Advanced

Kommissionärsstruktur - en fördelaktig skatteplaneringsform?

Cornelis Justad, Åsa (2009)
Department of Law
Abstract
I uppsatsen behandlas kommissionärsstrukturen som skatteplaneringsform. Tidigare var det mycket vanligt att en fullfjädrad återförsäljare/traditionell distributör användes vid etablering av gränsöverskridande försäljnings­verksamhet. Idag används en mängd olika etableringsformer och strukturer och det är inte sällan fullfjädrade återförsäljare omorganiseras till enheter med mindre omfattande funktioner, exempelvis till olika former av agenter. Vid transaktioner över gränserna mellan närstående bolag måste internprissättningsregler beaktas och i många fall spelar internprissättningen en stor roll vid valet av struktur. I enlighet med den internationellt accepterade armlängdsprincipen förtjänar enheter med omfattande funktioner och... (More)
I uppsatsen behandlas kommissionärsstrukturen som skatteplaneringsform. Tidigare var det mycket vanligt att en fullfjädrad återförsäljare/traditionell distributör användes vid etablering av gränsöverskridande försäljnings­verksamhet. Idag används en mängd olika etableringsformer och strukturer och det är inte sällan fullfjädrade återförsäljare omorganiseras till enheter med mindre omfattande funktioner, exempelvis till olika former av agenter. Vid transaktioner över gränserna mellan närstående bolag måste internprissättningsregler beaktas och i många fall spelar internprissättningen en stor roll vid valet av struktur. I enlighet med den internationellt accepterade armlängdsprincipen förtjänar enheter med omfattande funktioner och risktagning en högre vinst än enheter med begränsade funktioner och låg risktagning. För multinationella koncerner är det därför ofta fördelaktigt att placera bolag med begränsade funktioner och lågt risktagande i länder med hög bolagsskatt och låta de bolag som har omfattande funktioner vara placerade i länder med låg bolagsskatt. En struktur där denna grundtanke återspeglas är kommissionärsstrukturen, vilken av många anses dra skattefördelarna till sin spets. Vid användande av denna struktur, sker etableringen av gränsöverskridande försäljningsverksamhet genom att en kommissionär i en stat är verksam för en huvudman, hemmahörande i en annan stat. Kommissionären agerar i eget namn för huvudmannens räkning och vid försäljning till tredje man är det mellan kommissionären och kunden som en avtalsförbindelse uppstår. Varorna går däremot direkt från huvudmannen till kunden och äganderätten till varorna tillhör aldrig kommissionären. Många gånger redovisas hos kommissionären ett nollresultat, eller nästintill, i länder med hög skattesats. Strukturen har blivit internationellt uppmärksammad då flera skattemyndigheter har ansett att strukturen möjliggör en alltför aggressiv skatteplanering. Det har debatterats internationellt hur strukturen skulle kunna angripas av skattemyndigheter i länder där kommissionärerna verkar. Frågan är om vinstfördelningen mellan bolagen i de olika länderna kan ifrågasättas och angripas, antingen på internprissättningsgrunde eller genom att kommissionären anses konstituera ett fast driftställe åt huvudmannen. I Sverige kan felaktig internprissättning angripas med korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. För att denna regel skall vara tillämplig, krävs bland annat att resultatet hos det svenska bolaget har blivit lägre till följd av att villkor som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, har avtalats mellan parter i intressegemenskap. Om en svensk kommissionär erhåller en ersättning som är lägre än vad som anses vara en marknadsmässig sådan skulle, om övriga förutsättningar är uppfyllda, korrigeringsregeln kunna bli tillämplig. Enligt min uppfattning torde kommissionärsstrukturen i normalfallet dock inte kunna angripas på detta sätt. Anledningen till detta är att bolagen normalt är medvetna om internprissättningsproblematiken och att tanken vid etablering av en kommissionärsstruktur är att ersättningen till kommissionären skall vara armlängdsmässig. Det fall då regeln enligt min mening skulle kunna bli tillämplig är antingen då den avtalade ersättningen till kommissionären är lägre än markandsmässigt, eller då de faktiska förhållandena avviker från de formella. Om kommissionären utför mer omfattande funktioner eller tar större risker än en ''normal'' kommissionär, måste en marknadsmässig ersättning till kommissionären också vara högre än ''normalt''. En omdiskuterad fråga är huruvida kommissionären skall anses utgöra ett fast driftställe åt huvudmannen, och i så fall vilka vinster som skall hänföras till detta. För att ett utländskt företag skall kunna beskattas i Sverige för inkomster från ett fast driftställe här i landet, krävs att ett fast driftställe föreligger både enligt svensk intern rätt och enligt skatteavtalet med det aktuella landet. Vad som avses med fast driftställe enligt svensk intern rätt, framgår av 2 kap. 29 § IL och överrensstämmer i stort med vad som anses utgöra ett fast driftställe enligt OECD:s modellavtal. Om kommissionären anses konstituera ett fast driftställe i Sverige erhåller källstaten, dvs. Sverige, beskattningsrätten till det fasta driftställets inkomster. Frågan är vilka inkomster som skall anses hänförliga till det fasta driftstället. Meningarna går isär vad gäller denna fråga. Enligt the authorized OECD approach ses kommissionären och det fasta driftstället som två skilja enheter och det är tänkbart att större inkomst än kommissionärens ersättning anses hänförlig till det fasta driftstället. Ett annat synsätt grundar sig på att kommissionären är det fasta driftstället och att något annat än dennes ersättning inte kan hänföras dit. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Cornelis Justad, Åsa
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skatterätt
language
Swedish
id
1556786
date added to LUP
2010-03-08 15:55:20
date last changed
2010-03-08 15:55:20
@misc{1556786,
  abstract     = {I uppsatsen behandlas kommissionärsstrukturen som skatteplaneringsform. Tidigare var det mycket vanligt att en fullfjädrad återförsäljare/traditionell distributör användes vid etablering av gränsöverskridande försäljnings­verksamhet. Idag används en mängd olika etableringsformer och strukturer och det är inte sällan fullfjädrade återförsäljare omorganiseras till enheter med mindre omfattande funktioner, exempelvis till olika former av agenter. Vid transaktioner över gränserna mellan närstående bolag måste internprissättningsregler beaktas och i många fall spelar internprissättningen en stor roll vid valet av struktur. I enlighet med den internationellt accepterade armlängdsprincipen förtjänar enheter med omfattande funktioner och risktagning en högre vinst än enheter med begränsade funktioner och låg risktagning. För multinationella koncerner är det därför ofta fördelaktigt att placera bolag med begränsade funktioner och lågt risktagande i länder med hög bolagsskatt och låta de bolag som har omfattande funktioner vara placerade i länder med låg bolagsskatt. En struktur där denna grundtanke återspeglas är kommissionärsstrukturen, vilken av många anses dra skattefördelarna till sin spets. Vid användande av denna struktur, sker etableringen av gränsöverskridande försäljningsverksamhet genom att en kommissionär i en stat är verksam för en huvudman, hemmahörande i en annan stat. Kommissionären agerar i eget namn för huvudmannens räkning och vid försäljning till tredje man är det mellan kommissionären och kunden som en avtalsförbindelse uppstår. Varorna går däremot direkt från huvudmannen till kunden och äganderätten till varorna tillhör aldrig kommissionären. Många gånger redovisas hos kommissionären ett nollresultat, eller nästintill, i länder med hög skattesats. Strukturen har blivit internationellt uppmärksammad då flera skattemyndigheter har ansett att strukturen möjliggör en alltför aggressiv skatteplanering. Det har debatterats internationellt hur strukturen skulle kunna angripas av skattemyndigheter i länder där kommissionärerna verkar. Frågan är om vinstfördelningen mellan bolagen i de olika länderna kan ifrågasättas och angripas, antingen på internprissättningsgrunde eller genom att kommissionären anses konstituera ett fast driftställe åt huvudmannen. I Sverige kan felaktig internprissättning angripas med korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. För att denna regel skall vara tillämplig, krävs bland annat att resultatet hos det svenska bolaget har blivit lägre till följd av att villkor som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, har avtalats mellan parter i intressegemenskap. Om en svensk kommissionär erhåller en ersättning som är lägre än vad som anses vara en marknadsmässig sådan skulle, om övriga förutsättningar är uppfyllda, korrigeringsregeln kunna bli tillämplig. Enligt min uppfattning torde kommissionärsstrukturen i normalfallet dock inte kunna angripas på detta sätt. Anledningen till detta är att bolagen normalt är medvetna om internprissättningsproblematiken och att tanken vid etablering av en kommissionärsstruktur är att ersättningen till kommissionären skall vara armlängdsmässig. Det fall då regeln enligt min mening skulle kunna bli tillämplig är antingen då den avtalade ersättningen till kommissionären är lägre än markandsmässigt, eller då de faktiska förhållandena avviker från de formella. Om kommissionären utför mer omfattande funktioner eller tar större risker än en ''normal'' kommissionär, måste en marknadsmässig ersättning till kommissionären också vara högre än ''normalt''. En omdiskuterad fråga är huruvida kommissionären skall anses utgöra ett fast driftställe åt huvudmannen, och i så fall vilka vinster som skall hänföras till detta. För att ett utländskt företag skall kunna beskattas i Sverige för inkomster från ett fast driftställe här i landet, krävs att ett fast driftställe föreligger både enligt svensk intern rätt och enligt skatteavtalet med det aktuella landet. Vad som avses med fast driftställe enligt svensk intern rätt, framgår av 2 kap. 29 § IL och överrensstämmer i stort med vad som anses utgöra ett fast driftställe enligt OECD:s modellavtal. Om kommissionären anses konstituera ett fast driftställe i Sverige erhåller källstaten, dvs. Sverige, beskattningsrätten till det fasta driftställets inkomster. Frågan är vilka inkomster som skall anses hänförliga till det fasta driftstället. Meningarna går isär vad gäller denna fråga. Enligt the authorized OECD approach ses kommissionären och det fasta driftstället som två skilja enheter och det är tänkbart att större inkomst än kommissionärens ersättning anses hänförlig till det fasta driftstället. Ett annat synsätt grundar sig på att kommissionären är det fasta driftstället och att något annat än dennes ersättning inte kan hänföras dit.},
  author       = {Cornelis Justad, Åsa},
  keyword      = {Skatterätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Kommissionärsstruktur - en fördelaktig skatteplaneringsform?},
  year         = {2009},
}