Advanced

Utvecklingen av humanitära interventioner efter Kosovo

Fransson, Johan (2006)
Department of Law
Abstract
Problemet med humanitära interventioner är att de ställer mänskliga rättigheter - en grundläggande moralisk fråga, mot suveränitet - en grundläggande princip i mellanstatliga relationer. Uppsatsens kärna är en fallstudie av interventionen i Kosovo 1999 och syftet är att undersöka dess laglighet samt att undersöka politiska faktorer som legat till grund för och påverkat beslutet av NATO att intervenera i provinsen. Ett annat syfte är att utreda hur Kosovo interventionen påverkar framtida möjligheter att intervenera humanitärt. I grunden för ett resonemang kring detta finns FN-stadgans olika regler om våldsförbud och suveränitet och dessas undantag. Våldsförbudet är en av FN:s starkaste regler och fastslår att nationer skall avstå från våld... (More)
Problemet med humanitära interventioner är att de ställer mänskliga rättigheter - en grundläggande moralisk fråga, mot suveränitet - en grundläggande princip i mellanstatliga relationer. Uppsatsens kärna är en fallstudie av interventionen i Kosovo 1999 och syftet är att undersöka dess laglighet samt att undersöka politiska faktorer som legat till grund för och påverkat beslutet av NATO att intervenera i provinsen. Ett annat syfte är att utreda hur Kosovo interventionen påverkar framtida möjligheter att intervenera humanitärt. I grunden för ett resonemang kring detta finns FN-stadgans olika regler om våldsförbud och suveränitet och dessas undantag. Våldsförbudet är en av FN:s starkaste regler och fastslår att nationer skall avstå från våld och hot om våld för att lösa mellanstatliga konflikter. En princip som utvecklades och fastställdes i och med antagandet av Friendly relations deklarationen 1970. Detta ställs i ett fall som detta mot skyddet för mänskliga rättigheter vilket fått mer och mer betydelse i den internationella rätten under senare delen av 90-talet och början av 2000-talet. Även skyddet av mänskliga rättigheter är fundamentalt den internationella rätten. Det finns de som förespråkar att en humanitär intervention skall kunna få en legal status fristående från FN-stadgan. International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS) ställer t.ex. upp ett antal kriterier för detta. En storskalig förlust av människoliv eller etnisk rensning måste äga rum. För att få intervenera skall den dominerande anledningen också vara humanitär och den intervenerande styrkan skall själv följa den humanitära rätten och respektera de mänskliga rättigheterna. Dessutom måste en intervention ske först efter att alla andra medel har uttömts - våldsanvändning är sista utvägen. En sådan fristående rätt är dock starkt omdebatterad och det finns i nuläget ingen sådan fristående rätt att stödja sig mot. Human rights Watch förespråkar att en intervention skall vara godkänd av säkerhetsrådet under kapitel VII i FN-stadgan. Andra teorier hävdar att detta inte krävs utan att det finns andra grunder för legitimitet, såsom en bred koalition, det finns också de som hävdar att alla nationer har en skyldighet att intervenera om det föranleds av de grova övergrepp som ställs upp som krav av ICISS. Det politiska klimatet kring Kosovo är något speciellt då interventionen är riktad mot en stat som redan innan situationen i Kosovo blossade upp till en kris och inbördeskrig åtnjöt väldigt lite förtroende från det internationella samfundet i stort, det stöd Milosevic regim kunde hitta fanns i öst och framförallt hos ryssland. Detta gjorde att det hade två av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet delvis på sin sida och med de veton som skulle kunna hindra alla resolutioner som skulle kunna auktorisera hot om våld eller våld för att hindra de etniska motsättningarna om en sådan skulle bli aktuell. Konflikten i Kosovo har rötter som går långt tillbaka i tiden men har sin omedelbara upprinnelse i början av 1990-talet och den nationalistiska våg som bar fram Slobodan Milosevic till makten. Denna nya regim drog tillbaka den status av autonomi som provinsen åtnjutit sedan 1974 med den följd att missnöjet, som yttrade sig i politiskt och väpnat motstånd växte sig starkare. De sista åren under 1990-talet pågick ett gerillakrig i Kosovo där regeringssidans motåtgärder slog kraftigt mot civilbefolkningen något som resulterade i en etnisk rensning och att en stor mängd människor tvingades till flykt. Den 23 mars påbörjade NATO en bombningskampanj som skulle vara fram till den 9 juli då resolution 1244 röstades igenom i FN:s säkerhetsråd. Kosovointerventionen föregås av ett antal resolutioner i FN:s säkerhetsråd dock utan att någon av dessa auktoriserar våld vilket leder till frågor angående interventionens legitimitet. Dessa resolutioner refererar visserligen till möjligheten att vidta kraftigare åtgärder och det har hävdats att en rätt till våldsanvändning går att läsa ut implicit ur dessa. Det har också hävdats att resolution 1244 som kunde komma till stånd tack vare NATO:s intervention fungerar som ett bemyndigande ex post facto av densamma. Det första av dessa två argument går i direkt strid med FN-stadgan och det krav på ett uttryckligt stöd under dess kapitel VII för att legitimera en sådan. Det andra argumentet som tidigare används i andra fall, får enligt mitt tycke snarare ses som en bekräftelse på det av NATO och Jugoslavien undertecknande avtalet och inte som en bemyndigande av våldsanvändningen i sig. Enligt min mening är en fristående rätt till humanitär intervention under framväxande och detta är något som kommer bekräftas eller förkastas i och med nästa fall som kan associeras till humanitära interventioner utan ett tidigare godkännande av säkerhetsrådet. Detta är dock problematiskt då det ställer moraliska ställningstaganden över gällande rätt. En underminerar folkrättens betydelse som låter politik och moral bryta dessa utan någon egentlig kontroll Kosovokommissionen kom till slutsatsen att interventionen var legitim men inte legal. Legitim på grund av sitt syfte och icke legal för att den ägde rum i strid med FN - stadgan. Något som stämmer väl överens med mina egna slutsatser. Detta väcker andra frågeställningar som är betydligt större än Kosovointerventionen i sig, frågor om FN-systemets förmåga at hantera moderna snabbt uppblossande etniska konflikter. FN-systemet är uppbyggt för att hantera en värld som den såg ut efter andra världskriget, en värld som inte längre finns idag. Detta är något som enligt min mening borde utgöra en av kärnpunkterna vad gäller diskussionen om humanitära interventioner men som nämnts väldigt lite i doktrinen. Skall FN kunna behålla sin roll i världspolitiken måste dess stadgar ändras och anpassas för att få in rätten till en fristående humanitär intervention, med fastställda kriterier för detta, om nästa fall pekar i samma riktning som Kosovo. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Fransson, Johan
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Folkrätt
language
Swedish
id
1557542
date added to LUP
2010-03-08 15:55:21
date last changed
2010-03-08 15:55:21
@misc{1557542,
  abstract     = {Problemet med humanitära interventioner är att de ställer mänskliga rättigheter - en grundläggande moralisk fråga, mot suveränitet - en grundläggande princip i mellanstatliga relationer. Uppsatsens kärna är en fallstudie av interventionen i Kosovo 1999 och syftet är att undersöka dess laglighet samt att undersöka politiska faktorer som legat till grund för och påverkat beslutet av NATO att intervenera i provinsen. Ett annat syfte är att utreda hur Kosovo interventionen påverkar framtida möjligheter att intervenera humanitärt. I grunden för ett resonemang kring detta finns FN-stadgans olika regler om våldsförbud och suveränitet och dessas undantag. Våldsförbudet är en av FN:s starkaste regler och fastslår att nationer skall avstå från våld och hot om våld för att lösa mellanstatliga konflikter. En princip som utvecklades och fastställdes i och med antagandet av Friendly relations deklarationen 1970. Detta ställs i ett fall som detta mot skyddet för mänskliga rättigheter vilket fått mer och mer betydelse i den internationella rätten under senare delen av 90-talet och början av 2000-talet. Även skyddet av mänskliga rättigheter är fundamentalt den internationella rätten. Det finns de som förespråkar att en humanitär intervention skall kunna få en legal status fristående från FN-stadgan. International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS) ställer t.ex. upp ett antal kriterier för detta. En storskalig förlust av människoliv eller etnisk rensning måste äga rum. För att få intervenera skall den dominerande anledningen också vara humanitär och den intervenerande styrkan skall själv följa den humanitära rätten och respektera de mänskliga rättigheterna. Dessutom måste en intervention ske först efter att alla andra medel har uttömts - våldsanvändning är sista utvägen. En sådan fristående rätt är dock starkt omdebatterad och det finns i nuläget ingen sådan fristående rätt att stödja sig mot. Human rights Watch förespråkar att en intervention skall vara godkänd av säkerhetsrådet under kapitel VII i FN-stadgan. Andra teorier hävdar att detta inte krävs utan att det finns andra grunder för legitimitet, såsom en bred koalition, det finns också de som hävdar att alla nationer har en skyldighet att intervenera om det föranleds av de grova övergrepp som ställs upp som krav av ICISS. Det politiska klimatet kring Kosovo är något speciellt då interventionen är riktad mot en stat som redan innan situationen i Kosovo blossade upp till en kris och inbördeskrig åtnjöt väldigt lite förtroende från det internationella samfundet i stort, det stöd Milosevic regim kunde hitta fanns i öst och framförallt hos ryssland. Detta gjorde att det hade två av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet delvis på sin sida och med de veton som skulle kunna hindra alla resolutioner som skulle kunna auktorisera hot om våld eller våld för att hindra de etniska motsättningarna om en sådan skulle bli aktuell. Konflikten i Kosovo har rötter som går långt tillbaka i tiden men har sin omedelbara upprinnelse i början av 1990-talet och den nationalistiska våg som bar fram Slobodan Milosevic till makten. Denna nya regim drog tillbaka den status av autonomi som provinsen åtnjutit sedan 1974 med den följd att missnöjet, som yttrade sig i politiskt och väpnat motstånd växte sig starkare. De sista åren under 1990-talet pågick ett gerillakrig i Kosovo där regeringssidans motåtgärder slog kraftigt mot civilbefolkningen något som resulterade i en etnisk rensning och att en stor mängd människor tvingades till flykt. Den 23 mars påbörjade NATO en bombningskampanj som skulle vara fram till den 9 juli då resolution 1244 röstades igenom i FN:s säkerhetsråd. Kosovointerventionen föregås av ett antal resolutioner i FN:s säkerhetsråd dock utan att någon av dessa auktoriserar våld vilket leder till frågor angående interventionens legitimitet. Dessa resolutioner refererar visserligen till möjligheten att vidta kraftigare åtgärder och det har hävdats att en rätt till våldsanvändning går att läsa ut implicit ur dessa. Det har också hävdats att resolution 1244 som kunde komma till stånd tack vare NATO:s intervention fungerar som ett bemyndigande ex post facto av densamma. Det första av dessa två argument går i direkt strid med FN-stadgan och det krav på ett uttryckligt stöd under dess kapitel VII för att legitimera en sådan. Det andra argumentet som tidigare används i andra fall, får enligt mitt tycke snarare ses som en bekräftelse på det av NATO och Jugoslavien undertecknande avtalet och inte som en bemyndigande av våldsanvändningen i sig. Enligt min mening är en fristående rätt till humanitär intervention under framväxande och detta är något som kommer bekräftas eller förkastas i och med nästa fall som kan associeras till humanitära interventioner utan ett tidigare godkännande av säkerhetsrådet. Detta är dock problematiskt då det ställer moraliska ställningstaganden över gällande rätt. En underminerar folkrättens betydelse som låter politik och moral bryta dessa utan någon egentlig kontroll Kosovokommissionen kom till slutsatsen att interventionen var legitim men inte legal. Legitim på grund av sitt syfte och icke legal för att den ägde rum i strid med FN - stadgan. Något som stämmer väl överens med mina egna slutsatser. Detta väcker andra frågeställningar som är betydligt större än Kosovointerventionen i sig, frågor om FN-systemets förmåga at hantera moderna snabbt uppblossande etniska konflikter. FN-systemet är uppbyggt för att hantera en värld som den såg ut efter andra världskriget, en värld som inte längre finns idag. Detta är något som enligt min mening borde utgöra en av kärnpunkterna vad gäller diskussionen om humanitära interventioner men som nämnts väldigt lite i doktrinen. Skall FN kunna behålla sin roll i världspolitiken måste dess stadgar ändras och anpassas för att få in rätten till en fristående humanitär intervention, med fastställda kriterier för detta, om nästa fall pekar i samma riktning som Kosovo.},
  author       = {Fransson, Johan},
  keyword      = {Folkrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Utvecklingen av humanitära interventioner efter Kosovo},
  year         = {2006},
}