Rättsekonomisk analys av mobiloperatörsbranschen

Abstract

Syftet med denna uppsats är att analysera den ekonomiska effektiviteten av regleringarna för mobiloperatörer på den svenska marknaden. För att uppnå syftet krävs först att en ekonomiskt effektiv mobiloperatörsmarknad definieras. Därefter behövs en redogörelse för befintlig lagstiftning som sedan skall kunna analyseras mot den definierade effektiva marknaden. Enligt den ekonomiska teorin föreligger generellt effektivitet när en kostnads- och nyttoanalys visar att den totala samhälleliga nyttan maximeras. När det gäller en marknads effektivitet är det däremot svårare att generellt avgöra vad som medför den högsta effektiviteten. Utgångspunkten är att en marknad måste vara både statiskt och dynamiskt effektiv. Statisk effektivitet föreligger när de befintliga produktionsresurser effektivt utnyttjas och dynamiskt effektiv när det sker en naturlig tillkomst av nya produktionsresurser. Dynamisk effektivitet i en bransch mäts ofta genom investeringstakten. Den effektiva investeringstakten brukar kunna sägas vara en investeringstakt som följer efterfrågeutvecklingen. Det beror på att underinvesteringar inte skapar tillräckliga resurser för framtiden medan överinvesteringar kan leda till överkapacitet och teknisk inlåsning i teknologi som inte eftertraktas. En studie av mobiloperatörsbranschen och dess drivkrafter visar dock att branschen gynnas av en något högre investeringstakt än efterfråge-utvecklingen. Det beror på att för den kommande 3G-satsningen finns det så kallade positiva feedback-effekter genom att ytterligare en användare skapar vinster för andra användare. Studeras branschens aktörer visar det sig dock att de gör investeringsbedömningar utifrån sin framtida avkastningsmöjlighet medräknat risk. Det medför att den samhälleligt effektiva investeringstakten kommer att ligga högre än valet av investeringstakt för den enskilda aktören. För att kompensera denna skillnad i investeringsvilja och optimal investeringstakt bör samhällets regleringar ge incitament till viss överinvestering. Konkret innebär det att effektiva regleringar bör uppmuntra till exempelvis snabb utbyggnad av infrastrukturen av nät. När det gäller den statiska effektiviteten följer av mikroekonomisk teori att så kallad perfekt konkurrens på en marknad medför ett effektivt utnyttjande av marknadens resurser. Priset sätts då inte av en enskild aktör utan av konkurrensen på marknaden. Enligt teorin leder jämviktspriset som uppstår till att ingen aktör på sikt kan ta ut någon vinst, eftersom prisnivån motsvarar aktörernas marginalkostnader. Det finns dock undantag från denna situation. Undantagen gäller när ett fåtal företag genom att uppnå skalfördelar på ett mer effektivt vis kan utnyttja de samlade resurserna än vad som är fallet vid fri konkurrens. I dessa fall kan en oligopol- eller monopolsituation teoretiskt medföra ett mer effektivt utfall än en fri konkurrens. Samtidigt finns en risk att aktörer på dessa marknader väljer att minska utbudet och öka priset för att kunna tillskansa sig övervinster. En genomgång av mobiloperatörsbranschen visar att branschen är uppdelad på tre olika verksamhetsområden - nätägande, tjänstetillhandahållande och tjänsteutvecklande/innovation - som skiljer sig åt beträffande vilka krafter som driver dess respektive aktörer och beträffande hur effektiva regleringar för verksamhetsområdena bör se ut. När det gäller den nätägande verksamheten påverkas den av dess kostnadsstruktur, bestående av betydande fasta kostnader och låga marginalkostnader. Det leder till betydande skalfördelar för stora aktörer, vilket medför att färre aktörer inte är ett osunt tecken på bristande konkurrens, utan ett tecken på effektivt utnyttjande av aktörernas samlade resurser. Även den tjänstetillhandahållande serviceverksamheten mot slutanvändare, vad som normalt betecknas som mobiloperatörsverksamheten, gynnas av om operatören är stor. Mobiloperatörsverksamheten gynnas också av om den är integrerad med nätägandet. Det beror inte enbart på skalfördelar, vilka är mindre än för den nätägande verksamheten, utan på att stora operatörer med egna nät kan nå bättre differentieringsmöjligheter i form av exempelvis starka varumärken, pan-europeiska prissättningsmöjligheter och ökad förmåga att skapa exklusiva avtal med attraktiva tjänstetillverkare. Samtidigt kommer det troligen i framtiden att också finnas en efterfrågan på ett antal mindre virtuella operatörer som kan fungera som nischaktörer och erbjuda tjänstepaket som inte erbjuds av de större aktörerna. För att möjliggöra för dessa virtuella aktörer att etablera sig på marknaden krävs skyddande marknadsregleringar eftersom ett motstånd kan förväntas från de nätägande operatörerna. För att inte nätägarna skall höja priset och minska utbudet i ett led mot att tillskansa sig övervinster, till priset av samhällelig ineffektivitet, krävs dessutom viss prisreglerande lagstiftning. Den tredje verksamhetsgrenen, den tjänstetillverkande, är väsenskild från de andra två genom att den ständiga utvecklingstakten av nya tjänster kommer att omöjliggöra för ett eller ett fåtal företag att tillverka alla tjänster. För att kunna erbjuda de bästa och senaste tjänsterna kommer mobiloperatörerna istället att tvingas vända sig till en rad tjänstetillverkare som kan förväntas vilja samarbeta med de större operatörerna. Det är därmed viktigt att den tjänstetillverkande verksamhetsgrenen inte hämmas av marknadsstukturen på de övriga två verksamhetsområdena eftersom utvecklingstakten för de nya tjänsterna gynnas av en fri konkurrens och inte av ett fåtal aktörer. Regleringarna för marknaden utgörs av flera olika regler som i viss mån är överlappande. EG har dels generella konkurrensrättliga regler i artikel 81 och 82 EG och dels sektorspecifika direktiv, av vilket tillträdesdirektivet är det viktigaste i sammanhanget. De viktiga svenska regleringarna på området är 6 § och 19 § konkurrenslagen, respektive telelagens bestämmelser om tvingande access (23 a §), nationell roaming (23 b §) och samtrafik (32 §). Regeln om tvingande access till mobiltelenäten och möjligheten till nationell roaming fungerar gynnsamt för den statiska effektiviteten genom att öka konkurrensintensiteten. Virtuella operatörer tillåts etablera sig på marknaden och nya nätägande operatörer ges chansen att konkurrera innan dess infrastruktur uppförts. Samtrafik ökar däremot inte konkurrensintensiteten men hindrar operatörerna från att ta ut övervinster. Beroende på hur prissättningen av nätkapaciteten regleras riskerar dock den dynamiska effektiviteten att hämmas av dessa regler. Vissa justeringar av regelverket skulle därför leda till högre effektivitet. En sådan justering är att generellt undvika kostnadsbaserade prissättningar. Denna kostnadsbaserade prissättning är tydligast uttryckt i samtrafiksskyldigheten för operatörer med betydande marknadsinflytande enligt 32 § telelagen. Efter beslut av Post- och telestyrelsen kopplas dock även prissättningen för övrig samtrafiksersättning, för tvingande access och för nationell roaming, indirekt till operatörernas kostnader. Denna prissättning medför finansiella förluster för aktörerna, vars marginalkostnader är lägre än de totala kostnaderna. För att undvika denna hämmande effekt på den dynamiska effektiviteten, bör prissättningen kopplas till marknadens utbud och efterfråga. En annan justering som hade ökat effektiviteten är att använda en omvänd upphandlingsmetod för försäljningen av nätkapacitet. Det hade underlättat en effektiv prissättning som hade blivit mindre artificiell och mer kopplad till utbud och efterfrågan. Även utan dessa justeringar verkar marknadens regler dock generellt sett öka den ekonomiska effektiviteten. Framförallt beror det på kraven på utbyggnadstakt som kopplats till UMTS-licenserna. Dessa krav är för den svenska marknaden avgörande för den dynamiska effektiviteten genom att de medför en hög investeringstakt i infrastruktur. En intressant jämförelse mellan EG-rätten och den svenska lagstiftningen visar att de svenska reglerna ökar den ekonomiska effektiviteten mer än EG-rätten. Det beror dels på att EG-rätten är mer restriktiv i sitt tillämpningsområde och dels på att EG-rätten tydligare än den svenska regleringen förespråkar den kostnadsbaserade prissättningsmetoden.

• author: Blomquist, Jonas
• supervisor: Birgitta Nyström
• organization: Department of Law
• year: 2002
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: EG-rätt, Företagsekonomi, Nationalekonomi, Rättsekonomi
• language: Swedish
• id: 1556360
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:19
• date last changed: 2010-03-08 15:55:19