Återvinning till konkursbo enligt 4 kap 5 § KL och 4 kap 10 § KL

Abstract

Återvinningsbestämmelsen i 4 kap 5 § KL är subjektiv. Det är en skillnad i jämförelse med den objektiva återvinningsparagrafen 4 kap 10 § KL, som inte innehåller något subjektivt rekvisit. För att 4 kap 5 § KL skall bli tillämplig räcker det att det har uppkommit en indirekt nackdel genom transaktionen. I 4 kap 10 § KL krävs att förfarandet medfört direkt nackdel. För att återvinning enligt 4 kap 5 § KL skall kunna ske måste en rättshandling ha företagits. Även underlåtenhet att företa en rättshandling torde kunna återvinnas. En processhandling, underlåtenhet att företa en processhandling och rättshandlingar som har sin grund i exekutivt förfarande torde i vissa fall kunna föranleda återvinning enligt 4 kap 5 § KL. Rättshandlingen skall ha inneburit att en viss borgenär har gynnats framför andra, att gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller att gäldenärens skulder har ökats. Dessa tre grupperna av rättshandlingar kan sägas utgöra en exemplifiering av vilka typer av transaktioner som kan medföra nackdel för åtminstone en borgenär. Utöver dessa krav innehåller paragrafen ett insolvensrekvisit. Gäldenären skall vara eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet, bli insolvent. Det finns alltså tre möjligheter att insolvensrekvisitet är uppfyllt. Det sistnämnda kallas för indirekt insolvens. Indirekt insolvens liksom indirekt nackdel förutsätter att det föreligger adekvat kausalitet mellan rättshandlingen och insolvensen eller nackdelen. Vidare krävs att den andre, d.v.s. medkontrahenten, kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens och omständigheterna som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Det viktigaste rekvisitet i paragrafen torde vara otillbörlighetsrekvisitet. Förutom att de nämnda rekvisiten skall vara uppfyllda måste rättshandlingen på ett otillbörligt sätt ha medfört ett gynnande, en skuldökning eller ett undandragande. Bedömningen av om otillbörlighetsrekvisitet är uppfyllt görs genom en helhetsbedömning av omständigheterna i fallet. Omständigheter som talar för att rättshandlingen är otillbörlig är bl.a. att det rör sig om ett betydande belopp, rättshandlingen har skett kort före konkursutbrottet, gäldenären har befunnit sig i ett prekärt ekonomiskt läge, medkontrahenten har utövat påtryckning på gäldenären och att transaktionen är av ett ovanligt slag. Samtliga rekvisit i paragrafen måste vara uppfyllda för att återvinning skall beviljas. Återvinningskäranden har bevisbördan för att alla förutsättningar för återvinning föreligger. Ett undantag gäller för situationer då medkontrahenten är närstående till gäldenären. En närstående presumeras enligt paragrafens andra stycke vara i ond tro. Återvinningsfristen när det gäller närstående är obegränsad. Beträffande övriga medkontrahenter måste rättshandlingen ha skett mindre än fem år före fristdagen. Enligt 4 kap 10 § KL kan en betalning av en skuld i vissa fall återvinnas. För att återvinning skall vara möjlig måste den företagna transaktionen ha utgjort en betalning av en skuld. Vanliga kontantaffärer omfattas inte av bestämmelsen. Det är inte tillräckligt att transaktionen utgjort en betalning av en skuld. Den måste dessutom antingen ha erlagts med osedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. Vid bedömningen om en betalning skett med osedvanliga betalningsmedel måste det utredas om betalningsmedlet är osedvanligt med hänsyn till gäldenärens och borgenärens branscher. Även praxis mellan parterna skall beaktas. Exempel på betalningsmedel som oftast anses vara osedvanliga är betalning med varor och fordringar på tredje man. Att en betalning sker i förtid torde innebära att betalningen erlagts före den av parterna i förväg avsedda förfallodagen. Detta har lett till att en uppsägning av ett avtal med stöd av en förfalloklausul ansetts ha skett i förtid trots att förfallodagen i formell mening har inträtt. Vid bedömningen om en betalning avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning skall betalningens verkningar ses till borgenärerna som ett kollektiv. Bedömningen är relativ. Betalningens belopp skall sättas i relation till gäldenärens samlade tillgångarna. Värdet på tillgångarna skall bedömas med utgångspunkt i förhållandena när betalningen skedde. Frågan är hur stor en betalning måste vara för att vara avsevärd. Lennander förespråkar att en betalning skall anses avsevärd om den utgjort mer än 10 procent av gäldenärens tillgångar vid betalningstillfället. Hennes synsätt har blivit utsatt för kritik. Trots att en betalning av en skuld gjorts med osedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, kan den inte återvinnas om den med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses vara ordinär. Bedömningen om en betalning kan anses vara ordinär måste göras genom en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Eftersom det inte finns något subjektivt rekvisit i 4 kap 10 § KL skall hänsyn endast tas till de objektiva omständigheterna. Borgenärens onda tro har därmed ingen betydelse vid bedömningen av om en betalning kan anses vara ordinär. Att betalningen endast skett kort tid före angiven förfallodag, att den utgjort en vanlig löpande utgift, att skulden inte stått ute eller kumulerats under en längre tid och att den inte avviker från parternas normala affärsmönster är exempel på omständigheter som talar för att en betalning av en skuld skall anses ordinär. Betalningen måste också ha företagits inom återvinningsfristen för att återvinning skall bli möjlig. Återvinningsfristen i 4 kap 10 § KL är tre månader när transaktionen inte gjorts till någon som är närstående till gäldenären. Om betalningen skett till någon som var närstående är återvinningsfristen två år. En närstående har möjlighet att motbevisa och därmed undgå återvinning. Han måste då visa att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent. För att återvinning skall kunna ske måste samtliga rekvisit i paragrafen vara uppfyllda. Bevisbördan för att alla rekvisit är uppfyllda åligger återvinningskäranden. Viss osäkerhet föreligger beträffande frågan vem som skall anses ha bevisbördan när det gäller rekvisitet ordinär.

• author: Elliot, Theresa and Palm, Anna
• supervisor: Ralf Larsson
• organization: Department of Law
• year: 2002
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förmögenhetsrätt
• language: Swedish
• id: 1557165
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:20
• date last changed: 2010-03-08 15:55:20