Advanced

Är tid pengar? - Om betydelsen av pengars tidspreferens vid avtalsbrott -

Eriksson, Peter (2004)
Department of Law
Abstract
Beslutsfattare i företag utgår från principen om tidspreferens, vilket innebär att en viss summa pengar anses mindre värd ju längre in i framtiden den utfaller. 100 kr tillgängliga om ett år är, allt annat lika, mindre värda än samma summa tillgänglig idag. Vissa företagsekonomiska investeringsteorier utgår från tidspreferensen för att avgöra om en investering är lönsam eller inte. Denna uppsats handlar om betydelsen av pengars tidspreferens vid bestämmandet av skadeståndets storlek vid avtalsbrott. Tidspreferensen kan bli ett problem om avtalet stadgar att någon part har rätt till framtida betalningar. Skadeståndet skall beräknas utifrån det positiva kontraktsintresset, men vad innebär detta i konkreta monetära termer i fallet med... (More)
Beslutsfattare i företag utgår från principen om tidspreferens, vilket innebär att en viss summa pengar anses mindre värd ju längre in i framtiden den utfaller. 100 kr tillgängliga om ett år är, allt annat lika, mindre värda än samma summa tillgänglig idag. Vissa företagsekonomiska investeringsteorier utgår från tidspreferensen för att avgöra om en investering är lönsam eller inte. Denna uppsats handlar om betydelsen av pengars tidspreferens vid bestämmandet av skadeståndets storlek vid avtalsbrott. Tidspreferensen kan bli ett problem om avtalet stadgar att någon part har rätt till framtida betalningar. Skadeståndet skall beräknas utifrån det positiva kontraktsintresset, men vad innebär detta i konkreta monetära termer i fallet med tidspreferens? I uppsatsen dras slutsatsen att en omräkning av betalningsströmmarna med hänsyn till samma tidpunkt bör ske för att skadan enligt det positiva kontraktsintresset ska beräknas korrekt. Tas ingen hänsyn till tidspreferensen kommer någon part oundvikligen att bli överkompenserad och avtalet kommer att ''skrivas om'' av domstolen i skadeståndshänseende. Denna slutsats påverkas inte om skadeståndsreglerna i KöpL skulle tillämpas på det brutna avtalet. I uppsatsen motiveras hur en tillämpning av skadeståndsreglerna i KöpL leder till samma slutsats som om frågan skulle ha avgjorts utifrån en tillämpning av den allmänna principen om ersättning intill det positiva kontraktsintresset. Tidspreferensen uttrycks i en kalkylräntesats som används vid beräkningarna av tidsvärdet. I uppsatsen diskuteras vilka faktorer som ska beaktas vid bestämmandet av kalkylräntans storlek samt om räntan ska bestämmas individuellt för varje skadelidande eller om någon av räntefunktionerna i RänteL kan användas istället. Slutsatsen är att kalkylräntan bör bestämmas individuellt för varje skadelidande samt att räntefunktionerna i RänteL inte består av samma delmoment som kalkylräntan. Det skulle därför vara olämpligt att använda t.ex. dröjsmålsräntan i RänteL som kalkylränteschablon. Frågan kan även regleras i avtalet. Kalkylräntans storlek i den här diskuterade typsituationen är en omständighet av omedelbar relevans och det är den skadelidande som har bevisbördan för detta rättsfaktum. I uppsatsen konstateras att en sänkning av beviskravet bör ske eftersom det kan vara orimligt svårt för den skadelidande att prestera bevisning för viss kalkylräntenivå som når upp till det normala beviskravet i tvistemål. Uppsatsen avslutas genom att ett verkligt avgörande från Svea Hovrätt analyseras i detalj. Analysen visar att såväl parternas som domstolens argumentation stundom är behäftad med brister, varpå ett eget lösningsförslag presenteras. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Eriksson, Peter
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Företagsekonomi, Processrätt, Skadeståndsrätt
language
Swedish
id
1557319
date added to LUP
2010-03-08 15:55:20
date last changed
2010-03-08 15:55:20
@misc{1557319,
  abstract     = {Beslutsfattare i företag utgår från principen om tidspreferens, vilket innebär att en viss summa pengar anses mindre värd ju längre in i framtiden den utfaller. 100 kr tillgängliga om ett år är, allt annat lika, mindre värda än samma summa tillgänglig idag. Vissa företagsekonomiska investeringsteorier utgår från tidspreferensen för att avgöra om en investering är lönsam eller inte. Denna uppsats handlar om betydelsen av pengars tidspreferens vid bestämmandet av skadeståndets storlek vid avtalsbrott. Tidspreferensen kan bli ett problem om avtalet stadgar att någon part har rätt till framtida betalningar. Skadeståndet skall beräknas utifrån det positiva kontraktsintresset, men vad innebär detta i konkreta monetära termer i fallet med tidspreferens? I uppsatsen dras slutsatsen att en omräkning av betalningsströmmarna med hänsyn till samma tidpunkt bör ske för att skadan enligt det positiva kontraktsintresset ska beräknas korrekt. Tas ingen hänsyn till tidspreferensen kommer någon part oundvikligen att bli överkompenserad och avtalet kommer att ''skrivas om'' av domstolen i skadeståndshänseende. Denna slutsats påverkas inte om skadeståndsreglerna i KöpL skulle tillämpas på det brutna avtalet. I uppsatsen motiveras hur en tillämpning av skadeståndsreglerna i KöpL leder till samma slutsats som om frågan skulle ha avgjorts utifrån en tillämpning av den allmänna principen om ersättning intill det positiva kontraktsintresset. Tidspreferensen uttrycks i en kalkylräntesats som används vid beräkningarna av tidsvärdet. I uppsatsen diskuteras vilka faktorer som ska beaktas vid bestämmandet av kalkylräntans storlek samt om räntan ska bestämmas individuellt för varje skadelidande eller om någon av räntefunktionerna i RänteL kan användas istället. Slutsatsen är att kalkylräntan bör bestämmas individuellt för varje skadelidande samt att räntefunktionerna i RänteL inte består av samma delmoment som kalkylräntan. Det skulle därför vara olämpligt att använda t.ex. dröjsmålsräntan i RänteL som kalkylränteschablon. Frågan kan även regleras i avtalet. Kalkylräntans storlek i den här diskuterade typsituationen är en omständighet av omedelbar relevans och det är den skadelidande som har bevisbördan för detta rättsfaktum. I uppsatsen konstateras att en sänkning av beviskravet bör ske eftersom det kan vara orimligt svårt för den skadelidande att prestera bevisning för viss kalkylräntenivå som når upp till det normala beviskravet i tvistemål. Uppsatsen avslutas genom att ett verkligt avgörande från Svea Hovrätt analyseras i detalj. Analysen visar att såväl parternas som domstolens argumentation stundom är behäftad med brister, varpå ett eget lösningsförslag presenteras.},
  author       = {Eriksson, Peter},
  keyword      = {Företagsekonomi,Processrätt,Skadeståndsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Är tid pengar? - Om betydelsen av pengars tidspreferens vid avtalsbrott -},
  year         = {2004},
}