Det svenska verksamhetskravet vid andelsbyten - förenligheten med EG - rätten
(2002)Department of Law
- Abstract
- I denna uppsats undersöks om det svenska verksamhetskravet vid andelsbyten, som återfinns i 49:10 samt 49:27 IL, strider mot EG - rätten. Verksamhetskravet reglerar den situation då avyttringen avsett en kvalificerad andel i ett fåmansföretag och säljaren efter andelsbytet äger andelar med en fjärdedel av rösterna eller mer i det köpande företaget. Kravet innebär att det köpande företagets verksamhet måste till huvudsaklig del bestå av rörelse, vilket gäller t.o.m. utgången av det tjugonde året efter förvärvet. Om en förändring av verksamheten sker tas uppskovsbeloppet upp till beskattning. Syftet med införandet av verksamhetskravet är att vid andelsbyten säkerställa tillämpligheten av de särskilda fördelningsregler som gäller vid... (More)
- I denna uppsats undersöks om det svenska verksamhetskravet vid andelsbyten, som återfinns i 49:10 samt 49:27 IL, strider mot EG - rätten. Verksamhetskravet reglerar den situation då avyttringen avsett en kvalificerad andel i ett fåmansföretag och säljaren efter andelsbytet äger andelar med en fjärdedel av rösterna eller mer i det köpande företaget. Kravet innebär att det köpande företagets verksamhet måste till huvudsaklig del bestå av rörelse, vilket gäller t.o.m. utgången av det tjugonde året efter förvärvet. Om en förändring av verksamheten sker tas uppskovsbeloppet upp till beskattning. Syftet med införandet av verksamhetskravet är att vid andelsbyten säkerställa tillämpligheten av de särskilda fördelningsregler som gäller vid avyttring av kvalificerad aktie i fåmansföretag. Tidigare var fåmansföretagardelägare av kvalificerade aktier i princip utestängda från möjligheten att få uppskov med reavinsten vid andelsbyten. Den dispensmöjlighet som då användes gav inget utrymme för användning av uppskovstekniken, då någon del av vinsten skulle tas upp som intäkt av tjänst. Detta förfarande kunde inte upprätthållas med hänsyn till det EG - rättsliga fusionsdirektivet. När dessa två regelsystem skall appliceras på samma situation, uppstår en konflikt, vilket lagstiftaren genom införandet av verksamhetskravet avser att förhindra. Att få uppskov med vinsten anses nämligen vara förenat med svårigheter när det gäller en fåmansföretagardelägare. Risken finns att fåmansföretagardelägaren ser en möjlighet, utnyttjar situationen och undgår beskattning utav den del av beloppet som egentligen skall beskattas i tjänst. För att upprätthålla dessa två regelsystem i svensk rätt är avsikten att verksamhetskravet skall förhindra en eventuell skatteflykt. Huruvida verksamhetskravet uppfyller denna funktion granskas i uppsatsen. Det EG - rättsliga fusionsdirektivet syftar till att underlätta företagsomstruktureringar över nationsgränserna. Gränsöverskridande omstruktureringar skall kunna genomföras utan att försvåras eller förhindras av enskilda medlemsstaters skatteregler. Det svenska verksamhetskravet kan ifrågasättas utifrån detta direktiv. Direktivet tillhandahåller visserligen en möjlighet för medlemsstaterna att införa en skatteflyktsklausul. Kraven på ett införande av en sådan klausul i nationell rätt är mycket högt ställda. Det är inte tillåtet att införa ett generellt hinder mot en specifik transaktion utan möjlighet till någon prövning i det enskilda fallet. Det svenska verksamhetskravet utgör en otillåten restriktion enligt reglerna om den fria rörligheten inom EU, då kravet försvårar för fåmansföretagardelägare att genomföra andelsbyten utan att bli föremål för obehagliga skattekonsekvenser. Verksamhetskravet kan inte heller objektivt rättfärdigas med hänsyn till koherensen i skattesystemet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559029
- author
- Kardell, Maria
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1559029
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:23
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:23
@misc{1559029,
abstract = {{I denna uppsats undersöks om det svenska verksamhetskravet vid andelsbyten, som återfinns i 49:10 samt 49:27 IL, strider mot EG - rätten. Verksamhetskravet reglerar den situation då avyttringen avsett en kvalificerad andel i ett fåmansföretag och säljaren efter andelsbytet äger andelar med en fjärdedel av rösterna eller mer i det köpande företaget. Kravet innebär att det köpande företagets verksamhet måste till huvudsaklig del bestå av rörelse, vilket gäller t.o.m. utgången av det tjugonde året efter förvärvet. Om en förändring av verksamheten sker tas uppskovsbeloppet upp till beskattning. Syftet med införandet av verksamhetskravet är att vid andelsbyten säkerställa tillämpligheten av de särskilda fördelningsregler som gäller vid avyttring av kvalificerad aktie i fåmansföretag. Tidigare var fåmansföretagardelägare av kvalificerade aktier i princip utestängda från möjligheten att få uppskov med reavinsten vid andelsbyten. Den dispensmöjlighet som då användes gav inget utrymme för användning av uppskovstekniken, då någon del av vinsten skulle tas upp som intäkt av tjänst. Detta förfarande kunde inte upprätthållas med hänsyn till det EG - rättsliga fusionsdirektivet. När dessa två regelsystem skall appliceras på samma situation, uppstår en konflikt, vilket lagstiftaren genom införandet av verksamhetskravet avser att förhindra. Att få uppskov med vinsten anses nämligen vara förenat med svårigheter när det gäller en fåmansföretagardelägare. Risken finns att fåmansföretagardelägaren ser en möjlighet, utnyttjar situationen och undgår beskattning utav den del av beloppet som egentligen skall beskattas i tjänst. För att upprätthålla dessa två regelsystem i svensk rätt är avsikten att verksamhetskravet skall förhindra en eventuell skatteflykt. Huruvida verksamhetskravet uppfyller denna funktion granskas i uppsatsen. Det EG - rättsliga fusionsdirektivet syftar till att underlätta företagsomstruktureringar över nationsgränserna. Gränsöverskridande omstruktureringar skall kunna genomföras utan att försvåras eller förhindras av enskilda medlemsstaters skatteregler. Det svenska verksamhetskravet kan ifrågasättas utifrån detta direktiv. Direktivet tillhandahåller visserligen en möjlighet för medlemsstaterna att införa en skatteflyktsklausul. Kraven på ett införande av en sådan klausul i nationell rätt är mycket högt ställda. Det är inte tillåtet att införa ett generellt hinder mot en specifik transaktion utan möjlighet till någon prövning i det enskilda fallet. Det svenska verksamhetskravet utgör en otillåten restriktion enligt reglerna om den fria rörligheten inom EU, då kravet försvårar för fåmansföretagardelägare att genomföra andelsbyten utan att bli föremål för obehagliga skattekonsekvenser. Verksamhetskravet kan inte heller objektivt rättfärdigas med hänsyn till koherensen i skattesystemet.}},
author = {{Kardell, Maria}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Det svenska verksamhetskravet vid andelsbyten - förenligheten med EG - rätten}},
year = {{2002}},
}