De mänskliga rättigheterna i den Europeiska Unionen - utvecklingen av rättighetsskyddet i allmänhet samt speciellt vad avser den materiella och immateriella äganderätten.
(2002)Department of Law
- Abstract
- Vid toppmötet i Nice, i december 2000, proklamerade Romano Prodi, Nicole Fontaine och Jacques Chirac den Europeiska Unionens stadga om grundläggande rättigheter. Bakom proklamationen låg drygt ett och ett halvt års intensivt och periodvis svårt arbete, som involverat försök att ena unionens institutioner och medlemsstater om bl. a. vilka rättigheter som skulle omfattas av stadgan samt vilken räckvidd och status den borde ha. Frågor som rör hur de mänskliga rättigheterna på bästa sätt ska skyddas i unionen är inga nya fenomen, utan de har i princip diskuterats ända sedan gemenskapen grundades. De aktualiserades på allvar först i samband med, den idag nästa klassiska, domen Costa ./. ENEL, i vilken EG-domstolen slog fast att gemenskapsrätten... (More)
- Vid toppmötet i Nice, i december 2000, proklamerade Romano Prodi, Nicole Fontaine och Jacques Chirac den Europeiska Unionens stadga om grundläggande rättigheter. Bakom proklamationen låg drygt ett och ett halvt års intensivt och periodvis svårt arbete, som involverat försök att ena unionens institutioner och medlemsstater om bl. a. vilka rättigheter som skulle omfattas av stadgan samt vilken räckvidd och status den borde ha. Frågor som rör hur de mänskliga rättigheterna på bästa sätt ska skyddas i unionen är inga nya fenomen, utan de har i princip diskuterats ända sedan gemenskapen grundades. De aktualiserades på allvar först i samband med, den idag nästa klassiska, domen Costa ./. ENEL, i vilken EG-domstolen slog fast att gemenskapsrätten har företräde framför den nationella lagstiftningen. Det var främst Tyskland som inte kunde acceptera gemenskapsrättens företräde, om inte gemenskapen i utbyte kunde garantera att de mänskliga rättigheterna åtnjöt samma skydd enligt EG-rätten som enligt den tyska grundlagen. Till följd av medlemsstaternas krav på ett fungerande skydd för de mänskliga rättigheterna har gemenskapen därefter vidtagit ett antal åtgärder, och främst EG-domstolen har genom sin rättspraxis bidragit till att ett relativt omfattande skydd på området utvecklats. Gällande praxis samt en bestämmelse i fördraget, gör gällande att Unionen ska respektera de rättigheter som skyddas i EMRK och i medlemsstaternas gemensamma rättighetstraditioner. Att unionen ska respektera EMRK, innebär att EG-domstolen ibland måste tolka dess bestämmelser, vilket leder till att det finns två domstolar i Europa som kan göra detta, och det är inte en optimal lösning. Det har därför vid att antal tillfällen föreslagits att gemenskapen ska tillträda EMRK, men EG-domstolen fastslog att denna möjlighet saknades. Det föreslogs därför, att en egen rättighetsstadga för gemenskapen skulle utarbetas inför den kommande utvidgningen, då fördraget ändå måste ändras. En av de rättigheter som skyddas i stadgan är äganderätten, som i alla tider uppfattats som en kontroversiell rättighet, eftersom den på ett nära vis anknyter till frågor om rättvisa och fördelning av resurser. Enligt fördragsbestämmelserna skulle gemenskapen låta medlemsstaterna fritt reglera uppkomsten och räckvidden av äganderätten. Men relativt omgående upptäcktes det att intresset att skydda ägandet kolliderade med gemenskapens regler om fri rörlighet för varor. Det visade sig också att de immateriella rättigheterna, men hänsyn till sin karaktär av ensamrätter, kom att i allt högre grad att kollidera med gemenskapens konkurrensregler. Följden blev att EG-domstolen i större utsträckning fick pröva mål som rörde äganderätten och rådet och kommissionen utfärdade allt fler bestämmelser på immaterialrättens område. Det innebär att gemenskapen håller på att ta tillbaka en del av den kompetens, som en gång var reserverad för medlemsstaterna. I takt med att gemenskapens kompetens hela tiden utvecklas, och omfattar allt fler rättsområden, kan det anses vara motiverat att den också garanterar ett effektivt skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. Frågor som rör de mänskliga rättigheterna, och på vilket sätt dessa bäst skyddas har diskuterats ända sedan antiken, och det har i alla tider varit svårt att nå någon enighet om hur de ska definieras och vad de ska innehålla. Mot bakgrund av detta skulle det också visa sig vara svårt att även inom unionen enas om vilka rättigheter som skulle inkluderas i stadgan. En uppgörelse nåddes slutligen, men fortfarande kvarstår det för unionens medlemsstater att enas om stadgan ska vara bindande eller fortsätta utgöra det deklarativa dokument, den är idag. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558984
- author
- Jönsson, Camilla
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Allmän rättslära, EG-rätt, Immaterialrätt
- language
- Swedish
- id
- 1558984
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:23
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:23
@misc{1558984,
abstract = {{Vid toppmötet i Nice, i december 2000, proklamerade Romano Prodi, Nicole Fontaine och Jacques Chirac den Europeiska Unionens stadga om grundläggande rättigheter. Bakom proklamationen låg drygt ett och ett halvt års intensivt och periodvis svårt arbete, som involverat försök att ena unionens institutioner och medlemsstater om bl. a. vilka rättigheter som skulle omfattas av stadgan samt vilken räckvidd och status den borde ha. Frågor som rör hur de mänskliga rättigheterna på bästa sätt ska skyddas i unionen är inga nya fenomen, utan de har i princip diskuterats ända sedan gemenskapen grundades. De aktualiserades på allvar först i samband med, den idag nästa klassiska, domen Costa ./. ENEL, i vilken EG-domstolen slog fast att gemenskapsrätten har företräde framför den nationella lagstiftningen. Det var främst Tyskland som inte kunde acceptera gemenskapsrättens företräde, om inte gemenskapen i utbyte kunde garantera att de mänskliga rättigheterna åtnjöt samma skydd enligt EG-rätten som enligt den tyska grundlagen. Till följd av medlemsstaternas krav på ett fungerande skydd för de mänskliga rättigheterna har gemenskapen därefter vidtagit ett antal åtgärder, och främst EG-domstolen har genom sin rättspraxis bidragit till att ett relativt omfattande skydd på området utvecklats. Gällande praxis samt en bestämmelse i fördraget, gör gällande att Unionen ska respektera de rättigheter som skyddas i EMRK och i medlemsstaternas gemensamma rättighetstraditioner. Att unionen ska respektera EMRK, innebär att EG-domstolen ibland måste tolka dess bestämmelser, vilket leder till att det finns två domstolar i Europa som kan göra detta, och det är inte en optimal lösning. Det har därför vid att antal tillfällen föreslagits att gemenskapen ska tillträda EMRK, men EG-domstolen fastslog att denna möjlighet saknades. Det föreslogs därför, att en egen rättighetsstadga för gemenskapen skulle utarbetas inför den kommande utvidgningen, då fördraget ändå måste ändras. En av de rättigheter som skyddas i stadgan är äganderätten, som i alla tider uppfattats som en kontroversiell rättighet, eftersom den på ett nära vis anknyter till frågor om rättvisa och fördelning av resurser. Enligt fördragsbestämmelserna skulle gemenskapen låta medlemsstaterna fritt reglera uppkomsten och räckvidden av äganderätten. Men relativt omgående upptäcktes det att intresset att skydda ägandet kolliderade med gemenskapens regler om fri rörlighet för varor. Det visade sig också att de immateriella rättigheterna, men hänsyn till sin karaktär av ensamrätter, kom att i allt högre grad att kollidera med gemenskapens konkurrensregler. Följden blev att EG-domstolen i större utsträckning fick pröva mål som rörde äganderätten och rådet och kommissionen utfärdade allt fler bestämmelser på immaterialrättens område. Det innebär att gemenskapen håller på att ta tillbaka en del av den kompetens, som en gång var reserverad för medlemsstaterna. I takt med att gemenskapens kompetens hela tiden utvecklas, och omfattar allt fler rättsområden, kan det anses vara motiverat att den också garanterar ett effektivt skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. Frågor som rör de mänskliga rättigheterna, och på vilket sätt dessa bäst skyddas har diskuterats ända sedan antiken, och det har i alla tider varit svårt att nå någon enighet om hur de ska definieras och vad de ska innehålla. Mot bakgrund av detta skulle det också visa sig vara svårt att även inom unionen enas om vilka rättigheter som skulle inkluderas i stadgan. En uppgörelse nåddes slutligen, men fortfarande kvarstår det för unionens medlemsstater att enas om stadgan ska vara bindande eller fortsätta utgöra det deklarativa dokument, den är idag.}},
author = {{Jönsson, Camilla}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{De mänskliga rättigheterna i den Europeiska Unionen - utvecklingen av rättighetsskyddet i allmänhet samt speciellt vad avser den materiella och immateriella äganderätten.}},
year = {{2002}},
}