av lyxprodukter kan dock i vissa fall ge upphov till konkurrenshämmande effekter och frågan är om dessa uppvägs av effektivitetsvinster. Åsikterna går isär om huruvida luxuösa produkter borde berättiga till selektiv distribution och i så fall under vilka omständigheter. För att skapa ''täta'' selektiva nätverk vill rättighetsinnehavaren kontrollera och om möjligt hindra den handel som sker utanför systemen. Nationella lagar om illojal konkurrens och marknadsföring kan då tjäna som medel för att utöva denna kontroll. Reglerna om fri rörlighet i EG-fördraget spelar dock en avgörande roll för i vilken utsträckning de nationella lagarna kan tillämpas. Även den immaterialrättsliga bestämmelsen i artikel 7.2 VM-direktivet har åberopats för att skydda prestigefyllda varumärken från skada. EG-domstolen satte dock ribban relativt högt och varumärkesinnehavaren måste visa att varumärkets anseende kommer att lida allvarlig skada om denne ska kunna motsätta sig en parallellhandlares fortsatta kommersialisering av produkterna. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556341
- author
- Bladh, Idakarin
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Konkurrensrätt, EG-rätt, Immaterialrätt, Marknadsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1556341
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:19
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:19
@misc{1556341,
abstract = {{Uppsatsen behandlar selektiv distribution av luxuösa produkter samt hur marknadsrättsliga regler påverkar möjligheten att upprätthålla sådana system. Lyxprodukter definieras i rättspraxis som högkvalitativa produkter med ett relativt högt pris som marknadsförs under prestigefyllda varumärken. Eftersom karaktären av lyx utgör den främsta konkurrensfördelen vid distribution av denna typ av produkter har rättighetshavaren ett stort intresse av att bevara den exklusiva bilden av produkterna. Detta kräver en god kontroll över distributionen och därför lämpar sig selektiv distribution särdeles väl för distribution av luxuösa produkter. Selektiva distributionssystem medför dock oundvikligen konkurrensbegränsningar eftersom handeln med produkterna begränsas likväl som antalet återförsäljare. Den selektiva distributionen strider således mot artikel 81.1 EG såvida inte specifika kriterier som uppställts i EG-domstolens praxis uppfylls. Ursprungligen användes selektiv distribution främst för tekniskt komplicerade produkter men i två mål från EG-domstolen fastslogs att även en immateriell egenskap som produkternas karaktär av lyx samt tillverkarens intresse av att bevara den prestigefyllda bilden av varumärket kan berättiga till selektiv distribution. Från år 2000 omfattas dock majoriteten av alla selektiva distributionsavtal av Gruppundantagsförordningen för vertikala avtal (2790/1999) vilket innebär att EG-domstolens tidigare praxis på området till viss del hamnar i skymundan. Gruppundantaget tillåter selektiv distribution i större utsträckning än domstolens tidigare praxis så länge leverantörens marknadsandel inte överstiger 30 %. Selektiv distribution av lyxprodukter kan dock i vissa fall ge upphov till konkurrenshämmande effekter och frågan är om dessa uppvägs av effektivitetsvinster. Åsikterna går isär om huruvida luxuösa produkter borde berättiga till selektiv distribution och i så fall under vilka omständigheter. För att skapa ''täta'' selektiva nätverk vill rättighetsinnehavaren kontrollera och om möjligt hindra den handel som sker utanför systemen. Nationella lagar om illojal konkurrens och marknadsföring kan då tjäna som medel för att utöva denna kontroll. Reglerna om fri rörlighet i EG-fördraget spelar dock en avgörande roll för i vilken utsträckning de nationella lagarna kan tillämpas. Även den immaterialrättsliga bestämmelsen i artikel 7.2 VM-direktivet har åberopats för att skydda prestigefyllda varumärken från skada. EG-domstolen satte dock ribban relativt högt och varumärkesinnehavaren måste visa att varumärkets anseende kommer att lida allvarlig skada om denne ska kunna motsätta sig en parallellhandlares fortsatta kommersialisering av produkterna.}},
author = {{Bladh, Idakarin}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{En studie om selektiv distribution av luxuösa produkter - tre marknadsrättsliga perspektiv}},
year = {{2005}},
}