Advanced

Friskrivning från skadeståndsskyldighet - En redogörelse för begränsningar av och friskrivningar från inomobligatoriskt skadeståndsansvar vid kontraktsbrott

Hansson, Anna (2001)
Department of Law
Abstract
Ett villkor innebärande friskrivning från skadeståndsskyldighet vid kontraktsbrott är en praktiskt sett mycket viktig beståndsdel i ett avtal. De skador som kan uppkomma då ett kontraktsbrott äger rum kan förorsaka kostnader som uppgår till betydande belopp, vilket medför att en inskränkning i ansvaret att svara för uppkomna skador inte sällan värderas högt av en avtalspart. Friskrivningsklausuler som innebär att skadeståndsansvaret inskränks kan utformas på olika sätt, men det torde vara möjligt att urskilja två huvudgrupper. Den första består i partiella inskränkningar i skadeståndsskyldighet och kan även benämnas ansvarsbegränsningar. Vanligtvis förekommer dessa i två varianter, begränsning av ansvar till visst belopp, respektive... (More)
Ett villkor innebärande friskrivning från skadeståndsskyldighet vid kontraktsbrott är en praktiskt sett mycket viktig beståndsdel i ett avtal. De skador som kan uppkomma då ett kontraktsbrott äger rum kan förorsaka kostnader som uppgår till betydande belopp, vilket medför att en inskränkning i ansvaret att svara för uppkomna skador inte sällan värderas högt av en avtalspart. Friskrivningsklausuler som innebär att skadeståndsansvaret inskränks kan utformas på olika sätt, men det torde vara möjligt att urskilja två huvudgrupper. Den första består i partiella inskränkningar i skadeståndsskyldighet och kan även benämnas ansvarsbegränsningar. Vanligtvis förekommer dessa i två varianter, begränsning av ansvar till visst belopp, respektive begränsning av ansvar till viss skadetyp. Den förstnämnda av dessa ansvarsbegränsningar består i att den friskrivande parten angivit att skadestånd endast utgår med visst bestämt belopp eller med viss procentandel av kontraktssumman. Ansvarsbegränsning till viss skadetyp sker vanligen genom att avtalspart begränsar sitt ansvar till att enbart gälla s k direkt skada, medan indirekt skada inte ersätts. Nästa huvudgrupp bland friskrivningsalternativen utgörs av de totala friskrivningarna, s k ansvarsfriskrivningar. Dessa förekommer i form av friskrivning från ansvar vid uppsåt, grov vårdslöshet samt vårdslöshet av normalgraden, men även i form av friskrivning från ansvar för personskada. Utgångspunkten då det gäller tillåtligheten av en friskrivningsklausul får sägas vara att dessa villkor alltid, med stöd i principen om avtalsfrihet, är giltiga. Med hänsyn tagen till bl a underlägsen avtalsparts behov av skydd har dock ett antal metoder för åsidosättande av friskrivningsklausuler utformats. Åsidosättande av en friskrivningsklausul kan bl a ske då nämnda avtalsvillkor strider mot tvingande civilrättslig lagstiftning, men även genom exempelvis tillämpning av generalklausulen i 36 § avtalslagen. Dessutom erbjuds genom Marknadsdomstolens verksamhet möjlighet att utfärda förbud mot oskäliga avtalsvillkor, till vilken kategori alltför långtgående friskrivningsklausuler inte sällan hör. Gränserna för vad som utgör en tillåten friskrivning från skadeståndsskyldighet och vad som utgör en ogiltig klausul, som inte förtjänar upprätthållande, låter sig inte med lätthet fastslås. Av betydelse för bedömningen av när en friskrivning kan accepteras är faktorer såsom partsställning, förekomst av försäkring och möjligheten att kanalisera ansvar till annat rättssubjekt. Vidare kan det sätt på vilket en friskrivningsklausul blev del av parternas avtal ha betydelse. Då friskrivning sker genom inkorporering av ett eller flera villkor som förekommer i ett standardavtal ställs nämligen särskilt stränga krav för att klausulen ifråga skall anses införlivad i parternas individuella avtal. För att avgöra om en viss aktuell friskrivningsvariant är godtagbar eller inte torde det oftast inte vara möjligt att ta sin tillflykt till klara, fast uppställda regler. Vanligtvis är det först vid en samlad bedömning av avtalssituationen i dess helhet, som det går att avgöra huruvida friskrivningen är acceptabel och därför med rättslig verkan begränsar eller utesluter en annars skadeståndsansvarig parts skyldighet att ersätta skada orsakad av kontraktsbrott. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Hansson, Anna
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skadeståndsrätt
language
Swedish
id
1558109
date added to LUP
2010-03-08 15:55:22
date last changed
2010-03-08 15:55:22
@misc{1558109,
  abstract     = {Ett villkor innebärande friskrivning från skadeståndsskyldighet vid kontraktsbrott är en praktiskt sett mycket viktig beståndsdel i ett avtal. De skador som kan uppkomma då ett kontraktsbrott äger rum kan förorsaka kostnader som uppgår till betydande belopp, vilket medför att en inskränkning i ansvaret att svara för uppkomna skador inte sällan värderas högt av en avtalspart. Friskrivningsklausuler som innebär att skadeståndsansvaret inskränks kan utformas på olika sätt, men det torde vara möjligt att urskilja två huvudgrupper. Den första består i partiella inskränkningar i skadeståndsskyldighet och kan även benämnas ansvarsbegränsningar. Vanligtvis förekommer dessa i två varianter, begränsning av ansvar till visst belopp, respektive begränsning av ansvar till viss skadetyp. Den förstnämnda av dessa ansvarsbegränsningar består i att den friskrivande parten angivit att skadestånd endast utgår med visst bestämt belopp eller med viss procentandel av kontraktssumman. Ansvarsbegränsning till viss skadetyp sker vanligen genom att avtalspart begränsar sitt ansvar till att enbart gälla s k direkt skada, medan indirekt skada inte ersätts. Nästa huvudgrupp bland friskrivningsalternativen utgörs av de totala friskrivningarna, s k ansvarsfriskrivningar. Dessa förekommer i form av friskrivning från ansvar vid uppsåt, grov vårdslöshet samt vårdslöshet av normalgraden, men även i form av friskrivning från ansvar för personskada. Utgångspunkten då det gäller tillåtligheten av en friskrivningsklausul får sägas vara att dessa villkor alltid, med stöd i principen om avtalsfrihet, är giltiga. Med hänsyn tagen till bl a underlägsen avtalsparts behov av skydd har dock ett antal metoder för åsidosättande av friskrivningsklausuler utformats. Åsidosättande av en friskrivningsklausul kan bl a ske då nämnda avtalsvillkor strider mot tvingande civilrättslig lagstiftning, men även genom exempelvis tillämpning av generalklausulen i 36 § avtalslagen. Dessutom erbjuds genom Marknadsdomstolens verksamhet möjlighet att utfärda förbud mot oskäliga avtalsvillkor, till vilken kategori alltför långtgående friskrivningsklausuler inte sällan hör. Gränserna för vad som utgör en tillåten friskrivning från skadeståndsskyldighet och vad som utgör en ogiltig klausul, som inte förtjänar upprätthållande, låter sig inte med lätthet fastslås. Av betydelse för bedömningen av när en friskrivning kan accepteras är faktorer såsom partsställning, förekomst av försäkring och möjligheten att kanalisera ansvar till annat rättssubjekt. Vidare kan det sätt på vilket en friskrivningsklausul blev del av parternas avtal ha betydelse. Då friskrivning sker genom inkorporering av ett eller flera villkor som förekommer i ett standardavtal ställs nämligen särskilt stränga krav för att klausulen ifråga skall anses införlivad i parternas individuella avtal. För att avgöra om en viss aktuell friskrivningsvariant är godtagbar eller inte torde det oftast inte vara möjligt att ta sin tillflykt till klara, fast uppställda regler. Vanligtvis är det först vid en samlad bedömning av avtalssituationen i dess helhet, som det går att avgöra huruvida friskrivningen är acceptabel och därför med rättslig verkan begränsar eller utesluter en annars skadeståndsansvarig parts skyldighet att ersätta skada orsakad av kontraktsbrott.},
  author       = {Hansson, Anna},
  keyword      = {Skadeståndsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Friskrivning från skadeståndsskyldighet - En redogörelse för begränsningar av och friskrivningar från inomobligatoriskt skadeståndsansvar vid kontraktsbrott},
  year         = {2001},
}