Advanced

Principen om internt flyktalternativ i svensk rätt: En studie av asylärenden gällande sökande från Bosnien-Hercegovina

Carlestam, Sara (2004)
Department of Law
Abstract
Principen om internt flyktalternativ innebär att en asylsökande som bedöms kunna söka skydd i en annan del av sitt hemland inte skall anses ha behov av skydd. I april 2002 gjorde regeringen bedömningen att situationen i Bosnien-Hercegovina var sådan att en person som upplevde trakasserier i en ort, kunde vända sig till en annan ort i Bosnien-Hercegovina och att principen om internt flyktalternativ därför skulle beaktas fullt ut. Efter en empirisk undersökning av asylansökningar från medborgare från Bosnien-Hercegovina från 2002 och 2003, kan det konstateras att myndigheternas användande av principen om internt flyktalternativ inte är rättssäker. Tillämpningen är mekanisk, saknar individuell bedömning och riskerar att åsidosätta... (More)
Principen om internt flyktalternativ innebär att en asylsökande som bedöms kunna söka skydd i en annan del av sitt hemland inte skall anses ha behov av skydd. I april 2002 gjorde regeringen bedömningen att situationen i Bosnien-Hercegovina var sådan att en person som upplevde trakasserier i en ort, kunde vända sig till en annan ort i Bosnien-Hercegovina och att principen om internt flyktalternativ därför skulle beaktas fullt ut. Efter en empirisk undersökning av asylansökningar från medborgare från Bosnien-Hercegovina från 2002 och 2003, kan det konstateras att myndigheternas användande av principen om internt flyktalternativ inte är rättssäker. Tillämpningen är mekanisk, saknar individuell bedömning och riskerar att åsidosätta grundläggande förpliktelser enligt internationell rätt. Presumtionen för återvändande har blivit så stark att den enskilde i praktiken ålagts en orimlig bevisbörda, vilket märks inte minst genom den kraftiga ökningen av antalet ''uppenbart ogrundade'' ansökningar. Dessutom har de flesta som slutligen fått uppehållstillstånd i Sverige fått stanna på humanitära skäl och endast en mycket liten del anses ha flyktingskäl eller skyddsbehov. Situationen för mänskliga rättigheter är fortfarande inte tillfredsställande i Bosnien-Hercegovina. Särskilt alarmerande är den straffrihet som råder för krigsförbrytare från forna Jugoslavien, som i kombination med bristande vittnesskydd och rättsäkerhet i Bosnien-Hercegovina, avskräcker medborgare från att medverka till rättegångarna, skapar en otrygg tillvaro i samhället samt försvårar arbetet med att lagföra krigsförbrytelser i sin helhet. UNHCR har uttalat att även om säkerhetsläget allmänt förbättrats, finns det behov av skydd i individuella fall. Enligt UNHCR gäller detta särskilt de som skall vittna vid Haagtribunalen och de som under kriget utsatts för allvarlig förföljelse. Genom att rutinmässigt neka asyl och i praktiken undvika en individuell prövning, riskerar myndigheterna därför att åsidosätta flyktingrättens viktigaste förpliktelse, principen om non-refoulement. Principen innebär ett absolut förbud mot att återsända någon som riskerar förföljelse och myndigheterna är underkastade denna förpliktelse oavsett att regeringen fattat vägledande beslut. Eftersom personliga, sociala och ekonomiska omständigheter i praktiken kan vara direkt eller indirekt avgörande för möjligheter att bosätta sig på annan ort, bör en analys av rimlighet ingå i bedömningen av om det finns ett internt flyktalternativ. Många av dem som söker asyl från Bosnien-Hercegovina har exempelvis utsatts för eller bevittnat tortyr, våldtäkt, mord eller annan allvarlig förföljelse, varför bosättningen i Bosnien-Hercegovina ofta inneburit att svåra minnen från kriget ständigt gjort sig påminda. I Bosnien-Hercegovina råder dessutom svår ekonomisk situation, med bland annat hög arbetslöshet och allmän bostadsbrist. Etniska motsättningar finns på samtliga politiska plan och mellan enskilda och är en del av vardagen. Sådana faktorer påverkar i realiteten möjligheterna för att använda sig av ett internt flyktalternativ. Särskild hänsyn borde även tas till barnfamiljer, då dessa torde uppleva större begränsningar än enskilda, och då Sverige anslutit sig till Barnkonventionen. Att en rimlighetsanalys skall kunna utesluta ett internt flyktalternativ följer av UNHCR:s Handbok artikel 91 och av riktlinjer, men också av ett svenskt praxisbeslut. UNHCR har uttalat att det är myndigheterna som har bevisbördan för att det finns ett rimligt internt flyktalternativ. Någon diskussion om rimlighet har emellertid inte funnits i något av de fall som ingått i min undersökning. Min slutsats är att myndigheterna antingen systematisk brustit i sin motiveringsskyldighet eller ignorerat att utreda rimligheten och att de inte fullgjort sin bevisbörda. Avsaknaden av rimlighetsanalys kan inte heller ursäktas med befintliga regler om humanitära skäl. Humanitära grunder för uppehållstillstånd faller utanför tvingande regler om asyl, varför jämförelsen av principiella skäl inte är hållbar. Mot bakgrund av de allvarliga rättssäkerhetsbrister som idag finns inom asylprocessen, finns det en sannolik förklaring till att så många i dag i asylprocessen bryter ihop och efter en tid har humanitära skäl att få stanna i Sverige. Människor beviljas inte asyl trots verkliga skyddsskäl och fruktar givetvis att sändas tillbaka till förföljelse och tortyr. Dessa människor skall beviljas uppehållstillstånd på skyddsbehov och inte av humanitära skäl. Dessutom är praxis gällande humanitära skäl också alltför restriktiv, inkonsekvent och oförutsägbar för att kunna fungera som ett adekvat alternativ. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Carlestam, Sara
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Folkrätt
language
Swedish
id
1556641
date added to LUP
2010-03-08 15:55:19
date last changed
2010-03-08 15:55:19
@misc{1556641,
  abstract     = {Principen om internt flyktalternativ innebär att en asylsökande som bedöms kunna söka skydd i en annan del av sitt hemland inte skall anses ha behov av skydd. I april 2002 gjorde regeringen bedömningen att situationen i Bosnien-Hercegovina var sådan att en person som upplevde trakasserier i en ort, kunde vända sig till en annan ort i Bosnien-Hercegovina och att principen om internt flyktalternativ därför skulle beaktas fullt ut. Efter en empirisk undersökning av asylansökningar från medborgare från Bosnien-Hercegovina från 2002 och 2003, kan det konstateras att myndigheternas användande av principen om internt flyktalternativ inte är rättssäker. Tillämpningen är mekanisk, saknar individuell bedömning och riskerar att åsidosätta grundläggande förpliktelser enligt internationell rätt. Presumtionen för återvändande har blivit så stark att den enskilde i praktiken ålagts en orimlig bevisbörda, vilket märks inte minst genom den kraftiga ökningen av antalet ''uppenbart ogrundade'' ansökningar. Dessutom har de flesta som slutligen fått uppehållstillstånd i Sverige fått stanna på humanitära skäl och endast en mycket liten del anses ha flyktingskäl eller skyddsbehov. Situationen för mänskliga rättigheter är fortfarande inte tillfredsställande i Bosnien-Hercegovina. Särskilt alarmerande är den straffrihet som råder för krigsförbrytare från forna Jugoslavien, som i kombination med bristande vittnesskydd och rättsäkerhet i Bosnien-Hercegovina, avskräcker medborgare från att medverka till rättegångarna, skapar en otrygg tillvaro i samhället samt försvårar arbetet med att lagföra krigsförbrytelser i sin helhet. UNHCR har uttalat att även om säkerhetsläget allmänt förbättrats, finns det behov av skydd i individuella fall. Enligt UNHCR gäller detta särskilt de som skall vittna vid Haagtribunalen och de som under kriget utsatts för allvarlig förföljelse. Genom att rutinmässigt neka asyl och i praktiken undvika en individuell prövning, riskerar myndigheterna därför att åsidosätta flyktingrättens viktigaste förpliktelse, principen om non-refoulement. Principen innebär ett absolut förbud mot att återsända någon som riskerar förföljelse och myndigheterna är underkastade denna förpliktelse oavsett att regeringen fattat vägledande beslut. Eftersom personliga, sociala och ekonomiska omständigheter i praktiken kan vara direkt eller indirekt avgörande för möjligheter att bosätta sig på annan ort, bör en analys av rimlighet ingå i bedömningen av om det finns ett internt flyktalternativ. Många av dem som söker asyl från Bosnien-Hercegovina har exempelvis utsatts för eller bevittnat tortyr, våldtäkt, mord eller annan allvarlig förföljelse, varför bosättningen i Bosnien-Hercegovina ofta inneburit att svåra minnen från kriget ständigt gjort sig påminda. I Bosnien-Hercegovina råder dessutom svår ekonomisk situation, med bland annat hög arbetslöshet och allmän bostadsbrist. Etniska motsättningar finns på samtliga politiska plan och mellan enskilda och är en del av vardagen. Sådana faktorer påverkar i realiteten möjligheterna för att använda sig av ett internt flyktalternativ. Särskild hänsyn borde även tas till barnfamiljer, då dessa torde uppleva större begränsningar än enskilda, och då Sverige anslutit sig till Barnkonventionen. Att en rimlighetsanalys skall kunna utesluta ett internt flyktalternativ följer av UNHCR:s Handbok artikel 91 och av riktlinjer, men också av ett svenskt praxisbeslut. UNHCR har uttalat att det är myndigheterna som har bevisbördan för att det finns ett rimligt internt flyktalternativ. Någon diskussion om rimlighet har emellertid inte funnits i något av de fall som ingått i min undersökning. Min slutsats är att myndigheterna antingen systematisk brustit i sin motiveringsskyldighet eller ignorerat att utreda rimligheten och att de inte fullgjort sin bevisbörda. Avsaknaden av rimlighetsanalys kan inte heller ursäktas med befintliga regler om humanitära skäl. Humanitära grunder för uppehållstillstånd faller utanför tvingande regler om asyl, varför jämförelsen av principiella skäl inte är hållbar. Mot bakgrund av de allvarliga rättssäkerhetsbrister som idag finns inom asylprocessen, finns det en sannolik förklaring till att så många i dag i asylprocessen bryter ihop och efter en tid har humanitära skäl att få stanna i Sverige. Människor beviljas inte asyl trots verkliga skyddsskäl och fruktar givetvis att sändas tillbaka till förföljelse och tortyr. Dessa människor skall beviljas uppehållstillstånd på skyddsbehov och inte av humanitära skäl. Dessutom är praxis gällande humanitära skäl också alltför restriktiv, inkonsekvent och oförutsägbar för att kunna fungera som ett adekvat alternativ.},
  author       = {Carlestam, Sara},
  keyword      = {Folkrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Principen om internt flyktalternativ i svensk rätt: En studie av asylärenden gällande sökande från Bosnien-Hercegovina},
  year         = {2004},
}