Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Relationen mellan Due Diligence och garantier vid företagsöverlåtelser

Hansson, Nicklas (2003)
Department of Law
Abstract
Förvärvsavtalen vid företagsförvärv är ofta mycket omfattande rättsliga instrument i vilka parterna så långt som möjligt söker reglera sina inbördes förhållanden med anledning av transaktionen. Parterna vill med en uttömmande reglering avtalsvägen mellan parterna skapa förutsägbarhet, något som får anses vara vanligt i merparten av kommersiella sammanhang. Redan vid avtalsslutet strävar parterna efter att så långt det är möjligt uppskatta omfattningen av den ekonomiska risk som uppkommer respektive kvarstår efter affärens genomförande. Syftet med denna framställning är att diskutera samspelet mellan användandet av garantikataloger i förvärvsavtal samt genomförandet av Due Diligenceundersökningar vid företagsförvärv. Detta görs med... (More)
Förvärvsavtalen vid företagsförvärv är ofta mycket omfattande rättsliga instrument i vilka parterna så långt som möjligt söker reglera sina inbördes förhållanden med anledning av transaktionen. Parterna vill med en uttömmande reglering avtalsvägen mellan parterna skapa förutsägbarhet, något som får anses vara vanligt i merparten av kommersiella sammanhang. Redan vid avtalsslutet strävar parterna efter att så långt det är möjligt uppskatta omfattningen av den ekonomiska risk som uppkommer respektive kvarstår efter affärens genomförande. Syftet med denna framställning är att diskutera samspelet mellan användandet av garantikataloger i förvärvsavtal samt genomförandet av Due Diligenceundersökningar vid företagsförvärv. Detta görs med utgångspunkt i det köprättsliga felbegreppet. Jag vill undersöka hur riskfördelningen av ansvar för fel enligt detta påverkas av garantier respektive Due Diligenceundersökningar, samt hur dessa instrument relaterar till varandra. Grundtanken bakom Due Diligenceundersökningar är att en köpare av ett företag vill ha så mycket information om det tilltänkta köpeobjektet som möjligt. En Due Diligenceundersökning kan med generella ekonomiska termer motiveras med att en köpare inte bör investera i företag som inte de facto uppfyller uppställda strategiska och kommersiella mål. Vad som objektivt anses innefattas av undersökningen är ovisst. Avgörande torde vara det tilltänkta förvärvsobjektets karaktär och en bedömning får göras i varje enskilt fall. I rättspraxis har frågan diskuterats i ett hovrättsavgörande, Svea Hovrätt, mål nr T 8566-99, vilket inte gav någon klarhet avseende frågan om vilka delar av resultatet av en Due Diligenceundersökning som skall anses vara relevanta. Dock ger hovrättsavgörandet indirekt en vägledning avseende var i förvärvsprocessen en undersökning bör vidtas. Enligt hovrättens resonemang bör Due Diligenceundersökningar vidtas innan något avtal överhuvudtaget ingås och köparen bör i detta avseende tydligt markera sin ickebundenhet. Annars finns risken att bundenhet uppstår trots köparens uppfattning om att resultatet av undersökningen innebär en avvikelse från avtalet. Utgångspunkten vid avgörande av om det föreligger ett fel i det överlåtna enligt den dispositiva köprätten är säljarens ansvar för köparens befogade förväntningar på det överlåtna. Det finns inga typiska egenskaper som en köpare normalt sett kan förvänta sig att erhålla vid ett köp av ett företag, varför bedömningen varierar i varje enskilt fall. Den konkreta följden av kopplingen mellan Due Diligenceundersökningar och köplagens undersökningsplikt består förenklat i att en köpare som genomför en Due Diligenceundersökning bör göra det noga. Omfattningen av Due Diligenceundersökningen måste åtminstone utsträckas till att köparen verkligen upptäcker sådant han borde ha upptäckt enligt undersökningsplikten i köplagen och att dennes rätt att påtala fel inte begränsas. Den avtalsrättsliga karaktären av en garanti skall inte särskiljas från övriga avtalsvillkor i vilka förhållande rörande köpeobjektets egenskaper beskrivs. Detta har sin grund i parternas möjlighet att fritt disponera över avtalet och dess beskrivning av avtalsföremålet. Uppgifterna i garantin är en del av avtalets beskrivning av föremålet. Givna garantier kan således sägas bekräfta eller justera parternas risksfärer avseende ansvar för fel. Parternas respektive risksfär avseende ansvar för fel i det överlåtna företaget påverkas av en mängd olika faktorer. Den dispositiva köprätten lägger grunden för hur felbedömningen skall göras och utifrån denna kan parterna skapa en riskfördelande mekanism med utgångspunkt i avtalet. De mest effektiva instrument som kan användas i syfte att reglera parternas relation är garantikataloger och Due Diligenceundersökningar. Utgångspunkten för felbedömningen är köparens befogade förväntningar på det överlåtna. I detta avseende är information om förvärvsobjektet och dess egenskaper det centrala momentet. Utgångspunkten vid riskfördelningen mellan parterna vid ett företagsförvärv är att fördelningen skall vara fullständig, d.v.s. att endera av parterna skall bära hela ansvaret för en avvikelse från den standard som avtalats eller som är befogad att förvänta sig av andra anledningar. Garantikataloger och Due Diligenceundersökningar är medel för att uppnå den fördelningen. Det föreligger ingen konkurrens mellan förfarandena i fråga om uppdelandet av risksfärer. Snarare kompletterar de varandra då de verkar på olika stadier i förvärvsprocessen och har olika utgångspunkter. Med detta avses att Due Diligenceundersökningar är ett proaktivt sätt att identifiera och kvantifiera risk. Det vill säga att undersökningen äger rum innan bindande avtal föreligger och har som yttersta uppgift att föra fram frågor som skall regleras avtalsvägen mellan parterna. Risksfärerna påverkas i och med att köparens befogade uppfattning blir mer specificerad. Garantikatalogen däremot är ett reaktivt sätt att allokera risk. Man utgår från vad som framkommit genom Due Dilienceundersökningen och fördelar risken för osäkerheter i vad som framkommit eller inte framkommit i undersökningen. Kostnaden för att bära risken avspeglas då i hur köpeskilling och andra avtalsvillkor utformas. Sammantaget medför användandet av både Due Diligenceundersökningar och garantikataloger ett mer förutsägbart avtalsförhållande mellan parterna i vilket den framtida finansiella risken för båda parter blir lättare att identifiera. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Hansson, Nicklas
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förmögenhetsrätt, Civilrätt; oklassificerad, Köprätt
language
Swedish
id
1558136
date added to LUP
2010-03-08 15:55:22
date last changed
2010-03-08 15:55:22
@misc{1558136,
  abstract     = {Förvärvsavtalen vid företagsförvärv är ofta mycket omfattande rättsliga instrument i vilka parterna så långt som möjligt söker reglera sina inbördes förhållanden med anledning av transaktionen. Parterna vill med en uttömmande reglering avtalsvägen mellan parterna skapa förutsägbarhet, något som får anses vara vanligt i merparten av kommersiella sammanhang. Redan vid avtalsslutet strävar parterna efter att så långt det är möjligt uppskatta omfattningen av den ekonomiska risk som uppkommer respektive kvarstår efter affärens genomförande. Syftet med denna framställning är att diskutera samspelet mellan användandet av garantikataloger i förvärvsavtal samt genomförandet av Due Diligenceundersökningar vid företagsförvärv. Detta görs med utgångspunkt i det köprättsliga felbegreppet. Jag vill undersöka hur riskfördelningen av ansvar för fel enligt detta påverkas av garantier respektive Due Diligenceundersökningar, samt hur dessa instrument relaterar till varandra. Grundtanken bakom Due Diligenceundersökningar är att en köpare av ett företag vill ha så mycket information om det tilltänkta köpeobjektet som möjligt. En Due Diligenceundersökning kan med generella ekonomiska termer motiveras med att en köpare inte bör investera i företag som inte de facto uppfyller uppställda strategiska och kommersiella mål. Vad som objektivt anses innefattas av undersökningen är ovisst. Avgörande torde vara det tilltänkta förvärvsobjektets karaktär och en bedömning får göras i varje enskilt fall. I rättspraxis har frågan diskuterats i ett hovrättsavgörande, Svea Hovrätt, mål nr T 8566-99, vilket inte gav någon klarhet avseende frågan om vilka delar av resultatet av en Due Diligenceundersökning som skall anses vara relevanta. Dock ger hovrättsavgörandet indirekt en vägledning avseende var i förvärvsprocessen en undersökning bör vidtas. Enligt hovrättens resonemang bör Due Diligenceundersökningar vidtas innan något avtal överhuvudtaget ingås och köparen bör i detta avseende tydligt markera sin ickebundenhet. Annars finns risken att bundenhet uppstår trots köparens uppfattning om att resultatet av undersökningen innebär en avvikelse från avtalet. Utgångspunkten vid avgörande av om det föreligger ett fel i det överlåtna enligt den dispositiva köprätten är säljarens ansvar för köparens befogade förväntningar på det överlåtna. Det finns inga typiska egenskaper som en köpare normalt sett kan förvänta sig att erhålla vid ett köp av ett företag, varför bedömningen varierar i varje enskilt fall. Den konkreta följden av kopplingen mellan Due Diligenceundersökningar och köplagens undersökningsplikt består förenklat i att en köpare som genomför en Due Diligenceundersökning bör göra det noga. Omfattningen av Due Diligenceundersökningen måste åtminstone utsträckas till att köparen verkligen upptäcker sådant han borde ha upptäckt enligt undersökningsplikten i köplagen och att dennes rätt att påtala fel inte begränsas. Den avtalsrättsliga karaktären av en garanti skall inte särskiljas från övriga avtalsvillkor i vilka förhållande rörande köpeobjektets egenskaper beskrivs. Detta har sin grund i parternas möjlighet att fritt disponera över avtalet och dess beskrivning av avtalsföremålet. Uppgifterna i garantin är en del av avtalets beskrivning av föremålet. Givna garantier kan således sägas bekräfta eller justera parternas risksfärer avseende ansvar för fel. Parternas respektive risksfär avseende ansvar för fel i det överlåtna företaget påverkas av en mängd olika faktorer. Den dispositiva köprätten lägger grunden för hur felbedömningen skall göras och utifrån denna kan parterna skapa en riskfördelande mekanism med utgångspunkt i avtalet. De mest effektiva instrument som kan användas i syfte att reglera parternas relation är garantikataloger och Due Diligenceundersökningar. Utgångspunkten för felbedömningen är köparens befogade förväntningar på det överlåtna. I detta avseende är information om förvärvsobjektet och dess egenskaper det centrala momentet. Utgångspunkten vid riskfördelningen mellan parterna vid ett företagsförvärv är att fördelningen skall vara fullständig, d.v.s. att endera av parterna skall bära hela ansvaret för en avvikelse från den standard som avtalats eller som är befogad att förvänta sig av andra anledningar. Garantikataloger och Due Diligenceundersökningar är medel för att uppnå den fördelningen. Det föreligger ingen konkurrens mellan förfarandena i fråga om uppdelandet av risksfärer. Snarare kompletterar de varandra då de verkar på olika stadier i förvärvsprocessen och har olika utgångspunkter. Med detta avses att Due Diligenceundersökningar är ett proaktivt sätt att identifiera och kvantifiera risk. Det vill säga att undersökningen äger rum innan bindande avtal föreligger och har som yttersta uppgift att föra fram frågor som skall regleras avtalsvägen mellan parterna. Risksfärerna påverkas i och med att köparens befogade uppfattning blir mer specificerad. Garantikatalogen däremot är ett reaktivt sätt att allokera risk. Man utgår från vad som framkommit genom Due Dilienceundersökningen och fördelar risken för osäkerheter i vad som framkommit eller inte framkommit i undersökningen. Kostnaden för att bära risken avspeglas då i hur köpeskilling och andra avtalsvillkor utformas. Sammantaget medför användandet av både Due Diligenceundersökningar och garantikataloger ett mer förutsägbart avtalsförhållande mellan parterna i vilket den framtida finansiella risken för båda parter blir lättare att identifiera.},
  author       = {Hansson, Nicklas},
  keyword      = {Förmögenhetsrätt,Civilrätt; oklassificerad,Köprätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Relationen mellan Due Diligence och garantier vid företagsöverlåtelser},
  year         = {2003},
}