Värdepapperisering med ett svenskt specialföretag

Abstract

Värdepapperisering kan beskrivas som en finansieringsmetod som betecknar förfaranden när en tillgång ompaketeras och säljs i form av värdepapper på kapitalmarknaden. Värdepapperisering förekommer i olika varianter vilket gör det svårt att beskriva finansieringsmetoden med hjälp av en enkel och entydig definition. I uppsatsen behandlas främst den mest renodlade formen av värdepapperisering som innebär att en grupp homogena tillgångar förs över till ett s.k. specialföretag, vars huvudsakliga uppgift är att äga tillgångarna. Specialföretaget emitterar värdepapper som baseras på tillgångarnas värde. De emitterade värdepappren säljs till investerare på kapitalmarknaden. Förtjänsten från värdepappersförsäljningen används för att finansiera köpet av tillgången. Värdepapperisering utvecklades i USA i början av 1970-talet. Under 1980-talet började finansieringstekniken användas i Storbritannien och har sedan dess nått stor spridning utanför USA. Den första värdepapperiseringen som genomfördes ett svenskt företag ägde rum 1990 och genomfördes med specialföretag på Jersey. Det finns olika anledningar till att genomföra en värdepapperisering men den främsta fördelen med värdepapperisering med ett specialföretag är att finansieringen kan ske utanför den egna balansräkningen, vilket innebär att man kan uppnå en högre soliditet, bättre nyckeltal och högre likviditet. Värdepapperisering kan också innebära att finansieringen blir billigare och bidrar till en större diversifikation av kreditgivare. Uppsatsen behandlar förutsättningarna för att genomföra en värdepapperisering med ett svenskt specialföretag. Värdepapperisering har aldrig varit olaglig i Sverige, men ansågs ofördelaktig att genomföra med ett svenskt specialföretag eftersom den allmänna uppfattningen var att specialföretaget skulle komma att klassificeras som ett kreditinstitut enligt lagen om finansieringsverksamhet. Innebörden av detta är att specialföretaget skulle komma att omfattas av krav på kapitaltäckning för de fordringar som förvärvas. I syfte att underlätta för värdepapperisering infördes 2001 en ändring i lagen om finansieringsverksamhet som innebär att den verksamhet som bedrivs i ett specialföretag under vissa förutsättningar undantas från lagens tillämpningsområde och därmed också från kravet på kapitaltäckning. Det regelverk om kapitaltäckning som finns i Sverige är baserat på de riktlinjer som har tagits fram av Baselkommittén för banktillsyn. Det existerande regelverket kommer att förändras i och med införandet av nya riktlinjer, det s.k. Basel II. När det gäller värdepapperisering innebär Basel II förändringar när det gäller originatorn och investerarna i en värdepapperisering. Det ställs högre krav på att risken verkligen skall ha flyttats över från originatorn för att värdepapperisering utanför balansräkningen skall kunna ske och hur risken skall beräknas för de värdepapperiserade elementen. Jag har inte lyckats hitta några uppgifter som tyder på att någon värdepapperisering med ett svenskt specialföretag har genomförts. Detta kan bero på att det generellt finns en allmän misstro och ett ointresse från svenska företag att använda sig av värdepapperisering för sin finansiering. De svenska företag som använder sig av värdepapperisering har valt att genomföra transaktionen utomlands. Anledningen till att företagen inte väljer att använda sig av ett svenskt specialföretag kan bero på att förutsättningarna för att genomföra en värdepapperisering i Sverige inte är så goda. Undantaget för specialföretag i lagen om finansieringsverksamhet gäller endast om specialföretaget förvärvar fordringar vid enstaka tillfällen vilket vara en anledning till ointresset för att genomföra värdepapperisering i Sverige. En annan anledning kan vara att man väljer att förlägga specialföretaget i ett land som har mer förmånlig skattelagstiftning och lagstiftning som underlättar för en viss struktur. I de länder där värdepapperisering är vanligt förekommande sker värdepapperisering vanligen med hjälp av en s.k. ''trust'' som agerar som holdingbolag. Strukturen har den fördelen att den förhindrar att ett koncernförhållande uppstår. Ur sakrättslig synpunkt innebär trusten också att det är lättare att skapa ett sakrättsligt skydd för specialföretagets tillgångar. Då institutet trust saknas i Sverige måste värdepapperisering struktureras annorlunda. Ett alternativ som har föreslagits är att specialföretaget kan ägas av en stiftelse. Det finns dock vissa krav som en stiftelse skall uppfylla&semic en värdepapperisering kan innebära att kravet på varaktighet inte kommer att kunna efterlevas. Det finns inte några riktlinjer för hur en svensk struktur bör se ut, förutom att specialföretaget skall vara antingen en ekonomisk förening eller ett aktiebolag för att undantaget i lagen om finansieringsverksamhet skall kunna tillämpas.

• author: Dafgård Ohron, Elin
• supervisor: Lars Gorton
• organization: Department of Law
• year: 2005
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Bankrätt
• language: Swedish
• id: 1556807
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:20
• date last changed: 2010-03-08 15:55:20