Tvistlösningsregler för nationella toppdomäner i Europa
(2003)Department of Law
- Abstract
- Dagens domännamnssystem är uppbyggt genom en hierarki av domännivåer och består av en toppdomän som sista led i namnet. För närvarande finns två sorters toppdomäner, generiska och nationella. Idag har de flesta länder sin egen nationella toppdomän. Med ökningen av antalet registrerade domännamn följer ett ökat antal konflikter. I förhållandet mellan två olika domännamnsinnehavare föreligger för närvarande två principiellt skilda konfliktsituationer i samband med registreringen av ett domännamn&semic dels den konflikt som uppstår då flera legitima användare av ett kännetecken konkurrerar om att få använda detta, dels det fall där domännamnsinnehavaren inte har någon egen rätt till namnet. Vilken typ som uppstår beror till viss del på hur... (More)
- Dagens domännamnssystem är uppbyggt genom en hierarki av domännivåer och består av en toppdomän som sista led i namnet. För närvarande finns två sorters toppdomäner, generiska och nationella. Idag har de flesta länder sin egen nationella toppdomän. Med ökningen av antalet registrerade domännamn följer ett ökat antal konflikter. I förhållandet mellan två olika domännamnsinnehavare föreligger för närvarande två principiellt skilda konfliktsituationer i samband med registreringen av ett domännamn&semic dels den konflikt som uppstår då flera legitima användare av ett kännetecken konkurrerar om att få använda detta, dels det fall där domännamnsinnehavaren inte har någon egen rätt till namnet. Vilken typ som uppstår beror till viss del på hur det aktuella domännamnssystemet ser ut. I ett öppet system, utan registreringshinder, är rena namnstölder och ondtrosregistreringar vanliga. I ett reglerat system ställs däremot olika krav, t.ex. på en varumärkesregistrering, för att få registrera ett domännamn och där är namnstölder inte lika vanligt. The Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP) är ett tvistlösningsförfarande som gäller för alla generiska toppdomäner, samt för vissa nationella. Emellertid finns många andra tvistlösningsregler i omlopp, av vilka några bygger på UDRP medan andra är helt fristående. Syftet med UDRP är att erbjuda ett snabbt och effektivt system för tvistlösning till en betydligt lägre kostnad än vad som vore fallet om tvisten fördes till allmän domstol. För att denna tvistlösningspolicy skall kunna tillämpas krävs att klaganden visar att det omtvistade domännamnet är identiskt eller förväxlingsbart med ett varumärke eller servicemärke som den klagande har rätt till, att innehavaren av domännamnet saknar egen rätt eller legitimt intresse av att använda domännamnet, samt slutligen att domännamnet har blivit registrerat och används i ond tro. Som klagande part kan man välja om man vill använda sig av UDRP eller om man vill låta tvisten avgöras av allmän domstol. De skillnader som finns mellan förfarandena rör framför allt kostnaderna, tiden förfarandet tar i anspråk, kompetensen hos tvistlösaren samt möjligheten till sanktioner. Bland de europeiska toppdomänerna har endast ett fåtal utarbetat regler för tvistlösning av tredjepartskonflikter och dessa bygger till stor del på UDRP. Några viktiga skillnader finns dock. De danska reglerna som tillhandahålls är betydligt vidare än UDRP. De nackdelar som denna utvidgning kan medföra överväger fördelarna. Bland annat kan syftet med reglerna förfelas i och med att tvisterna knappast kan lösas på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt när förfarandet får alltför stor karaktär av ett vanligt domstolsförfarande. Vidare föreligger risker med att den rättsliga kompetensen splittras på flera instanser, eftersom praxis därmed kan utvecklas olika. De brittiska reglerna innehåller möjlighet till medling, vilket får anses vara positivt, eftersom medling ofta leder till att parter förliks, vilket i sin tur är kostnadseffektivt. Dessa reglers möjlighet till överklagande av ett fattat beslut kan dock medföra att grundtanken med snabbhet och billighet inte längre kan tillgodoses. Många länder hänvisar till nationell domstol för lösning av domännamnskonflikter. Anledningen till detta, förutom i de uppenbara fall där länderna helt enkelt inte hunnit utarbeta lämpliga regler, torde vara att man velat undvika att tvisten kan bedömas olika vid prövning i flera instanser. Detta kan i sin tur komma att bädda för s.k. forum shopping. I några länder är liberalare tilldelningsregler vad gäller registreringen av domännamn på väg att genomföras, bland annat i Sverige och Norge, vilket med största sannolikhet kommer att medföra att fler tvister uppstår. Det är därför viktigt att en alternativ tvistlösningspolicy införs, men först när ett reellt behov av en sådan konstaterats. Denna bör innehålla någon form av medlingsmöjlighet, men inte vara utvidgad till att omfatta mer än rena domännamnsstölder. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559011
- author
- Kaber, Hannah
- supervisor
- organization
- year
- 2003
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- IT-rätt
- language
- Swedish
- id
- 1559011
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:23
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:23
@misc{1559011,
abstract = {{Dagens domännamnssystem är uppbyggt genom en hierarki av domännivåer och består av en toppdomän som sista led i namnet. För närvarande finns två sorters toppdomäner, generiska och nationella. Idag har de flesta länder sin egen nationella toppdomän. Med ökningen av antalet registrerade domännamn följer ett ökat antal konflikter. I förhållandet mellan två olika domännamnsinnehavare föreligger för närvarande två principiellt skilda konfliktsituationer i samband med registreringen av ett domännamn&semic dels den konflikt som uppstår då flera legitima användare av ett kännetecken konkurrerar om att få använda detta, dels det fall där domännamnsinnehavaren inte har någon egen rätt till namnet. Vilken typ som uppstår beror till viss del på hur det aktuella domännamnssystemet ser ut. I ett öppet system, utan registreringshinder, är rena namnstölder och ondtrosregistreringar vanliga. I ett reglerat system ställs däremot olika krav, t.ex. på en varumärkesregistrering, för att få registrera ett domännamn och där är namnstölder inte lika vanligt. The Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP) är ett tvistlösningsförfarande som gäller för alla generiska toppdomäner, samt för vissa nationella. Emellertid finns många andra tvistlösningsregler i omlopp, av vilka några bygger på UDRP medan andra är helt fristående. Syftet med UDRP är att erbjuda ett snabbt och effektivt system för tvistlösning till en betydligt lägre kostnad än vad som vore fallet om tvisten fördes till allmän domstol. För att denna tvistlösningspolicy skall kunna tillämpas krävs att klaganden visar att det omtvistade domännamnet är identiskt eller förväxlingsbart med ett varumärke eller servicemärke som den klagande har rätt till, att innehavaren av domännamnet saknar egen rätt eller legitimt intresse av att använda domännamnet, samt slutligen att domännamnet har blivit registrerat och används i ond tro. Som klagande part kan man välja om man vill använda sig av UDRP eller om man vill låta tvisten avgöras av allmän domstol. De skillnader som finns mellan förfarandena rör framför allt kostnaderna, tiden förfarandet tar i anspråk, kompetensen hos tvistlösaren samt möjligheten till sanktioner. Bland de europeiska toppdomänerna har endast ett fåtal utarbetat regler för tvistlösning av tredjepartskonflikter och dessa bygger till stor del på UDRP. Några viktiga skillnader finns dock. De danska reglerna som tillhandahålls är betydligt vidare än UDRP. De nackdelar som denna utvidgning kan medföra överväger fördelarna. Bland annat kan syftet med reglerna förfelas i och med att tvisterna knappast kan lösas på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt när förfarandet får alltför stor karaktär av ett vanligt domstolsförfarande. Vidare föreligger risker med att den rättsliga kompetensen splittras på flera instanser, eftersom praxis därmed kan utvecklas olika. De brittiska reglerna innehåller möjlighet till medling, vilket får anses vara positivt, eftersom medling ofta leder till att parter förliks, vilket i sin tur är kostnadseffektivt. Dessa reglers möjlighet till överklagande av ett fattat beslut kan dock medföra att grundtanken med snabbhet och billighet inte längre kan tillgodoses. Många länder hänvisar till nationell domstol för lösning av domännamnskonflikter. Anledningen till detta, förutom i de uppenbara fall där länderna helt enkelt inte hunnit utarbeta lämpliga regler, torde vara att man velat undvika att tvisten kan bedömas olika vid prövning i flera instanser. Detta kan i sin tur komma att bädda för s.k. forum shopping. I några länder är liberalare tilldelningsregler vad gäller registreringen av domännamn på väg att genomföras, bland annat i Sverige och Norge, vilket med största sannolikhet kommer att medföra att fler tvister uppstår. Det är därför viktigt att en alternativ tvistlösningspolicy införs, men först när ett reellt behov av en sådan konstaterats. Denna bör innehålla någon form av medlingsmöjlighet, men inte vara utvidgad till att omfatta mer än rena domännamnsstölder.}},
author = {{Kaber, Hannah}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Tvistlösningsregler för nationella toppdomäner i Europa}},
year = {{2003}},
}