Advanced

Beskattning vid internationell handel - Med inriktning på mervärdesskatt och fast driftställe

Frånberg, Fredrik (2003)
Department of Law
Abstract
Vid internationell handel är det viktigt för både företag och stater att veta när och vilka skatter som skall erläggas. Skatterna kan delas in i tre grupper&semic mervärdesskatt, punktskatt och inkomstskatt. Mervärdesskatt och punktskatt är så kallade indirekta skatter till skillnad från inkomstskatt som är en direkt skatt. Mervärdeskatten infördes i Sverige 1969 och är en indirekt konsumtionsskatt på omsättning av varor och tjänster. 1991 blev mervärdesskattelagen mer omfattande inom främst tjänsteområdet och undantagen blev färre. 1995 anpassade man från svensk sida mervärdesskattesystemet till områden som rör EG-handeln. Mervärdesskatten uppkommer då ett företag i sin yrkesmässiga verksamhet omsätter varor eller tjänster.... (More)
Vid internationell handel är det viktigt för både företag och stater att veta när och vilka skatter som skall erläggas. Skatterna kan delas in i tre grupper&semic mervärdesskatt, punktskatt och inkomstskatt. Mervärdesskatt och punktskatt är så kallade indirekta skatter till skillnad från inkomstskatt som är en direkt skatt. Mervärdeskatten infördes i Sverige 1969 och är en indirekt konsumtionsskatt på omsättning av varor och tjänster. 1991 blev mervärdesskattelagen mer omfattande inom främst tjänsteområdet och undantagen blev färre. 1995 anpassade man från svensk sida mervärdesskattesystemet till områden som rör EG-handeln. Mervärdesskatten uppkommer då ett företag i sin yrkesmässiga verksamhet omsätter varor eller tjänster. Mervärdesskatten är en indirekt skatt för slutkonsumenten och har en flerledskattskaraktär, där varje led i produktion- tillverkning- och distributionskedjan betalar in mervärdesskatten till staten. Det innebär att varje led i produktionskedjan betalar skatt på det mervärde (värdetillväxt) som uppkommit. För att slutkonsumenten inte skall betala skatt på skatt får varje led i kedjan tillbaka den skatt man tidigare har betalat, när man säljer vidare varan. Olika mervärdesskattenivåer kan ibland utgå beroende av om det är fråga om en vara eller tjänst, därför är det av stor vikt att kunna skilja på de två begreppen vara och tjänst. Med vara avser man alla materiella ting och med tjänst avser man allt som inte klassificeras som vara men trots allt tillhandahålls yrkesmässigt. När man bestämmer i vilket land som mervärdesskatten skall betalas utgår man i internationell handel från destinationsprincipen eller ursprungsprincipen. Destinationsprincipen innebär att man erlägger mervärdeskatten i landet där varan eller tjänsten konsumeras. Ursprungsprincipen innebär att man flyttar mervärdesskatteplikten från konsumtionsområdet till produktionsområdet. Idag använder man destinationsprincipen vid handel inom unionen och vid handel med tredje land då man försöker undvika att en dubbelbeskattningssituation uppstår. Man försöker från EU:s sida övergå från destinationsprincipen till ursprungsprincipen, när det gäller handel inom unionen. Arbetet går dock trögt. En skillnad mellan mervärdeskatt och inkomstskatt är att en näringsidkare eller en privatperson kan bli mervärdesskatteskyldig i Sverige, på ett tidigare stadium. Då inget krav på att ett fast driftställe föreligger vid mervärdesbeskattning. I den svenska mervärdesskattelagen räknas de situationer då omsättning av en vara eller en tjänst i Sverige har uppstått, vid övriga situationer anser man att omsättningen har skett utomlands. Intressanta rättsfall som rör begreppet &quot&semicomsättningsland&quot&semic är Berkholtz och FG-Linien. I Sverige är man antingen obegränsat skatteskyldig dvs. personer som bor i Sverige. Eller obegränsat skatteskyldig kan även en person vara som stadigvarande vistas i Sverige vara och den person som har väsentlig anknytning eller tidigare varit bosatt här. Om en person inte är obegränsad skatteskyldig anses personen vara begränsad skattskyldig. En begränsad skattskyldig person i Sverige skall dock erlägga skatt för inkomst av näringsverksamhet från fastighet eller fast driftställe i Sverige. Målsättningen för den svenska beskattningen är att undvika illojal skattekonkurrens gentemot andra länder. Detta leder till att internationella företag ''treatyshoppar'' efter olika skatteförmåner. De svenska lagstiftarna vill dock undvika att dubbelbeskattning av utländska juridiska och fysiska personers inkomster uppstår. De två huvudprinciper till hur dubbelbeskattning skall undvikas är &quot&semicexemptionmetoden&quot&semic som innebär att endast en av staterna äger beskattningsrätt. Den andra metoden är &quot&semiccredit of tax metoden&quot&semic vilken innebär att en stat har primär beskattningsrätt. Den inbetalda skatten får sen avräknas från den skatt som den andra staten i sin interna beskattning tar ut. En näringsidkare som bedriver verksamhet mellan två länder där ett dubbelbeskattningsavtal klargör ländernas beskattningsrätt, förutsätts automatiskt beskattas i det andra landet. Sverige har anslutit sig till OECD och har på området fast driftställe i stort sett liknande bestämmelser som bestämmelserna i OECD:s modellavtal. I 2 kap. 29 § IL uttrycks vad som menas med fast driftställe enligt svensk lag. De interna svenska reglerna angående fast driftställe är något mer omfattande än reglerna i OECD:s modellavtal. Ett utländskt bolag som i Sverige bedriver en verksamhet från ett fast driftställe skall beskattas enligt reglerna i IL. Det innebär att bolaget får skatta för den del av vinst som är hänförlig till det fasta driftstället i Sverige, med undantag om ett dubbelbeskattningsavtal inskränker den interna svenska lagstiftningen. För att beskattning skall kunna ske i Sverige måste skatteskyldighet alltid föreligga enligt svensk rätt. Enligt intern svensk rätt skall ersättning av royalty räknas till inkomstslaget näringsverksamhet om verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Om royaltyersättningen grundar sig på verksamhet som inte bedrivs yrkesmässigt som exempelvis anställning eller uppdrag, skall beskattning ske i som inkomst av tjänst. Inkomsten av royalty skall anses utgöra ett fast driftställe i Sverige om royaltyn utgår från en näringsverksamhet i Sverige. Det är viktigt för en enskild stat att beskatta inkomster från ett företag vars fasta driftställe finns i den egna staten. En verksamhet som är att betrakta som ett fast driftställe, ger den enskilda staten rätt att beskatta näringsverksamheten. Dock enbart för den del av näringsverksamheten som kan hänföras till det fasta driftstället. Enligt OECD:s modellavtal föreligger ett fast driftställe om tre villkor är uppfyllda: 1. Plats för affärsverksamhet 2. Stadigvarande affärsverksamhet 3. Hel eller delvis drift av företagets rörelse från det platsen för affärsverksamheten. Exempel på fast driftställe enligt modellavtalet är platsen för företagsledningen, filial, kontor, fabrik, verkstad samt gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller någon annan form av utvinningsplats för en naturtillgång. Om en byggnads-, anläggnings eller installationsverksamhet pågår mer än 12 månader (6 månader i Sverige) utgör även det ett fast driftställe. OECD:s modellavtal räknar även upp ett antal undantag som inte utgör ett fast driftställe. Till undantagen hör bland annat en anordning som ägs av ett företag som uteslutande används för lagring, utställning eller utlämning av varor. Men även om anläggningen används för bearbetning eller förädling av varor föreligger inget fast driftställe. Till undantagen av fast driftställe räknas även ett företag som bedriver verksamhet i en medlemsstat genom en oberoende representant, kommissionär eller mäklare. En beroende representant utgör i sig själv ett fast driftställe i en avtalsslutande stat. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Frånberg, Fredrik
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skatterätt
language
Swedish
id
1557657
date added to LUP
2010-03-08 15:55:21
date last changed
2010-03-08 15:55:21
@misc{1557657,
  abstract     = {Vid internationell handel är det viktigt för både företag och stater att veta när och vilka skatter som skall erläggas. Skatterna kan delas in i tre grupper&semic mervärdesskatt, punktskatt och inkomstskatt. Mervärdesskatt och punktskatt är så kallade indirekta skatter till skillnad från inkomstskatt som är en direkt skatt. Mervärdeskatten infördes i Sverige 1969 och är en indirekt konsumtionsskatt på omsättning av varor och tjänster. 1991 blev mervärdesskattelagen mer omfattande inom främst tjänsteområdet och undantagen blev färre. 1995 anpassade man från svensk sida mervärdesskattesystemet till områden som rör EG-handeln. Mervärdesskatten uppkommer då ett företag i sin yrkesmässiga verksamhet omsätter varor eller tjänster. Mervärdesskatten är en indirekt skatt för slutkonsumenten och har en flerledskattskaraktär, där varje led i produktion- tillverkning- och distributionskedjan betalar in mervärdesskatten till staten. Det innebär att varje led i produktionskedjan betalar skatt på det mervärde (värdetillväxt) som uppkommit. För att slutkonsumenten inte skall betala skatt på skatt får varje led i kedjan tillbaka den skatt man tidigare har betalat, när man säljer vidare varan. Olika mervärdesskattenivåer kan ibland utgå beroende av om det är fråga om en vara eller tjänst, därför är det av stor vikt att kunna skilja på de två begreppen vara och tjänst. Med vara avser man alla materiella ting och med tjänst avser man allt som inte klassificeras som vara men trots allt tillhandahålls yrkesmässigt. När man bestämmer i vilket land som mervärdesskatten skall betalas utgår man i internationell handel från destinationsprincipen eller ursprungsprincipen. Destinationsprincipen innebär att man erlägger mervärdeskatten i landet där varan eller tjänsten konsumeras. Ursprungsprincipen innebär att man flyttar mervärdesskatteplikten från konsumtionsområdet till produktionsområdet. Idag använder man destinationsprincipen vid handel inom unionen och vid handel med tredje land då man försöker undvika att en dubbelbeskattningssituation uppstår. Man försöker från EU:s sida övergå från destinationsprincipen till ursprungsprincipen, när det gäller handel inom unionen. Arbetet går dock trögt. En skillnad mellan mervärdeskatt och inkomstskatt är att en näringsidkare eller en privatperson kan bli mervärdesskatteskyldig i Sverige, på ett tidigare stadium. Då inget krav på att ett fast driftställe föreligger vid mervärdesbeskattning. I den svenska mervärdesskattelagen räknas de situationer då omsättning av en vara eller en tjänst i Sverige har uppstått, vid övriga situationer anser man att omsättningen har skett utomlands. Intressanta rättsfall som rör begreppet &quot&semicomsättningsland&quot&semic är Berkholtz och FG-Linien. I Sverige är man antingen obegränsat skatteskyldig dvs. personer som bor i Sverige. Eller obegränsat skatteskyldig kan även en person vara som stadigvarande vistas i Sverige vara och den person som har väsentlig anknytning eller tidigare varit bosatt här. Om en person inte är obegränsad skatteskyldig anses personen vara begränsad skattskyldig. En begränsad skattskyldig person i Sverige skall dock erlägga skatt för inkomst av näringsverksamhet från fastighet eller fast driftställe i Sverige. Målsättningen för den svenska beskattningen är att undvika illojal skattekonkurrens gentemot andra länder. Detta leder till att internationella företag ''treatyshoppar'' efter olika skatteförmåner. De svenska lagstiftarna vill dock undvika att dubbelbeskattning av utländska juridiska och fysiska personers inkomster uppstår. De två huvudprinciper till hur dubbelbeskattning skall undvikas är &quot&semicexemptionmetoden&quot&semic som innebär att endast en av staterna äger beskattningsrätt. Den andra metoden är &quot&semiccredit of tax metoden&quot&semic vilken innebär att en stat har primär beskattningsrätt. Den inbetalda skatten får sen avräknas från den skatt som den andra staten i sin interna beskattning tar ut. En näringsidkare som bedriver verksamhet mellan två länder där ett dubbelbeskattningsavtal klargör ländernas beskattningsrätt, förutsätts automatiskt beskattas i det andra landet. Sverige har anslutit sig till OECD och har på området fast driftställe i stort sett liknande bestämmelser som bestämmelserna i OECD:s modellavtal. I 2 kap. 29 § IL uttrycks vad som menas med fast driftställe enligt svensk lag. De interna svenska reglerna angående fast driftställe är något mer omfattande än reglerna i OECD:s modellavtal. Ett utländskt bolag som i Sverige bedriver en verksamhet från ett fast driftställe skall beskattas enligt reglerna i IL. Det innebär att bolaget får skatta för den del av vinst som är hänförlig till det fasta driftstället i Sverige, med undantag om ett dubbelbeskattningsavtal inskränker den interna svenska lagstiftningen. För att beskattning skall kunna ske i Sverige måste skatteskyldighet alltid föreligga enligt svensk rätt. Enligt intern svensk rätt skall ersättning av royalty räknas till inkomstslaget näringsverksamhet om verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Om royaltyersättningen grundar sig på verksamhet som inte bedrivs yrkesmässigt som exempelvis anställning eller uppdrag, skall beskattning ske i som inkomst av tjänst. Inkomsten av royalty skall anses utgöra ett fast driftställe i Sverige om royaltyn utgår från en näringsverksamhet i Sverige. Det är viktigt för en enskild stat att beskatta inkomster från ett företag vars fasta driftställe finns i den egna staten. En verksamhet som är att betrakta som ett fast driftställe, ger den enskilda staten rätt att beskatta näringsverksamheten. Dock enbart för den del av näringsverksamheten som kan hänföras till det fasta driftstället. Enligt OECD:s modellavtal föreligger ett fast driftställe om tre villkor är uppfyllda: 1. Plats för affärsverksamhet 2. Stadigvarande affärsverksamhet 3. Hel eller delvis drift av företagets rörelse från det platsen för affärsverksamheten. Exempel på fast driftställe enligt modellavtalet är platsen för företagsledningen, filial, kontor, fabrik, verkstad samt gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller någon annan form av utvinningsplats för en naturtillgång. Om en byggnads-, anläggnings eller installationsverksamhet pågår mer än 12 månader (6 månader i Sverige) utgör även det ett fast driftställe. OECD:s modellavtal räknar även upp ett antal undantag som inte utgör ett fast driftställe. Till undantagen hör bland annat en anordning som ägs av ett företag som uteslutande används för lagring, utställning eller utlämning av varor. Men även om anläggningen används för bearbetning eller förädling av varor föreligger inget fast driftställe. Till undantagen av fast driftställe räknas även ett företag som bedriver verksamhet i en medlemsstat genom en oberoende representant, kommissionär eller mäklare. En beroende representant utgör i sig själv ett fast driftställe i en avtalsslutande stat.},
  author       = {Frånberg, Fredrik},
  keyword      = {Skatterätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Beskattning vid internationell handel - Med inriktning på mervärdesskatt och fast driftställe},
  year         = {2003},
}