Bevisbördan i brottmål
(1999)Department of Law
- Abstract
- I brottmål bär åklagaren bevisbördan för samtliga straffrättsligt relevanta omständigheter. Det betyder att det råder en presumtion mot den tilltalades skuld och att det är åklagaren som måste förebringa tillräcklig bevisning för att åtalet skall kunna bifallas. Grunden är att man vill undvika oriktigt fäl-lande straffdomar, det vill säga att oskyldiga döms. Därav följer även att kravet på bevisningens styrka måste vara mycket högt. För att effektivt kunna beivra brott har det ansetts försvarbart att i vissa fall avvika från såväl huvudregeln om åklagarens bevisbörda som det normalt höga beviskravet i brottmål. Genom en omvänd bevisbörda åläggs den till-talade en skyldighet att utreda och bevisa förhållanden som rätteligen skulle styrkts... (More)
- I brottmål bär åklagaren bevisbördan för samtliga straffrättsligt relevanta omständigheter. Det betyder att det råder en presumtion mot den tilltalades skuld och att det är åklagaren som måste förebringa tillräcklig bevisning för att åtalet skall kunna bifallas. Grunden är att man vill undvika oriktigt fäl-lande straffdomar, det vill säga att oskyldiga döms. Därav följer även att kravet på bevisningens styrka måste vara mycket högt. För att effektivt kunna beivra brott har det ansetts försvarbart att i vissa fall avvika från såväl huvudregeln om åklagarens bevisbörda som det normalt höga beviskravet i brottmål. Genom en omvänd bevisbörda åläggs den till-talade en skyldighet att utreda och bevisa förhållanden som rätteligen skulle styrkts av åklagaren. Undantagssituationerna utgörs av ett antal, huvud-sakligen lagreglerade, fall som idag anses allmänt accepterade. Dessa är förtals-, tryckfrihets-, jakt- och vissa trafikbrott samt nåd och resning. En lättnad av åklagarens bevisbörda kan även åstadkommas med en rätts-tillämpning som innebär att beviskravet för vissa rekvisit sänks. Ett lägre krav anses vara befogat vid bevisning av uppsåt, rekvisitmoment som ut-trycks med hjälp av civilrättsliga begrepp samt ansvarsfrihets-grunder. Där-emot bör varken svårigheter att skaffa fram bevisning eller brottets grovhet på-verka bevis-kravet. Presumtionen om den anklagades oskyldighet och bestämmelsen att åklag-aren bär bevisbördan följer även av Europakonventionen artikel 6. I såväl dok-trin som Europadomstolens praxis har det dock gjorts gällande att det finns utrymme för nationella regler som ålägger den tilltalade viss bevis-skyldighet, så länge den anklagade ges möjlighet att föra fram bevis för sin oskuld. En rättstillämpning som på skilda sätt underlättar åklagarens bevisbörda riskerar alltid att påverka rättssäkerheten. Det innebär att en intresse-avvägning måste göras mellan å ena sidan en effektiv brottsbekämpning och å andra sidan upprätthållandet av en hög rättssäkerhet. De situationer i lag och praxis som behandlats i uppsatsen visar hur det kan vara möjligt att meddela fällande domar även då det är svårt att klarlägga samtliga relevanta rätts-fakta. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558227
- author
- Hellstrand, Eva Marie
- supervisor
- organization
- year
- 1999
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1558227
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:22
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:22
@misc{1558227,
abstract = {{I brottmål bär åklagaren bevisbördan för samtliga straffrättsligt relevanta omständigheter. Det betyder att det råder en presumtion mot den tilltalades skuld och att det är åklagaren som måste förebringa tillräcklig bevisning för att åtalet skall kunna bifallas. Grunden är att man vill undvika oriktigt fäl-lande straffdomar, det vill säga att oskyldiga döms. Därav följer även att kravet på bevisningens styrka måste vara mycket högt. För att effektivt kunna beivra brott har det ansetts försvarbart att i vissa fall avvika från såväl huvudregeln om åklagarens bevisbörda som det normalt höga beviskravet i brottmål. Genom en omvänd bevisbörda åläggs den till-talade en skyldighet att utreda och bevisa förhållanden som rätteligen skulle styrkts av åklagaren. Undantagssituationerna utgörs av ett antal, huvud-sakligen lagreglerade, fall som idag anses allmänt accepterade. Dessa är förtals-, tryckfrihets-, jakt- och vissa trafikbrott samt nåd och resning. En lättnad av åklagarens bevisbörda kan även åstadkommas med en rätts-tillämpning som innebär att beviskravet för vissa rekvisit sänks. Ett lägre krav anses vara befogat vid bevisning av uppsåt, rekvisitmoment som ut-trycks med hjälp av civilrättsliga begrepp samt ansvarsfrihets-grunder. Där-emot bör varken svårigheter att skaffa fram bevisning eller brottets grovhet på-verka bevis-kravet. Presumtionen om den anklagades oskyldighet och bestämmelsen att åklag-aren bär bevisbördan följer även av Europakonventionen artikel 6. I såväl dok-trin som Europadomstolens praxis har det dock gjorts gällande att det finns utrymme för nationella regler som ålägger den tilltalade viss bevis-skyldighet, så länge den anklagade ges möjlighet att föra fram bevis för sin oskuld. En rättstillämpning som på skilda sätt underlättar åklagarens bevisbörda riskerar alltid att påverka rättssäkerheten. Det innebär att en intresse-avvägning måste göras mellan å ena sidan en effektiv brottsbekämpning och å andra sidan upprätthållandet av en hög rättssäkerhet. De situationer i lag och praxis som behandlats i uppsatsen visar hur det kan vara möjligt att meddela fällande domar även då det är svårt att klarlägga samtliga relevanta rätts-fakta.}},
author = {{Hellstrand, Eva Marie}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Bevisbördan i brottmål}},
year = {{1999}},
}