Advanced

Riksintresse enligt 3 och 4 kap. MB - en studie av begreppet påtaglig skada

Karlsson, Anna (2008)
Department of Law
Abstract
I miljöbalkens 3 och 4 kap. finns regler om hushållning med naturresurser. De skall tillämpas vid kommunal planläggning och vid prövning av till exempel miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, väg- och järnvägsbyggen och mineralutvinning. De utgör grundläggande regler för planer och verksamheter som i övrigt prövas enligt skilda regelverk men som genom sitt ianspråktagande av mark och vatten är av betydelse för den långsiktiga hushållningen med naturresurser. Den grundläggande tanken är att mark- och vattenområden skall användas för det ändamål de är mest lämpade för och reglerna utgår således från platsens egenskaper. Lagstiftaren anger i 3 kap. MB en rad skilda intressen, av både bevarande- och exploateringskaraktär, som är av vikt för... (More)
I miljöbalkens 3 och 4 kap. finns regler om hushållning med naturresurser. De skall tillämpas vid kommunal planläggning och vid prövning av till exempel miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, väg- och järnvägsbyggen och mineralutvinning. De utgör grundläggande regler för planer och verksamheter som i övrigt prövas enligt skilda regelverk men som genom sitt ianspråktagande av mark och vatten är av betydelse för den långsiktiga hushållningen med naturresurser. Den grundläggande tanken är att mark- och vattenområden skall användas för det ändamål de är mest lämpade för och reglerna utgår således från platsens egenskaper. Lagstiftaren anger i 3 kap. MB en rad skilda intressen, av både bevarande- och exploateringskaraktär, som är av vikt för samhällsutvecklingen och som är beroende av vissa fysiska förutsättningar. Det finns en naturlig begränsning av vilka områden som är av intresse för exempelvis naturvård, jord- och skogsbruk och materialutvinning. Platsens geografiska läge i förhållande till andra platser kan också vara av betydelse, till exempel vid vägbyggen. Att ge dessa viktiga intressen företräde framför andra på, för dem lämpliga platser, bidrar enligt lagstiftaren till en långsiktigt god hushållning. Reglerna förbjuder dock inte all annan markanvändning i dessa områden utan endast sådan användning som påtaglig skadar intresset eller påtagligt försvårar nyttjandet av det. Dessutom skall intressena endast så långt möjligt skyddas mot sådan påverkan, vilket betyder att även andra intressen skall beaktas vid avvägningar av vilken typ av markanvändning som skall ges företräde. . Lagens vaga utformning, i kombination med att det inte finns några geografiska angivelser på vilka områden som omfattas, medför att den rättsliga styrningen är ytterst svag. Reglerna får ses mest som ett krav på att ''tänka till'' i markanvändningsfrågor. Störst betydelse bör reglerna ha i det markpussel som de kommunala planerna utgör, och då främst översiktsplanen som omfattar all markanvändning. Utöver de allmänna bestämmelserna finns även regler kring områden av riksintresse i 3 och 4 kap. MB och det är huvudsakligen dessa som studeras i uppsatsen. Reglerna i 3 kap. MB är utformade på samma sätt som angivits ovan men gäller områden som är av riksintresse för vissa intressen. Det finns inga allmänna kriterier på vad som krävs för att ett område skall betraktas som riksintressant men som framgår av benämningen har de betydelse i ett nationellt perspektiv. Ett område kan till exempel ha naturvärden som är att betrakta som unika sett till landet som helhet, eller vara lämpligt för en vägdragning som utgör en viktig del i det nationella vägnätet. Reglerna om riksintresse är tvingande för kommunens planläggning och staten kan ingripa mot planer som inte tar tillräcklig hänsyn till riksintressena. Att föra in nationella prioriteringar i den lokala markplaneringen är ett av huvudsyftena med reglerna. Lagtexten anger inte alla de områden som är av riksintresse för olika ändamål utan det är en uppgift för olika centrala myndigheter att, inom respektive verksamhetsområde, utse områden de anser ha sådana egenskaper att de är viktiga på ett nationellt plan. Vissa områden, som i sin helhet har stora natur- och kulturvärden men även är attraktiva för andra ändamål och där risken för konflikter mellan motstående intressen är extra stor, har dock utpekats av lagstiftaren i lagtexten i 4 kap. MB. I dessa områden skall bevarandevärdena ha företräde framför annan användning. Reglerna hindrar dock inte åtgärder som är en utveckling av befintlig tätort eller det lokala näringslivet. Områden av riksintresse skyddas inte mot all typ av annan markanvändning utan grundregeln är även i dessa områden skall en kombinerad markanvändning vara första alternativet. Riksintresseområdena skall däremot skyddas mot åtgärder som påtagligt skadar eller påtagligt försvårar nyttjande av områdena. Dessutom finns för de områden som omfattas av det 4 kap. MB ytterligare krav som begränsar markanvändningen i dessa områden. I de fall områden är av riksintresse för flera motstående riksintressen finns särskilda avvägningsregler. Påtaglig skada är således ett centralt begrepp i 3 och 4 kap. MB. Det ges i lagtext och förarbeten mycket liten vägledning till tolkningen av vad som ska anses utgöra påtaglig skada. Av lagtexten och förarbetena framgår inte heller med tillräcklig tydlighet vilka värden riksintressereglerna avser att skydda utan dessa måste konkretiseras ytterligare. För de områden av riksintresse för naturvården som har utpekats med stöd av 3 kap. 6 § andra stycket MB skall registerblad upprättas. Dessa skall innehålla information om vilka värden som har motiverat områdets utpekande, vilka förutsättningarna för bevarande är och vilka typer av ingrepp som måste undvikas. För de områden som omfattas av 4 kap. MB finns inget liknande kunskapsbärande dokument. Områdena är geografiskt angivna i lagtexten och av förarbetena framgår att det är områdenas helhetsvärden som skall skyddas. Den närmare avgränsningen och en beskrivning av hur utvecklingen i dessa områden lämpligen ser ut skall anges i kommunernas fysiska planering. Det är en kommunal uppgift att föra utvecklingen framåt och det skall i översiktsplanen anges vilka riksintressen som finns inom kommunen och hur dessa skall tillgodoses. Det är med utgångspunkt i översiktsplaner och registerblad som skadebedömningen skall göras. Det är syftet med ett områdes riksintressestatus som är av betydelse. Innebär ett ingrepp att ett område förlorad de värden som motiverat dess utpekande är skadan att anse som påtaglig. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Karlsson, Anna
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Miljörätt
language
Swedish
id
1559047
date added to LUP
2010-03-08 15:55:23
date last changed
2010-03-08 15:55:23
@misc{1559047,
  abstract     = {I miljöbalkens 3 och 4 kap. finns regler om hushållning med naturresurser. De skall tillämpas vid kommunal planläggning och vid prövning av till exempel miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, väg- och järnvägsbyggen och mineralutvinning. De utgör grundläggande regler för planer och verksamheter som i övrigt prövas enligt skilda regelverk men som genom sitt ianspråktagande av mark och vatten är av betydelse för den långsiktiga hushållningen med naturresurser. Den grundläggande tanken är att mark- och vattenområden skall användas för det ändamål de är mest lämpade för och reglerna utgår således från platsens egenskaper. Lagstiftaren anger i 3 kap. MB en rad skilda intressen, av både bevarande- och exploateringskaraktär, som är av vikt för samhällsutvecklingen och som är beroende av vissa fysiska förutsättningar. Det finns en naturlig begränsning av vilka områden som är av intresse för exempelvis naturvård, jord- och skogsbruk och materialutvinning. Platsens geografiska läge i förhållande till andra platser kan också vara av betydelse, till exempel vid vägbyggen. Att ge dessa viktiga intressen företräde framför andra på, för dem lämpliga platser, bidrar enligt lagstiftaren till en långsiktigt god hushållning. Reglerna förbjuder dock inte all annan markanvändning i dessa områden utan endast sådan användning som påtaglig skadar intresset eller påtagligt försvårar nyttjandet av det. Dessutom skall intressena endast så långt möjligt skyddas mot sådan påverkan, vilket betyder att även andra intressen skall beaktas vid avvägningar av vilken typ av markanvändning som skall ges företräde. . Lagens vaga utformning, i kombination med att det inte finns några geografiska angivelser på vilka områden som omfattas, medför att den rättsliga styrningen är ytterst svag. Reglerna får ses mest som ett krav på att ''tänka till'' i markanvändningsfrågor. Störst betydelse bör reglerna ha i det markpussel som de kommunala planerna utgör, och då främst översiktsplanen som omfattar all markanvändning. Utöver de allmänna bestämmelserna finns även regler kring områden av riksintresse i 3 och 4 kap. MB och det är huvudsakligen dessa som studeras i uppsatsen. Reglerna i 3 kap. MB är utformade på samma sätt som angivits ovan men gäller områden som är av riksintresse för vissa intressen. Det finns inga allmänna kriterier på vad som krävs för att ett område skall betraktas som riksintressant men som framgår av benämningen har de betydelse i ett nationellt perspektiv. Ett område kan till exempel ha naturvärden som är att betrakta som unika sett till landet som helhet, eller vara lämpligt för en vägdragning som utgör en viktig del i det nationella vägnätet. Reglerna om riksintresse är tvingande för kommunens planläggning och staten kan ingripa mot planer som inte tar tillräcklig hänsyn till riksintressena. Att föra in nationella prioriteringar i den lokala markplaneringen är ett av huvudsyftena med reglerna. Lagtexten anger inte alla de områden som är av riksintresse för olika ändamål utan det är en uppgift för olika centrala myndigheter att, inom respektive verksamhetsområde, utse områden de anser ha sådana egenskaper att de är viktiga på ett nationellt plan. Vissa områden, som i sin helhet har stora natur- och kulturvärden men även är attraktiva för andra ändamål och där risken för konflikter mellan motstående intressen är extra stor, har dock utpekats av lagstiftaren i lagtexten i 4 kap. MB. I dessa områden skall bevarandevärdena ha företräde framför annan användning. Reglerna hindrar dock inte åtgärder som är en utveckling av befintlig tätort eller det lokala näringslivet. Områden av riksintresse skyddas inte mot all typ av annan markanvändning utan grundregeln är även i dessa områden skall en kombinerad markanvändning vara första alternativet. Riksintresseområdena skall däremot skyddas mot åtgärder som påtagligt skadar eller påtagligt försvårar nyttjande av områdena. Dessutom finns för de områden som omfattas av det 4 kap. MB ytterligare krav som begränsar markanvändningen i dessa områden. I de fall områden är av riksintresse för flera motstående riksintressen finns särskilda avvägningsregler. Påtaglig skada är således ett centralt begrepp i 3 och 4 kap. MB. Det ges i lagtext och förarbeten mycket liten vägledning till tolkningen av vad som ska anses utgöra påtaglig skada. Av lagtexten och förarbetena framgår inte heller med tillräcklig tydlighet vilka värden riksintressereglerna avser att skydda utan dessa måste konkretiseras ytterligare. För de områden av riksintresse för naturvården som har utpekats med stöd av 3 kap. 6 § andra stycket MB skall registerblad upprättas. Dessa skall innehålla information om vilka värden som har motiverat områdets utpekande, vilka förutsättningarna för bevarande är och vilka typer av ingrepp som måste undvikas. För de områden som omfattas av 4 kap. MB finns inget liknande kunskapsbärande dokument. Områdena är geografiskt angivna i lagtexten och av förarbetena framgår att det är områdenas helhetsvärden som skall skyddas. Den närmare avgränsningen och en beskrivning av hur utvecklingen i dessa områden lämpligen ser ut skall anges i kommunernas fysiska planering. Det är en kommunal uppgift att föra utvecklingen framåt och det skall i översiktsplanen anges vilka riksintressen som finns inom kommunen och hur dessa skall tillgodoses. Det är med utgångspunkt i översiktsplaner och registerblad som skadebedömningen skall göras. Det är syftet med ett områdes riksintressestatus som är av betydelse. Innebär ett ingrepp att ett område förlorad de värden som motiverat dess utpekande är skadan att anse som påtaglig.},
  author       = {Karlsson, Anna},
  keyword      = {Miljörätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Riksintresse enligt 3 och 4 kap. MB - en studie av begreppet påtaglig skada},
  year         = {2008},
}