Advanced

Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter - En analys av tillämpningsområde och näringsidkares skyldigheter enligt lagen

Grundsell, Malin (2009)
Department of Law
Abstract
I den här uppsatsen har jag gjort en analys av tillämpningsområde och näringsidkares skyldigheter enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter. När ska lagen tillämpas och vilka situationer faller utanför tillämpningsområdet? Vidare har jag tittat på näringsidkarens skyldigheter utifrån förarbeten, doktrin och rättsfall. Även Finansinspektionens tillsynsarbete och frågan om utsträckning till andra skyddsvärda områden diskuteras. På den finansiella marknaden finns det ett stort utbud av produkter och tjänster för konsumenten att ta ställning till. Både komplexiteten och användningen har ökat med tiden. Mot bakgrund av detta samt harmoniseringen inom EU av medlemsländernas finansiella regelverk och det under 1990-talet och början... (More)
I den här uppsatsen har jag gjort en analys av tillämpningsområde och näringsidkares skyldigheter enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter. När ska lagen tillämpas och vilka situationer faller utanför tillämpningsområdet? Vidare har jag tittat på näringsidkarens skyldigheter utifrån förarbeten, doktrin och rättsfall. Även Finansinspektionens tillsynsarbete och frågan om utsträckning till andra skyddsvärda områden diskuteras. På den finansiella marknaden finns det ett stort utbud av produkter och tjänster för konsumenten att ta ställning till. Både komplexiteten och användningen har ökat med tiden. Mot bakgrund av detta samt harmoniseringen inom EU av medlemsländernas finansiella regelverk och det under 1990-talet och början av 2000-talet alltmer sviktande förtroendet för näringslivet och finanssektorn trädde lagen om finansiell rådgivning till konsumenter i kraft 1 juli, 2004. Lagen ställer bland annat kompetenskrav på finansiella rådgivare. Finansiell rådgivning ska vidare dokumenteras av näringsidkaren som utför rådgivningen och lämnas ut till konsumenten. Rådgivare ska också iaktta god rådgivningssed och ta till vara konsumentens intressen. Det finns en plikt att avråda från olämpliga placeringar och lagen ger också konsumenten rätt till skadestånd vid vårdslös rådgivning. Rådgivningslagen omfattar enbart placeringsrådgivning till konsumenter och placeringarna ska gälla sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Bedömningen av om det föreligger en rådgivningssituation och om lagen ska tillämpas ska i stort ske utifrån konsumentens perspektiv. Uppdragsförhållandet rådgivaren och konsumenten emellan kan vara formellt eller formlöst och frågan om konsumenten hade fog för att fästa tillit till de råd som har lämnats bör ställas. Situationer som rör ren orderläggning eller försäljning ska undantas från lagens tillämpningsområde. Här kan dock gränsdragningsproblem förekomma. Näringsidkaren måste vara tydlig och hänsyn tas till just uppdragsförhållandet. Information till en vid krets av personer utan hänsynstagande till det individuella förhållandet faller inte under lagens tillämpningsområde. Men hur uppfattar konsumenten situationen? God rådgivningssed avseende placeringsrådgivning ska innebära omsorgsplikt och anpassning till den enskilde konsumentens förhållanden. Det gäller för rådgivaren att ta hänsyn till konsumentens förkunskaper, ekonomiska och andra förhållanden, syfte och önskemål med placeringen samt riskbenägenhet. På detta område har konsumentskyddet stärkts ytterligare genom EU-direktivet MiFID. God rådgivningssed är ett begrepp som får fyllas med innehåll efterhand genom bland annat bransch- och rättspraxis. Lagen innehåller en uttalad avrådningsplikt även om denna kan anses följa av kravet på god rådgivningssed. Tillsyn av lagens efterlevnad sköts i första hand av Finansinspektionen som bland annat genomför undersökningar hos de näringsidkare som lyder under lagen samt intervjuar konsumenter som fått rådgivning. Hittills har flera problemområden identifieras. Näringsidkarna själva anser att de efterlever lagens krav men brister har vistas på när det gäller t ex anpassning till den enskilde konsumenten och dokumentation samt utlämning av dokumentation. Även gränsdragning mellan rådgivning och försäljning har funnits ha sina brister. Ett förslag från Finansinspektionen till följd av detta är att regeringen bör inrätta en småspararkommission och vidare höja kunskaperna i privatekonomi hos befolkningen. Kanske bör privatekonomi sättas på schemat i skolan. Åtgärdsförslagen får stöd även av branschfolk. Komplexiteten har ökat, antal val konsumenten ställs inför avseende den egna framtida ekonomin har ökat och för att bibehålla kvalité krävs kunskap. Konsumentskyddet på den finansiella marknaden är överlag gott, och under fortsatt utveckling. Rådgivningslagen behövs och fyller sitt syfte. Framöver får vi med säkerhet se en uppdatering av de lagregler som styr t ex konsumentkrediter utifrån EU:s konsumentkreditdirektiv. Frågan om eventuell utsträckning av rådgivningslagen till andra skyddsvärda områden, i den mån de inte hanteras av annan konsumenträttslig lagstiftning bör hållas aktuell, men är i nuläget inte akut. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Grundsell, Malin
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förmögenhetsrätt
language
Swedish
id
1557843
date added to LUP
2010-03-08 15:55:21
date last changed
2010-03-08 15:55:21
@misc{1557843,
  abstract     = {I den här uppsatsen har jag gjort en analys av tillämpningsområde och näringsidkares skyldigheter enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter. När ska lagen tillämpas och vilka situationer faller utanför tillämpningsområdet? Vidare har jag tittat på näringsidkarens skyldigheter utifrån förarbeten, doktrin och rättsfall. Även Finansinspektionens tillsynsarbete och frågan om utsträckning till andra skyddsvärda områden diskuteras. På den finansiella marknaden finns det ett stort utbud av produkter och tjänster för konsumenten att ta ställning till. Både komplexiteten och användningen har ökat med tiden. Mot bakgrund av detta samt harmoniseringen inom EU av medlemsländernas finansiella regelverk och det under 1990-talet och början av 2000-talet alltmer sviktande förtroendet för näringslivet och finanssektorn trädde lagen om finansiell rådgivning till konsumenter i kraft 1 juli, 2004. Lagen ställer bland annat kompetenskrav på finansiella rådgivare. Finansiell rådgivning ska vidare dokumenteras av näringsidkaren som utför rådgivningen och lämnas ut till konsumenten. Rådgivare ska också iaktta god rådgivningssed och ta till vara konsumentens intressen. Det finns en plikt att avråda från olämpliga placeringar och lagen ger också konsumenten rätt till skadestånd vid vårdslös rådgivning. Rådgivningslagen omfattar enbart placeringsrådgivning till konsumenter och placeringarna ska gälla sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Bedömningen av om det föreligger en rådgivningssituation och om lagen ska tillämpas ska i stort ske utifrån konsumentens perspektiv. Uppdragsförhållandet rådgivaren och konsumenten emellan kan vara formellt eller formlöst och frågan om konsumenten hade fog för att fästa tillit till de råd som har lämnats bör ställas. Situationer som rör ren orderläggning eller försäljning ska undantas från lagens tillämpningsområde. Här kan dock gränsdragningsproblem förekomma. Näringsidkaren måste vara tydlig och hänsyn tas till just uppdragsförhållandet. Information till en vid krets av personer utan hänsynstagande till det individuella förhållandet faller inte under lagens tillämpningsområde. Men hur uppfattar konsumenten situationen? God rådgivningssed avseende placeringsrådgivning ska innebära omsorgsplikt och anpassning till den enskilde konsumentens förhållanden. Det gäller för rådgivaren att ta hänsyn till konsumentens förkunskaper, ekonomiska och andra förhållanden, syfte och önskemål med placeringen samt riskbenägenhet. På detta område har konsumentskyddet stärkts ytterligare genom EU-direktivet MiFID. God rådgivningssed är ett begrepp som får fyllas med innehåll efterhand genom bland annat bransch- och rättspraxis. Lagen innehåller en uttalad avrådningsplikt även om denna kan anses följa av kravet på god rådgivningssed. Tillsyn av lagens efterlevnad sköts i första hand av Finansinspektionen som bland annat genomför undersökningar hos de näringsidkare som lyder under lagen samt intervjuar konsumenter som fått rådgivning. Hittills har flera problemområden identifieras. Näringsidkarna själva anser att de efterlever lagens krav men brister har vistas på när det gäller t ex anpassning till den enskilde konsumenten och dokumentation samt utlämning av dokumentation. Även gränsdragning mellan rådgivning och försäljning har funnits ha sina brister. Ett förslag från Finansinspektionen till följd av detta är att regeringen bör inrätta en småspararkommission och vidare höja kunskaperna i privatekonomi hos befolkningen. Kanske bör privatekonomi sättas på schemat i skolan. Åtgärdsförslagen får stöd även av branschfolk. Komplexiteten har ökat, antal val konsumenten ställs inför avseende den egna framtida ekonomin har ökat och för att bibehålla kvalité krävs kunskap. Konsumentskyddet på den finansiella marknaden är överlag gott, och under fortsatt utveckling. Rådgivningslagen behövs och fyller sitt syfte. Framöver får vi med säkerhet se en uppdatering av de lagregler som styr t ex konsumentkrediter utifrån EU:s konsumentkreditdirektiv. Frågan om eventuell utsträckning av rådgivningslagen till andra skyddsvärda områden, i den mån de inte hanteras av annan konsumenträttslig lagstiftning bör hållas aktuell, men är i nuläget inte akut.},
  author       = {Grundsell, Malin},
  keyword      = {Förmögenhetsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter - En analys av tillämpningsområde och näringsidkares skyldigheter enligt lagen},
  year         = {2009},
}