Försiktighetsprincipens innebörd i EG-rätten

Abstract

Den första delen av min uppsats, om försiktighetsprincipens innebörd i den internationella miljörätten, är relativt deskriptiv men följande slutsatser anser jag vara värda att belysa. En enhetlig definition av försiktighetsprincipen existerar inte i den internationella miljörätten. Inom doktrinen finns många förespråkare för att Rio-deklarationens definition av försiktighetsprincipen skall betraktas som den officiella och gällande definitionen i internationella miljösammanhang. Detta då Rio-deklarationen har skrivits under av ett mycket stort antal länder, inklusive av Sverige, och att 181 stater samt EG och 15000 icke-statliga organisationer deltog i den konferens som låg till grund för Rio-deklarationens utformning. Jag är av uppfattningen att försiktighetsprincipens definition tar sitt ursprung i Rio- deklarationen, men att dess omfång och närmare definition måste bestämmas i enlighet med de mål och allmänna förpliktelser som följer av de traktat, i vilka försiktighetsprincipen ingår, och således tolkas i den kontexten. För att förstå försiktighetsprincipens innebörd tycker jag att det är viktigt att upprätthålla distinktionen mellan risk och osäkerhet. Osäkerhet kan föreligga i de fall då en riskbedömning kan genomföras och i de fall en sådan inte kan genomföras. Syftet med försiktighetsprincipen måste vara att den skall äga tillämplighet både vid osäkerhet och vid risk. Då kan försiktighetsprincipen användas även i de situationer när risken inte kan kvantifieras, med anledning av att osäkerheten i bedömningarna är för stor. Att ta sin utgångspunkt i osäkerhet anser jag vara i enlighet med försiktighetsprincipens syfte, dvs att miljöhänsyn skall ges företräde när det förekommer osäkerhet i det vetenskapliga materialet. Det är för tillämpligheten av försiktighetsprincipen alltså inte nödvändigt att bedöma riskens omfattning när osäkerheten är för stor. Försiktighetsprincipen bör tolkas så att den utgår från osäkerhet och inte risk. Jag ser en omvänd bevisbörda som en konsekvens av försiktighetsprincipen. Detta kommer jag fram till med stöd av en majoritet inom doktrinen och genom en språklig tolkning av försiktighetsprincipen. Bevisbördan placeras på den potentiella verksamhetsutövaren när den kompetenta myndigheten konstaterat en risk. Verksamhetsutövaren har då att bevisa att denna risk inte existerar. För att osäkerheten skall komma att gå ut över rätt objekt, d.v.s. inte på miljön, skall risk anses föreligga även då myndigheten inte kan bedöma risken på grund utav exempelvis bristande vetenskapligt material. Bristerna i informationsunderlaget skall verka till verksamhetsutövarens nackdel och bristande informationsunderlag stödjer förekomsten av osäkerhet. Ovan förda resonemang innebär ett relativt lågt beviskrav för myndigheten som vill vidta miljöskyddsåtgärder. Beviskravet för den potentiella verksamhetsutövaren skall avgöras efter en skälighetsavvägning då ''nollrisk'' är ytterst svårt att visa. Syftet med försiktighetsprincipen måste vara att minimera osäkerhet, vilket leder till krav om att ett så fullständigt vetenskapligt material som möjligt skall ligga till grund för riskbedömningarna. Materialet skall vara opartiskt och oberoende. Det finns ett stort utrymme för avvägningar när försiktighetsprincipen används och försiktighetsprincipen lämnar inga specifika riktlinjer när det gäller dessa avvägningar, förutom att de skall baseras på att miljöhänsyn skall få företräde vid osäkerhet. Juridiskt saknas vägledning avseende beviskraven för den kompetenta myndigheten och för den potentiella verksamhetsutövaren. Därför anser jag att dessa krav bör regleras nationellt när varje land införlivar försiktighetsprincipen. Vid bristande informationsunderlag är inte risk ett krav, utan osäkerhet, men det måste ändå röra sig om en välgrundad vetenskaplig misstanke. Det krävs för skydda den potentiella verksamhetsutövaren för godtyckligt fattade ingrepp. Jag finner att försiktighetsprincipen uppfyller de formella kriterierna för att utgöra en internationell sedvänja. Principen återfinns i flera dokument med bred anslutning bakom sig och det inte finns några stater som varken förnekar eller ifrågasätter att principen är en legitim bas för att vidta åtgärder. Detta stöds av både Europaparlamentet och kommissionen. Den andra delen av min uppsats har behandlat försiktighetsprincipens innebörd i EG- rätten och avslutades med ett rättsfall för att på ett konkret sätt visa försiktighetsprincipens tillämpning och innebörd. Jag har redovisat mina slutsatser rörande rättsfallet separat men i vissa hänseenden bör de ses i ett sammanhang och läsas tillsammans. Jag är av uppfattningen att försiktighetsprincipen i EG-fördraget utgår från Rio-deklarationens definition som sedan gemenskapens institutioner närmare har att definiera i enlighet med de mål och allmänna förpliktelser som följer av fördraget. Kommissionens meddelande samt rådet och parlamentets resolution om det samma, har gjort definitionen av försiktighetsprincipen enhetligare. I korta drag kan försiktighetsprincipen definieras som följande. Principen har en allmän omfattning och kan komma att tillämpas inom gemenskapens alla områden. Försiktighetsprincipen omfattar de särskilda omständigheter när vetenskapliga belägg är ofullständiga, inkonklusiva eller osäkra och det finns indikationer genom preliminär, saklig och vetenskaplig utvärdering att det finns skälig grund till oro att de potentiellt riskfyllda effekterna på miljö, människors, djurs och växters hälsa kan vara oförenliga med den skyddsnivå som valts. Tillämpningen av försiktighetsprincipen skall inte förhindras av att otillräckliga eller inkonklusiva vetenskapliga fakta leder till att risken inte helt kan visas, dess omfattning kvantifieras samt dess effekter fastställas. Det existerar inte någon minimigräns för risken under vilken försiktighetsprincipen inte kan tillämpas, utan även i de fall där riskerna är små kan den åberopas. Jag anser att gemenskapen skall beakta försiktighetsprincipen inte bara när de utformar sin miljöpolitik utan också vid enskilda åtgärder. Försiktighetsprincipen placerar en sådan skyldighet på dem, såsom den kommer till uttryck i artikel 174.2 i EG-fördraget. Det vore konstigt om de var skyldiga enligt ordalydelsen i artikel 174.2 att bygga sin miljöpolitik på försiktighetsprincipen och sedan inte vara skyldiga att beakta den vid genomförandet av enskilda åtgärder. Försiktighetsprincipen ger inte upphov till rättigheter och skyldigheter som enskilda kan åberopa gentemot medlemsstaten, utan principen måste preciseras genom sekundärrätten för att direkt kunna utgöra en konkret grund för krav på miljöskyddsåtgärder. Komissionens meddelande, samt rådet och parlamentets resolution om det samma, fastställer de faktorer som skall verka ledande för åberopandet av försiktighetsprincipen i EG- rätten samt riktlinjer för dess tillämpning. Aktuella dokument skapar en möjlighet att kontrollera att försiktighetsprincipen tillämpas korrekt och medför att berörda parters rättsliga säkerhet ökar. Institutionernas texter är dock inte fulländade och de skall snarare betraktas som ett steg i rätt riktning. De berör inte den viktiga aspekten när fara skall anses konstaterad. Vad krävs att myndigheten bevisar? Av institutionernas dokument framgår endast att försiktighetsprincipen kan åberopas när den vetenskapliga informationen är ofullständig eller inkonklusiv och det finns indikationer på att de möjliga effekterna på miljön eller människors, djurs eller växters hälsa kan vara potentiellt riskfyllda och oförenliga med den skyddsnivå som valts. Det krävs inte några avgörande bevis på ett visst orsakssamband mellan ett faktum eller en produkt som medför potentiell risk och misstänkta effekter och det existerar inte någon minimigräns för risken under vilken försiktighetsprincipen inte bör tillämpas. Jag tycker det är av hög vikt att riktlinjer för när fara skall anses konstaterad framarbetas. Detta är särskilt viktigt då bevisbördan i detta skede kan komma att gå över på den potentiella verksamhetsutövaren. Vad avser bevisbördan borde institutionerna, för att öka rättssäkerheten, arbeta fram bestämmelser som skall ligga till grund för att avgöra vem som det åligger att tillhandahålla nödvändiga vetenskapliga uppgifter. En annan viktig fråga som institutionerna förbisett är vad den potentiella verksamhetsutövaren har att bevisa när bevisbördan gått över på honom. Nollrisk är i verkligheten mycket sällsynt, skall det då göras sannolikt att verksamheten är utan risk? Beviskravet för den potentiella verksamhetsutövaren skall avgöras efter en skälighetsavvägning då ''nollrisk'' är ytterst svårt att påvisa. Juridiskt saknas vägledning avseende beviskraven, både för den kompetenta myndigheten och för den potentiella verksamhetsutövaren. Då risk inte är ett krav vid bristande informationsunderlag, utan istället osäkerhet, måste det ändock röra en välgrundad vetenskaplig misstanke, vilket krävs för skydda den potentiella verksamhetsutövaren för godtyckligt fattade ingrepp. Utifrån institutionernas texter kan det utläsas att man inom EU använder sig av den ''angloamerikanska synen'', vilken leder till att försiktighetsprincipen är tillämplig även när faktaunderlaget är så vagt att en riskbedömning inte går att genomföra. Försiktighetsprincipen sätts där in i ett allmänt samband med riskbedömning och riskhantering. I kommissionens meddelande om försiktighetsprincipen föreslås riktlinjer för hur försiktighetsprincipen kan tillämpas så att en gemensam uppfattning om bästa sättet att bedöma och hantera risker kan uppnås, och om hur man skall hantera dessa i de fall när forskningsrönen inte ger en tillräckligt skarp bild för att möjliggöra en fullständig bestämning och utvärdering. Jag vill poängtera att institutionernas texter är ett steg i rätt riktning, men inte på långa vägar något fulländat juridiskt verktyg.

• author: Fernström, Petra
• supervisor: Annika Nilsson
• organization: Department of Law
• year: 2002
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Miljörätt
• language: Swedish
• id: 1557461
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:21
• date last changed: 2010-03-08 15:55:21