Advanced

Vilseledande kännetecken En studie i begreppet vilseledande

Johansson, Fredrik (2002)
Department of Law
Abstract
De immaterialrättsliga lagarna har av tradition varit exklusiva lagar, dvs. att de exklusivt reglerat allt inom en och samma lag. Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka om begreppet vilseledande kännetecken betyder och tolkas på samma sätt i de olika lagarna (varumärkeslagen, firmalagen och marknadsföringslagen). Marknadsföringslagen är inte någon immaterialrättslig lag i ordets rätta bemärkelse men används flitigt för att förhindra att vilseledande kännetecken används på marknaden. Genom att utreda och jämföra begreppet vilseledande i de olika lagarna kan man visa på likheter och skillnader i tolkningen av begreppet vilseledande kännetecken. Gränsen mellan förväxlingsbara och vilseledande kännetecken kan i många fall vara svår att dra.... (More)
De immaterialrättsliga lagarna har av tradition varit exklusiva lagar, dvs. att de exklusivt reglerat allt inom en och samma lag. Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka om begreppet vilseledande kännetecken betyder och tolkas på samma sätt i de olika lagarna (varumärkeslagen, firmalagen och marknadsföringslagen). Marknadsföringslagen är inte någon immaterialrättslig lag i ordets rätta bemärkelse men används flitigt för att förhindra att vilseledande kännetecken används på marknaden. Genom att utreda och jämföra begreppet vilseledande i de olika lagarna kan man visa på likheter och skillnader i tolkningen av begreppet vilseledande kännetecken. Gränsen mellan förväxlingsbara och vilseledande kännetecken kan i många fall vara svår att dra. Den principiella skillnaden är att förväxlingsbara kännetecken vilseleder genom förväxling med annat kännetecken, medan vilseledande kännetecken vilseleder i sig. Utan att jämföras med något annat kännetecken ger ett vilseledande kännetecken konsumenterna en felaktig uppfattning om varans art, beskaffenhet, mängd, användning, geografiska ursprung m.m. Skyddet mot förväxlingsbara kännetecken är uppställt för att skydda andra näringsidkares ensamrätter medan skyddet mot vilseledande kännetecken främst skyddar allmänheten från att vilseledas. I praxis har det framkommit ett nytt slags vilseledande. Om det råder stor märkes- och varuslagslikhet mellan olika märken har instanserna menat att märket är vilseledande istället för förväxlingsbart. Detta har stor betydelse för bland annat medgivanden från berörd näringsidkare. Ett förväxlingsbart kännetecken kan läkas genom ett medgivande men det kan inte ett vilseledande kännetecken. Varumärkes- och firmalagen har regler som hindrar registrering av vilseledande kännetecken/firmor samt förbud mot användning av vilseledande kännetecken/firmor. Reglerna är något stela och särskilt förbudet mot vilseledande användning har använts ytterst sparsamt. I de allra flesta fall har marknadsföringslagen tillämpats istället. Marknadsdomstolen gör en egen bedömning som är fristående från immaterialrätten. Marknadsdomstolen använder sig av mycket material från varumärkes- och firmarätten men gör en egen bedömning i sak. Huruvida kännetecknet är varumärkes- eller firmarättsligt skyddat har ingen betydelse. Marknadsföringslagens regelverk är mycket flexibelt och tillämpar ett vidare synsätt och beaktar fler aspekter där själva användningen av kännetecknet i det enskilda fallet sätts i fokus. Bland annat anses många fall av förväxling såsom vilseledande. Vilseledandebegreppet används som ett samlingsbegrepp. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Johansson, Fredrik
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Immaterialrätt
language
Swedish
id
1558767
date added to LUP
2010-03-08 15:55:23
date last changed
2010-03-08 15:55:23
@misc{1558767,
  abstract     = {De immaterialrättsliga lagarna har av tradition varit exklusiva lagar, dvs. att de exklusivt reglerat allt inom en och samma lag. Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka om begreppet vilseledande kännetecken betyder och tolkas på samma sätt i de olika lagarna (varumärkeslagen, firmalagen och marknadsföringslagen). Marknadsföringslagen är inte någon immaterialrättslig lag i ordets rätta bemärkelse men används flitigt för att förhindra att vilseledande kännetecken används på marknaden. Genom att utreda och jämföra begreppet vilseledande i de olika lagarna kan man visa på likheter och skillnader i tolkningen av begreppet vilseledande kännetecken. Gränsen mellan förväxlingsbara och vilseledande kännetecken kan i många fall vara svår att dra. Den principiella skillnaden är att förväxlingsbara kännetecken vilseleder genom förväxling med annat kännetecken, medan vilseledande kännetecken vilseleder i sig. Utan att jämföras med något annat kännetecken ger ett vilseledande kännetecken konsumenterna en felaktig uppfattning om varans art, beskaffenhet, mängd, användning, geografiska ursprung m.m. Skyddet mot förväxlingsbara kännetecken är uppställt för att skydda andra näringsidkares ensamrätter medan skyddet mot vilseledande kännetecken främst skyddar allmänheten från att vilseledas. I praxis har det framkommit ett nytt slags vilseledande. Om det råder stor märkes- och varuslagslikhet mellan olika märken har instanserna menat att märket är vilseledande istället för förväxlingsbart. Detta har stor betydelse för bland annat medgivanden från berörd näringsidkare. Ett förväxlingsbart kännetecken kan läkas genom ett medgivande men det kan inte ett vilseledande kännetecken. Varumärkes- och firmalagen har regler som hindrar registrering av vilseledande kännetecken/firmor samt förbud mot användning av vilseledande kännetecken/firmor. Reglerna är något stela och särskilt förbudet mot vilseledande användning har använts ytterst sparsamt. I de allra flesta fall har marknadsföringslagen tillämpats istället. Marknadsdomstolen gör en egen bedömning som är fristående från immaterialrätten. Marknadsdomstolen använder sig av mycket material från varumärkes- och firmarätten men gör en egen bedömning i sak. Huruvida kännetecknet är varumärkes- eller firmarättsligt skyddat har ingen betydelse. Marknadsföringslagens regelverk är mycket flexibelt och tillämpar ett vidare synsätt och beaktar fler aspekter där själva användningen av kännetecknet i det enskilda fallet sätts i fokus. Bland annat anses många fall av förväxling såsom vilseledande. Vilseledandebegreppet används som ett samlingsbegrepp.},
  author       = {Johansson, Fredrik},
  keyword      = {Immaterialrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Vilseledande kännetecken En studie i begreppet vilseledande},
  year         = {2002},
}