Rättfärdigande av nationella skatteregler som strider mot EG-rätten
(2006)Department of Law
- Abstract
- Medlemsstaterna i EU har genom sitt inträde i unionen överlämnat en del av sin suveränitet till gemenskapen. Beträffande direkta skatter valde medlemsländerna emellertid att behålla sin suveränitet och för att direktiv ska kunna antas på detta område krävs enhällighet. De rättigheter och skyldigheter staterna har på grund av sina medlemskap regleras i EG-fördraget. Fördragsbestämmelsernas innebörd har tolkats av EG-domstolen i många fall. Tidigt slog domstolen fast att EG-rätten utgör en del av medlemsstaternas rättsordningar, som ska följas av de nationella domstolarna. Denna princip om EG-rättens företräde har genom domen i Avoir fiscal (C-270/83) fått genomslag även på den direkta beskattningsrättens område, trots att medlemsstaterna... (More)
- Medlemsstaterna i EU har genom sitt inträde i unionen överlämnat en del av sin suveränitet till gemenskapen. Beträffande direkta skatter valde medlemsländerna emellertid att behålla sin suveränitet och för att direktiv ska kunna antas på detta område krävs enhällighet. De rättigheter och skyldigheter staterna har på grund av sina medlemskap regleras i EG-fördraget. Fördragsbestämmelsernas innebörd har tolkats av EG-domstolen i många fall. Tidigt slog domstolen fast att EG-rätten utgör en del av medlemsstaternas rättsordningar, som ska följas av de nationella domstolarna. Denna princip om EG-rättens företräde har genom domen i Avoir fiscal (C-270/83) fått genomslag även på den direkta beskattningsrättens område, trots att medlemsstaterna behållit sin suveränitet på detta område. I ett flertal fall har domstolen prövat nationella regler beträffande direkt skatt som den funnit fördragsstridiga. Många regler har ansetts utgöra hinder för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital. I flera fall har domstolen menat att en inskränkning av etableringsfriheten förelegat. Även diskriminerings- och restriktionsförbuden har lett till att domstolen ansett nationella skatteregler strida mot EG-rätten. Medlemsstaterna ges möjlighet att rättfärdiga fördragsstridiga regler. EG-fördraget medger att hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa kan rättfärdiga ett undantag från EG-rätten. Dessa rättfärdigandegrunder är dock inte aktuella beträffande skatteregler. Även andra grunder för rättfärdigande än de som uttryckligen anges i fördraget har emellertid godkänts av domstolen och denna praxis kallas för ''Rule of reason''. Domstolen har varit restriktiv med att faktiskt tillämpa särskilda rättfärdigandegrunder enligt ''Rule of reason''. Fram till år 2005 var det endast i fallet Bachmann (C-204/90) som domstolen ansett fördragsstridiga skatteregler kunna rättfärdigas. Detta år kom domen i Marks &&semic Spencer (C-446/03) och här ansågs de prövade reglerna, under vissa omständigheter, kunna rättfärdigas med hänsyn till ett antal åberopade grunder. Min uppfattning är att EG-domstolen borde vara lite mindre återhållsam beträffande rättfärdigande av fördragsstridiga skatteregler. De rättfärdigandegrunder som bygger på behovet av att säkerställa skattesystemets inre sammanhang och behovet av att förhindra skatteflykt borde ges ett, i viss utsträckning, vidare tillämpningsområde än tidigare. Skattesuveräniteten ligger trots allt kvar hos medlemsstaterna och även om fördragsfriheterna måste respekteras borde medlemsstaternas suveränitet väga tyngre än vad den hitintills gjort. Kanske är Marks &&semic Spencer (C-446/03) ett steg i denna riktning. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556846
- author
- Dahlqvist, Jenny
- supervisor
- organization
- year
- 2006
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- EG-rätt, Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1556846
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:20
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:20
@misc{1556846,
abstract = {{Medlemsstaterna i EU har genom sitt inträde i unionen överlämnat en del av sin suveränitet till gemenskapen. Beträffande direkta skatter valde medlemsländerna emellertid att behålla sin suveränitet och för att direktiv ska kunna antas på detta område krävs enhällighet. De rättigheter och skyldigheter staterna har på grund av sina medlemskap regleras i EG-fördraget. Fördragsbestämmelsernas innebörd har tolkats av EG-domstolen i många fall. Tidigt slog domstolen fast att EG-rätten utgör en del av medlemsstaternas rättsordningar, som ska följas av de nationella domstolarna. Denna princip om EG-rättens företräde har genom domen i Avoir fiscal (C-270/83) fått genomslag även på den direkta beskattningsrättens område, trots att medlemsstaterna behållit sin suveränitet på detta område. I ett flertal fall har domstolen prövat nationella regler beträffande direkt skatt som den funnit fördragsstridiga. Många regler har ansetts utgöra hinder för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital. I flera fall har domstolen menat att en inskränkning av etableringsfriheten förelegat. Även diskriminerings- och restriktionsförbuden har lett till att domstolen ansett nationella skatteregler strida mot EG-rätten. Medlemsstaterna ges möjlighet att rättfärdiga fördragsstridiga regler. EG-fördraget medger att hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa kan rättfärdiga ett undantag från EG-rätten. Dessa rättfärdigandegrunder är dock inte aktuella beträffande skatteregler. Även andra grunder för rättfärdigande än de som uttryckligen anges i fördraget har emellertid godkänts av domstolen och denna praxis kallas för ''Rule of reason''. Domstolen har varit restriktiv med att faktiskt tillämpa särskilda rättfärdigandegrunder enligt ''Rule of reason''. Fram till år 2005 var det endast i fallet Bachmann (C-204/90) som domstolen ansett fördragsstridiga skatteregler kunna rättfärdigas. Detta år kom domen i Marks &&semic Spencer (C-446/03) och här ansågs de prövade reglerna, under vissa omständigheter, kunna rättfärdigas med hänsyn till ett antal åberopade grunder. Min uppfattning är att EG-domstolen borde vara lite mindre återhållsam beträffande rättfärdigande av fördragsstridiga skatteregler. De rättfärdigandegrunder som bygger på behovet av att säkerställa skattesystemets inre sammanhang och behovet av att förhindra skatteflykt borde ges ett, i viss utsträckning, vidare tillämpningsområde än tidigare. Skattesuveräniteten ligger trots allt kvar hos medlemsstaterna och även om fördragsfriheterna måste respekteras borde medlemsstaternas suveränitet väga tyngre än vad den hitintills gjort. Kanske är Marks &&semic Spencer (C-446/03) ett steg i denna riktning.}},
author = {{Dahlqvist, Jenny}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rättfärdigande av nationella skatteregler som strider mot EG-rätten}},
year = {{2006}},
}