Advanced

Kvalificerad andel i fåmansföretag - en studie av rekvisitet verksam i betydande omfattning

Carlströmer, Camilla (2004)
Department of Law
Abstract
Fåmansföretag har länge varit föremål för särreglering i svensk lagstiftning. Motivet för särreglering är att den starka intressegemenskapen mellan ägare och bolag innebär att det i realiteten inte existerar något reellt tvåpartsförhållande, utan ägaren har full kontroll över bolaget. Ägaren kan genom transaktioner och vinstdispositioner tillförsäkra sig skattemässiga fördelar som inte varit avsedda av lagstiftaren. Genom 1990 års skattereform separerades kapitalinkomster från arbetsinkomster. Av neutralitets- och likformighetsskäl ansågs det nödvändigt att införa särskilda regler som hindrar delägare i fåmansföretag att ta ut arbetsinkomster som lägre beskattad utdelning eller reavinst. I möjligaste mån skulle fåmansföretaget vara... (More)
Fåmansföretag har länge varit föremål för särreglering i svensk lagstiftning. Motivet för särreglering är att den starka intressegemenskapen mellan ägare och bolag innebär att det i realiteten inte existerar något reellt tvåpartsförhållande, utan ägaren har full kontroll över bolaget. Ägaren kan genom transaktioner och vinstdispositioner tillförsäkra sig skattemässiga fördelar som inte varit avsedda av lagstiftaren. Genom 1990 års skattereform separerades kapitalinkomster från arbetsinkomster. Av neutralitets- och likformighetsskäl ansågs det nödvändigt att införa särskilda regler som hindrar delägare i fåmansföretag att ta ut arbetsinkomster som lägre beskattad utdelning eller reavinst. I möjligaste mån skulle fåmansföretaget vara neutralt gentemot andra företagsformer och delägare skulle jämställas med löntagare som äger aktier i ett börsnoterat bolag. De särskilda reglerna för utdelning och reavinst har utformats starkt schablonmässigt utifrån en tänkt rimlig kapitalavkastning. Utdelning över normalavkastning inklusive riskersättning beskattas i tjänst och när det gäller kapitalvinster hänförs hälften till inkomstslaget tjänst och hälften till inkomstslaget kapital. Schablonerna har sedan kompletterats med olika komplexa regler för att undvika överbeskattning, såsom utomståenderegeln, takregeln och gränsbelopp där anställdas löner beaktas. Trots att syftet varit att uppnå enkelhet och förutsebarhet är reglerna genom sin komplexitet svåra att tillämpa. Endast delägare som varit aktiva i företaget skall träffas av reglerna, varför den centrala avgränsningen av regelsystemet är huruvida delägaren varit verksam i betydande omfattning i företaget. Trots regelsystemets övriga schablonmässiga utformning skall verksamhetsrekvisitet tolkas kvalitativt. En bedömning skall göras från fall till fall och avgörande för tillämpningen är den ekonomiska betydelsen av den skattskyldiges arbetsinsatser. Uppsatsen beskriver hur verksamhetsrekvisitet närmare har definierats genom förarbeten och praxis. Det konstateras att det är förarbetena som ger rekvisitets dess kvalitativa bestämning och att praxis följer förarbetena väl. Verksamhetsrekvisitet har varit uppe för bedömning i Regeringsrätten i endast sex fall men stadgad praxis föreligger beträffande konsultföretag med många delägare och hur styrelseledamots verksamhet skall bedömas. Rekvisitet problematiseras sedan och slutsatsen dras att den kvalitativa bestämningen i förarbetena bör kodifieras på grund av dess centrala betydelse och med hänsyn till föreskriftskravet. Eftersom rekvisitet är vagt utformat och praxis är mager undersöks om rekvisitet kan förses med preciseringar eller jämförelsenormer av framförallt kvantitativ natur. Uppsatsen visar dock att sådana preciseringar varken underlättar förutsebarhet eller tillämpning på ett sådant sätt att de kan försvaras. Vidare undersöks om rekvisitet kan avgränsas till vissa delägargrupper eller om någon sådan grupp helt kan undantas från tillämpningen. Även om förarbetena pekat ut läkare, advokater m.fl. konsult- och kunskapsföretag som typexempel på grupper som reglerna är avsedda att träffa är det vanskligt av rättssäkerhetsskäl att avgränsa rekvisitet till dessa yrkesgrupper. Om avgränsningen istället sker till &quot&semicverksamheter som uteslutande bygger på delägarens arbetsinsats&quot&semic kommer många fall av arbetsinkomstomvandling att falla utanför tillämpningsområdet med ett stort skattebortfall som konsekvens. Däremot bör det vara möjligt att införa undantag för bolag med många delägare som har små andelsinnehav, under förutsättning att de inte möjlighet att disponera över vinsten genom inbördes avtal. En undantagsregel för förvaltningsbolag är också genomförbar med villkoret att förvaltningen lagts ut på entreprenad så att delägaren inte kan påverka vinstgenereringen. Slutligen anförs att andra vinstgenererande faktorer i bolaget än delägarens arbetsinsats för närvarande inte beaktas i tillräcklig omfattning, samt att hänsyn inte tas till den lön delägaren tagit ut vid bedömningen av om kvalificerad verksamhet föreligger. En tilläggsbestämmelse föreslås därför. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Carlströmer, Camilla
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skatterätt
language
Swedish
id
1556693
date added to LUP
2010-03-08 15:55:20
date last changed
2010-03-08 15:55:20
@misc{1556693,
  abstract     = {Fåmansföretag har länge varit föremål för särreglering i svensk lagstiftning. Motivet för särreglering är att den starka intressegemenskapen mellan ägare och bolag innebär att det i realiteten inte existerar något reellt tvåpartsförhållande, utan ägaren har full kontroll över bolaget. Ägaren kan genom transaktioner och vinstdispositioner tillförsäkra sig skattemässiga fördelar som inte varit avsedda av lagstiftaren. Genom 1990 års skattereform separerades kapitalinkomster från arbetsinkomster. Av neutralitets- och likformighetsskäl ansågs det nödvändigt att införa särskilda regler som hindrar delägare i fåmansföretag att ta ut arbetsinkomster som lägre beskattad utdelning eller reavinst. I möjligaste mån skulle fåmansföretaget vara neutralt gentemot andra företagsformer och delägare skulle jämställas med löntagare som äger aktier i ett börsnoterat bolag. De särskilda reglerna för utdelning och reavinst har utformats starkt schablonmässigt utifrån en tänkt rimlig kapitalavkastning. Utdelning över normalavkastning inklusive riskersättning beskattas i tjänst och när det gäller kapitalvinster hänförs hälften till inkomstslaget tjänst och hälften till inkomstslaget kapital. Schablonerna har sedan kompletterats med olika komplexa regler för att undvika överbeskattning, såsom utomståenderegeln, takregeln och gränsbelopp där anställdas löner beaktas. Trots att syftet varit att uppnå enkelhet och förutsebarhet är reglerna genom sin komplexitet svåra att tillämpa. Endast delägare som varit aktiva i företaget skall träffas av reglerna, varför den centrala avgränsningen av regelsystemet är huruvida delägaren varit verksam i betydande omfattning i företaget. Trots regelsystemets övriga schablonmässiga utformning skall verksamhetsrekvisitet tolkas kvalitativt. En bedömning skall göras från fall till fall och avgörande för tillämpningen är den ekonomiska betydelsen av den skattskyldiges arbetsinsatser. Uppsatsen beskriver hur verksamhetsrekvisitet närmare har definierats genom förarbeten och praxis. Det konstateras att det är förarbetena som ger rekvisitets dess kvalitativa bestämning och att praxis följer förarbetena väl. Verksamhetsrekvisitet har varit uppe för bedömning i Regeringsrätten i endast sex fall men stadgad praxis föreligger beträffande konsultföretag med många delägare och hur styrelseledamots verksamhet skall bedömas. Rekvisitet problematiseras sedan och slutsatsen dras att den kvalitativa bestämningen i förarbetena bör kodifieras på grund av dess centrala betydelse och med hänsyn till föreskriftskravet. Eftersom rekvisitet är vagt utformat och praxis är mager undersöks om rekvisitet kan förses med preciseringar eller jämförelsenormer av framförallt kvantitativ natur. Uppsatsen visar dock att sådana preciseringar varken underlättar förutsebarhet eller tillämpning på ett sådant sätt att de kan försvaras. Vidare undersöks om rekvisitet kan avgränsas till vissa delägargrupper eller om någon sådan grupp helt kan undantas från tillämpningen. Även om förarbetena pekat ut läkare, advokater m.fl. konsult- och kunskapsföretag som typexempel på grupper som reglerna är avsedda att träffa är det vanskligt av rättssäkerhetsskäl att avgränsa rekvisitet till dessa yrkesgrupper. Om avgränsningen istället sker till &quot&semicverksamheter som uteslutande bygger på delägarens arbetsinsats&quot&semic kommer många fall av arbetsinkomstomvandling att falla utanför tillämpningsområdet med ett stort skattebortfall som konsekvens. Däremot bör det vara möjligt att införa undantag för bolag med många delägare som har små andelsinnehav, under förutsättning att de inte möjlighet att disponera över vinsten genom inbördes avtal. En undantagsregel för förvaltningsbolag är också genomförbar med villkoret att förvaltningen lagts ut på entreprenad så att delägaren inte kan påverka vinstgenereringen. Slutligen anförs att andra vinstgenererande faktorer i bolaget än delägarens arbetsinsats för närvarande inte beaktas i tillräcklig omfattning, samt att hänsyn inte tas till den lön delägaren tagit ut vid bedömningen av om kvalificerad verksamhet föreligger. En tilläggsbestämmelse föreslås därför.},
  author       = {Carlströmer, Camilla},
  keyword      = {Skatterätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Kvalificerad andel i fåmansföretag - en studie av rekvisitet verksam i betydande omfattning},
  year         = {2004},
}