Advanced

Restriktioner för häktade i ljuset av Europakonventionen

Håkansson, Christoffer (2006)
Department of Law
Abstract
Häktning är det mest ingripande straffprocessuella tvångsmedlet vi känner i svensk rätt. Att häkta någon innebär att denna person rycks från sin sociala tillvaro för att istället hamna på en plats som ur den enskildes synvinkel uppvisar stora likheter med ett fängelse. Detta trots att alla misstänkta personer skall anses som oskyldiga tills motsatsen är bevisad genom en rättegång. Eftersom häktningen är en så pass ingripande åtgärd i någons privatliv krävs det att hela institutet omgärdas av omfattande rättssäkerhetsgarantier. Ingen får berövas friheten utan stöd i lag. För att häkta någon krävs det att denna person är på sannolika skäl misstänkt för ett brott där ett års fängelse ingår i straffskalan. Det krävs även att någon av de... (More)
Häktning är det mest ingripande straffprocessuella tvångsmedlet vi känner i svensk rätt. Att häkta någon innebär att denna person rycks från sin sociala tillvaro för att istället hamna på en plats som ur den enskildes synvinkel uppvisar stora likheter med ett fängelse. Detta trots att alla misstänkta personer skall anses som oskyldiga tills motsatsen är bevisad genom en rättegång. Eftersom häktningen är en så pass ingripande åtgärd i någons privatliv krävs det att hela institutet omgärdas av omfattande rättssäkerhetsgarantier. Ingen får berövas friheten utan stöd i lag. För att häkta någon krävs det att denna person är på sannolika skäl misstänkt för ett brott där ett års fängelse ingår i straffskalan. Det krävs även att någon av de särskilda häktningsgrunderna, flykt- kollusions- eller flyktfara, anses föreligga. Då häktning är ett så allvarligt ingripande är det domstolen som skall fatta beslutet om en person skall häktas. En stor andel av dem som häktas åläggs även restriktioner. Detta innebär för den enskilde att tillvaron i häktet kan upplevas som värre än vad den annars hade gjort. Restriktioner innebär nämligen att den häktades kontakter med omvärlden reduceras på ett påtagligt sätt. Det kan ske genom att den häktade inte får vistas tillsammans med andra häktade, det kan även innebära att rätten att använda telefon eller att skicka och ta emot brev inskränks. Även den häktades rätt att få tillgång till massmedia kan inskränkas genom restriktioner. Det är åklagaren som beslutar om den häktade personen skall underkastas restriktioner. Men innan åklagaren kan göra detta krävs rättens tillstånd till det. För att tillstånd till restriktioner skall kunna beviljas så krävs det att den misstänkte har häktats på grund av kollusionsfara. Kollusionsfara innebär att det finns en risk för att den misstänkte personen på ett otillbörligt sätt skulle försöka försvåra brottsutredningen om han fick vara på fri fot. Sverige har ingått en rad internationella överenskommelser där medborgarnas fri- och rättigheter garanteras. Den mest centrala är Europakonventionen till skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna. Europakonventionen gäller sedan 1995 som svensk lag. I denna konvention finns bestämmelser som bland annat rör ett totalt förbud mot tortyr eller annan omänsklig behandling eller bestraffning. Det finns även bestämmelser om rätten till personlig frihet och rätten till sitt privatliv. Frågan är om den svenska regleringen vad gäller restriktioner för häktade på något sätt riskerar att kränka dessa rättigheter? Det är bland annat denna fråga jag ämnar svara på i och med denna uppsats. En annan konvention Sverige ingått av betydelse i sammanhanget är ''1987 års konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning''. Denna konvention syftar till att stärka skyddet mot tortyr och omänsklig behandling. En särskild kommitté, kallad CPT, har bildats vars uppgift är att se till att konventionsstaterna följer konventionen. CPT har vid upprepade tillfällen kritiserat Sverige för att allt för många häktade åläggs restriktioner. Frågan är om denna kritik är berättigad? Sverige har tagit åt sig av kritiken från CPT. Våren 2006 kom därför en utredning med namnet ''Ny Häkteslag''. I utredningen presenteras ett förslag till ny häkteslag som bland annat innebär en förändring avseende åklagarens möjlighet att besluta om restriktioner för häktade. Enligt förslaget måste åklagare framöver begära tillstånd för varje enskilt slag av restriktion han vill ålägga den häktade. Enligt dagens reglering söker åklagaren enbart ett generellt tillstånd till att meddela restriktioner. Syftet med förslaget är att minska andelen häktade med restriktioner. Om så verkligen blir fallet har jag personligen ställt mig tveksam till. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Håkansson, Christoffer
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Processrätt, Straffrätt
language
Swedish
id
1558443
date added to LUP
2010-03-08 15:55:22
date last changed
2010-03-08 15:55:22
@misc{1558443,
  abstract     = {Häktning är det mest ingripande straffprocessuella tvångsmedlet vi känner i svensk rätt. Att häkta någon innebär att denna person rycks från sin sociala tillvaro för att istället hamna på en plats som ur den enskildes synvinkel uppvisar stora likheter med ett fängelse. Detta trots att alla misstänkta personer skall anses som oskyldiga tills motsatsen är bevisad genom en rättegång. Eftersom häktningen är en så pass ingripande åtgärd i någons privatliv krävs det att hela institutet omgärdas av omfattande rättssäkerhetsgarantier. Ingen får berövas friheten utan stöd i lag. För att häkta någon krävs det att denna person är på sannolika skäl misstänkt för ett brott där ett års fängelse ingår i straffskalan. Det krävs även att någon av de särskilda häktningsgrunderna, flykt- kollusions- eller flyktfara, anses föreligga. Då häktning är ett så allvarligt ingripande är det domstolen som skall fatta beslutet om en person skall häktas. En stor andel av dem som häktas åläggs även restriktioner. Detta innebär för den enskilde att tillvaron i häktet kan upplevas som värre än vad den annars hade gjort. Restriktioner innebär nämligen att den häktades kontakter med omvärlden reduceras på ett påtagligt sätt. Det kan ske genom att den häktade inte får vistas tillsammans med andra häktade, det kan även innebära att rätten att använda telefon eller att skicka och ta emot brev inskränks. Även den häktades rätt att få tillgång till massmedia kan inskränkas genom restriktioner. Det är åklagaren som beslutar om den häktade personen skall underkastas restriktioner. Men innan åklagaren kan göra detta krävs rättens tillstånd till det. För att tillstånd till restriktioner skall kunna beviljas så krävs det att den misstänkte har häktats på grund av kollusionsfara. Kollusionsfara innebär att det finns en risk för att den misstänkte personen på ett otillbörligt sätt skulle försöka försvåra brottsutredningen om han fick vara på fri fot. Sverige har ingått en rad internationella överenskommelser där medborgarnas fri- och rättigheter garanteras. Den mest centrala är Europakonventionen till skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna. Europakonventionen gäller sedan 1995 som svensk lag. I denna konvention finns bestämmelser som bland annat rör ett totalt förbud mot tortyr eller annan omänsklig behandling eller bestraffning. Det finns även bestämmelser om rätten till personlig frihet och rätten till sitt privatliv. Frågan är om den svenska regleringen vad gäller restriktioner för häktade på något sätt riskerar att kränka dessa rättigheter? Det är bland annat denna fråga jag ämnar svara på i och med denna uppsats. En annan konvention Sverige ingått av betydelse i sammanhanget är ''1987 års konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning''. Denna konvention syftar till att stärka skyddet mot tortyr och omänsklig behandling. En särskild kommitté, kallad CPT, har bildats vars uppgift är att se till att konventionsstaterna följer konventionen. CPT har vid upprepade tillfällen kritiserat Sverige för att allt för många häktade åläggs restriktioner. Frågan är om denna kritik är berättigad? Sverige har tagit åt sig av kritiken från CPT. Våren 2006 kom därför en utredning med namnet ''Ny Häkteslag''. I utredningen presenteras ett förslag till ny häkteslag som bland annat innebär en förändring avseende åklagarens möjlighet att besluta om restriktioner för häktade. Enligt förslaget måste åklagare framöver begära tillstånd för varje enskilt slag av restriktion han vill ålägga den häktade. Enligt dagens reglering söker åklagaren enbart ett generellt tillstånd till att meddela restriktioner. Syftet med förslaget är att minska andelen häktade med restriktioner. Om så verkligen blir fallet har jag personligen ställt mig tveksam till.},
  author       = {Håkansson, Christoffer},
  keyword      = {Processrätt,Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Restriktioner för häktade i ljuset av Europakonventionen},
  year         = {2006},
}