Advanced

Skattebrott och skattetillägg - Ne bis in idem

Isaksson, Emil (2010)
Department of Law
Abstract
Europakonventionen gäller sedan 1995 som svensk lag. Artikel 4 punkt 1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen gäller sedan den 1 november 1998 som lag här i landet. Utgångspunkten för annan svensk lagstiftning är fördragskonform tolkning dvs. att våra författningar är förenliga med internationella åtaganden. När det gäller påförandet av skattetillägg och åtal för skattebrott i samma gärning ställs detta på sin spets i detta arbete. Detta eftersom skattetillägget efter många rättsfall på området är en anklagelse för brott enligt artikel 6 EKMR, något som gör att dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen (artikel 4.1) aktualiseras. Dubbelbestraffningsförbudet innebär att en... (More)
Europakonventionen gäller sedan 1995 som svensk lag. Artikel 4 punkt 1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen gäller sedan den 1 november 1998 som lag här i landet. Utgångspunkten för annan svensk lagstiftning är fördragskonform tolkning dvs. att våra författningar är förenliga med internationella åtaganden. När det gäller påförandet av skattetillägg och åtal för skattebrott i samma gärning ställs detta på sin spets i detta arbete. Detta eftersom skattetillägget efter många rättsfall på området är en anklagelse för brott enligt artikel 6 EKMR, något som gör att dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen (artikel 4.1) aktualiseras. Dubbelbestraffningsförbudet innebär att en person inte får straffas två gånger för samma sak. Kvalificerade bedömare menar att frågan om domens rättskraft är tämligen kvalificerad, detta gäller särskilt frågan om hur omfattande domens rättskraft är, dvs. var gränsen mellan ''samma sak'' och ''annan sak'' går. Andra rättssäkerhetsgarantier från Europakonventionen som är av särskilt intresse vid skattetillägg är oskuldspresumtionen, rätten till effektiv domstolsprövning, rätten till en rättegång inom skälig tid samt proportionalitetsprincipen. Det är Europadomstolen som autonomt tolkar artiklarna i konventionen, något som medför att nationell klassificering såsom den svenska att skattetillägg är en administrativ sanktion saknar betydelse i sammanhanget. Svensk lagstiftning har länge varit i linje med Europadomstolens praxis angående dubbelbestraffningsförbudet, enligt rättsfall på området. Kvalificerade bedömare har dock varit kritiska till den svenska dubbelbestraffningslagstiftningen redan innan Europadomstolens ändrade praxis. Europadomstolens syn på dubbelbestraffningsförbudet har varierat under åren. I och med att Europakonventionen är ett levande instrument som utvecklas i tiden, är tiden nu ifatt och svensk rätt är i kontradiktion till konventionen. Det eftersom Europadomstolen lanserat en ny praxis med Zolotukhin-målet något som bekräftats Ruotsalainen och Maresti målen, alla meddelade under 2009. Zolotukhin-målet avgjordes i stor kammare, en sorts plenumavgörande som Europadomstolen använder sig av när det är av betydelse för framtida praxis, artikel 43 EKMR. Regeringsrätten (RR) har efter det två första nämnda avgörandena i sitt senaste avgörande angående åtal för skatteförseelse tillsammans med påförande med skattetillägg i samma gärning, ex officio beaktat artikel 4.1 och huruvida Europadomstolens nya praxis sätter hinder för ett sådant förfarande. Man har ansett att målen innebär en utveckling av Europadomstolens praxis. De avser emellertid inte det svenska rättssystemet med hänsyn till en del särdrag som det svenska systemet har. I doktrinen har dock samtiga redovisade artiklar som fått att tillgå ansett att ett nytt rättsläge uppstått även för svenskt vidkommande. En statlig utredning från 2009 pekar i samma riktning. En hovrätt har gått emot RR:s avgörande som också är överklagat till Europadomstolen. Högsta domstolen har i december, 2009 meddelat prövningstillstånd för två mål rörande åtal för grovt skattebrott och påförande av skattetillägg i samma gärning och dess förenlighet med ne bis in idem. Resultatet av min undersökning gällande ne bis in idem är att från att tidigare ha gällt att rättstillämparen ska undersöka huruvida de båda brotten grundar sig på samma väsentliga element, till att konkreta rättsfakta istället för abstrakta ska läggas till grund för vad som ska anses som samma brott. Det innebär att skillnad mellan skattebrott och skattetillägg bara genom ett subjektivt rekvisit inte är tillräckligt för att undvika dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4.1. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Isaksson, Emil
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skatterätt
language
Swedish
id
1558547
date added to LUP
2010-03-08 15:55:22
date last changed
2010-03-08 15:55:22
@misc{1558547,
  abstract     = {Europakonventionen gäller sedan 1995 som svensk lag. Artikel 4 punkt 1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen gäller sedan den 1 november 1998 som lag här i landet. Utgångspunkten för annan svensk lagstiftning är fördragskonform tolkning dvs. att våra författningar är förenliga med internationella åtaganden. När det gäller påförandet av skattetillägg och åtal för skattebrott i samma gärning ställs detta på sin spets i detta arbete. Detta eftersom skattetillägget efter många rättsfall på området är en anklagelse för brott enligt artikel 6 EKMR, något som gör att dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen (artikel 4.1) aktualiseras. Dubbelbestraffningsförbudet innebär att en person inte får straffas två gånger för samma sak. Kvalificerade bedömare menar att frågan om domens rättskraft är tämligen kvalificerad, detta gäller särskilt frågan om hur omfattande domens rättskraft är, dvs. var gränsen mellan ''samma sak'' och ''annan sak'' går. Andra rättssäkerhetsgarantier från Europakonventionen som är av särskilt intresse vid skattetillägg är oskuldspresumtionen, rätten till effektiv domstolsprövning, rätten till en rättegång inom skälig tid samt proportionalitetsprincipen. Det är Europadomstolen som autonomt tolkar artiklarna i konventionen, något som medför att nationell klassificering såsom den svenska att skattetillägg är en administrativ sanktion saknar betydelse i sammanhanget. Svensk lagstiftning har länge varit i linje med Europadomstolens praxis angående dubbelbestraffningsförbudet, enligt rättsfall på området. Kvalificerade bedömare har dock varit kritiska till den svenska dubbelbestraffningslagstiftningen redan innan Europadomstolens ändrade praxis. Europadomstolens syn på dubbelbestraffningsförbudet har varierat under åren. I och med att Europakonventionen är ett levande instrument som utvecklas i tiden, är tiden nu ifatt och svensk rätt är i kontradiktion till konventionen. Det eftersom Europadomstolen lanserat en ny praxis med Zolotukhin-målet något som bekräftats Ruotsalainen och Maresti målen, alla meddelade under 2009. Zolotukhin-målet avgjordes i stor kammare, en sorts plenumavgörande som Europadomstolen använder sig av när det är av betydelse för framtida praxis, artikel 43 EKMR. Regeringsrätten (RR) har efter det två första nämnda avgörandena i sitt senaste avgörande angående åtal för skatteförseelse tillsammans med påförande med skattetillägg i samma gärning, ex officio beaktat artikel 4.1 och huruvida Europadomstolens nya praxis sätter hinder för ett sådant förfarande. Man har ansett att målen innebär en utveckling av Europadomstolens praxis. De avser emellertid inte det svenska rättssystemet med hänsyn till en del särdrag som det svenska systemet har. I doktrinen har dock samtiga redovisade artiklar som fått att tillgå ansett att ett nytt rättsläge uppstått även för svenskt vidkommande. En statlig utredning från 2009 pekar i samma riktning. En hovrätt har gått emot RR:s avgörande som också är överklagat till Europadomstolen. Högsta domstolen har i december, 2009 meddelat prövningstillstånd för två mål rörande åtal för grovt skattebrott och påförande av skattetillägg i samma gärning och dess förenlighet med ne bis in idem. Resultatet av min undersökning gällande ne bis in idem är att från att tidigare ha gällt att rättstillämparen ska undersöka huruvida de båda brotten grundar sig på samma väsentliga element, till att konkreta rättsfakta istället för abstrakta ska läggas till grund för vad som ska anses som samma brott. Det innebär att skillnad mellan skattebrott och skattetillägg bara genom ett subjektivt rekvisit inte är tillräckligt för att undvika dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4.1.},
  author       = {Isaksson, Emil},
  keyword      = {Skatterätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Skattebrott och skattetillägg - Ne bis in idem},
  year         = {2010},
}