Advanced

Skattetillägget och dess förenlighet med den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Bolle, Sandra (2009)
Department of Law
Abstract
I samband med att Sverige blev medlem i Europeiska unionen inkorporerades den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i svensk rätt. Enligt svensk intern rätt, 2 kap. 23 § regeringsformen, får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Europakonventionen. En författning som grundar sig på en internationell konvention har inte automatiskt företräde framför nationell rätt men nationell rätt ska tolkas genom en så kallad fördragskonform tolkning. Europakonventionens tillämplighet i mål om skattetillägg har varit ett väl omdiskuterat ämne då skattetillägget enligt svensk intern rätt är en administrativ sanktion och inte en anklagelse för brott. För att ett förfarande ska omfattas... (More)
I samband med att Sverige blev medlem i Europeiska unionen inkorporerades den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i svensk rätt. Enligt svensk intern rätt, 2 kap. 23 § regeringsformen, får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Europakonventionen. En författning som grundar sig på en internationell konvention har inte automatiskt företräde framför nationell rätt men nationell rätt ska tolkas genom en så kallad fördragskonform tolkning. Europakonventionens tillämplighet i mål om skattetillägg har varit ett väl omdiskuterat ämne då skattetillägget enligt svensk intern rätt är en administrativ sanktion och inte en anklagelse för brott. För att ett förfarande ska omfattas av Europakonventionens förfarandegarantier måste det röra sig om en anklagelse för brott. Efter en mängd rättsfall på området kan konstateras att skattetillägget utgör en anklagelse för brott i Europakonventionens mening då den nationella klassificeringen inte ensam är avgörande. Begreppet anklagelse för brott är ett så kallat autonomt begrepp vilket innebär att vissa av Europadomstolen bestämda kriterier, de så kallade Engel-kriterierna, blir avgörande för huruvida det rör sig om en anklagelse för brott. Sverige har för att undvika konventionsbrott gjort en mängd ändringar på skattetilläggsområdet, bland annat genom en stor reform som trädde i kraft från och med 2004 års taxering. Fortfarande pågår dock utredningar och diskussioner kring huruvida förfarandet är rättssäkert, det vill säga huruvida förfarandegarantierna i artikel 6 kan anses vara uppfyllda. Oskuldspresumtionen, beviskravet och proportionalitetsprincipen är några av de aspekter där det kan ifrågasättas om inte Sverige står på gränsen till ett konventionsbrott. Det är fortfarande mycket som bör utredas och begrepp som måste klargöras. Sverige bör inte bryta - eller ligga på gränsen till att bryta - mot en minimireglering. En annan aspekt där Sverige troligen bryter mot Europakonventionen är det i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet uppställda dubbelbestraffningsförbudet, ne bis in idem, som innebär att ingen genom en brottmålsrättegång ska straffas två gånger för samma sak. Praxis visar att begreppet brottmålsrättegång också är ett autonomt begrepp som ska tolkas med samma kriterier som begreppet anklagelse för brott tolkas. En mer komplicerad bedömning är huruvida de båda straffprocessuella förhållandena rör samma sak, i det här fallet ett åtal för skattebrott och ett påförande av skattetillägg. Diskussioner har förts men praxis har varit något oklar. Fram till och med 2008 har avgörande varit huruvida de båda ''brotten'' grundar sig på ''samma väsentliga element''. Sverige har inte fällts av Europadomstolen då skattebrott och skattetillägg skiljer sig på de subjektiva rekvisiten. Det har dock framför allt rått delade meningar vad gäller vårdslös skatteuppgift, den culpösa formen av skattebrott. I början av 2009 kom det dock ett nytt rättsfall från Europadomstolen i Grand Chamber som klargör rättsläget vad gäller idem. Avgörande ska nu vara huruvida de båda processerna grundar sig på ''substantially the same facts''. Skulle domstolen med ''facts'' avse konkreta rättsfakta, alltså sakomständigheter så har ett nytt rättsläge troligen skapats. Avgörande är i så fall inte längre brottets uppbyggnad med abstrakta rekvisit utan istället de konkreta rättsfakta i det enskilda fallet som processerna grundar sig på. Utifrån denna tolkning utgör den svenska regleringen, som möjliggör att en person kan åtalas för skattebrott och samtidigt påföras skattetillägg, en kränkning mot dubbelbestraffningsförbudet i de fall där ett åtal för skattebrott och ett påförande av skattetillägg grundar sig på väsentligen samma konkreta rättsfakta. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Bolle, Sandra
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Processrätt, Skatterätt, Straffrätt
language
Swedish
id
1556415
date added to LUP
2010-03-08 15:55:19
date last changed
2010-03-08 15:55:19
@misc{1556415,
  abstract     = {I samband med att Sverige blev medlem i Europeiska unionen inkorporerades den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i svensk rätt. Enligt svensk intern rätt, 2 kap. 23 § regeringsformen, får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Europakonventionen. En författning som grundar sig på en internationell konvention har inte automatiskt företräde framför nationell rätt men nationell rätt ska tolkas genom en så kallad fördragskonform tolkning. Europakonventionens tillämplighet i mål om skattetillägg har varit ett väl omdiskuterat ämne då skattetillägget enligt svensk intern rätt är en administrativ sanktion och inte en anklagelse för brott. För att ett förfarande ska omfattas av Europakonventionens förfarandegarantier måste det röra sig om en anklagelse för brott. Efter en mängd rättsfall på området kan konstateras att skattetillägget utgör en anklagelse för brott i Europakonventionens mening då den nationella klassificeringen inte ensam är avgörande. Begreppet anklagelse för brott är ett så kallat autonomt begrepp vilket innebär att vissa av Europadomstolen bestämda kriterier, de så kallade Engel-kriterierna, blir avgörande för huruvida det rör sig om en anklagelse för brott. Sverige har för att undvika konventionsbrott gjort en mängd ändringar på skattetilläggsområdet, bland annat genom en stor reform som trädde i kraft från och med 2004 års taxering. Fortfarande pågår dock utredningar och diskussioner kring huruvida förfarandet är rättssäkert, det vill säga huruvida förfarandegarantierna i artikel 6 kan anses vara uppfyllda. Oskuldspresumtionen, beviskravet och proportionalitetsprincipen är några av de aspekter där det kan ifrågasättas om inte Sverige står på gränsen till ett konventionsbrott. Det är fortfarande mycket som bör utredas och begrepp som måste klargöras. Sverige bör inte bryta - eller ligga på gränsen till att bryta - mot en minimireglering. En annan aspekt där Sverige troligen bryter mot Europakonventionen är det i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet uppställda dubbelbestraffningsförbudet, ne bis in idem, som innebär att ingen genom en brottmålsrättegång ska straffas två gånger för samma sak. Praxis visar att begreppet brottmålsrättegång också är ett autonomt begrepp som ska tolkas med samma kriterier som begreppet anklagelse för brott tolkas. En mer komplicerad bedömning är huruvida de båda straffprocessuella förhållandena rör samma sak, i det här fallet ett åtal för skattebrott och ett påförande av skattetillägg. Diskussioner har förts men praxis har varit något oklar. Fram till och med 2008 har avgörande varit huruvida de båda ''brotten'' grundar sig på ''samma väsentliga element''. Sverige har inte fällts av Europadomstolen då skattebrott och skattetillägg skiljer sig på de subjektiva rekvisiten. Det har dock framför allt rått delade meningar vad gäller vårdslös skatteuppgift, den culpösa formen av skattebrott. I början av 2009 kom det dock ett nytt rättsfall från Europadomstolen i Grand Chamber som klargör rättsläget vad gäller idem. Avgörande ska nu vara huruvida de båda processerna grundar sig på ''substantially the same facts''. Skulle domstolen med ''facts'' avse konkreta rättsfakta, alltså sakomständigheter så har ett nytt rättsläge troligen skapats. Avgörande är i så fall inte längre brottets uppbyggnad med abstrakta rekvisit utan istället de konkreta rättsfakta i det enskilda fallet som processerna grundar sig på. Utifrån denna tolkning utgör den svenska regleringen, som möjliggör att en person kan åtalas för skattebrott och samtidigt påföras skattetillägg, en kränkning mot dubbelbestraffningsförbudet i de fall där ett åtal för skattebrott och ett påförande av skattetillägg grundar sig på väsentligen samma konkreta rättsfakta.},
  author       = {Bolle, Sandra},
  keyword      = {Processrätt,Skatterätt,Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Skattetillägget och dess förenlighet med den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna},
  year         = {2009},
}