Rättspsykiatrisk undersökning - dess betydelse för rättegången i brottmål
(2005)Department of Law
- Abstract
- Denna uppsats kommer att belysa några av de processrättsliga problem som kan uppstå när en domare beslutar att en tilltalad skall genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Ovanstående är något som verkligen ligger i tiden, då det är många fall som gör ett upphåll i huvudförhandlingen på grund av att den tilltalade skall genomgå en sådan undersökning. Domstolen får besluta om rättspsykiatrisk undersökning i syfte att kunna bedöma om det finns medicinska förutsättningar att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård eller om den misstänkte har begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. För att domstolen skall kunna besluta om rättspsykiatrisk undersökning krävs dock att gärningsmannen har erkänt gärningen... (More)
- Denna uppsats kommer att belysa några av de processrättsliga problem som kan uppstå när en domare beslutar att en tilltalad skall genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Ovanstående är något som verkligen ligger i tiden, då det är många fall som gör ett upphåll i huvudförhandlingen på grund av att den tilltalade skall genomgå en sådan undersökning. Domstolen får besluta om rättspsykiatrisk undersökning i syfte att kunna bedöma om det finns medicinska förutsättningar att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård eller om den misstänkte har begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. För att domstolen skall kunna besluta om rättspsykiatrisk undersökning krävs dock att gärningsmannen har erkänt gärningen eller att det föreligger övertygande bevisning om att så är fallet. Det krävs därutöver att den tilltalade står åtalad för brott, för vilket påföljden inte kan stannas vid böter. Nuvarande ordning innebär många gånger att huvudförhandlingen nästan nått sitt slut, innan rätten beslutar om rättspsykiatrisk undersökning. I Rättegångsutredningens betänkande SOU 2000:70 och i Psykansvarskommitténs betänkande 2002:3 föreslås att man skall tidigarelägga den rättspsykiatriska undersökningen i processen så att det skall bli möjligt för rätten att besluta om sådan undersökning när det föreligger tillräckliga skäl för åtal. Jag delar deras uppfattning, eftersom en sådan ordning bäst skulle överensstämma med koncentrationsprincipen, och huvudförhandlingen skulle i så fall inte behöva avbrytas för att den tilltalade skall genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Med en sådan ordning utökas dessutom möjligheten att erhålla erforderlig vård och behandling på ett tidigare stadium för den som bedöms lida av någon form av psykisk störning. Gällande lagstiftning innebär vidare att rätten som huvudregel håller fortsatt huvudförhandling efter att den tilltalade har genomgått den rättspsykiatriska undersökningen. Undantag från detta kan till exempel göras om den tilltalade förebringar ny bevisning. Före 1993 gällde att man skulle hålla en ny huvudförhandling efter sådan undersökning. Praxis visade dock att det var vanligt förekommande att det var samma domare som deltog vid båda förhandlingstillfällena, och bevisningen från första förhandlingstillfället lästes vanligtvis upp från protokoll eller spelades upp från band. Skillnaderna mellan de båda ordningarna bedöms därför vara ytterst marginella, om än några, varför jag inte kan se någon större effektivitetsvinst med den nu gällande rättsordningen. Den nu gällande ordningen med fortsatt huvudförhandling efter genomförd rättspsykiatrisk undersökning har inte så sällan aktualiserat frågan om domarjäv, då det har befarats att domaren, i dessa situationer, redan har föregripit skuldfrågan i samband beslutet om rättspsykiatrisk undersökning. Både svenska lagstiftare och Europadomstolen (Hauschildt mot Danmark, dom den 25 november 1993) har uttalat att enbart den omständigheten att en domstol har beslutat om rättspsykiatrisk undersökning, eller häktning, i sig inte utgör rättegångshinder i form av jäv. Däremot kan särskilda omständigheter i ett fall vara sådana att de ändå berättigar till en annan slutsats. Rättegångsutredningen föreslår i betänkande 2000:70 att, alldeles oavsett om man anser att en domare har föregripit skuldfrågan eller inte, bör den fortsatta huvudförhandlingen ändå hållas av en ny sammansättning domare och ledamöter. På detta sätt behöver jävsproblematiken överhuvudtaget inte aktualiseras i samband med rättspsykiatriska undersökningar. Jag är av samma mening, men det krävs att de nya domarna och ledamöterna är väl insatta i vad som inträffade vid första förhandlingstillfället. Ett förslag är att inleda den fortsatta huvudförhandlingen på samma sätt som man gjorde före 1993, nämligen genom att läsa upp från protokoll eller spela upp från band vad som förekommit vid första förhandlingen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1557578
- author
- Fredriksson, Katarina
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt, Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1557578
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:21
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:21
@misc{1557578,
abstract = {{Denna uppsats kommer att belysa några av de processrättsliga problem som kan uppstå när en domare beslutar att en tilltalad skall genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Ovanstående är något som verkligen ligger i tiden, då det är många fall som gör ett upphåll i huvudförhandlingen på grund av att den tilltalade skall genomgå en sådan undersökning. Domstolen får besluta om rättspsykiatrisk undersökning i syfte att kunna bedöma om det finns medicinska förutsättningar att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård eller om den misstänkte har begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. För att domstolen skall kunna besluta om rättspsykiatrisk undersökning krävs dock att gärningsmannen har erkänt gärningen eller att det föreligger övertygande bevisning om att så är fallet. Det krävs därutöver att den tilltalade står åtalad för brott, för vilket påföljden inte kan stannas vid böter. Nuvarande ordning innebär många gånger att huvudförhandlingen nästan nått sitt slut, innan rätten beslutar om rättspsykiatrisk undersökning. I Rättegångsutredningens betänkande SOU 2000:70 och i Psykansvarskommitténs betänkande 2002:3 föreslås att man skall tidigarelägga den rättspsykiatriska undersökningen i processen så att det skall bli möjligt för rätten att besluta om sådan undersökning när det föreligger tillräckliga skäl för åtal. Jag delar deras uppfattning, eftersom en sådan ordning bäst skulle överensstämma med koncentrationsprincipen, och huvudförhandlingen skulle i så fall inte behöva avbrytas för att den tilltalade skall genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Med en sådan ordning utökas dessutom möjligheten att erhålla erforderlig vård och behandling på ett tidigare stadium för den som bedöms lida av någon form av psykisk störning. Gällande lagstiftning innebär vidare att rätten som huvudregel håller fortsatt huvudförhandling efter att den tilltalade har genomgått den rättspsykiatriska undersökningen. Undantag från detta kan till exempel göras om den tilltalade förebringar ny bevisning. Före 1993 gällde att man skulle hålla en ny huvudförhandling efter sådan undersökning. Praxis visade dock att det var vanligt förekommande att det var samma domare som deltog vid båda förhandlingstillfällena, och bevisningen från första förhandlingstillfället lästes vanligtvis upp från protokoll eller spelades upp från band. Skillnaderna mellan de båda ordningarna bedöms därför vara ytterst marginella, om än några, varför jag inte kan se någon större effektivitetsvinst med den nu gällande rättsordningen. Den nu gällande ordningen med fortsatt huvudförhandling efter genomförd rättspsykiatrisk undersökning har inte så sällan aktualiserat frågan om domarjäv, då det har befarats att domaren, i dessa situationer, redan har föregripit skuldfrågan i samband beslutet om rättspsykiatrisk undersökning. Både svenska lagstiftare och Europadomstolen (Hauschildt mot Danmark, dom den 25 november 1993) har uttalat att enbart den omständigheten att en domstol har beslutat om rättspsykiatrisk undersökning, eller häktning, i sig inte utgör rättegångshinder i form av jäv. Däremot kan särskilda omständigheter i ett fall vara sådana att de ändå berättigar till en annan slutsats. Rättegångsutredningen föreslår i betänkande 2000:70 att, alldeles oavsett om man anser att en domare har föregripit skuldfrågan eller inte, bör den fortsatta huvudförhandlingen ändå hållas av en ny sammansättning domare och ledamöter. På detta sätt behöver jävsproblematiken överhuvudtaget inte aktualiseras i samband med rättspsykiatriska undersökningar. Jag är av samma mening, men det krävs att de nya domarna och ledamöterna är väl insatta i vad som inträffade vid första förhandlingstillfället. Ett förslag är att inleda den fortsatta huvudförhandlingen på samma sätt som man gjorde före 1993, nämligen genom att läsa upp från protokoll eller spela upp från band vad som förekommit vid första förhandlingen.}},
author = {{Fredriksson, Katarina}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rättspsykiatrisk undersökning - dess betydelse för rättegången i brottmål}},
year = {{2005}},
}