Islands sambeskattningsregler och fri etablering inom EES
(2007)Department of Law
- Abstract
- Syftet med EES-avtalet är att utöka och stärka handeln mellan EU- och EFTA-länderna och ett av de mest karaktäristiska dragen i EES-samarbetet är utvidgningen av EG-rättens inre marknad till att också omfatta EFTA-länderna. Kontinuerligt antar EFTA-länderna sekundär EG-rätt i sina nationella rättsordningar vilket bidrar till att avtalsländerna har gemensamma rättsregler. Därtill har länderna i EES-avtalet kommit överens om att sträva efter en homogen tolkning och tillämpning av de gemensamma reglerna och därtill avstå från åtgärder som kan äventyra möjligheten att uppnå avtalets mål. Både EFTA- och EG-domstolen har i detta sammanhang en viktig roll att spela. Tillsammans med lojalitetsprincipen resulterar homogenitetsprincipen i att... (More)
- Syftet med EES-avtalet är att utöka och stärka handeln mellan EU- och EFTA-länderna och ett av de mest karaktäristiska dragen i EES-samarbetet är utvidgningen av EG-rättens inre marknad till att också omfatta EFTA-länderna. Kontinuerligt antar EFTA-länderna sekundär EG-rätt i sina nationella rättsordningar vilket bidrar till att avtalsländerna har gemensamma rättsregler. Därtill har länderna i EES-avtalet kommit överens om att sträva efter en homogen tolkning och tillämpning av de gemensamma reglerna och därtill avstå från åtgärder som kan äventyra möjligheten att uppnå avtalets mål. Både EFTA- och EG-domstolen har i detta sammanhang en viktig roll att spela. Tillsammans med lojalitetsprincipen resulterar homogenitetsprincipen i att kontraktsparterna är bundna att upprätthålla EES-bestämmelserna i nationell rätt, och också säkra enhetlig tolkning och tillämpning av EES-bestämmelserna i nationella domstolar. Om så inte sker kan landet ställas till svars inför EFTA-domstolen, dock utan att domstolen kan använda sig av några påtryckningsmedel. På Island är det möjligt att sambeskatta bolagsgrupper och på så sätt minska den sammanlagda vinsten och uppnå en mindre skattebörda. Dock ställs krav på bolag som önskar sambeskattas, att de är registrerade hos skattemyndigheten på Island. Därmed utestängs utländska dotterbolag från möjligheten att ingå sambeskattningen och moderbolaget, eller koncernen, går således miste om att kunna utnyttja det utländska dotterbolagets förluster. Vidare utestängs inhemska bolag från sambeskattning i det fall ett utländskt bolag ligger emellan dem vilket innebär att moderbolaget, eller koncernen, går miste om möjligheten att utnyttja t.ex. ett inhemskt dotterdotterbolags förluster. Rätten till fri etablering finns lagstadgad i både EES-avtalet och EGf och innebär bl.a. en rätt för bolag att få etablera sig i andra EES-länder utan att för den skull behandlas sämre av sin hemland. Av EG-domstolens praxis framgår att dessa båda bestämmelser är identiska till sitt innehåll och därför ska tolkas och tillämpas enhetligt inom EES. Av både EG- och EFTA-domstolarnas praxis framgår att EU- och EFTA-länderna måste utöva sin beskattningsrätt gällande direkta skatter i överensstämmelse med bestämmelserna om de fundamentala friheterna. De isländska sambeskattningsreglerna innebär att vinster och förluster kan kvittas mot varandra och på så sätt användas för att reducera koncernbolagens sammanlagda skattepliktiga inkomst. Detta resulterar i en skattelättnad för de bolag som beviljas sambeskattning. Att neka koncerner med utländska bolag möjlighet till sambeskattning kan därför utgöra en restriktion av den fria etableringsrätten. Denna inskränkning utgör otillåten restriktion om den inte kan rättfärdigas. Det är möjligt att sambeskatta isländskt moderbolag med isländsk dotterbolag och dotterdotterbolag. Dock är det inte tillåtet att i en liknande situation, men där det mellanliggande dotterbolaget är utländskt, att sambeskatta moderbolaget och dotterdotterbolaget. Denna skillnad i behandling är svår motivera utifrån någon tillräckligt stark rättfärdighetsgrund och därför kan sambeskattningsreglerna i denna situation antas utgöra en otillåtet hinder för den fria etableringsrätten. Om det å andra sidan rör som om en situation med ett isländskt moderbolag och ett utländskt dotterbolag hemmahörande i EES, visar praxis att regler som tillåter motsvarande inhemska förhållande, men som nekar det gränsöverskridande situationen, kan rättfärdigas utifrån en samlad bedömning och särskilt med hänsyn till kringgående av skattelag, skydd mot dubbelavdrag och skattesystemets symmetri. Dock gäller att i det fall moderbolaget kan visa att det utländska bolagets förluster är slutgiltiga, går sambeskattningsreglerna genom att inte tillåta att sådana förluster tillåts ingå i sambeskattning, sannolikt utöver vad som krävs för att upprätthålla syftet, d.v.s. de strider mot proportionalitetsprincipen, och därmed också anses utgöra otillåtet hinder av den fria etableringsrätten. Det sagda visar att det föreligger en motsättning i förhållandet att dels sträva efter ett gränslöst Europa, dels att enskilda länder ska få ha friheten att beskatta som de önskar. Det sagda visar också att det är EFTA-domstolens, och framförallt EG-domstolens praxis, inte primär- eller sekundärrätt, som ger ledning när frågorna tolkas och förstås. Givetvis skulle rättsutvecklingen inom europarätten på det direkta skatteområdet bli lättare att förutse och framför allt bli mer legitim om länderna harmoniserade lagstiftningen. Än så länge har någon sådan inte skett i större utsträckning inom EU och inte alls bland EFTA-länderna inom EES. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558452
- author
- Håkansson, Filip
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- EG-rätt, Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1558452
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:22
- date last changed
- 2019-10-23 07:39:23
@misc{1558452,
abstract = {{Syftet med EES-avtalet är att utöka och stärka handeln mellan EU- och EFTA-länderna och ett av de mest karaktäristiska dragen i EES-samarbetet är utvidgningen av EG-rättens inre marknad till att också omfatta EFTA-länderna. Kontinuerligt antar EFTA-länderna sekundär EG-rätt i sina nationella rättsordningar vilket bidrar till att avtalsländerna har gemensamma rättsregler. Därtill har länderna i EES-avtalet kommit överens om att sträva efter en homogen tolkning och tillämpning av de gemensamma reglerna och därtill avstå från åtgärder som kan äventyra möjligheten att uppnå avtalets mål. Både EFTA- och EG-domstolen har i detta sammanhang en viktig roll att spela. Tillsammans med lojalitetsprincipen resulterar homogenitetsprincipen i att kontraktsparterna är bundna att upprätthålla EES-bestämmelserna i nationell rätt, och också säkra enhetlig tolkning och tillämpning av EES-bestämmelserna i nationella domstolar. Om så inte sker kan landet ställas till svars inför EFTA-domstolen, dock utan att domstolen kan använda sig av några påtryckningsmedel. På Island är det möjligt att sambeskatta bolagsgrupper och på så sätt minska den sammanlagda vinsten och uppnå en mindre skattebörda. Dock ställs krav på bolag som önskar sambeskattas, att de är registrerade hos skattemyndigheten på Island. Därmed utestängs utländska dotterbolag från möjligheten att ingå sambeskattningen och moderbolaget, eller koncernen, går således miste om att kunna utnyttja det utländska dotterbolagets förluster. Vidare utestängs inhemska bolag från sambeskattning i det fall ett utländskt bolag ligger emellan dem vilket innebär att moderbolaget, eller koncernen, går miste om möjligheten att utnyttja t.ex. ett inhemskt dotterdotterbolags förluster. Rätten till fri etablering finns lagstadgad i både EES-avtalet och EGf och innebär bl.a. en rätt för bolag att få etablera sig i andra EES-länder utan att för den skull behandlas sämre av sin hemland. Av EG-domstolens praxis framgår att dessa båda bestämmelser är identiska till sitt innehåll och därför ska tolkas och tillämpas enhetligt inom EES. Av både EG- och EFTA-domstolarnas praxis framgår att EU- och EFTA-länderna måste utöva sin beskattningsrätt gällande direkta skatter i överensstämmelse med bestämmelserna om de fundamentala friheterna. De isländska sambeskattningsreglerna innebär att vinster och förluster kan kvittas mot varandra och på så sätt användas för att reducera koncernbolagens sammanlagda skattepliktiga inkomst. Detta resulterar i en skattelättnad för de bolag som beviljas sambeskattning. Att neka koncerner med utländska bolag möjlighet till sambeskattning kan därför utgöra en restriktion av den fria etableringsrätten. Denna inskränkning utgör otillåten restriktion om den inte kan rättfärdigas. Det är möjligt att sambeskatta isländskt moderbolag med isländsk dotterbolag och dotterdotterbolag. Dock är det inte tillåtet att i en liknande situation, men där det mellanliggande dotterbolaget är utländskt, att sambeskatta moderbolaget och dotterdotterbolaget. Denna skillnad i behandling är svår motivera utifrån någon tillräckligt stark rättfärdighetsgrund och därför kan sambeskattningsreglerna i denna situation antas utgöra en otillåtet hinder för den fria etableringsrätten. Om det å andra sidan rör som om en situation med ett isländskt moderbolag och ett utländskt dotterbolag hemmahörande i EES, visar praxis att regler som tillåter motsvarande inhemska förhållande, men som nekar det gränsöverskridande situationen, kan rättfärdigas utifrån en samlad bedömning och särskilt med hänsyn till kringgående av skattelag, skydd mot dubbelavdrag och skattesystemets symmetri. Dock gäller att i det fall moderbolaget kan visa att det utländska bolagets förluster är slutgiltiga, går sambeskattningsreglerna genom att inte tillåta att sådana förluster tillåts ingå i sambeskattning, sannolikt utöver vad som krävs för att upprätthålla syftet, d.v.s. de strider mot proportionalitetsprincipen, och därmed också anses utgöra otillåtet hinder av den fria etableringsrätten. Det sagda visar att det föreligger en motsättning i förhållandet att dels sträva efter ett gränslöst Europa, dels att enskilda länder ska få ha friheten att beskatta som de önskar. Det sagda visar också att det är EFTA-domstolens, och framförallt EG-domstolens praxis, inte primär- eller sekundärrätt, som ger ledning när frågorna tolkas och förstås. Givetvis skulle rättsutvecklingen inom europarätten på det direkta skatteområdet bli lättare att förutse och framför allt bli mer legitim om länderna harmoniserade lagstiftningen. Än så länge har någon sådan inte skett i större utsträckning inom EU och inte alls bland EFTA-länderna inom EES.}},
author = {{Håkansson, Filip}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Islands sambeskattningsregler och fri etablering inom EES}},
year = {{2007}},
}