Advanced

Ställningsfullmakt och löpande förvaltning - Behörighet och befogenhet för VD att sluta avtal av större dignitet

Eriksson Örtengren, Jon (2008)
Department of Law
Abstract
Den kontraktuella processen är oundvikligen förbunden med vissa transaktionskostnader. Dessa kostnader gör sig särskilt påminda mellan aktörer som präglas av ett mer spritt ägande. I syfte att effektivisera förvaltningen av exempelvis ett aktiebolag framstår det därför som ändamålsenligt att avgränsa möjligheterna att företräda aktiebolaget utåt till en begränsad krets av särskilt väl skickade individer. Även mellan fysiska personer är dock transaktionskostnader en realitet. Ofta kan det exempelvis finnas geografiska barriärer, alternativt informationsrelaterade hinder, som hindrar välståndsgynnande avtal från att ingås. Representationsrätten är i detta syfte ägnad att fylla ett effektivitetsbehov hos de relevanta aktörerna, genom att... (More)
Den kontraktuella processen är oundvikligen förbunden med vissa transaktionskostnader. Dessa kostnader gör sig särskilt påminda mellan aktörer som präglas av ett mer spritt ägande. I syfte att effektivisera förvaltningen av exempelvis ett aktiebolag framstår det därför som ändamålsenligt att avgränsa möjligheterna att företräda aktiebolaget utåt till en begränsad krets av särskilt väl skickade individer. Även mellan fysiska personer är dock transaktionskostnader en realitet. Ofta kan det exempelvis finnas geografiska barriärer, alternativt informationsrelaterade hinder, som hindrar välståndsgynnande avtal från att ingås. Representationsrätten är i detta syfte ägnad att fylla ett effektivitetsbehov hos de relevanta aktörerna, genom att exempelvis centralisera makten att ingå avtal till ett antal som är hanterbart eller möjliggöra tillförandet av kompetens som kan bidra till en effektivare process. De svenska reglerna om ställningsfullmakt, samt regleringen av VD:s behörighet och befogenhet i ABL, framstår som tydliga exempel på regleringar som har till syfte att minska de transaktionskostnader som jag har beskrivit ovan. VD:s behörighet och befogenhet enligt ABL brukar stundtals kallas för en särskild ställningsfullmakt och det är tydligt att den aktiebolagsrättsliga regleringen ursprungligen har utvecklats ur de avtalsrättsliga reglerna om ställningsfullmakt. Enligt min mening bör man anlägga ett mer integrerat perspektiv på dessa båda regelkomplex, mot bakgrund av framförallt det gemensamma ändamålet. Den helhetsbedömning rörande en specifik bolagsföreträdares behörighet och befogenhet som jag förespråkar skall i linje med grundläggande rättsekonomiska teorier sökas i en analys av de välståndsmaximerande ändamålsöverväganden som föranlett den aktuella regleringen. En bolagsföreträdares behörighet till följd av ställningsfullmakt får sökas i relevant sedvänja såväl som omständigheter förmedlade av huvudmannen, vilka är ägnade att ge motparten ett befogat intryck av att behörighet föreligger. Reglerna i ABL om VD:s behörighet med anledning av den löpande förvaltningen skall enligt lagtexten sökas i arten och omfattningen av aktiebolagets verksamhet. Enligt min mening innebär mitt tidigare ställningstagande att även bedömningen enligt de aktiebolagsrättsliga reglerna bör göras med hänsyn till omständigheter som är ägnade att ge motparten ett befogat intryck inom ramen för en helhetsbedömning. Det rättsekonomiska resonemang som jag här har anfört visar även vidare mot ett perspektiv på reglerna om rättshandlande genom representant som hela tiden får sättas i samband med utvecklingen inom näringslivet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Eriksson Örtengren, Jon
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förmögenhetsrätt, Avtalsrätt, Rättsekonomi
language
Swedish
id
1557274
date added to LUP
2010-03-08 15:55:20
date last changed
2010-03-08 15:55:20
@misc{1557274,
  abstract     = {Den kontraktuella processen är oundvikligen förbunden med vissa transaktionskostnader. Dessa kostnader gör sig särskilt påminda mellan aktörer som präglas av ett mer spritt ägande. I syfte att effektivisera förvaltningen av exempelvis ett aktiebolag framstår det därför som ändamålsenligt att avgränsa möjligheterna att företräda aktiebolaget utåt till en begränsad krets av särskilt väl skickade individer. Även mellan fysiska personer är dock transaktionskostnader en realitet. Ofta kan det exempelvis finnas geografiska barriärer, alternativt informationsrelaterade hinder, som hindrar välståndsgynnande avtal från att ingås. Representationsrätten är i detta syfte ägnad att fylla ett effektivitetsbehov hos de relevanta aktörerna, genom att exempelvis centralisera makten att ingå avtal till ett antal som är hanterbart eller möjliggöra tillförandet av kompetens som kan bidra till en effektivare process. De svenska reglerna om ställningsfullmakt, samt regleringen av VD:s behörighet och befogenhet i ABL, framstår som tydliga exempel på regleringar som har till syfte att minska de transaktionskostnader som jag har beskrivit ovan. VD:s behörighet och befogenhet enligt ABL brukar stundtals kallas för en särskild ställningsfullmakt och det är tydligt att den aktiebolagsrättsliga regleringen ursprungligen har utvecklats ur de avtalsrättsliga reglerna om ställningsfullmakt. Enligt min mening bör man anlägga ett mer integrerat perspektiv på dessa båda regelkomplex, mot bakgrund av framförallt det gemensamma ändamålet. Den helhetsbedömning rörande en specifik bolagsföreträdares behörighet och befogenhet som jag förespråkar skall i linje med grundläggande rättsekonomiska teorier sökas i en analys av de välståndsmaximerande ändamålsöverväganden som föranlett den aktuella regleringen. En bolagsföreträdares behörighet till följd av ställningsfullmakt får sökas i relevant sedvänja såväl som omständigheter förmedlade av huvudmannen, vilka är ägnade att ge motparten ett befogat intryck av att behörighet föreligger. Reglerna i ABL om VD:s behörighet med anledning av den löpande förvaltningen skall enligt lagtexten sökas i arten och omfattningen av aktiebolagets verksamhet. Enligt min mening innebär mitt tidigare ställningstagande att även bedömningen enligt de aktiebolagsrättsliga reglerna bör göras med hänsyn till omständigheter som är ägnade att ge motparten ett befogat intryck inom ramen för en helhetsbedömning. Det rättsekonomiska resonemang som jag här har anfört visar även vidare mot ett perspektiv på reglerna om rättshandlande genom representant som hela tiden får sättas i samband med utvecklingen inom näringslivet.},
  author       = {Eriksson Örtengren, Jon},
  keyword      = {Förmögenhetsrätt,Avtalsrätt,Rättsekonomi},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Ställningsfullmakt och löpande förvaltning - Behörighet och befogenhet för VD att sluta avtal av större dignitet},
  year         = {2008},
}