Principen om condictio indebiti i svensk rätt
(2005)Department of Law
- Abstract
- En betalning som genomförs av misstag, beroende på att betalaren felaktigt tror sig vara skyldig mottagaren det utbetalade beloppet, skall under vissa förhållanden gå åter enligt principen om condictio indebiti. Principen om condictio indebiti har haft olika innehåll i olika rättssystem genom historiens gång. Idag skiljer sig synsättet markant åt mellan de olika europeiska länderna och även mellan de nordiska länderna är skillnaderna uppenbara. I svensk rätt är huvudregeln att pengarna skall betalas åter, men vidsträckta undantag görs främst för det fall att mottagaren i god tro mottagit och i god tro förbrukat eller inrättat sig efter betalningen. Till grund för denna tillämpning ligger den i de nordiska rättssystemen viktiga... (More)
- En betalning som genomförs av misstag, beroende på att betalaren felaktigt tror sig vara skyldig mottagaren det utbetalade beloppet, skall under vissa förhållanden gå åter enligt principen om condictio indebiti. Principen om condictio indebiti har haft olika innehåll i olika rättssystem genom historiens gång. Idag skiljer sig synsättet markant åt mellan de olika europeiska länderna och även mellan de nordiska länderna är skillnaderna uppenbara. I svensk rätt är huvudregeln att pengarna skall betalas åter, men vidsträckta undantag görs främst för det fall att mottagaren i god tro mottagit och i god tro förbrukat eller inrättat sig efter betalningen. Till grund för denna tillämpning ligger den i de nordiska rättssystemen viktiga tillitsprincipen. Då mottagarens goda tro bedöms tas hänsyn till culpan på ömse sidor - en betalare kan genom sitt agerande försätta mottagaren i god tro, även om mottagaren annars bort inse att betalningen var felaktig. Härvid är betalarens respektive mottagarens identitet av stor betydelse. Lägre krav ställs på konsumenter som betalare medan högre krav ställs på exempelvis penningstarka näringsidkare, särskilt banker. Betalarens passivitet kan vidare, med stöd i tillitsprincipen, leda till att även en ondtroende mottagare efter en längre tid får en rätt att behålla det mottagna. I framförallt de kontinentala rättssystemen likställs condictio indebiti med obehörig vinst. Detta är en känslig fråga för svensk del, där ofta doktrinen anfört att förutsättningsläran ligger till grund för principen. HD har dock uttalat att obehörig vinst är en grund till principen om condictio indebiti även i svensk rätt. I denna uppsats försöker jag visa på sambandet mellan obehörig vinst och principen om condictio indebiti. Svensk rätt intar ett mellanläge - det finns formellt ett krav på förbrukande i de flesta fall, något som antyder en vinstregel, men i verkligheten gör HD ingen reell bedömning av om mottagaren verkligen förbrukat det mottagna eller på annat sätt gjort en besparing. Istället har rekvisitet ''inrättande'' fått utgöra en skiljelinje för om de mottagna medlen skall gå åter eller kvarbli i sin helhet hos mottagaren. Olika utformningar av principen om condictio indebiti ger olika för- och nackdelar. Det finns ingen utformning som ger den bästa lösningen i alla förekommande fall. Det rör sig här om en intresseavvägning som måste göras mellan två olika, men ofta lika beaktansvärda intressen - betalarens och mottagarens. För svensk rätts del verkar en princip som i stora delar bygger på tillitsprincipen stå väl i samklang med den övriga avtalsrätten. I andra länder ser det omgivande rättssystemet annorlunda ut varför eventuellt andra lösningar har valts. Detta förhållande gör det svårt att i nuläget definiera en gemensam europeisk princip om condictio indebiti. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556357
- author
- Blomkvist, Christina
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förmögenhetsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1556357
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:19
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:19
@misc{1556357,
abstract = {{En betalning som genomförs av misstag, beroende på att betalaren felaktigt tror sig vara skyldig mottagaren det utbetalade beloppet, skall under vissa förhållanden gå åter enligt principen om condictio indebiti. Principen om condictio indebiti har haft olika innehåll i olika rättssystem genom historiens gång. Idag skiljer sig synsättet markant åt mellan de olika europeiska länderna och även mellan de nordiska länderna är skillnaderna uppenbara. I svensk rätt är huvudregeln att pengarna skall betalas åter, men vidsträckta undantag görs främst för det fall att mottagaren i god tro mottagit och i god tro förbrukat eller inrättat sig efter betalningen. Till grund för denna tillämpning ligger den i de nordiska rättssystemen viktiga tillitsprincipen. Då mottagarens goda tro bedöms tas hänsyn till culpan på ömse sidor - en betalare kan genom sitt agerande försätta mottagaren i god tro, även om mottagaren annars bort inse att betalningen var felaktig. Härvid är betalarens respektive mottagarens identitet av stor betydelse. Lägre krav ställs på konsumenter som betalare medan högre krav ställs på exempelvis penningstarka näringsidkare, särskilt banker. Betalarens passivitet kan vidare, med stöd i tillitsprincipen, leda till att även en ondtroende mottagare efter en längre tid får en rätt att behålla det mottagna. I framförallt de kontinentala rättssystemen likställs condictio indebiti med obehörig vinst. Detta är en känslig fråga för svensk del, där ofta doktrinen anfört att förutsättningsläran ligger till grund för principen. HD har dock uttalat att obehörig vinst är en grund till principen om condictio indebiti även i svensk rätt. I denna uppsats försöker jag visa på sambandet mellan obehörig vinst och principen om condictio indebiti. Svensk rätt intar ett mellanläge - det finns formellt ett krav på förbrukande i de flesta fall, något som antyder en vinstregel, men i verkligheten gör HD ingen reell bedömning av om mottagaren verkligen förbrukat det mottagna eller på annat sätt gjort en besparing. Istället har rekvisitet ''inrättande'' fått utgöra en skiljelinje för om de mottagna medlen skall gå åter eller kvarbli i sin helhet hos mottagaren. Olika utformningar av principen om condictio indebiti ger olika för- och nackdelar. Det finns ingen utformning som ger den bästa lösningen i alla förekommande fall. Det rör sig här om en intresseavvägning som måste göras mellan två olika, men ofta lika beaktansvärda intressen - betalarens och mottagarens. För svensk rätts del verkar en princip som i stora delar bygger på tillitsprincipen stå väl i samklang med den övriga avtalsrätten. I andra länder ser det omgivande rättssystemet annorlunda ut varför eventuellt andra lösningar har valts. Detta förhållande gör det svårt att i nuläget definiera en gemensam europeisk princip om condictio indebiti.}},
author = {{Blomkvist, Christina}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Principen om condictio indebiti i svensk rätt}},
year = {{2005}},
}